Arkiv

» juni 2020 (2)
» maj 2020 (1)
» april 2020 (1)
» mars 2020 (3)
» november 2019 (1)
» oktober 2019 (1)
» augusti 2019 (1)
» juli 2019 (1)
» juni 2019 (2)
» maj 2019 (4)
» april 2019 (2)
» mars 2019 (2)
» februari 2019 (4)
» januari 2019 (3)
» december 2018 (2)
» november 2018 (2)
» oktober 2018 (4)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (4)
» mars 2018 (4)
» februari 2018 (3)
» januari 2018 (4)
» december 2017 (4)
» november 2017 (4)
» oktober 2017 (5)
» juni 2017 (2)
» maj 2017 (3)
» april 2017 (3)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (4)
» december 2016 (3)
» november 2016 (3)
» oktober 2016 (4)
» juni 2016 (1)
» maj 2016 (5)
» april 2016 (3)
» mars 2016 (4)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (4)
» december 2015 (4)
» november 2015 (4)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (1)
» juni 2015 (1)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (3)
» mars 2015 (5)
» februari 2015 (3)
» januari 2015 (4)
» december 2014 (4)
» november 2014 (4)
» oktober 2014 (4)
» augusti 2014 (1)
» juli 2014 (1)
» juni 2014 (6)
» maj 2014 (3)
» april 2014 (5)
» mars 2014 (4)
» februari 2014 (3)
» januari 2014 (4)
» december 2013 (3)
» november 2013 (5)
» oktober 2013 (3)
» augusti 2013 (2)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (5)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (4)
» februari 2013 (4)
» januari 2013 (5)
» december 2012 (3)
» november 2012 (4)
» oktober 2012 (5)
» augusti 2012 (5)
» juli 2012 (5)

visar: arkiv för maj 2016

måndag 30 maj

Olika människor i skilda världar

Spalt nr 165

Denna mulna majmorgon går jag till Landet Fantasia och sätter mig på min ”tänkebänk” där. Vårblommorna skänker mig sin skönhet. Fåglarna sjunger och kvittrar för mig. I en syrenbuske surrar Humlorna. Jag sitter i en park där gräset runt mig är vårgrönt. Magnolian som växer en bit ifrån min plats fångar mina ögon med sin skönhet.

*

I min fantasi förflyttas jag till hjässan på Lundskullen i Frödinge by. Nedanför kullen ligger byn med sina vägar, hus och ladugårdar. I byn finns också den stiliga träkyrkan.  Min vackra kyrkskola där jag lärde mig mycket under min barndom är tyvärr riven. I byn levde jag med mina underbara föräldrar Ludvig och Ruth och syster Anna-Greta. Många av dem som levde i Frödinge socken på min tid är döda nu. Jag låter tankar gå till dem en stund med kärleksfulla tack för att de var så fina grannar och vänner till mig - och varandra.

*

 Precis nedanför Lundskullen ligger Frödinge mejeri. Dit körde socknens bönder förr sin mjölk med hästar och senare även med mjölklastbilar. Även jag fick förtroendet att som femtonåring med häst köra mjölk till mejeriet. Jag hade styrka då att lasta på och av de tunga mjölkkrukorna.

 Mejeriet är numera en industri som bakar ostkakor och pajer och mycket annat. Mejeriet levererar sina produkter även utanför Sveriges gränser. Jag skriver Mejeriet även om det numera är en industri med annat namn. För mig var Frödinge Mejeri ”Mejeriet”. Det får det vara för mig. Även in i framtiden.

*

Solen lyser nu mycket starkt och bildar en ljusgata framför mig. Ljusgatan reser sig mot väster över Kvarnhagarna, Långbrötsle och Vimmerby.  Ljusgatan når ända upp till solen. Jag börjar i fantasin gå på ljusgatan. Jag lyfts över Vätterns vatten till ett vackert, ulligt sommarmoln. Därifrån kan jag se människorna i Sverige i deras bilar. Jag kan se människor vandra omkring i städerna och på landsbygden. Jag kan se människor krama varandra. Jag kan se människor lysa av kärlek till varandra. Jag kan se människor kela med sina hundar och katter. Jag kan se människor plantera vackra blommor och växter i sina trädgårdar. Jag kan se det goda hos människorna i vårt vackra avlånga land, Sverige.

*

Plötsligt stiger ett mörkt moln upp och skymmer solen. Jag störtar från sommarmolnet rakt ner i ett krigsområde i Syrien. Husens ruiner lyser fula mot mig. Döda kroppar ligger utsprängda på ett torg efter ett bombdåd som nyss utförts av mördarmänniskor. Skott hörs. Mödrar söker sina döda barn bland ruinerna. Män skjuter och blir skjutna. Många människor lever i livsfara i Syrien och Irak. De flyr i panik. Miljontals människor har flytt. De flyende lever i misär i Libanon, Turkiet, Grekland, Italien och andra länder i krigens närområden.

*

Solen bryter igenom de mörka molnen och lyfter mig till min ”tänkebänk” på Lundskullens hjässa i Frödinge by. Jag ser människorna i byn. De fullgör i svensk trygghet sina nödvändiga arbeten och fritidssysslor. Fruktträdens blommor som slagit ut nere i byn skänker mig av sin skönhet. Trädens löv rör sig stillsamt för vinden. Fåglarna i min värld i mitt land sjunger och kvittrar för mig där de sitter i de vårgröna lövträden på Lundskullens sluttningar ner mot Transformatorgärdena och Mejeriet i Frödinge by, i Småland, i fredens land Sverige. /Knut K

*

 

 

 

 

 

Kommentarer: 0 Permalänk

onsdag 18 maj

Jag tar en tur till min ungdoms studietid

Spalt nr 164

Jag tar en tur till min ungdoms studietid i spännande Folkhögskoleland.

Lunnevads_Folkhogskola.jpg

*

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I mina tankar åker jag tåg söderut från Södertälje. Jag går av vid Sjögestads nedlagda järnvägsstation strax innan Mjölby och promenerar vägen till Lunnevads folkhögskola. Det är försommar. Solen skiner. Åkrarna breder ut sig på östgötaslätten. När jag kommer till Lunnevad ser jag Lillån rinna genom landskapet. Jag stannar en stund på bron över Lillån och hör vattnet porla i ett vattenfall i ån. Framför mig ser jag de olika husen med bostäder, matsal och undervisningslokaler.

*

Jag sätter mig i en stol på gräsmattan och minns när jag var nitton år och kom till Lunnevad Folkhögskola. I min ungdom hade jag lärt mig spela fotboll så bra i Frödinge-Brantestads SK att jag fått erbjudande att spela med Kenty i Linköping. Tanken var att jag skulle lära mig om livet genom att gå på Lunnevadskolan och samtidigt spela fotboll med Kenty. Min livsbakgrund var sjuårig folkskola. Jag tänkte;

– Jag vill få mer lärdom än så medan jag lever mitt liv.

– Jag vill också bli allsvensk fotbollsspelare.

*

Yrkesmässigt hade jag i min ungdom staplat bräder i Göstas såg under vintrarna och på somrarna hjälpt till med jordbruket hos min far Ludvig och mor Ruth. Jag hade fått leva i kärlek i mitt föräldrahem och i stor vänskap med människorna i den lilla byn. Jag hade fått en bra start i livet. Men jag ville ha ut mer. Mycket mer. Jag ville veta allt om livet och världen.

*

Jag flyttar mig framåt i tiden men sitter kvar på år 2016-stolen i solen på Lunnevad. Mina studier gick bra. Fotbollsspelet också. Jag minns att jag lärde mig mycket på skolan men upptäckte också att ju mer jag lärde mig ju mer fann jag hur lite jag kunde och hur mycket det finns att lära. Jag fann att jag måste lära för att leva i vardagen med jobb i olika yrken. Jag måste lära mig tala, skriva och tänka för att kunna leva med i det som händer i min omgivning. Jag måste också veta mer om livet, den stora världen och den oåterkalleliga döden. Ordet varför växte fram ur alfabetet och blev brukat dagligen på lektionerna och i samtal och debatter med kamraterna på kvällarna och ibland om nätterna. Varför föddes jag? Varför är livet som det är? Varför vet vi inte om Gud finns. Varför går solen upp – och ned? Varför kan jag tänka och minnas och hitta på grejer? Hur kan hjärnan både producera, lägga på minnet och hålla hela kroppens ”maskineri” igång? Varför är universum oändligt och vad är den där oändligheten för något? Varför finns det så mycket som ingen kan förstå och fatta. Ibland tyckte jag att livet betedde sig slumpmässigt mot mig. Jag fann att jag gjorde saker jag inte visste om att jag skulle göra. Men gjorde ändå.

– Vem är det som bestämmer? Min hjärna. Eller jag.

Så tänkte jag och frågade mig ibland

*

Fotbollskickligheten blev bättre och bättre. Kenty hade bra ledare, Vi tränade för vår orakeltränare Torsten Karlsson och vandrade uppåt i seriesystemet. Min dröm att få bli allsvensk fotbollsspelare såg mer och mer möjlig ut. Med Motala AIF fick jag med tiden spela fotboll i allsvenskan. I Motala fick jag tjänst som polis. I Motala fick jag också fortsätta mitt sökande efter mera kunskaper.

*
Jag hör Lillåns porlande vatten till min plats i trädgårdsstolen nu år 2016. Många liter vatten har runnit genom ån sedan jag var elev på Lunnevad Folkhögskola. Mycken lärdom har flutit in i min hjärna under min tid här på skolan och i livets olika miljöer. När jag kom hit som nittonåring var jag en kunskapssökande elev som ville lära av livet om livet och bli en kunnig vuxen. Jag fann att kunskapen inte bara kan fås genom kurser på Lunnevad folkhögskola.

Nu vet jag att hela livet är en skola som har lektioner med mig varje minut. Jag tackar livet för att jag fått och får gå den skolan mitt liv ut.

 

Jag tar tanketåget tillbaka till Södertälje. Min resa till min ungdoms studietid i min ungdoms Folkhögskoleland är slut. Det var skönt att bara sitta i stolen i solen på Lunnevad och minnas. Med hälsning/Knut K

 

 

 

 

 

 

Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 10 maj

En resa till mitt Barndomsland

Spalt nr 163

Denna härliga majdag vill jag ut och resa. Jag vill resa tillbaka i tiden till mitt barndomsland Frödinge i Småland. Jag vill hälsa på mina föräldrar Ruth och Ludvig och min syster Anna-Greta. Jag vill träffa mina barndomsvänner Allan Lindvall och Göran Josefsson och leka med dem. Allan har säkert en fotboll under armen. Göran åker nog på sin röda cykel.
*
Mitt i Frödingebyn står den vackra kyrkan. Intill kyrkan ligger den gamla mycket fint byggda kyrkskolan där alla i Frödingebyn gått och lärt sig om världen och livet. Intill kyrkan och kyrkogården ligger min fars bondgård.
*
Jag ser min far Ludvig komma ut ur gårdshuset och gå grusgången ner till ladugården. I ladugården har han sex hästar. Min far Ludvig är hästhandlare. Under dagen ska en bonde komma till honom och köpa en arbetshäst. Helge som jobbar hos min far finns också på ladugårdsplanen. Han röker sin pipa innan han går in i häststallet för att hämta en häst och med den köra till Tyrtorpegärdet för att harva inför vårsådden. Helge har elvakaffe med sig i sin ryggsäck. Den ryggsäcken har hans fru Ingrid packat. Kaffet har han i en termos och de hembakade kakorna i en påse.
*
Byns bondfolk har vaknat för länge sedan. Några mjölkade korna tidigt. Andra mockade efter kor och hästar och gav dem hö och kraftfoder. Byns bönder; Erik, Jocke, Tyko, Martin, Gustav kör nu i väg med sina hästar för att harva och förbereda vårsådden på sina åkrar. Över den lilla byn känns stillheten. De enda extra ljud som hörs kommer från Mejeriet som tar emot frödingeböndernas mjölk. Hasse och Pelle ”gästgivare” kör några lass timmer varje dag till Eriks såg vid Björnlid. Det är nästan de enda bilarna som varje dag passerar genom Frödingebyn.
*
Vi barn i byn har ringts in i de olika salarna i kyrkskolan. Kantorn Hugo, Gerda Gustafsson och fru Fröström är igång med lektionerna. Jag ser mig själv sitta i Gerdas lektionssal. Hon är bestämd. Jag har svårt att sitta stilla. Det går inte alltid bra ihop med Gerdas bestämdhet. Jag har ibland fått ”Ryck i håret” när jag varit för rörlig och inte varit tyst när jag skulle vara tyst.
*
Kvinnorna i byn har diskat efter frukosten. Min mor Ruth har skruvat på radion för att höra nyheterna från världen och landet Sverige. Hon har också diskat efter frukosten. Hon torkar av köksbordet och sätter sig sedan på en stol vid bordet och läser Vimmerby Tidning. Ludvigs bror Ingmar är chefredaktör för tidningen. Han är född i Frödinge by men bor nu med sin fru Greta och barnen Bertil och Bengt i den lilla fina staden Vimmerby.
Min syster Anna-Greta skall ut och så havre på Fågelnäsemossarna. Hon skall köra sin favoritmärr Svalan framför såmaskinen. Hon säger till vår far innan hon åker:
– Så mycket du vet så får du inte sälja Svalan till bonden i dag. Svalan är min.
– Jag är hästhandlare. Bonden måst få välja vilken häst han vill köpa.
Jag tror inte att min far sålde Svalan.
*
Detta jag nu berättar om på min resa till Barndomslandet Frödinge tar jag ur mina minneskamrar i hjärnan. Dessa mina tankeminnen har legat länge där. Nu vill jag släppa loss dem och berätta om den lilla lugna Frödingebyn och folket som levde där.
*
Jag återvänder nu till mitt nutidsland. Som ni förstår har jag svårt att tro att jag bor i samma land nu som det Sverige jag bodde i när jag var barn.
*
Jag gillade livet då i mitt Barndomsland. Jag gillar livet även i mitt nutida Äldreland.
*
Med hälsningar och tack till er som följt med mig på minnesresan tillbaka till mitt Barndomsland Frödinge/Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 9 maj

Måste allt förklaras

Spalt nr 162

Vi flyter fram på livets flod. Det kan vi inte göra något åt

Men vi kan göra mycket medan vi flyter.

*

Vi kan göra mycket på vår krokiga färd mot det mål vi inte vet var det finns.

Vi vet bara att det finns.

Jag kan gå ut och njuta av solen denna härliga majdag. Jag kan lyssna på fåglarna i Parken här intill där vi bor. Jag kan slå mig ner på vår Altan och läsa böcker jag inte läst förut. Jag kan sätta mig vid datorn och skriva nya kåserier om livet. Jag kan äta något gott, dricka någon god saft eller smaka på och njuta av en mörk chokladglass. Jag kan vara tillsammans med någon eller några jag tycker om. Visst är jag fri att göra det jag vill göra just nu.

*

Jag kan lyssna på fin musik eller slå på TV:n och höra efter vad som just nu ”sänds ut” till oss lyssnare och ”seare”. Programledare och TV-gäster berättar vad som hänt i våra nära bygder, i vårt land och i världen. De försöker också förklara allting. Ibland blir politiker nästan osams när de skall förklara för varandra vem som har rätt.

Och vem som har fel.

Vissa fotbollsexperter mal i TV-sändningarna sönder varje spännande händelse på planen och berättar vad spelarna gjorde eller vad de skulle ha gjort om de inte gjort som de gjorde.

Jag tänker för mig själv:

*

Måste allt förklaras. För oss. För mig

Allt som sker

Kan vi inte bara konstatera att det som sker

det sker

och att det som skett, det har skett.

 

Måste vi veta alla varför. Söka alla svar.

Kan vi inte ibland bara nöja oss med att konstatera:

– Att det som var. Det var.

Och det som skett. Det har skett.

*

Med varje ny dag händer något nytt.

Något speciellt, egenartat som inte funnits förut.

Vi skall utveckla det nya.

Inte tvingas att hela tiden upprepa det andra gjort.

*

Jag är en livsresare. Målinriktad har jag sökt mig till styrhytten. Jag vill styra. Inte bli styrd. Jag är nyfiken på livet och vill lära det nya som finns att lära varje dag.

Nu vet du hur jag vill leva och vad jag vill i livet. Vad du ska ha den kunskapen till vet jag inte. Jag vill bara tala om vad jag vill.

Visst är jag fri att göra det jag vill göra just nu.

*

Vi flyter fram på livets flod. Det kan vi inte göra något åt

Men vi kan göra mycket medan vi flyter.

Med solig maj-hälsning/Knut K

Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 9 maj

Måste allt förklaras

Spalt nr 162

Vi flyter fram på livets flod. Det kan vi inte göra något åt

Men vi kan göra mycket medan vi flyter.

*

Vi kan göra mycket på vår krokiga färd mot det mål vi inte vet var det finns.

Vi vet bara att det finns.

Jag kan gå ut och njuta av solen denna härliga majdag. Jag kan lyssna på fåglarna i Parken här intill där vi bor. Jag kan slå mig ner på vår Altan och läsa böcker jag inte läst förut. Jag kan sätta mig vid datorn och skriva nya kåserier om livet. Jag kan äta något gott, dricka någon god saft eller smaka på och njuta av en mörk chokladglass. Jag kan vara tillsammans med någon eller några jag tycker om. Visst är jag fri att göra det jag vill göra just nu.

*

Jag kan lyssna på fin musik eller slå på TV:n och höra efter vad som just nu ”sänds ut” till oss lyssnare och ”seare”. Programledare och TV-gäster berättar vad som hänt i våra nära bygder, i vårt land och i världen. De försöker också förklara allting. Ibland blir politiker nästan osams när de skall förklara för varandra vem som har rätt.

Och vem som har fel.

Vissa fotbollsexperter mal i TV-sändningarna sönder varje spännande händelse på planen och berättar vad spelarna gjorde eller vad de skulle ha gjort om de inte gjort som de gjorde.

Jag tänker för mig själv:

*

Måste allt förklaras. För oss. För mig

Allt som sker

Kan vi inte bara konstatera att det som sker

det sker

och att det som skett, det har skett.

 

Måste vi veta alla varför. Söka alla svar.

Kan vi inte ibland bara nöja oss med att konstatera:

– Att det som var. Det var.

Och det som skett. Det har skett.

*

Med varje ny dag händer något nytt.

Något speciellt, egenartat som inte funnits förut.

Vi skall utveckla det nya.

Inte tvingas att hela tiden upprepa det andra gjort.

*

Jag är en livsresare. Målinriktad har jag sökt mig till styrhytten. Jag vill styra. Inte bli styrd. Jag är nyfiken på livet och vill lära det nya som finns att lära varje dag.

Nu vet du hur jag vill leva och vad jag vill i livet. Vad du ska ha den kunskapen till vet jag inte. Jag vill bara tala om vad jag vill.

Visst är jag fri att göra det jag vill göra just nu.

*

Vi flyter fram på livets flod. Det kan vi inte göra något åt

Men vi kan göra mycket medan vi flyter.

Med solig maj-hälsning/Knut K

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng