Arkiv

» juni 2020 (2)
» maj 2020 (1)
» april 2020 (1)
» mars 2020 (3)
» november 2019 (1)
» oktober 2019 (1)
» augusti 2019 (1)
» juli 2019 (1)
» juni 2019 (2)
» maj 2019 (4)
» april 2019 (2)
» mars 2019 (2)
» februari 2019 (4)
» januari 2019 (3)
» december 2018 (2)
» november 2018 (2)
» oktober 2018 (4)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (4)
» mars 2018 (4)
» februari 2018 (3)
» januari 2018 (4)
» december 2017 (4)
» november 2017 (4)
» oktober 2017 (5)
» juni 2017 (2)
» maj 2017 (3)
» april 2017 (3)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (4)
» december 2016 (3)
» november 2016 (3)
» oktober 2016 (4)
» juni 2016 (1)
» maj 2016 (5)
» april 2016 (3)
» mars 2016 (4)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (4)
» december 2015 (4)
» november 2015 (4)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (1)
» juni 2015 (1)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (3)
» mars 2015 (5)
» februari 2015 (3)
» januari 2015 (4)
» december 2014 (4)
» november 2014 (4)
» oktober 2014 (4)
» augusti 2014 (1)
» juli 2014 (1)
» juni 2014 (6)
» maj 2014 (3)
» april 2014 (5)
» mars 2014 (4)
» februari 2014 (3)
» januari 2014 (4)
» december 2013 (3)
» november 2013 (5)
» oktober 2013 (3)
» augusti 2013 (2)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (5)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (4)
» februari 2013 (4)
» januari 2013 (5)
» december 2012 (3)
» november 2012 (4)
» oktober 2012 (5)
» augusti 2012 (5)
» juli 2012 (5)

visar: arkiv för oktober 2019

tisdag 8 oktober

HAREN OCH SKATORNA

Spalt nr 263

Solen lyser hos oss i dag. Vinden är kall. Hösten är kommen. Den visar sina starka vackra färger där vi i solskensdagen kör genom skogar och ängar. Min skönhetskänsla vaknar till liv. Jag känner glädje i min kropp. Jag vill gå på berg och slätter. Springa på sköna stigar och hoppa över mossiga stenar.

*

 Men jag kan inte göra det jag skriver längre. Min kropp hänger inte med mina tankar och önskningar. Men jag kan ta min rullstol till hjälp med att skjutsa mig på gångbanorna i Parken där jag bor. Solen lyser lika bra på mig där. Trädens färger lyser sig fram till mina ögon och gläder mig även där.

*

När jag kommer hem ser jag en liten harunge komma hoppande mot mig på en gräsmatta. Jag ser skator hålla utkik över gräsmattan och på haren. När jag passerat platsen får jag höra”skatskratt” bakom mig. Jag får se fem skator flyga ner mot haren som flyr mot en tät häck som finns intill huset där jag bor. De första skatorna är nästan framme för att hugga haren med sina näbbar när den rusar in i häcken och klarar sig. Häcken var för tät för angriparna. De satte sig på vakt runt omkring platsen Jag vände om och körde bort dem från området. De flög bort men inte längre än de kunde hålla utkik på sitt offer.

*

När jag åker rullstol sista biten hem undrar jag om haren får leva i morgon och kommande dagar. Jag önskar och hoppas det. Det är trevligt med harar i Parken.

ÄVEN HARAR HAR RÄTT AT LEVA PÅ JORD

Med hösthälsning Knut ”Knutte ” Karlsson

 

 

 

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng