Arkiv

» juni 2020 (2)
» maj 2020 (1)
» april 2020 (1)
» mars 2020 (3)
» november 2019 (1)
» oktober 2019 (1)
» augusti 2019 (1)
» juli 2019 (1)
» juni 2019 (2)
» maj 2019 (4)
» april 2019 (2)
» mars 2019 (2)
» februari 2019 (4)
» januari 2019 (3)
» december 2018 (2)
» november 2018 (2)
» oktober 2018 (4)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (4)
» mars 2018 (4)
» februari 2018 (3)
» januari 2018 (4)
» december 2017 (4)
» november 2017 (4)
» oktober 2017 (5)
» juni 2017 (2)
» maj 2017 (3)
» april 2017 (3)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (4)
» december 2016 (3)
» november 2016 (3)
» oktober 2016 (4)
» juni 2016 (1)
» maj 2016 (5)
» april 2016 (3)
» mars 2016 (4)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (4)
» december 2015 (4)
» november 2015 (4)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (1)
» juni 2015 (1)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (3)
» mars 2015 (5)
» februari 2015 (3)
» januari 2015 (4)
» december 2014 (4)
» november 2014 (4)
» oktober 2014 (4)
» augusti 2014 (1)
» juli 2014 (1)
» juni 2014 (6)
» maj 2014 (3)
» april 2014 (5)
» mars 2014 (4)
» februari 2014 (3)
» januari 2014 (4)
» december 2013 (3)
» november 2013 (5)
» oktober 2013 (3)
» augusti 2013 (2)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (5)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (4)
» februari 2013 (4)
» januari 2013 (5)
» december 2012 (3)
» november 2012 (4)
» oktober 2012 (5)
» augusti 2012 (5)
» juli 2012 (5)

visar: arkiv för december 2017

onsdag 27 december

Nu går vi vidare mot nästa år 2018.

Spalt nr 214

Julen är här och hälsar på. Jag har hälsat välkommen till alla som vill vara med och fira några dagar. Många har vi varit som festat om och ätit god man och druckit läskande drycker. Vi har hört vackra sånger och mött glada människor. Vi har levt livet med glädje och det har vi gjort rätt i. Livet har mycket glädje att ge om vi tar vara på möjligheterna.

*

Jag har ätit min favoriträtt, DOPP I GRYTAN. Det är en tradition som jag hållit igång sedan tiden i mitt barndomshem i Frödinge. Min mor Ruth bakade dopparbrödet själv till Jul. Jag glömmer aldrig det brödet som hon doppade i den stora doppargrytan till dem i byn som ville vara med oss och doppa på Dopparedagen.

*

Nu ser vi framåt in i den närmaste framtiden. Som sport och idrottsintresserad har vi mycket att se fram emot. Vinterolympiaden till exempel. Europamatchen mellan Östersund och Arsenal blir också spännande. När lagen i vinter möts i Östersund kan kölden visa på grader en bra bit under noll. Kanske tio under noll. Jag undrar vad Arsenalspelarna tycker om att spela i långkalsonger. Men nu för tiden finns ju skydd mot allt så det löser sig nog även i kampen mot kylan.

*

Jag har spelat matcher vintertid. Det gjorde vi när jag tränade IFK Motala. Vi spelade träningsmatcher även på vintrarna. Vi skottade bort snön från fotbollsplanen med hjälp av lastbil med snöplog. Jag minns ett år. Vi spelade på Råssnäplanen i Motala i solsken och femton minusgrader. Jag minns att flera av oss spelare hade frusna stortår när vi efter matchen gick in i bastun för att tina upp tårna. Frampå eftermiddagen var mina stortår röda och svullna. Men det gick över i sängvärmen natten som kom.  Dagen efter var de normala igen

*

Spännande blir det att följa de skickliga Östersundsspelarnas match mot Londonlaget Arsenals skickliga världsspelare.

Östersundslaget har visat kämpahumör kopplat till teknisk skicklighet, kombinerat med en viktig spelidé framtagen av kunniga ledare. Deras framgångar hittills är unika.

Jag håller alla mina tummar och ofrusna tår för Östersund.

*

Vi hälsar välkommen till året 2018 men vi måste ta oss kragarna och lyfta oss ur extremistmänniskors vansinniga krig i världen och avväpna de kriminella gängmördarna som finns i vårt vackra avlånga land Sverige.

*

Låt oss hitta solidaritetens och kärlekens vägar framåt för alla folk i vår värld.

Det är kärleken och glädjen som skall leda världen framåt. Inte krig och död.

Med hälsningar på vägen mot det nya året 2018. /Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

fredag 15 december

Min tid har gått. Fort.

Spalt nr 213

När jag i dag ser tillbaka på mitt liv kan jag konstatera ”att mitt liv gått fort”

För fort.

Mina dagars händelser har spelats upp som scener på livets teater. Jag föddes på Västerviks BB. För att få se mig nyfödd åkte min far Ludvig på sin ballongcykel de fem milen från Frödinge till Västervik.

Och hem igen. Samma dag.

Jag var mycket välkommen till livet. Det har jag märkt många gånger genom min barndom, ungdom och vuxentid.

*

Mina föräldrar ägde en gård. Min far talade med mig om gården och framtiden. Jag minns en gång när vi åkte i en gummihjulsvagn efter parhästar på den en mil långa vägen till Vimmerby. Efter vagnen hade vi tre hästar. Jag höll i grimskaften till dem så de följde med till Vallen i Vimmerby Där skulle de fem hästarna bjudas ut till försäljning. Min far handlade med hästar. Jag skulle det året fylla 17 år.

*

Just när vi passerade Långbrötsla sa min far:

– Du ska veta att jag planerar vår gård så du med tiden kan ta över den. Jag har inte tagit timmer ur skogen. Detta för att skogen skall vara en ekonomisk säkerhet för dig.

Jag lyssnade men sa inte något. Jag hade i min hjärna en dröm att få spela fotboll i allsvenskan. Folk i Frödinge by sa att en ”bonnunge” som jag aldrig skulle lyckas med det jag önskade.

– Du är väl inte så dum så du lämnar din fars gård för att bli fotbollsspelare i allsvenskan.

*

Senare det året fick jag erbjudande att komma till Kenty i Linköping och spela fotboll i deras lag och samtidigt gå på Lunnevad folkhögskola. Mina föräldrar gick med på det. Min mor var mycket positiv till min skolgång på Lunnevad. Tiden gick och jag bestämde mig för att inte bli bonde. Jag berättade detta för min far när vi en sommarkväll hade mjölkat korna i Gubbhagen utanför byn i Frödinge.

– Det får inte ske, sa min far

– Jo, sa jag, det måste ske.

– ”Hur ska du försörje dej ute i världen? Du kan väl inte försörje dej mä å sparke boll.”(på småländska)

– Jag tänker bli polis efter Folkhögskolan.

Han svarade med tystnad. Senare på kvällen grät min far när jag berättade mina planer för min mor.

– Jag har alltid drömt om att du skall ta över efter mig. Du är vår son, sa min far med tårar i ögonen.

På min livsscen i Frödinge den kvällen rådde tystnad och tårar. Jag ville inte göra mina föräldrar ledsna men jag måste också få leva som jag vill ha det.

*

Jag var son och skulle enligt praxis först bli erbjuden. Män först. Därefter Kvinnor Så var det då. Anna-Greta och Nisse tog över gården, när tiden var inne och skötte den bra.

*

När jag nu tänker tillbaka på mitt och mina föräldrars liv kan jag inte göra annat än att konstatera att jag fått ett mycket bra liv både hos mina föräldrar och sedan med ”de mina” i våra hem och i yrken jag haft.

*

Jag stänger igen minnesburken och tackar livet för att det blivit som det blev.

Med hälsning /Knut K

 

 

 

 

 

Kommentarer: 0 Permalänk

fredag 8 december

Jag vill dikta en rad till dig

Spalt nr 212

Jag vill dikta en rad till dig

Om vänskap.

Ordet är härligt att säga, skriva och läsa. Vän och skap blir Vänskap.

Det ordet värmer mina sinnen.

Jag känner mig glad och trygg

*

Jag vill erbjuda vänskap till er som läser denna min dikt. Vi behöver inte ställa några krav. Ordet vänskap är gemensamhetslag

*

Vänskapen når alla som är fria och tar emot den med öppna sinnen.

Vänskap sprider glädje.

Vänskap binder samman släktingar.

Vem vill dela den glädjen med mig?

*

Med vänskaplig hälsning  /Knut K

Kommentarer: 0 Permalänk

fredag 1 december

Framtidstankar och sång med påhittade ord

Spalt nr 211

Jag minns mina tankar och drömmar från min ungdom. Jag jobbade på min fars gård i Frödinge. Jag sjöng sånger som inte hade någon skriven text och inte heller någon komposition. Texten hittade jag på medan jag sjöng. Det var glädjen i min kropp som ville flyga ut när jag satt ensam i hövagnen och styrde par i hästar från olika gärden till höskullen som var ladugårdens andra våning och från skullen till åkrar, gärden och ängar. De enda som lyssnade på min sång var parhästarna.  Jag såg att de vände sina öron bakåt så de kunde njuta av min sång. Jag tror de gillade den. Hästarna och jag var mycket goda vänner.

*

Jag trodde jag visste vart vi människor var på väg med vår jord. Jag trodde jag visste att människor på jorden skulle bli vänner så som mina grannar var mina vänner i Frödinge socken. Jag hörde till byn. Mina grannar hörde till mig. Sköna sommarkvällar tog jag med min fotboll till lagårdsplanen. Drängar och bönder som hade slutat sina arbeten för dagen hörde bollen studsa och kom till vår lagårdsplan. Efter en stund hade vi delat upp i två lag. Två grindstolpar var ena målet. Två hinkar det andra. Min far deltog aldrig i spelet. Det gjorde inte bonden Gustaf Nilsson heller. De två satt på en vagn och pratade om livet. Bollspelet skapade en stämning i byn som gjorde oss alla till glada grannar och vänner.

*

Stan för oss var Vimmerby. Där kunde vi dansa i Skyttehagen och Folkets Park och gå på bio i biograferna, Grand och National. I Vimmerby sålde och köpte min far hästar på Kreatursvallen. Min far var hästhandlare. Jag var med på Vallen. Jag satt i en vagn och höll min fars hästar i grimskaften medan köparna gick och bedömde dem. Jag var vän med hästarna och blev mycket ledsen när min far sålde någon av ”mina” hästar.

*

Mina hemtrakter ökades ut. Vimmerby ingick också i min hembygd. När jag bodde på Lunnevad och spelade fotboll i Kenty och när jag senare flyttade och blev polis i Motala utökades mina hemtrakter med Östergötland. Min flyttning gick vidare till Stockholm. Jag fick ett arbete som gjorde att jag fick resa till olika delar av vårt land. Mina hemtrakter blev Hela vårt vackra avlånga land Sverige.

*

Nästa steg. Hur blir det nu?

Jag trodde jag visste vart vi människor var på väg med vår jord. Jag trodde jag visste att vi människor på jorden i framtiden skulle bli grannar och vänner. Jag har några undringar.

Vart är vårt land på väg? Vad har hänt under min levnad?

*

Morden, sprängningarna, bombningar inbrotten, bedrägerierna, skatteflykten, fusket, hatet, fattigdomen.

 Vart kommer allt detta ifrån?

Kan EMU bli min hembygd?

Kan världen bli mitt hem när den ser ut som den gör.

Jag trodde det en gång när jag satt på hövagnen i Frödinge och sjöng sånger för hästarna och spelade fotboll med grannarna på vår ladugårdsplan och dansade med flickorna i Folkets Park i Vimmerby. Nu är det andra tider som inte lockar mig till sång.

*

Men vi måste stå emot det som fräter på våra solidariska liv. Vi måste finna att vänskapen och kärleken inte hatet, girigheten och hänsynslösheten skall leda vår värld in i en bättre framtid. En kan inte göra allt men många tillsammans kan förändra världen i våra närheter och i horisontländerna. Vi får inte sluta att tro på en bättre värld. Vi ska tro att vi kan. Medan tid är.                               

Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng