Arkiv

» juni 2020 (2)
» maj 2020 (1)
» april 2020 (1)
» mars 2020 (3)
» november 2019 (1)
» oktober 2019 (1)
» augusti 2019 (1)
» juli 2019 (1)
» juni 2019 (2)
» maj 2019 (4)
» april 2019 (2)
» mars 2019 (2)
» februari 2019 (4)
» januari 2019 (3)
» december 2018 (2)
» november 2018 (2)
» oktober 2018 (4)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (4)
» mars 2018 (4)
» februari 2018 (3)
» januari 2018 (4)
» december 2017 (4)
» november 2017 (4)
» oktober 2017 (5)
» juni 2017 (2)
» maj 2017 (3)
» april 2017 (3)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (4)
» december 2016 (3)
» november 2016 (3)
» oktober 2016 (4)
» juni 2016 (1)
» maj 2016 (5)
» april 2016 (3)
» mars 2016 (4)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (4)
» december 2015 (4)
» november 2015 (4)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (1)
» juni 2015 (1)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (3)
» mars 2015 (5)
» februari 2015 (3)
» januari 2015 (4)
» december 2014 (4)
» november 2014 (4)
» oktober 2014 (4)
» augusti 2014 (1)
» juli 2014 (1)
» juni 2014 (6)
» maj 2014 (3)
» april 2014 (5)
» mars 2014 (4)
» februari 2014 (3)
» januari 2014 (4)
» december 2013 (3)
» november 2013 (5)
» oktober 2013 (3)
» augusti 2013 (2)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (5)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (4)
» februari 2013 (4)
» januari 2013 (5)
» december 2012 (3)
» november 2012 (4)
» oktober 2012 (5)
» augusti 2012 (5)
» juli 2012 (5)

visar: arkiv för september 2018

tisdag 18 september

En liten fågel

Spalt nr 232

Det satt en liten fågel på en gren.

*

Det satt en liten fågel på en gren. Den satt där en stund medan solen sken. Jag såg dess skönhet och stiliga kropp, vassa näbb och trådsmala ben. Så liten så smäcker så grann den var.

*

Jag stod som förhäxad. Kunde inte lämna min plats. Fågeln sjöng inte. Den rörde sig inte. Den gjorde ingenting annat än att den visade hur vacker den var. Det räckte för att jag skulle upptäcka att den fanns där på en gren denna vackert solbelysta septemberdag.

*

Varför lade jag märke till fågeln i dag? Runt mig på gatorna hade jag bilar i rörelse och promenerande medmänniskor. Vissa hade hundar med sig. Några cyklister trampade förbi trädet där jag stod. Ett flygplan flög högt i luften. Det flög norrut mot sin landningsplats.

Allt detta brydde jag mig inte om.

*

Det satt en liten fågel på en gren. Den satt där en stund medan solen sken. Jag såg fågelns skönhet, stiliga kropp, vassa näbb och trådsmala ben. Så liten så smäcker så grann den var.

*

När fågeln flög ifrån mig sa jag för mig själv

– Elände och käbbel, mord och krig får vi dagligen veta mycket om men skönheten i världen får vi först söka reda på att den finns innan vi kan njuta av den.

En fråga:

– När får jag se en lika vacker fågel igen?

/ Knut K

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng