Arkiv

» juni 2020 (2)
» maj 2020 (1)
» april 2020 (1)
» mars 2020 (3)
» november 2019 (1)
» oktober 2019 (1)
» augusti 2019 (1)
» juli 2019 (1)
» juni 2019 (2)
» maj 2019 (4)
» april 2019 (2)
» mars 2019 (2)
» februari 2019 (4)
» januari 2019 (3)
» december 2018 (2)
» november 2018 (2)
» oktober 2018 (4)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (4)
» mars 2018 (4)
» februari 2018 (3)
» januari 2018 (4)
» december 2017 (4)
» november 2017 (4)
» oktober 2017 (5)
» juni 2017 (2)
» maj 2017 (3)
» april 2017 (3)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (4)
» december 2016 (3)
» november 2016 (3)
» oktober 2016 (4)
» juni 2016 (1)
» maj 2016 (5)
» april 2016 (3)
» mars 2016 (4)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (4)
» december 2015 (4)
» november 2015 (4)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (1)
» juni 2015 (1)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (3)
» mars 2015 (5)
» februari 2015 (3)
» januari 2015 (4)
» december 2014 (4)
» november 2014 (4)
» oktober 2014 (4)
» augusti 2014 (1)
» juli 2014 (1)
» juni 2014 (6)
» maj 2014 (3)
» april 2014 (5)
» mars 2014 (4)
» februari 2014 (3)
» januari 2014 (4)
» december 2013 (3)
» november 2013 (5)
» oktober 2013 (3)
» augusti 2013 (2)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (5)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (4)
» februari 2013 (4)
» januari 2013 (5)
» december 2012 (3)
» november 2012 (4)
» oktober 2012 (5)
» augusti 2012 (5)
» juli 2012 (5)

visar: arkiv för maj 2018

söndag 6 maj

Pingisspel i mitt liv.

Spalt nr 230

Jag har minnen från vintrar i Frödinge by. Vi spelade Bordtennis på kvällarna på ett bord som var placerat bakom hästarna i stallet på min fars gård. Vi som spelade mest var jag förstås, Göran, Josefsson, Allan Lindvall och grannbonden Jocke Gästgivare. Detta kom jag ihåg i går när jag såg Sveriges två skickliga pingislag spela om VM i Bordtennis i Halmstad. Jag gladdes åt de svenska landslagsspelarnas skicklighet. Mest imponerad blev jag av Matilda Ekholm.  Hon spelade en härlig pingis i VM i går. VM-matcherna som svenskarna framgångsrikt deltog i skapade spänning. Alla set spelas numera till elva. Förr till 21. Nuvarande bollräkningssystem är bättre än det förra.

*

I Frödinge flyttade vi verksamheten till Hembygdsgården som kallades ”Lokalen” på min tid. Flyttningen gjordes möjlig i och med att spelskickliga ”Bosse i Östorp” flyttade sitt bord till Lokalen. Vi blev många som spelade i klubben FBSK. Våra förebilder var Vimmerbys skickliga spelare Gösta Stenerlöf, ”Biffen” Hermansson och Lennart von Hedenberg. Vi såg deras hemmamatcher. ”Heden” var defensivspelare. Han kallades ”Den levande väggen”. De tre lyckades kvalificera Vimmerbys pingislag till högsta divisionen.

*

Fotbollen tog överhand för mig. Jag flyttade till Lunnevad Folkhögskola och spelade fotboll med BK Kenty upp till division två och därefter fortsatte jag till allsvenskan i Motala och blev polis.

*

I Motala mötte jag och blev kollega med Hasse Månsson som innan polistiden spelat elitbordtennis i Blekinge. Jag träffade också brandmannen Sören Isacsson och hans brandmannakamrater. De hade en lämplig lokal på brandstation att spela pingis i. Dessa möten med kvalificerad träning blev nytändning för mig. Hasse var skicklig backhandspelare. Det var inte jag. Han lärde mig. Backhanden blev med tiden mitt bästa pingisvapen. Jag tränade upp tekniken så jag kunde spela både offensivt och defensivt. Genom att tänka rätt och spela taktiskt lärde jag mig också styra spelet i matcherna.

*
Vi Motalapoliser, Hasse Månsson, Å B Carlsson och Rolf Utter och jag spelade varje år om Svenska mästerskapet för poliser. I början hade vi måttliga framgångar men den hårda och roliga träningen på Motala Brandstation gjorde nytta. Vid Polis-SM-tävlingar i Borlänge blev Hasse och jag svenska polismästare för tvåmannalag. Vi kände mycken glädje av framgångarna. Vi fick också många poliskamrater från olika platser i vårt vackra land. Bordtennis är en av de justaste sporterna som finns i vår idrotts starka flora. Bordtennissporten skapar vänskap och kamratskap.

*

Jag tar ett hopp framåt i tiden till Myrstuguberget i Huddinge kommun där vi bodde i många år. Jag startade där ”Knuttes Bordtennisskola” och var oavlönad ledare och tränare för den i mer än femton år. Jag hade bra medhjälpare. Bland annat föräldern Anders Bergqvist som aldrig missade en träning som ledare. I min planering ingick att lära de unga pojkarna och fickorna tekniken att spela Pingis. Men inte bara det. Viktigast var att lära alla hur vi skall vara mot varandra under träning och i det sociala livet i bostadsområdet. Vi hade omkring 50 pingisungdomar som på olika tider i olika åldrar tränade på de sex borden vi hade i Bostadsrättsföreningens lokaler på Myrstuguberget i Huddinge kommun. Vi lärde känna varandra och fick uppleva riktig kamratskap och gemensam glädje.

*

Jag bor inte på Myrstuguberget nu. Jag kan inte längre leda träningen i Knuttes bordtennsskola. Den finns inte längre men jag glömmer aldrig de mycket unga kamraternas hälsningsord när vi möttes på området:
-Hej Knutte vi ska väl träna pingis i kväll va.

De orden värmer fortfarande mitt hjärta.

*

Jag önskar alla svenska bordtennisspelare framgångar nu i VM och i framtiden. Ett råd vill jag ge till mina läsare;

– Lär er spela pingis. Den sporten ger glädje och kan tränas och spelas långt upp i åldrarna, med hälsning./Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng