Arkiv

» juni 2020 (2)
» maj 2020 (1)
» april 2020 (1)
» mars 2020 (3)
» november 2019 (1)
» oktober 2019 (1)
» augusti 2019 (1)
» juli 2019 (1)
» juni 2019 (2)
» maj 2019 (4)
» april 2019 (2)
» mars 2019 (2)
» februari 2019 (4)
» januari 2019 (3)
» december 2018 (2)
» november 2018 (2)
» oktober 2018 (4)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (4)
» mars 2018 (4)
» februari 2018 (3)
» januari 2018 (4)
» december 2017 (4)
» november 2017 (4)
» oktober 2017 (5)
» juni 2017 (2)
» maj 2017 (3)
» april 2017 (3)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (4)
» december 2016 (3)
» november 2016 (3)
» oktober 2016 (4)
» juni 2016 (1)
» maj 2016 (5)
» april 2016 (3)
» mars 2016 (4)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (4)
» december 2015 (4)
» november 2015 (4)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (1)
» juni 2015 (1)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (3)
» mars 2015 (5)
» februari 2015 (3)
» januari 2015 (4)
» december 2014 (4)
» november 2014 (4)
» oktober 2014 (4)
» augusti 2014 (1)
» juli 2014 (1)
» juni 2014 (6)
» maj 2014 (3)
» april 2014 (5)
» mars 2014 (4)
» februari 2014 (3)
» januari 2014 (4)
» december 2013 (3)
» november 2013 (5)
» oktober 2013 (3)
» augusti 2013 (2)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (5)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (4)
» februari 2013 (4)
» januari 2013 (5)
» december 2012 (3)
» november 2012 (4)
» oktober 2012 (5)
» augusti 2012 (5)
» juli 2012 (5)

visar: arkiv för oktober 2018

fredag 26 oktober

Det finns en film som ingen sett.

Spalt nr 236

Det finns en film som ingen sett.

Mer än jag.

Den spelades upp delar av i min hjärna när jag i söndags var i min barndoms by Frödinge och gratulerade min syster Anna-Greta på hennes 90-åriga födelsedag. En del bilder spelades upp vid min kyrkskola. Jag såg mig själv i andra klass springa från skolan till mitt hem som låg 100 meter från skolan. En doktor hade kommit till skolan för att undersöka vår hälsa.

*

 Jag harklade mig ofta. Någon hade sagt att jag hade fel på lungorna. Jag visste att den som hade fel på lungorna kunde bli inlagd för vård på Målilla sanatorium, Jag kunde dö om jag hade sjukdomen TBC. Min kamrat Allans mor vårdades på Målilla. Hon hade TBC och var mycket dödligt sjuk.

*

Min mor blev orolig när jag kom hem mitt i skoltimmen. Jag berättade om doktorn som kommit till skolan och om min rädsla för TBC.

– Du behöver inte vara orolig. Du är frisk och kry.

– Du får följa med mig, sa jag.

Min mor följde med mig till skolan och talade med doktorn som också sa att jag var kry och stark.

När doktorn åkt och vi hade rast sa Göte i Venaholm

– Vilken fegis som springer hem efter mamma när doktorn kommer. Vi rök ihop i ett slagsmål som varade tills rasten var slut.

*

Filmbilder visar min kärleksfulla mor Ruth Jag minns när jag var ung. Min mor berättade ofta för mig om sitt liv. Hon satt på farfars stol med ryggen mot kyrkogården och kyrkan. Jag låg på min säng i köket och lyssnade. Mor Ruth berättade:

Min far hade dött hastigt och lämnat hustru och fyra barn efter sig. Min far hade varit rättare på den fina gården Vinö i Loftahammar. Vår familj bodde i ett hus alldeles vid Östersjöns strand. Kort efter dödsfallet fick vi lämna huset.Vi flyttades med häst och vagn till Västervik.

*

Hon fortsätter:

I min ungdom fick jag jobb i en diverseaffär i Gårdspånga i Locknevi socken. Den affären övertog jag. Jag mötte  Ludvig och blev bondmora i Frödinge. Som sådan fick jag baka och laga mat.

-Du lagar mycket gott och bakar goda kakor. Det tycker alla i Frödinge.

Min mor berättar vidare:

– Min första dotter MarieLouise dog endast två år gammal. Jag sörjde henne mycket. Jag satt vid kistan och grät tills inga tårar fanns kvar.

Min mor gör en liten paus i berättandet och säger efter en stund:

– Anna-Greta och du föddes. Ni har gett oss glädjen tillbaka. Jag tackar gud för att ni finns.
*

Filmen går över till djurmarknadsvallen i Vimmerby. Där har min far Ludvig två gummihjulsvagnar med tolv hästar runt omkring vagnarn. Hästarna hålls i grimskaften av Helge och mig. Hästhandlaren ”Ludde i Frödinge” talar med olika bönder som kommit till ”Vallen” för att köpa sig en häst. Ludvig har pris på varje häst. Köparen prutar.

*

En bonde kommer till min vagn. Han gillar en fux märr som jag håller. Han frågar om priset. Jag svarar:

– Femtonhundra

– Du får fjorton hundra för märra, svarar bonden.

– Om du slår till direkt ska du få henne för fjortonhundra sjuttiofem, säger min far  som övertar affären med bonden.

De bjuder och prutar om vartannat. Till slut blir priset fjorton hundrafemtio kronor. Båda är nöjda med affären.

*

Det var en bra dag för hästhandlaren ”Ludde i Frödinge”. Han sålde tio hästar under marknadsdagen på Vallen i Vimmerby. Det var spännande för mig att se och lyssna på hästaffärerna.

*

Jag får stänga av filmen för i dag. Jag skrev en bok som heter ”Mitt livs inspark”. Den berättar om livet under den tid som filmen visat i dag.

-Den är värd att läsas. Den berättar också en del av mitt fotbollsliv.

Med hälsning/Knut K


 [KK1]

Kommentarer: 0 Permalänk

fredag 19 oktober

Jag tänker tankar om minnet.

Spalt nr 235

Min stund på Jorden har räknat i år varit lång men jag har upplevt att den gått fort. Mycket fort. Ja mycket för fort.

Jag tackar livet för den stunden. Min hjärna innehåller miljardtals celler som med nervsystemets hjälp bevarar allt jag är med om. Jag kan inte minnas allt men jag minns mycket ur mitt liv. Jag har lärt hur vi skall göra för att minnas det vi är med om. Om jag vill minnas det jag läser i en bok skall jag ta det lugnt efter läsningen och gärna repetera det jag vill behålla av innehållet. Om jag går och lägger mig och sover medan texten är ny så minns jag bättre av det författaren skrivit.

Om jag går från bokläsningen direkt till ett annat görande finns risken att jag inte minns boktexten lika bra. Detta kallas korttidsminne.

*

Jag har också långtidsminnen utplacerade på olika platser i min hjärna. De är känslor, episoder, göranden och händelser som jag varit med om. Kanske blir de förvarade i mina minneskamrar resten av mitt liv. Våra hjärnor är fantastiska. Dem ska vi vara rädda om genom att bruka dem. Ju oftare vi använder hjärnorna ju bättre bevaras det vi lärt och lär.

* 

Under min polistid hände mycket som rörde om i min hjärna. Mycket av det som hände kan jag ta fram och minnas mycket starkt. Händelser i samband med att ta hand om dödolyckor berörde mig starkt, Jag kan fortfarande se och minnas tydligt när jag fick ta hand om en femtonårig flicka som kört omkull på sin moped och blivit dödad av en lastbil med släpvagn. Jag minns hur föräldrarna reagerade när vi berättade för dem om olyckan.

*

Jag kan också minnas när jag fick veta att jag skulle spela med MAIF i allsvenska premiären mot IFK Göteborg. En pojkdröm gick i uppfyllelse. Tänk er att få springa in på Idrottsparken i Motala och möta nio tusen förväntansfulla fotbollssupportrar på min födelsedag den 4 augusti l957.  Det minnet glömmer jag aldrig. Efter matchen fick jag beröm av Aftonbladet och Expressen. Jag fick också skriva autografer. Om det har jag sparat en urklippsbild från Aftonbladet.

*

Glädjeminnen kan förvaras likaväl som svåra och tråkiga långtidsminnen.

*

Min stund på Jorden har varit lång men gått alltför fort. Jag tackar livet för den stunden. Min hjärna innehåller miljardtals celler som med nervsystemets hjälp bevarar allt jag varit med om. Jag kan inte minnas allt men jag minns mycket ur mitt liv. Det jag minns har jag sparat i mina  olika minneskamrar i min hjärna.

*

Med hälsning till alla vänner i Facebook med önskan om att vi ska minnas denna fina soliga söndag den 14 oktober 2018./ Knut K

 

 

Kommentarer: 0 Permalänk

lördag 13 oktober

Jag tänker tankar om klimatet i vår värld.

Spalt nr 234

Hur långt in i framtiden kommer vår vackra jord att klara sig och vara hem för alla som lever här. Enligt FNs proklamation nyligen lever vi farligt i dag. Om vi fortsätter som vi gör nu kommer mycket negativt hända i framtiden. Lågländer hamnar under vatten. Vietnam och Holland har nämnts som exempel på det i olika skrivningar från forskare. Solen kommer att torka bort vattnet i delar av Afrika. I dessa områden blir det omöjligt att bo. Människor måste fly och lämna de utbrända länderna och de länder som hamnar under vatten. Jag kan inte annat än undra:

-Vart ska de flyende ta vägen?

*

Många miljoner människor är på flykt i dag. Krigarfolk och extremistiska galningar har jagat dem från hem och härd. Vi som följer detta undrar;

-Vad ska hända med nutidens flyktingar. Hur och när ska de kunna återvända till sina länder. För många är svaret

-Troligen aldrig.

Ingen vet. Inget lands politiska ledningar kan snabbt återställa det de galna i världen ställt till med i vår tid.

*

Vetenskapsmän och naturintresserade är säkra på att den negativa utvecklingen kommer att hända vårt klot om vi inte ställer om våra levnadssätt och minskar uppvärmningen av klimatet snarast. Jag vill att mitt ettåriga banbarnsbarn Matheo och alla hans generationskamrater i framtiden skall få leva på Jorden lika bra och kanske bättre än jag gör nu.

*

-Vad är det vi måste göra för att trygga Jorden åt morgondagens människor, djur och växer?

Det vet inte vi i allmänheten som lever nu.

-Mitt svar är att människor som kan och vet vad som måste göras skall informera oss alla som söker den rätta kunskapen om klimatet och farorna i framtiden. Världsledande för informationen om de framtida farorna skall FN vara. Informationen måste gå ut i hela världen. De framtida problemen berör alla på Jorden boende.

*

Jag vill veta svaret på min fråga:

-Vad händer med vår Jord i framtiden om vi fortsätter leva som nu. Kommer dessa kanske katastrofala förändringar att ske så som FN berättat att forskare forskat fram?

*

Hur långt in i framtiden kommer vår vackra jord att klara sig och vara hem för alla som lever här.

 

*

Jag slutar med oro i tankarna./Knut k

 

 

 

Kommentarer: 0 Permalänk

lördag 6 oktober

Besök hos vännen Anders på Moon.

Spalt nr 233

En berättelse om olika sätt att leva.

*

Denna vackra höstmorgon har jag åkt för att besöka en vän som jag skrivit om i mina kåserier genom åren. Han kallas Anders på Moon. Anders bor i sin stuga med vita knutar på ett område som heter Moon. Därför namnet Anders på Moon. Stugan ligger på gränsen till en vacker skog. Där växer fina barrträd och vackra lövträd. Anders får i skogsbrynet ibland besök av harar och älgar.

*

 Anders på Moon är en skicklig vildträdgårdsmästare och duktig husträdgårdskötare. Han har i år fina potatis, morötter, gurkor, jordgubbar, hallon och vinbär. Han har även skördat äpplen, päron och plommon i stora mängder. Årets häftiga värme har inte lyckats förstöra Anders skördar på Moon.

*

Jag knackar på husets köksdörr och blir välkomnad in i stugan. Där i köket brinner ved i en järnspis av gammalt snitt. Elden skymtar jag under spisringarna.

Anders ser att jag tittar på den omoderna spisen. Han säger:

– Jag eldar med ved för att jag har veden gratis och för att jag tycker om att vistas i frihetens skog. Jag får av ägaren såga ner träd som behöver rensas bort i skogen och hugga det jag behöver till spis- och kaminved. Det är underbart att andas in den rena skogsluften, känna skogens djupa tystnad, höra vindarna susa i trädtopparna och se solens strålar bilda skuggmönster på marken.

– Det låter skönt, svarar jag

– Det låter skönt, säger du stadsmänniska. Vet du vad skönt i naturen är? Vet du vad en stunds tystad innebär. Vet du vad du känner när du sitter på en sten i skogen och ser ut över nejden. Jag kan säga dig att där i skogen upplever du friheten när den är som bäst.

– Alla kan inte sitta i skogen om dagarna. Vi måste jobba om vi ska äta och leva. Du har dina inkomster som räcker för dig att leva bra på. Du har din vackra stuga i skogsbrynet och dina trädgårdar. Du har skogen intill att njuta av och i. Du har lärt dig leva som du har möjlighet att leva. Vi andra behöver också pauser i livet där vi kan uppleva livets sköna stunder. Många av oss skulle kunna leva mycket bättre än vi gör men vi tar oss inte den tid som behövs. Andra har inte ekonomiska möjligheter att köpa hus och leva på pensionen i skogsbrynen, säger jag lite retligt.

*

Anders ger mig ett glas med svart vinbärssaft. Vinbären kommer från hans trädgård. Jag njuter av den mycket goda saften. Anders bjuder till bords i köket och serverar Äpplekaka med vaniljsås. Och mera saft. Vi äter och dricker under tystnad och låter oss äpplekakan och saften väl smaka. Vi trivs också i varandras sällskap denna vår stund i livet på jorden.

*

Med hälsning Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng