Arkiv

» juni 2020 (2)
» maj 2020 (1)
» april 2020 (1)
» mars 2020 (3)
» november 2019 (1)
» oktober 2019 (1)
» augusti 2019 (1)
» juli 2019 (1)
» juni 2019 (2)
» maj 2019 (4)
» april 2019 (2)
» mars 2019 (2)
» februari 2019 (4)
» januari 2019 (3)
» december 2018 (2)
» november 2018 (2)
» oktober 2018 (4)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (4)
» mars 2018 (4)
» februari 2018 (3)
» januari 2018 (4)
» december 2017 (4)
» november 2017 (4)
» oktober 2017 (5)
» juni 2017 (2)
» maj 2017 (3)
» april 2017 (3)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (4)
» december 2016 (3)
» november 2016 (3)
» oktober 2016 (4)
» juni 2016 (1)
» maj 2016 (5)
» april 2016 (3)
» mars 2016 (4)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (4)
» december 2015 (4)
» november 2015 (4)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (1)
» juni 2015 (1)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (3)
» mars 2015 (5)
» februari 2015 (3)
» januari 2015 (4)
» december 2014 (4)
» november 2014 (4)
» oktober 2014 (4)
» augusti 2014 (1)
» juli 2014 (1)
» juni 2014 (6)
» maj 2014 (3)
» april 2014 (5)
» mars 2014 (4)
» februari 2014 (3)
» januari 2014 (4)
» december 2013 (3)
» november 2013 (5)
» oktober 2013 (3)
» augusti 2013 (2)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (5)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (4)
» februari 2013 (4)
» januari 2013 (5)
» december 2012 (3)
» november 2012 (4)
» oktober 2012 (5)
» augusti 2012 (5)
» juli 2012 (5)

visar: arkiv för april 2018

fredag 27 april

Jag ska berätta sagan om en rökpipa

Spalt nr 229

Jag hittade i dag i en låda en rökpipa med brunt huvud och ett svart, kort skaft. Direkt ringde minnesklockor i min hjärna. Minnena tog mig med till min lilla hemby Frödinge i Kalmar län. PÅ mötesplatsen i byn som kallades Gata var jag en dag tillsammans med mina unga kamrater Allan Lindvall, Göran Josefsson, Arne i Älekulla, Petter i Morkullen och Lasse Fernler. Lasse bodde i Norrköping men var alltid i Frödinge när han hade skollov. Alla i gruppen rökte pipa eller cigaretter. Utom Allan Lindvall. Allan provade att röka en dag. Men fick spy. Han har inte rökt sedan dess. Alla som rökte i gänget tyckte att de var lite mer vuxna än de kanske var i verkligheten.

*

Den där minnesdagen jag ska berätta om rökte jag i den pipa som jag nu år 2018 håller i min hand. Jag röker inte nu. Jag ska berätta varför.

*

Allan Lindvall hade nyligen fyllt sexton år. Jag skulle fylla femton den fjärde augusti som inföll kommande söndag när Frödinge-Brantestad Sportklubb - Förkortat FBSK- skulle spela sin första match inför höstomgången. FBSK hade att möta Rumskulla hemma i den serie som hette Vimmebygruppen. Laguppställningen för matchen fanns uppsatt på en av logväggarna på ”Gata”. Allan var ordinarie center. Jag var uppsatt som reserv och mycket besviken över att jag inte fick bli ordinarie i laget.

– Jag trodde jag skulle komma med nu. Allan och jag har tränat hela sommaren. Det har ingen annan i laget gjort, säger jag besviket.

– De borde ta ut laget efter hur mycket de olika spelarna tränar. Vi i gänget vet hur mycket ni tränat tillsammans med oss. De orden stöder Petter i Morkullen mig med. 

– Du Knutte borde vara med från början, säger Arne i Älekulla

– Gunnar, din pappa är ju lagledare. Han kan väl ordna att Knutte blir ordinarie, säger Lasse Fernler till Allan Lindvall.

– Knutte är nog litet för liten trots att han röker i sin nya pipa. Han får nog växa till sig litet först, skojar Göran.

Jag jagar Göran för att ge honom en omgång vänskapligt stryk. Jag är starkare än han. Göran är längst och snabbast i gänget. Han springer ifrån mig.

– De borde tagit med mig i laget. Du hinner ju inte med, ropar Göran som inte spelar i något av FBSKs lag. Han är inte intresserad av fotboll för egen del.

*

FBSK hade träning på kvällen. En saknades. Det var Erik i Höghult. När träningen var slut kom FBSKs ordförande Gösta Karlsson och Allans pappa Gunnar och ville tala med mig. Vi gick avsides för att vara ensamma. När vi stannat sa Gösta:

– Erik i Höghult har vrickat en fot Han kan inte vara med mot Rumskulla. Vi vill fråga dig om du vill spela högerinner.

– Det är klart jag vill, svarade jag.

– Det sker på ett villkor,

– Vaddå för villkor? undrade jag irriterat.

– Om du skall vara med måste du lova att sluta röka, sa Gösta.

– Vad har det med fotbollen att göra? Jag har rätt röka om jag vill, svarade jag

– Det har med fotbollen att göra? Sa Gösta

– Vi vill inte att du som är ung lovande fotbollsspelare skall förstöra dina lungor med rökning, sa Gunnar.

Jag blev tyst en stund tills Gösta frågade:

– Nå. Hur blir det? Ska du vara med i matchen mot Rumskulla på söndag? Eller ska du fortsätta röka? Frågade Gösta i bestämd ton.

*

Jag spelade min första A–lagsmatch i FBSK på min födelsedag den fjärde augusti 1948. Rökpipan sparade jag i en låda. I dag hittade jag lådan med den bruna pipan med svart skaft. Minnen sköljde över mig. Jag slutade röka tack vare Gösta Karlsson och Gunnar Lindvall. Jag tackar dem för att jag inte ”rökte ner” mina lungor. Jag har haft bra lungor genom livet. Jag har fått spela många fotbollsmatcher under min väg upp till mina fotbollsdrömmars mål. Det målet nådde jag också på en födelsedag i Motala. Jag har berättat i mina böcker ”Mitt Livs Inspark.” ”Mitt livs utspark” och ”Vardagar drömmar och mål” om mitt liv från Frödinge till Motala.

*

Med rökfri hälsning/ Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

söndag 22 april

”Jag vill känna att jag lever mitt liv.”

Spalt nr 228

Den textraden finns i olika visor. Jag vill låna orden till denna min krönika. Jag vill känna att jag fortfarande lever mitt liv trots att mina levnadsår blivit många nu. Det sämsta vi kan göra när vi blir äldre är att lägga av med att leva livet. Låt oss söka efter det goda. Låt oss prova det aktiva skapandet. Låt oss lyssna på sånger och visor. Det finns många artister, talare och sångare som är värda att lyssnas på. Min favoritfågel Koltrasten lyssnar jag på varje morgon. Den fågeln gör mig morgonpigg och glad.

*

Vi köpte en ny TV som har musik och sång att spela och film att se på som räcker dygnet runt. Om vi så vill. TVn pratar jag med. Jag trycker på en knapp. TVn svarar att den lyssnar. Jag beställer det jag vill ha genom att tala till TVn. Om jag vill lyssna på musik från Solliden på Skansen beställer jag det. Jag sätter mig skönt och lyssnar. Musiken och sången ger mig lyckokänslor. Jag känner att jag lever och trivs. Helen Sjöholm gillar jag och Tommy Körberg och många, många andra. När jag säger till TVn att jag vill lyssna på Sofia Karlsson när hon sjunger Dan Anderssons sånger gör Sofia som jag bett TVn om. Världen slutar aldrig att överraska.

*

-Ur led är tiden var det en filosof som sa för länge sedan. Jag skulle vilja svara:

-I led och full fart framåt är Tiden Nu. Den går så snabbt att vi knappt hinner känna igen nyheterna innan de är gamla.

Jag vill att vi äldre skall söka efter det goda livet. De onda krigiska ledarna i världen leker med missiler och kemiska vapen i sina sandlådor. Ledarna har tappat förståndet. De tror att de får makten om de gör medmänniskor mer och mer illa. Alla som tänker vet att det är tvärt om.

*

-Nu skall jag Leva livet, sjöng Barbro Svensson. Hon levde livet. Hon gjorde sina kamrater och medmänniskor glada med sin sång och sitt sätt att vara människa. Hon lever inte längre men har fått många välförtjänt vackra ord sagda och skrivna om sina livsverk. Jag spelar ofta hennes sånger på TVn och njuter av det goda jag vet att hon stått för under sitt liv.

*

”Jag vill känna att jag lever mitt liv” har jag som rubriktext på denna krönika. Jag känner att min minneshjärna levt aktivt under tiden jag skrivit ner upplevelser jag hämtat ur mitt liv. Jag har gett mig själv i uppdrag att skapa krönikan. Nu är den klar och livet går vidare in i den sköna litet kyliga vårkvällningen.

Med hälsningar vännen /Knutte K

Kommentarer: 0 Permalänk

fredag 13 april

Skilda världar nr 1

Spalt nr 227

Vackert lyser solen i dag över stad och nejd. Naturen visar sin glädje genom att låta gräset grönska, blommorna knoppas och slå ut i blom. Fåglarna kvittrar glada vårvisor och sjunger vackra sånger i buskar och träd. Varje fågel sjunger och kvittrar efter sin näbb.

*

Jag lyssnar medan jag går i parken där vi bor. Mina öron fångar det vackra som skänks av fåglarna till mig. Mina ögon tar in signalerna som blommorna, Videkissarna och det nygröna gräset sänder mig. Min hjärna samlar in och njuter av livet denna vackra vårs inledande dagar.

*

I går besökte jag min dotter Marias son Ludvig i hans nygamla lägenhet på söder i Stockholm. Ludvig har nyligen köpt och möblerat lägenheten. I går hämtade vi på MIO i Kungens kurva en vacker blå fåtölj till Ludvig. Jag fick provsitta den när fåtöljbenen var monterade.

*

När jag satt i stolen och såg ut i kvarteret mindes jag min ungdomstid i min hembygd Frödinge. Utanför mitt fönster i Frödinge by gränsade mitt hem till kyrkogården. Byn bestod av några ladugårdar och ganska rymliga hus. I det hus Ludvig nu bor här på Söder skulle 

Frödingebyns alla invånare kunnat få plats.

Ludvigs kvarter gränsar mot en av Söders kyrkor, en idrottsplats, flera restauranger och många bostadsområden med höga hus och massor av parkerade bilar på krokiga trånga gator.

*

I Frödinge gick förr den relativt breda Västerviksvägen genom byn. Där körde bussar till och från Vimmerby och Västervik. Där körde också ett antal lastbilar som bland annat körde mjölk till och från OstkakeMejeriet och timmer till Frödinge sågverk. Personbilar och traktorer körde där och motorcyklar och vanliga cyklar. På den vägen körde jag på somrarna min fars hästar efter hö på gärdena. Höet lastades på gummihjulsvagnar och lastades av på vår ladugårds Skulle.

*

När jag från Ludvigs lägenhet ser norr ut ser jag en del av Ringvägen mot Skanstull. Här forsar bilar framåt och bakåt och åt sidorna in på mindre gator. I närheten av där Ludvig bor skall den nya tunnelbanehållplatsen ligga. Han bor nu nära T-banan vid Skanstull.

*

Stad och land. Frödinge by och Stockholms söder. Jag älskade min hemby Frödinge. Och gör så än. Ludvig är mycket nöjd med sin bostad på Söder. Han bor så han har nära till jobbet i storstan Stockholm. Han trivs med kulturen och nöjena som bjuds.
-Jag är mycket nöjd med min lägenhet, svarar Ludvig när jag frågar honom om han trivs. Jag önskar honom lycka till innan vi åker hem till förorten Tumba.

Jag trivs där nu. Jag trivdes också i min barn- och ungdomstid i Frödinge. Jag minns också med glädje de tjugoåtta åren i den vackra sjöstaden Motala vid Vätterns strand och de bra år vi levde på Myrstuguberget i Huddinge kommun.

*

Vackert lyser solen i dag över stad och nejd. Naturen visar sin glädje genom att låta gräset grönska, blommorna knoppas och slå ut i blom. Fåglarna kvittrar glada vårvisor och sjunger vackra sånger i buskar och träd. Varje fågel sjunger och kvittrar efter sin näbb.

*

Vi människor måste också göra det som våra livsnäbbar ger oss möjlighet till. /Med hälsning Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

fredag 6 april

Snö, måne, sol och vår.

Spalt nr 226

Blasippa_Hepatica_nobilis_300.jpgSnön lyser vit på marken i Klivinge trädgård i Uppsala. Skaren håller att gå på efter många nätter med minus tio grader. Solen skiner starkt i dag den sista dagen i Mars. Termometern stiger upp mot noll. Kalla nätter får vi stå ut med. Varma dagar kan vi njuta av.

*

Vi hälsar på Lars på Klivinge gård. Natten som just övergått i tidig morgon lystes upp av månen. Grant mörka stod träden. De hjälpte månen att rita skuggor på marken.

*

Under fågelbordet såg vi en hare sitta och smaka de frön som fåglarna tappat över bordskanterna. Hans långa öron hörde allt. När vi blev för nyfikna på honom skuttade han in i syrenhäcken strax intill. Han kom snart tillbaka. Det verkade som om han flyttat in hos Lars.
*

Medan jag sitter och ser den vita snön på marken i Klivinge minns jag många nätter i min hemby Frödinge. Den lilla byn lystes upp av månen. Ladugårdarna målade långa skuggor efter sig. Från lagårdarna hördes ibland kor råma. Det gav en trolsk ödesstämning i byn. Kyrkogården med den vackra kyrkan och det höga tornet låg mitt i byn. Mitt föräldrahem gränsade till kyrkogården. Månljuset och gravarna med döda Frödingebor skrämde mig när jag var barn. Jag trampade väldigt fort när jag sena kvällar cyklade förbi kyrkan efter att ha varit och lekt hos Arne i Älekulla.

*

Jag minns också många månljusa nätter i vårt dåvarande bostadsområde Råssnäs vid Vätterns vackra stränder i Motala. Vi tog med oss gitarr, kaffe och gott bröd och gick månljusa kvällar och förnätter längst ut på Råssnäsudden. Vi sjöng kända visor till grannen Ragges komp. Vi såg och hörde Vätterns vågor rulla in på stränderna. Vi njöt av de vackra färgerna månen målade över och omkring oss på Råssnäsudden och Vättern.

*

När vi bodde på högst upp Myrstuguberget i Huddinge kommun bäddade vi med sköna solstolar på altanen månljusa vackra nätter. Nedanför Myrstuguberget hade vi utsikt över Albysjön och skogar och kullar miltals bort. Över alltihopa målade Månen sitt vackra sken. Vi njöt av sjöarna, skogarna, stjärnorna, månen. Vi uppskattade den vackra naturen tills vi sent somnade i solsängarna på vår altan. Vi vaknade när solen gick upp.

*

Snön lyser i dag vit på marken i Klivinge trädgård i Uppsala. Solen skiner starkt den sista dagen i Mars. Termometern stiger upp mot noll. Kalla nätter får vi stå ut med. Varma dagar kan vi njuta av.

*

Visst kan vi njuta av att vi lever och bor i vårt vackra lands natur.

*

Glad fortsättning på Påsken./Knut K

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng