Arkiv

» juni 2020 (2)
» maj 2020 (1)
» april 2020 (1)
» mars 2020 (3)
» november 2019 (1)
» oktober 2019 (1)
» augusti 2019 (1)
» juli 2019 (1)
» juni 2019 (2)
» maj 2019 (4)
» april 2019 (2)
» mars 2019 (2)
» februari 2019 (4)
» januari 2019 (3)
» december 2018 (2)
» november 2018 (2)
» oktober 2018 (4)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (4)
» mars 2018 (4)
» februari 2018 (3)
» januari 2018 (4)
» december 2017 (4)
» november 2017 (4)
» oktober 2017 (5)
» juni 2017 (2)
» maj 2017 (3)
» april 2017 (3)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (4)
» december 2016 (3)
» november 2016 (3)
» oktober 2016 (4)
» juni 2016 (1)
» maj 2016 (5)
» april 2016 (3)
» mars 2016 (4)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (4)
» december 2015 (4)
» november 2015 (4)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (1)
» juni 2015 (1)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (3)
» mars 2015 (5)
» februari 2015 (3)
» januari 2015 (4)
» december 2014 (4)
» november 2014 (4)
» oktober 2014 (4)
» augusti 2014 (1)
» juli 2014 (1)
» juni 2014 (6)
» maj 2014 (3)
» april 2014 (5)
» mars 2014 (4)
» februari 2014 (3)
» januari 2014 (4)
» december 2013 (3)
» november 2013 (5)
» oktober 2013 (3)
» augusti 2013 (2)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (5)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (4)
» februari 2013 (4)
» januari 2013 (5)
» december 2012 (3)
» november 2012 (4)
» oktober 2012 (5)
» augusti 2012 (5)
» juli 2012 (5)

visar: arkiv för mars 2017

tisdag 28 mars

Besök i blomsterlandet

Spalt nr 189

Jag ska i dag besöka min gode vän Anders på Moon. Han har sin röda stuga med vita knutar på andra sidan gränsen till Landet Fantasia. Hans tomt tränger in en bit i Trollskogen. Inne i Trollskogen ligger den vackra Sagosjön och småböljar sitt nu isfria vatten. På ena stranden av sjön växer lövträd såsom ekar och björkar och lönnar. På den andra sidan finns Barrskogen. Här håller tallar, granar och enbuskar hov.
*
På väg till Anders stuga på Moon går jag genom Trollskogen. Jag går efter lövträdstranden och får se en blåsippa sticka upp bland löven. Jag räfsar bort löven på ett stort stycke av marken och får se fullt av blåsippor lysa sin blåa färg mot mina ögon och sinnen. Jag njuter av färgprakten.
*
Jag känner att jag kommit till Landet Fantasias vackra blomsterland där vårens alla blommor nu är på väg att slå ut. Jag går en bit upp i backen och ser solen lysa på några vitsippor. Intill en solbelyst sten ser jag att gullvivorna är i knopp nere vid marken. När jag tar bort de skylande löven får jag se fullt av gullviveblad och gullviveknoppar. Gullvivorna växer så tätt i jorden att jag kan tro att de är rädda för att de skall bli plockade. De behöver inte vara rädda. Jag ska inte plocka dem. Jag längtar istället efter att få se blommorna utslagna i naturen i sin gula vackra klockprakt.
*
När jag sätter mig på en ganska stor sten får jag höra en fågel kvittra söderut. Jag tror det är en talgoxe. Han drar in och blåser ut sina fina fågeltoner. Fågeln får svar av många fåglar både från öster och väster, norr och söder. Jag känner att jag sitter på första parkett i fåglarnas konsertlokal. Hela nejden kvittrar och sjunger för mig.
*
När jag går vidare på lövträdstranden ser jag att Hasseln blommar och att Säljen visar sina ”ludna kissar” för mig.
*
När jag kommer till Anders på Moon har han kaffet bryggt. Han bjuder också på goda nygräddade bullar. När vi njutit av kaffet och bullarna och talat om naturen runt sagosjön en stund går vi över att fundera över det som händer i världen.
*
Det samtalet får jag berätta om en annan gång. Jag vill inte i det här kåseriet blanda in krig och människors maktlystnad bland blommorna och fåglarna vid Sagosjön i Trollskogen.
*
God vacker vår önskar jag er vänner. /Knut K

Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 20 mars

Vårfotbollsminnen väcks till liv i mitt hjärta

Spalt nr 188

Jag ser solen lysa över barn som leker.

Jag ser solen lysa över en mattbelagd fotbollsplan i kvarteret där jag bor.

Jag ser fotbollen passas mellan barnen i lagen som spelar match.

Jag hör röster

Jag hör glada röster.

Jag hör ivriga röster

Jag ser en flicka dribbla en mittback och skjuta bollen i mål.

Jag hör domaren blåsa i sin pipa.

Jag hör publiken som hejar skriker.

*

Jag får veta av mamman till målskytten att det blå hemmalaget tagit ledningen.

Med 1-0.

*

Jag känner från solen och spelet på planen att vi fått vår - redan den 19 Mars i år.

Jag känner också att mina  vårfotbollsminnen väckts till liv i mitt hjärta.

Trevlig vår vänner

/Knut K

Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 14 mars

Att köra fort till Giftcentralen.

Spalt nr 187

Klockan är halv elva på kvällen. Mörkret har lagt sig tillrätta över den fina staden Motala. Jag stänger ytterdörren till mitt hem efter mig och öppnar min Folkvagnsdörr för att åka till min polistjänst på Prästgatan 6. Jag ska börja klockan elva. Staden vilar i sin egen stillhet. Inte en bil. Inte en människa ser jag på vägen till Prästgatan.

*
De tre kollegor som slutar sina tjänster när jag, Bertil och Hasse skall börja säger Hej och drar hemåt. Min kollega Hasse har vakttjänsten inne. Bertil och jag har bilpatrull. Bertil är äldst i tjänst och därför ansvarig bilförare. Vi gör oss ingen brådska att komma ut i bilen. Vi berättar nyheter en stund för varandra. När vi sitter och pratar ringer en klocka från en av cellerna. Där sitter en man som är anhållen för stölder. Hasse får veta att den anhållne vill gå på toaletten. Toaletten ligger innanför grindarna till poliscellavdelningen.

*

Bertil och jag åker ut på stan. Allt är lugnt och tyst. Bertil kör Verkstadsvägen till Borenshult slussar. Han fortsätter Borensbergsvägen till utsikten över Boren. Där stänger Bertil av motorn en stund. Vi ser över sjön mot Ulfåsa slott på andra sidan. Kvällen är tyst och stämningsfull. Vi pratar en stund om fotbollen i staden Motala. Motala AIF siktar på att komma till allsvenskan. Jag hoppas kunna ta en plats i laget och nå mina drömmars mål att få spela allsvensk fotboll.

*

Vi är tysta en stund. Inte en bil har kommit medan vi sett ut över sjön Boren.

Plötsligt hör vi Hasses röst i polisradion:

– SGR  fem från tvåan. Femman kom

– SGR fem här, svarar jag.

– Den intagne säger att han ska dö. Han har ätit skurpulver som städerskan förvarat på toaletten. Jag har tittat. På toaletten ligger en skurpulverbehållare öppnad.

– Vi kommer in direkt, säger Bertil. Han startar bilen och kör mot Prästgatan.

*

När vi kommer in säger Hasse:

– Jag har ringt giftcentralen i Linköping och fått läsa upp vad skurmedlet innehåller. Den jag talade sa att vi måste köra in honom till sjukhuset direkt. Det han ätit kan vara dödligt

– Vi kör direkt. Du får köra Knut så sitter jag med den anhållne i baksätet, bestämmer Bertil.

*

Jag körde mot Fornåsavägen. Jag drog på rödljus men inte sirenerna. Jag tyckte inte sirener behövdes eftersom varken gående folk eller folk i bilar fanns ute i trafiken. Sirenerna skulle bara väcka folk som sov. Tänkte jag,

 

När jag kom till den breda vägen mellan   Älvan och Klockrike ökade jag Farten. Den grå, stora, breda Forden kom upp i 140. Jag tryckte gasen i botten och kom nästan upp till 160 innan jag såg husen i Klockrike. Där saktade jag farten väsentligt. På de smalare vägarna förbi Vreta Kloster till Linköping var jag inte över hundra km i timmen.

*

Vi kom fram till Giftscentralen. Vår patient tvingades att direkt dricka ett glas med någon stark vätska i.

-Han måste dricka det här som motgift annars kan ha dö, sa läkaren.

Bertil och jag fick vänta en stund tills en läkare sa att faran var över. Vi kunde ta med den anhållne mannen med hem till Motala.

*

Vi åkte mot Motala. Jag körde inte fort på hemvägen. Innan vi kom till Klockrike sa Hasse på polisradion;

– Ni måste vända om och köra mannen till Giftcentralen. En läkare har hittat något annat ämne i tvättmedlet som kan vara dödligt. En kollega från Linköping kommer till Gitcentralen och vaktar den anhållne i natt.

*

Jag vände om men höll inte högre hastighet än jag tyckte jag behövde. På giftcentralen lämnade vi över ansvaret för den anhållne mannen till läkarna och en Linköpingskollega.

*

Därefter åkte vi i ”sakta mak hem” till vår polisstation i Motala. Hasse hade kokt kaffe åt oss. Vi åt vår matsäck till kaffet och talade om att köra bil fort. Vi var överens om att det inte finns någon som helst anledning att köra så fort som jag gjorde på väg till Giftcentralen i Linköping.

*

När jag strax efter klockan sju på morgonen kom hem till Patrullgatan fem och steg ur min Folkvagn och öppnade dörren till mitt hem var jag mycket trött.

I mina tankar innan jag somnade lovade jag att jag aldrig mer skall köra bil så fort som jag gjorde i natt. Fart med förnuft skall vara mitt måtto. Det löftet har jag hållit allt sedan dess.

*

Den anhållne mannen överlevde och blev med tiden åtalad för sitt brott.

Knut K

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng