Arkiv

» juni 2020 (2)
» maj 2020 (1)
» april 2020 (1)
» mars 2020 (3)
» november 2019 (1)
» oktober 2019 (1)
» augusti 2019 (1)
» juli 2019 (1)
» juni 2019 (2)
» maj 2019 (4)
» april 2019 (2)
» mars 2019 (2)
» februari 2019 (4)
» januari 2019 (3)
» december 2018 (2)
» november 2018 (2)
» oktober 2018 (4)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (4)
» mars 2018 (4)
» februari 2018 (3)
» januari 2018 (4)
» december 2017 (4)
» november 2017 (4)
» oktober 2017 (5)
» juni 2017 (2)
» maj 2017 (3)
» april 2017 (3)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (4)
» december 2016 (3)
» november 2016 (3)
» oktober 2016 (4)
» juni 2016 (1)
» maj 2016 (5)
» april 2016 (3)
» mars 2016 (4)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (4)
» december 2015 (4)
» november 2015 (4)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (1)
» juni 2015 (1)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (3)
» mars 2015 (5)
» februari 2015 (3)
» januari 2015 (4)
» december 2014 (4)
» november 2014 (4)
» oktober 2014 (4)
» augusti 2014 (1)
» juli 2014 (1)
» juni 2014 (6)
» maj 2014 (3)
» april 2014 (5)
» mars 2014 (4)
» februari 2014 (3)
» januari 2014 (4)
» december 2013 (3)
» november 2013 (5)
» oktober 2013 (3)
» augusti 2013 (2)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (5)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (4)
» februari 2013 (4)
» januari 2013 (5)
» december 2012 (3)
» november 2012 (4)
» oktober 2012 (5)
» augusti 2012 (5)
» juli 2012 (5)

visar: arkiv för juni 2020

tisdag 30 juni

Jag minns en Midsommarafton i Varamobaden

Spalt nr 271

Detta hände sig vid den tiden när jag blivit ordinarie polisman i Motala polisdistrikt. Motalaborna och jag gick och väntade på Midsommarfesterna i Varamobaden. Jag vill berätta om Midsommaraftonen det året.

*

Bertil och jag började våra tjänster 15;00. Bertil körde oss i polisbilen SGR-fem ut till Vätterstranden. Vi talade där med en grupp Varamokännare. De uppskattade att badplatsen tagit emot minst tusen besökare dittills på Midsommaraftonen. Bertil och jag såg med egna ögon hur folk sorlade överallt på stranden. Somliga spelade upp musikprogram på radio. Barn och föräldrar byggde Sandslott och Herresäten. Många spelade badminton. Andra kastade, nickade och sparkade boll på stranden och i vattnet. ”I den röriga grytan som Varamobaden var denna dag” fanns några som försökte läsa böcker medan de låg på rygg” i sanden. Det var inte lätt att läsa i stillhet medan andra delar av folksamlingen sorlade på stranden och i vattnet. Nästan alla badade i det klara sköna långgrunda vattnet. Jag tror alla njöt av och i den underbara svenska sommaren.

*

Kvällen kom och med den ett helt annat liv på Varamovägen, i gränderna efter sjön och i serveringarna på området.

*

Bertil Karlsson och jag hade bilpatrull den kvällen jag skall berätta om. L O Ulterman tjänstgjorde tillsammans med sin polishund. Ytterligare två kollegor patrullerade där på kvällen. Det var poliskonstapel (pc) Harry Rune Löf och pc Per Arne Nygren. Polismotorcykeln kördes den kvällen av ÅB Carlson. Chef på polisstationen var överkonstapel Sven Johansson. Vakthavande på polisstationen var pk Ingvar Wellborg. Polisen i Motala var rustad inför kvällens olika festligheter,

*

Långt senare körde Bertil polisbilen sakta på Varamovägen i riktning mot Motala väster. Vi hade sidrutorna neddragna. Vi hörde de många kommentarerna. Det var snutdjjävlar och vänliga samtal om vart annat. En förälder kom och sa:

– Är ni tillräckligt många poliser l dag så ni kan hålla det lugnt i Varamon. Vi som bor här vill inte få fönster och hus sönderslagna

Vi fortsatte .

När vi kom till Bergs golfbanor kom några unga pojkar släpande på en full ung man. Han kunde inte gå. Jag hoppade ur bilen och frågade vem pojken var. Jag fick inget svar.

– Vi vill inte att hans far ska få se honom, sa en pojke

– Vi ska gömma honom tills han nyktrar till, sa en annan

– Vi kan inte lämna honom så där berusad, sa Bertil

– Kan vi inte köra honom hem istället för att lämna av honom på polisstation Jag har fått veta att det är redan 18 stycken inlagda i fyllecellerna.

– Vi kör honom hem, sa Bertil.

*

När vi kom till pojkens hem tackade modern oss för att vi lämnat honom hemma, Fadern sa i bestämd ton:

– Dej får vi tala med i morgon.

– Ta det lugnt med honom. Vi kan alla göra fel, sa Bertil.

– Ni har en fin pojk. Han spelar fotboll i Zeros. I morgon är han nykter igen, sa jag.

*

När jag åkte hem den Midsommarnatten hade jag sett mycket av det som hänt i Motala denna vackra midsommarnatt. Motalas fylleceller var fyllda. Vi hade fått hyra celler åt berusade Varamobesökare på Vadstena polisstation.

Jag börjar inse vad det innebär att vara polis i Motala vackra sjöstad.

Med hälsning Knut Karlsson

Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 9 juni

En dag i sänder

Jag vill ta en dag i sänder. Inte ha för bråttom med mitt liv. Hur jag ”mig än i världen vänder” så tar livet med tiden slut - för mig och alla andra.

*

– Vad har jag levt för liv? Det kan jag fråga mig själv. Vad får jag för svar?

– Jag har njutit av lugnet under trygga barndomstider när mina föräldrar Ruth och Ludvig och syster Anna-Greta i sin uppfostran gav mig av sin kärlek.

*

Jag tackar livet och medmänniskorna för all den glädje jag fått känna pigga ungdomsdagar när fotbollar rullade omkring på fotbollsplanerna i södra Sverige. Jag gjorde många mål på motståndarna åt ”mina” hemmalag i Frödinge, Linköping och Motala...

*

Kantorn och folkskolläraren Hugo Frostöm frågade mig efter en lektion i kyrkskolan i Frödinge.

– Du som kan läsa, skriva och räkna så bra vill du inte söka in på Realskolan.

– Det vill jag förstås men pappa vill inte det, Jag ska överta gården. Då behöver jag inte gå i skolan, säger pappa,

– Jag ska prata med din pappa.

*

Kantor Fröström kom hem till vårt hem en kväll. Han framförde att jag borde börja i Realskolan till min far och farfar. Han fick ett ilsket nej och blev sedan utkörd med orden:

– Gå ut ur vårt hus. Min son ska överta gården när han blir stor. Han ska inte sitta i skolbänken om dagarna. Barn ska arbeta när de slutat skolan.

– Du får inte locka honom med prat om Realskolan. Det är föräldrarna som bestämmer över vad barnen ska göra, sa farfar

Jag tog bollen och gick ut på gården och tränade jonglering, Det fanns inget jag kunde göra för att få söka in på Realskolan.

*

Under min halvvuxna ungdomstid arbetade jag på mina föräldrars gård i Frödinge. Min far var hästhandlare. Jag fick många vänner bland hästarna när jag skötte dem i stallet.

Sommarens ”hötider” var underbara. Inte bara i umgänget med hästarna utan också i samarbetet med de som lastade höet på vagnarna ute på ängarna och gärdena och de som lastade av på höskullen. Min syster Anna-Greta då 19 år och jag 14 körde var sitt par hästar och hämtade hem det torkade höet som luktade härligt gott. Vi tävlade om vem som kunde ta ”de största och vackraste hölassen.”Jag vann inte varje ”lass”. Anna-Geta var mycket skicklig hökörare och packare. Hästarna Svarten och Svalan älskade henne. De två jag körde hade namnen Emil och Frida. Vi blev goda vänner. Ibland hände att min far Ludvig sålde någon av ”våra” hästar. Jag protesterade bestämt mot försäljningen av mina.

– Hästaffärerna skall gå först. Lägg dig inte i det, sa min far bestämt.

*

– Vart tog mitt liv vägen efter Frödingetiden? Undrar jag och kanske några mer av mina nutida vänner.

*Jag sökte och fick gå den fina utbildningen på Lunnevad Folkhögskola i Sjögestad utanför Linköping. Jag behövde den utbildningen för att kunna söka polistjänst i Motala.

*Jag ville fortsätta min klättring i fotbollskarriären i Kenty i Linköping. Med mottot ”Mot allsvenskan i fotboll”

*

Hur det gick på livsvägen efter Frödingetiden vill jag berätta om.

Nästa gång,

Med hälsning Knut Karlsson

 

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng