Arkiv

» juni 2020 (2)
» maj 2020 (1)
» april 2020 (1)
» mars 2020 (3)
» november 2019 (1)
» oktober 2019 (1)
» augusti 2019 (1)
» juli 2019 (1)
» juni 2019 (2)
» maj 2019 (4)
» april 2019 (2)
» mars 2019 (2)
» februari 2019 (4)
» januari 2019 (3)
» december 2018 (2)
» november 2018 (2)
» oktober 2018 (4)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (4)
» mars 2018 (4)
» februari 2018 (3)
» januari 2018 (4)
» december 2017 (4)
» november 2017 (4)
» oktober 2017 (5)
» juni 2017 (2)
» maj 2017 (3)
» april 2017 (3)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (4)
» december 2016 (3)
» november 2016 (3)
» oktober 2016 (4)
» juni 2016 (1)
» maj 2016 (5)
» april 2016 (3)
» mars 2016 (4)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (4)
» december 2015 (4)
» november 2015 (4)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (1)
» juni 2015 (1)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (3)
» mars 2015 (5)
» februari 2015 (3)
» januari 2015 (4)
» december 2014 (4)
» november 2014 (4)
» oktober 2014 (4)
» augusti 2014 (1)
» juli 2014 (1)
» juni 2014 (6)
» maj 2014 (3)
» april 2014 (5)
» mars 2014 (4)
» februari 2014 (3)
» januari 2014 (4)
» december 2013 (3)
» november 2013 (5)
» oktober 2013 (3)
» augusti 2013 (2)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (5)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (4)
» februari 2013 (4)
» januari 2013 (5)
» december 2012 (3)
» november 2012 (4)
» oktober 2012 (5)
» augusti 2012 (5)
» juli 2012 (5)

visar: arkiv för januari 2017

tisdag 24 januari

Jag vill skriva

Spalt nr 183

Jag vill skriva något vackert. Något som många tycker om. Något som lyser upp och gör någon glad. Jag vill skriva om något som funnits och något som finns. Jag vill också skriva om något som är nytt och nära.
*
Jag vill skriva om den unga modern i huset bredvid. Jag ser när hon går med sin lilla son Kevin till förskolan på morgnarna. Kevin sitter i barnvagnen och ser på sin mor. Modern skjuter vagnen framför sig och ler mot sin son. Sin telefon bär modern i fickan. Kevin har hon framför sig. De två modern och Kevin är ett. Deras ömsesidiga leenden lyser upp. Glädjeljuset kommer från den livets kärlekstråd som finns mellan dem. Den tråden störs inte av telefonen. Den är undanstoppad i moderns ficka.
*
Jag vill skriva om min dotter Marias besök hos oss i går. Solen lyste och luften var några grader kall. På gångbanorna i Parken där vi bor låg isen packad och mycket hal. Vi behövde komma ut i solen och röra på benen en stund men jag har svårt att gå efter ryggoperationer och lårbensbrott.
– Vi går ut i solen och det vackra vädret. Jag hjälper dig över de halkiga styckena av gångbanorna, sa Maria.
*
Vi gick ut i solen. Maria höll min arm och stödde upp mig när vi gick över hala isar. Vi kunde tala om vädret, livet och glädjen att vara tillsammans. Vi gick på de solbelysta gångarna. Boningshusens skuggor besökte vi inte. Tack vare Maria kunde vi vandra runt i vintersolen och njuta av livet.
-Du är som en lampa som sprider glädje- och trivselljus omkring dig,sa jag till Maria när vi gick hem och drack eftermiddagskaffe och åt goda saffransbullar.
*
Jag skriver;
”Tack Maria för den trevliga och soliga stunden tillsammans.”
*
Jag vill skriva och hälsa till alla som gör sina medmänniskor glada. Jag vill skriva till det unga par som jag nyss såg i byns centrum nyligen. De höll varandras händer. Deras ögon lyste av förälskelse.
*
Jag vill skriva om det gamla paret som i ICA Maxi valde varor tillsammans. De lade varorna i sin av affären lånade vagn. De vände på varorna för att se om priset var lagom. Mannen var lite krokig. Frun kortare än mannen och mycket rak i ryggen. Jag såg att de levde sina liv tillsammans. Deras kroppsspråk lyste varm trygghet och kärlek. De två var ett. När de upptäckte att jag såg på dem sa mannen:
– Vi tycker att det är bra att vara två när vi ska välja av alla varor som finns i den här stora affären.
– Vi tackar livet för att vi båda fortfarande får leva och vara tillsammans, sa frun.
*
Jag vill skriva något vackert. Något som många tycker om. Något som lyser upp och gör någon glad. Jag vill skriva om något som funnits och något som finns. Jag vill också skriva om något som är nytt.
Jag vet inte om jag lyckades med det jag ville men skrivit har jag gjort.

Med hälsning /Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 16 januari

Tankar fredagen den trettonde januari

Spalt nr 182

Solen skiner på mig när jag går in genom grindarna till Landet Fantasia. Bakom mig lämnar jag alla dem som inte tror på kärleken som atmosfär att andas i. Bakom mig lämnar jag alla dem som gör livet vedervärt att leva för miljontals människor på vår jord.

Bakom mig lämnar jag alla dem som för sin egen vinnings skull gör medmänniskor fattiga och sjuka.

Bakom mig lämnar jag alla som av religiösa skäl förtrycker och förhindrar andra människor från att leva fria liv.

Bakom mig lämnar jag alla dem som förtrycker kvinnor och sviker barnen från att få god uppfostran och sann mänsklig utveckling. Bakom mig lämnar jag dem som förhindrar rörelsehindrade och psykiskt skadade människor från att leva fullvärdiga liv.

Bakom mig lämnar jag alla krig och krigare.

*

Med mig tar jag alla som vill dra ett streck över det omänskliga levnadssätt som världen upplevt under lång tid.

Med mig tar jag alla som vill öppna dörrar och portar till en kärleksfull och medmänsklig framtid.

Med mig tar jag alla som vill leva i fred.

*

Med mig tar jag dem som vill fundera över hur vi skall göra vår värld bättre för människor och djur att leva på och hur vi skall få luften i skyn och naturen på jorden att bli renare och friskare att leva i.

*

Följer du med?

*

Med hälsning på namnsdagen/Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 9 januari

Vi måste veta vad vi vill för att nå det vi vill

Spalt nr 181

Vår store världsledare Jan Eliasson sa i TV4 att vi människor behöver tänka över hur vi vill ha världen och samtidigt fundera över hur världen i verkligheten ser ut. När vi vet hur den är och hur vi vill ha den skall vi jobba för att världen i framtiden blir som vi vill ha den.

*

Vi skall inte lämna över framtidstänkandet åt andra. Var och en av oss kan göra världen bättre. Vi skall börja i det lilla. Där vi bor. Där vi finns. Där vi kan hjälpa andra. Du kan inte göra allt. Jag kan inte göra allt men alla kan göra något. När alla gjort något har mycket hänt.

*

Visst känner jag maktlöshet när jag hör rapporterna om morden som skett på gator och torg i vårt land. Visst upplever jag livet meningslöst när jag hör och ser på TV hur massor av människor runt om i världen avrättas i det civila samhället.

*

Visst gör det ont att få se och veta om när människors rättigheter kränkts av diktatorer, maktgalna ledare och islamistiska fundamentalister.

*

Visst kan jag känna maktlöshet, att livet är meningslöst och att mänskliga rättigheter kränks.

Men jag vill inte ge upp det jag tror på.

*

En liknelse

Jag tar en liknelse om vardagen och skriver att jag skall gå upp på ett stort berg i Östra Boda i Värmland och plocka lingon. Jag går uppåt. De utnötta lederna i benen börjar efter en stund bli trötta och onda. Jag vilar en stund och funderar på att vända om hem igen. Utan lingon. Men. Jag fortsätter att klättra igen. Jag fortsätter tills jag hittar en plats där jag kan plocka hinken jag har med mig full av lingon.

*
Jag kände glädjen strömma i mina sinnen när jag senare i sommarhemmet i Östra Boda kunde sätta mig vid det stora utebordet och rensa lingonen som är skogens guld. Om jag avbrutit klättringen hade jag inte nått lingonskogen. Jag hade varit utan de goda och mycket vackra lingonen i vår matlagning. Jag hade inte fått äta min favoriträtt Lingonmjölk med ostsmörgås.

*

Vad bevisar detta:

Att jag skall veta vad jag vill. Söka nå det jag vill ha och inte ge upp förrän jag nått det jag vill ha.

*

Lingonen ville jag ha. För att få dem var jag tvungen att gå uppför den branta backen och plocka dem där. Jag vill också ha en fin stämning med grannarna i bostadsområdet i Tumba. Jag vill umgås trevligt med vänner jag har i livet. Jag vill verka positivt tillsammans med medlemmar i föreningar och organisationer. Jag vill veta om och känna till vad som händer i samhället jag lever i. För att nå detta i det lilla samhället måste jag veta vad jag vill. Jag skall söka nå det jag vill ha och inte ge upp förrän jag nått det jag vill ha.

*

Om vi medverkar till att göra livet i vårt närområde bra för så många medmänniskor som möjligt kan jag skriva;

– Att vi människor behöver tänka över samhället vi bor i och samtidigt fundera över hur närområdet i verkligheten ser ut. När vi vet hur det är och hur vi vill ha vår hembygd skall vi jobba för att det lilla samhället i framtiden blir som vi vill ha det.

*

Jag måste anstränga mig för att få lingon i min hink. Jag måste bli en vän om jag skall få många vänner att leva i fred med.

*

Vi skall inte lämna över framtidstänkandet åt andra. Var och en av oss kan göra världen bättre. Vi skall börja i det lilla. Där vi bor. Där vi finns. Där vi kan hjälpa andra. Du kan inte göra allt. Jag kan inte göra allt men alla kan göra något. När alla gjort något har mycket hänt. Bland annat har vi fått ett bättre samhälle att leva i.

*

med hälsning Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 2 januari

Jag öppnar dörren till 2017

Spalt nr 180

Ett år har gått. Nästa år stiger fram. Får jag vara med om det? Jag hoppas det. Men ingen är helt säker. Många år har jag fått leva. Det jag upplevt finns i mina minneskamrar nu. Många av minnena kan jag locka fram. Vissa minnen skriver jag om och blir glad när jag får beröm för det jag skriver. Jag ser mycket i människors levnadsvanor som kan utvecklas till intressant text.

*

Många barn kommer till världen år 2017. De blir till glädje för sina föräldrar, syskon, mor- och farföräldrar. Barn väcker ömhet genom att finnas till. Ett nyfött barn väcker också nyfikenheten hos oss som vill finna svaren på gåtorna om meningen med livet.

*

Barnen blir ungdomar och unga vuxna. Händelser i de ungas liv är ibland tunga att bära. Men många blir belysta av ungdomens starka sol. Den solen mjukar upp sinnen och öppnar lärdomens och kunskapens livsböcker. De unga vuxna får lära sig leva intressanta, spännande och utvecklande liv.

*

Barn som vuxit upp genom de ungas utvecklingsår blir vuxna kvinnor och män.

– Vad ska vi bli? Undrar de.

Det är en fråga många av oss ställt på vägen genom livet. Jag har gjort det. Jag har inte funnit något yrke som jag för alltid velat stanna vid. Jag har provat mig fram. Gått vidare. Hittat nya arbetsuppgifter att välja på. Jag blev det jag blev. Vad jag kunnat bli om jag inte blivit det jag blev. Det vet jag inte. Jag är nöjd med att bli som jag blev.

Är du nöjd med ditt liv?

*

Alla är vi olika. Alla är unika. Alla är vi människor med samma värde. Många hittar raka fina vägar in i framtiden. Andra hittar aldrig några raka vägar. Jag mötte dessa ofta olyckliga medmänniskor som höll till ”i fyllesvängar på drogvägar” utanför samhällsbygget. Det hände när jag var polis och socialarbetare i Motala kommun.

Vad ville jag göra för dem?  

Jag försökte visa dem det normala levnadssättet att söka arbete och få ut lön av arbetsgivare i kommuner och företag. Jag försökte få dem med i olika organisationer och ideella föreningars sunda verksamheter. Somliga kunde lämna ”drogvägarna” och leva bra i samhället men återfallen in i fyllesvängarna på drogvägarna var många då. De är säkert ännu flera i dag.

*

Vuxenlivet är utsatt för många prövningar och är nu i stor förändring både i arbetslivet och i sätten att leva. Många olika kunskaper behövs för att tillfredsställa yrkeslivets behov. Många olika jobb behövs för att inte de som saknar utbildning skall slås ut ur samhället och bli ständigt bidragsberoende.

*

Många som kommer till Sverige behöver kompletterande och rätt kunskaper så de snabbt kan komma in på arbetsmarknaden. De ska ges möjligheter att jobba och leva på de löner de får i Sveriges justa avtalsmarknad. Sverige är i stort behov av ny arbetskraft. Alla behövs.

*

Framtiden är oviss. Andra arbetstider och arbetssätt förändrar det gamla samhällets system med bestämda arbetsplatser. Allt flera kan ”jobba hemifrån” i den nya ”datorvärlden”. Datorn har revolutionerat vårt land. Den kommer att revolutionera vårt land ännu mera redan nästa år.

Vart är vi på väg? Det vet inte ens folket i forskarvärlden helt och fullt.

*
Ett år har gått. 2017 stiger fram. Får jag vara med om det? Jag hoppas det. Men ingen är helt säker. Många år har jag fått att glädjas åt. Det jag upplevt finns i mina minneskamrar nu. Många av minnena kan jag locka fram och skriva om. Jag ser fram mot år 2017.

Gott Nytt År vänner och medmänniskor.

/Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng