Arkiv

» juni 2020 (2)
» maj 2020 (1)
» april 2020 (1)
» mars 2020 (3)
» november 2019 (1)
» oktober 2019 (1)
» augusti 2019 (1)
» juli 2019 (1)
» juni 2019 (2)
» maj 2019 (4)
» april 2019 (2)
» mars 2019 (2)
» februari 2019 (4)
» januari 2019 (3)
» december 2018 (2)
» november 2018 (2)
» oktober 2018 (4)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (4)
» mars 2018 (4)
» februari 2018 (3)
» januari 2018 (4)
» december 2017 (4)
» november 2017 (4)
» oktober 2017 (5)
» juni 2017 (2)
» maj 2017 (3)
» april 2017 (3)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (4)
» december 2016 (3)
» november 2016 (3)
» oktober 2016 (4)
» juni 2016 (1)
» maj 2016 (5)
» april 2016 (3)
» mars 2016 (4)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (4)
» december 2015 (4)
» november 2015 (4)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (1)
» juni 2015 (1)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (3)
» mars 2015 (5)
» februari 2015 (3)
» januari 2015 (4)
» december 2014 (4)
» november 2014 (4)
» oktober 2014 (4)
» augusti 2014 (1)
» juli 2014 (1)
» juni 2014 (6)
» maj 2014 (3)
» april 2014 (5)
» mars 2014 (4)
» februari 2014 (3)
» januari 2014 (4)
» december 2013 (3)
» november 2013 (5)
» oktober 2013 (3)
» augusti 2013 (2)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (5)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (4)
» februari 2013 (4)
» januari 2013 (5)
» december 2012 (3)
» november 2012 (4)
» oktober 2012 (5)
» augusti 2012 (5)
» juli 2012 (5)

visar: arkiv för mars 2016

onsdag 30 mars

Vacker Påskdagsmorgon.

Spalt nr 158

Jag njuter på Klivinge gård.
*
Denna vackra påskdagsmorgon lyser solen rakt in i Klivinge gård. Solen väcker mig och gör mig glad. Vinden har lagt sig till ro. Trafiken har inte vaknat upp ännu. I varje fall inte här på landsbygden. Där jag är och hälsar på. En fasantupps klingande röst hörde jag nyligen. Några fåglar har hittat sitt matbord. De fyller sina näbbar, flyger iväg och kommer efter en stund tillbaka till matbordet och hämtar mer. Vi har en rent strålande morgon att njuta av här på Klivinge gård i Uppsala kommun.
*
Jag går ut och sätter mig på en stol som tillhör fantasins underbara tänkevärld. Framför mig lyser gula nyplanterade Påskliljor och Penséer. De sprider skönhet från sina krukor. En knippa med snödroppar har placerat sig alldeles intill huset mitt i en ränna av sand och grus. Snödropparna ser stolta ut i sina vita och gröna färger. I en rabatt sticker flera olika vårblommor upp sina första skott. De hoppas och tror på att våren är på väg redan i slutet av mars.
*
I min fantasi ser jag på en av gångarna i Klivingeparken några pojkar och flickor gå sakta framåt. De ler. Mot varandra. Och världen. Tre män kommer sakta gående på en annan av parkgångarna. De ler också mot varann och livet. Männen, pojkarna och flickorna möts under den stora ännu nakna Asken Yggdrasil. De hälsar, samtalar skrattar en stund med varandra.
*
De är vänner. Det ser jag på långt håll. Jag hör också på de milda rösterna att de vet att tycka om varandra. Jag blir glad av att höra människor skratta och tala vänliga ord. Vänliga ord gör människor vackra. Jag har ofta hört hur politiker ovänligt och gnälligt debatterat med varandra. Jag har på TV sett hopknipna munnar, ilskna ögon och hört spetsiga röster. Kroppsspråken har gjort dem fula. Många politiker tvingar fram det elaka och det åtskiljande när de kommenterar innehållet i debatterna istället för att se det gemensamma, positiva.
Debattörer behöver inte vara osams och elaka för att komma tillrätta med att de har olika uppfattning inom politiken. Vägarna till enighet går inte alltid rakt fram. De kan slingra sig i olika riktningar innan de når de breda enighetsvägarna som utvecklar våra samhällen. Att nå bred enighet inom politiken ger bästa resultaten för människorna i samhället. Det har vi många bevis för.
*
Solstrålarna når människogruppen jag berättat om när de trängt igenom Asken Yggdrasils nakna krona. Jag hör fortfarande skratt och vänliga röster från människogruppens halsar.
Jag njuter av livet.
Jag njuter av de vackra människorna jag ser framför mig.
Jag njuter av solens strålar som bildar mönster på Marken under Asken Yggdrasil.
Jag njuter av att jag får leva denna vackra Påskdags morgon.
./Knut K

 

 

Kommentarer: 0 Permalänk

torsdag 17 mars

Kan du vissla Johanna

Spalt nr 157

Kan du vissla Johanna
Javisst kan jag det.”
*
Så börjar en gammal visa jag minns från barndomen. Jag ändrar texten i första raden så här:
– Kan du lyssna Knut Karlsson?
Ja visst kan jag det, är mitt svar.
*
Jag har mött många medmänniskor som inte kan lyssna på andras tal och repliker. När jag följer olika debattprogram i TV kan jag se och höra hur debattörer talar förbi varandra. De vill inte lyssna på vad motparten har att säga. Dessa de icke lyssnande missar mycken kunskap genom livet.
*
Många debatter i TV är trista och utan värde för oss som lyssnar.
Varför.
Debatterna blir soloframställningar. Inte dialektiska samtal. Varje viktigt inlägg som görs behöver prövas och ifrågasättas innan det blir fastställt som lag, beslut eller överenskommelse. Om flera med bra kunskaper möts och lägger fram olika förslag och en gemensam prövning görs av förslagen finns de bästa förutsättningarna för bra beslut.
*
När jag gick utbildningar till polis och socialarbetare fick jag lära mig hur jag skall leda ett förhör för att få fram det jag vill ha fram av den jag förhör. När jag ställer direkta frågor får jag kanske svar på frågorna jag ställer. Men jag får inte alltid veta vad min klient innerst inne vet och tänker.
*
I socialarbetarutbildningarna och senare i verkligheten lärde jag att jag skall skapa bra förhörs- och intervju-, samtalsstämningsmiljöer för att den jag samtalar med skall säga allt han/hon vet i det vi talar om. Det gäller att inte prata sönder samtalet eller intervjun utan stället skapa tystnader och lyssna fram det jag vill veta. Denna teknik har jag med framgång brukat hela mitt liv.
*
I min hembygd Frödinge fanns och finns Vimmerby Tidning. Chefredaktör var min farbror Ingemar Karlsson. Han var också politiker i Vimmerby kommuns stadsfullmäktige och landstingsman i Kalmar läns landsting. Ingemar höll ”Bondeförbundspolitiska” tal i föreningar och till allmänheten. Han skrev ledare och artiklar i VT. Jag var nyfiken på honom. En söndag hade vi släktkalas hos min farfar i Frödinge. Ingemar var med. Jag satt nära honom. Jag ville höra när han berättade om politiken och livet. Han sa nästan ingenting på kalaset. När jag fick tillfälle frågade jag honom
– Varför är farbror Ingemar så tyst?
(Jag sa inte du till honom då. Han sa du till mig.)
– Jag ska berätta något viktigt för dig om livet Knut. Du ska lära dig lyssna. Om du lyssnar till dem som vet, ser och avläser det som sker i livet omkring dig, läser böcker och tidningar med innehåll, då får du nyckeln till livskunskapens värld, sa farbror Ingemar.
*
Dessa råd har jag tänkt på hela mitt liv. Läst har jag alltid gjort. Lyssnandet lärde Ingemar mig. Livets innehåll har jag efter hand fått lära mig genom mina livserfarenheter.

*
”Kan du lyssna Knut Karlsson
Javisst kan jag det.”
Jag lyssnar med glädje på medmänniskor som har något att berätta för mig.
Så slutar jag mitt lyssnarkåseri i dag i mars 2016. /Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

fredag 4 mars

Anders älskar sin stuga på Moon·

Spalt nr 156

Himlen är grå. Molnen är grå. Grå är skogen på Moon. Det ser jag när jag kommer för att besöka Anders som bor på Moon. Jag känner mig inte grå i mina sinnen. Jag är glad för att jag i dag kan besöka Anders i hans gamla mycket vackra röda stuga med vita knutar och vita fönsterkarmar. Anders sköter sin stuga som om den var hans eget barn. Men en stuga kan inte vara en människas barn. Ett barn är en människa av kött och blod. Anders hus är av trä. Ingenting annat. I varje fall tycker jag att människobarn är människobarn och trähus är hus av trä. Att Anders älskar sin stuga och den miljö där stugan ligger behöver ingen tveka om. Om vi kan älska vårt fosterland som många av oss gör då kan också Anders älska sin levnadsmiljö på Moon.
*
Det är en glädje att komma till Moon i dag. Anders skall bjuda på lunch bestående av blåbär och ostsmörgåsar. Blåbären har legat nerfrusna ”i frysen” sedan Anders i höstas plockade dem i skogen bakom stugan på Moon. Till efterrätt skall Anders bjuda på den gamla rätten inkokta lingonpäron. Den består av päron och lingon. Lingon och päron tillsammans har jag aldrig ätit. Det ska bli gott. Att det ska bli gott behöver jag inte tveka om när det är Anders på Moon som skall bjuda på den.
*
När vi hälsat på varandra sätter vi oss i Anders samtalsrum som består att sittriktiga stolar och små skriv- och läs- och fikabord vid varje stol. De borden är bra när någon skall dricka kaffe, söka något i en bok eller skriva ner viktiga meningar ur samtalen.
*
Jag säger när vi satt oss:
– Vi vet att Sverige har gjort fantastiska insatser för flyktingarna. Vad säger du Anders om Europa i dag? Kan kaoset verkligen redas ut och Europa åter bli en världsdel som kan utvecklas i lugn och ro i framtiden? Jag hörde på nyheterna i TV att FN uppmanat EU att länderna tillsammans måste reda ut sina delar av Världens flyktingproblem.
Anders svarar:
– Jag har nog inte den kunskapen som behövs för att rekommendera hur vi skall klara Europa i dag. Jag bär däremot en ilska inom mig som blommar upp inför politikernas sätt att lösa Sveriges flyktingkaos. Somliga av de olika politiska partiernas företrädare är som barn som sitter i sandlådor och kivs och kastar sand på varandra. Politikerna borde samarbeta mera om vad som skall göras för att gemensamt lösa de svåra problemen vi har i Sverige. Vissa politiker inriktar sig istället på att hata varandra i debatterna. Kanske gör de så för att visa sina enskilda makter. Vad vi behöver är makthavare med sunt förnuft som kan rätta till det som är fel i flyktingmottagningen och hitta nya vägar att utveckla och gå på in i framtiden Sverige.
*
Jag tänker på vad Anders sagt. Vi småpratar en del innan det blir dags för den mycket goda lunchen med blåbär, ostsmörgåsar och lingonpäron
*
När jag åker hem är jag fortfarande mycket orolig över Europas kaos och Sveriges problem med flyktingproblematiken. Jag är däremot mycket nöjd med dagen hos Anders. Även om världen har problem så finns det sunda politiska lösningar. Jag och Anders vill tro det. Jag är glad även om molnen är grå och regnet duggar sig ner mot marken. /Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

fredag 4 mars

Anders älskar sin stuga på Moon·

Spalt nr 156

Himlen är grå. Molnen är grå. Grå är skogen på Moon. Det ser jag när jag kommer för att besöka Anders som bor på Moon. Jag känner mig inte grå i mina sinnen. Jag är glad för att jag i dag kan besöka Anders i hans gamla mycket vackra röda stuga med vita knutar och vita fönsterkarmar. Anders sköter sin stuga som om den var hans eget barn. Men en stuga kan inte vara en människas barn. Ett barn är en människa av kött och blod. Anders hus är av trä. Ingenting annat. I varje fall tycker jag att människobarn är människobarn och trähus är hus av trä. Att Anders älskar sin stuga och den miljö där stugan ligger behöver ingen tveka om. Om vi kan älska vårt fosterland som många av oss gör då kan också Anders älska sin levnadsmiljö på Moon.
*
Det är en glädje att komma till Moon i dag. Anders skall bjuda på lunch bestående av blåbär och ostsmörgåsar. Blåbären har legat nerfrusna ”i frysen” sedan Anders i höstas plockade dem i skogen bakom stugan på Moon. Till efterrätt skall Anders bjuda på den gamla rätten inkokta lingonpäron. Den består av päron och lingon. Lingon och päron tillsammans har jag aldrig ätit. Det ska bli gott. Att det ska bli gott behöver jag inte tveka om när det är Anders på Moon som skall bjuda på den.
*
När vi hälsat på varandra sätter vi oss i Anders samtalsrum som består att sittriktiga stolar och små skriv- och läs- och fikabord vid varje stol. De borden är bra när någon skall dricka kaffe, söka något i en bok eller skriva ner viktiga meningar ur samtalen.
*
Jag säger när vi satt oss:
– Vi vet att Sverige har gjort fantastiska insatser för flyktingarna. Vad säger du Anders om Europa i dag? Kan kaoset verkligen redas ut och Europa åter bli en världsdel som kan utvecklas i lugn och ro i framtiden? Jag hörde på nyheterna i TV att FN uppmanat EU att länderna tillsammans måste reda ut sina delar av Världens flyktingproblem.
Anders svarar:
– Jag har nog inte den kunskapen som behövs för att rekommendera hur vi skall klara Europa i dag. Jag bär däremot en ilska inom mig som blommar upp inför politikernas sätt att lösa Sveriges flyktingkaos. Somliga av de olika politiska partiernas företrädare är som barn som sitter i sandlådor och kivs och kastar sand på varandra. Politikerna borde samarbeta mera om vad som skall göras för att gemensamt lösa de svåra problemen vi har i Sverige. Vissa politiker inriktar sig istället på att hata varandra i debatterna. Kanske gör de så för att visa sina enskilda makter. Vad vi behöver är makthavare med sunt förnuft som kan rätta till det som är fel i flyktingmottagningen och hitta nya vägar att utveckla och gå på in i framtiden Sverige.
*
Jag tänker på vad Anders sagt. Vi småpratar en del innan det blir dags för den mycket goda lunchen med blåbär, ostsmörgåsar och lingonpäron
*
När jag åker hem är jag fortfarande mycket orolig över Europas kaos och Sveriges problem med flyktingproblematiken. Jag är däremot mycket nöjd med dagen hos Anders. Även om världen har problem så finns det sunda politiska lösningar. Jag och Anders vill tro det. Jag är glad även om molnen är grå och regnet duggar sig ner mot marken. /Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng