Arkiv

» juni 2020 (2)
» maj 2020 (1)
» april 2020 (1)
» mars 2020 (3)
» november 2019 (1)
» oktober 2019 (1)
» augusti 2019 (1)
» juli 2019 (1)
» juni 2019 (2)
» maj 2019 (4)
» april 2019 (2)
» mars 2019 (2)
» februari 2019 (4)
» januari 2019 (3)
» december 2018 (2)
» november 2018 (2)
» oktober 2018 (4)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (4)
» mars 2018 (4)
» februari 2018 (3)
» januari 2018 (4)
» december 2017 (4)
» november 2017 (4)
» oktober 2017 (5)
» juni 2017 (2)
» maj 2017 (3)
» april 2017 (3)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (4)
» december 2016 (3)
» november 2016 (3)
» oktober 2016 (4)
» juni 2016 (1)
» maj 2016 (5)
» april 2016 (3)
» mars 2016 (4)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (4)
» december 2015 (4)
» november 2015 (4)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (1)
» juni 2015 (1)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (3)
» mars 2015 (5)
» februari 2015 (3)
» januari 2015 (4)
» december 2014 (4)
» november 2014 (4)
» oktober 2014 (4)
» augusti 2014 (1)
» juli 2014 (1)
» juni 2014 (6)
» maj 2014 (3)
» april 2014 (5)
» mars 2014 (4)
» februari 2014 (3)
» januari 2014 (4)
» december 2013 (3)
» november 2013 (5)
» oktober 2013 (3)
» augusti 2013 (2)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (5)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (4)
» februari 2013 (4)
» januari 2013 (5)
» december 2012 (3)
» november 2012 (4)
» oktober 2012 (5)
» augusti 2012 (5)
» juli 2012 (5)

visar: arkiv för juni 2019

måndag 17 juni

Besök på Djurgården. En vacker varm sommardag.

Spalt nr 257

Den varmaste dagen sommaren hittills gett kom vår dotter Maria in till oss och sa:

– Vill ni följa med Janne och mig ut och åka bil i morgon.

– Vart ska ni åka? frågar jag

– Till Rosendals Slottsträdgårdar.                                             

På Djurgården. Vi kan där se och njuta av blommor, olika växter och träd. Vi kan äta lunch sittande i skuggorna från något av de många fruktträden. Träden kan vara som stora parasoller medan vi äter.

– Det går inte. Lars skall komma till oss från Uppsala i morgon berättar Anne-Marie,

– Då ringer jag honom och föreslår att han kommer till Rosendal, säger Maria.

*

Maria ringde, Lars sa ”ja” direkt.

*

Maria och Janne hämtade oss klockan tio. Solen lyste starkt och värmde Stockholm.

Färden gick först till Skogskyrkogården.

Vi besökte Jannes föräldrars grav. Jag tänkte tillbaka på Sven och Marianne och mindes glada stunder vi varit tillsammans med dem.

*

Jag blev som vanligt imponerad av de stora vackra tallarna på Skogskyrkogården som verkligen är en Skogskyrkogård i sin skönhet och tallarnas storhet.

*

Janne körde via Globenområdet in genom tunnlarna under Söder och vidare förbi Kungsträdgården och Dramaten ut till Djurgården. Väldigt många människor var i rörelse. Somliga åkte cykel. Det är inne nu att hyra cyklar på utflykterna. Ännu flera medmänniskor gick på trottoarerna mot Djurgårdsbron. De vällde fram. I viken nedanför Nordiska Muséet låg båtar och glänste i det starka solskenet.

*

Vi kom till Rosendals slotts trädgårdar, parkerade bilen och tog ”min” rullstol från bakluckan. Vädret var hett. Jag bad om att få sitta i skuggan medan de övriga såg över det som fanns.

*

Vi träffade Lars. Han berättade att Rosendals slott blev byggt på Karl den fjortonde Johans initiativ. Kung Karl och hans sköna drottning bodde inte i slottet. De hade det till sommarstuga. Det var ingen dålig sommarstuga de hade på sköna djurgården men de som är kungliga har möjligheter att leva som kungar och drottningar.

*

Det blev dags för lunch för oss och vi placerade oss vid ett runt träbord i det härliga grönområdet intill trädgården. Några småkillar spelade fotboll. Platserna runt borden under träden var fyllda av lunchätare. Där fanns gott om barnvagnar vid borden. Flera språk talades. Många besökare valde soliga platser mellan träden. De låg i gröngräset och njöt av den varma sommaren.

*

Vi njöt av varandras öppna sinnen och av sillen och potatisen och den öppna gröna platsen där barn lekte. Vi gillade fruktträden som gav oss skugga medan vi åt. Vi log åt några skatungar som försökte stjäla till sig lite mat av oss och övriga lunchätare.
*

Tiden gick. Vi skiljdes från Lars. Vi var nöjda denna varma trevliga dag. Tack Janne och Maria för den fina sommardagen ni skänkte oss.

Knut K.

 

 

 

Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 4 juni

En trevlig resa med Färdtjänst

Spalt nr 256

Den första bilen vi disponerade i familjen var en brun Folkvagn av 1958 års modell. Vi bodde då i vackra Motala. Jag fick ha bilen om jag spelade med Finspångs AIK i fotboll i division två. Med egen bil öppnade sig landskapet för oss. Två gånger i veckan åkte jag till Finspång på träning. Söndagar spelade vi matcher. Tre gånger i veckan körde jag Motala Finspång fram och tillbaka.

*
1960 fick jag erbjudande att träna och spela i IFK Motala som hade ny fotbollsplan och en lagledning som ville satsa på lagets unga spelare. Jag sa ja till erbjudandet och fick en ny Folkvagn att äga. Jag tränade IFK i sju år. Vi nådde stora framgångar med IFKs unga lovande spelare.

*

Under årens lopp efter IFK tiden fick jag köpa bil själv. Under mitt liv har jag haft tolv egna bilar. Vi har kunnat röra oss fritt genom livet med våra bilar.

*

För mig är det så att jag på grund av skador i ben, knän och rygg inte kan köra bil längre. Jag har fått tillstånd till Färdtjänst. I går beställde jag färdtjänst från vårt hem till en god vän. Hon bor vackert på Lilla Essingen intill E-fyran och nära Mälaren som sticker in sina vikar i fastlandet.

*

Föraren av Färdtjänstbilen var en mycket trevlig medelålders fotbollsintresserad man. Född i Bromma. Han körde bilen i rätt fart och kunde mycket om Stockholmsfotbollen. Vi talade om Hammarby, Djurgården och AIK och vilka skickliga spelare klubbarna haft och har. Resan gick fort till Lilla Essingen.

*

Vår vän bjöd oss på en härlig middag. Den var skickligt tillagad och vackert dukad. Vi såg genom fönstren Mälarens båtar och på E fyran ström av bilar. Trots närheten till bilarna hördes inget motorljud in i den eleganta lägenheten.

*

Tack vår käre vän för en mycket trevlig dag på Lilla Essingen i Stockholm

*

När vi åkte hem å kvällen hade vi också tur och fick en lika medelålders och trevlig man som förare av Färdtjänstbilen. Han är född i Oskarshamn. Jag sa att jag spelat fotboll mot Oskarshamn under den tid vi spelade i samma serie.

-Min far var målvakt i Oskarshamns AIK, sa vår chaufför.

-Då har jag gjort mål på honom, sa jag

Våra repliker lockade fram glada skratt.

*

Jag kan inte köra bil mer i mitt liv men åka med andra bilförare kan jag göra.

Anne-Marie min ledsagare och jag kom denna trevliga dag hem till Tumba trötta och nöjda. Med hälsningar /Knut K

 

 

 

 

 

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng