Arkiv

» juni 2020 (2)
» maj 2020 (1)
» april 2020 (1)
» mars 2020 (3)
» november 2019 (1)
» oktober 2019 (1)
» augusti 2019 (1)
» juli 2019 (1)
» juni 2019 (2)
» maj 2019 (4)
» april 2019 (2)
» mars 2019 (2)
» februari 2019 (4)
» januari 2019 (3)
» december 2018 (2)
» november 2018 (2)
» oktober 2018 (4)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (4)
» mars 2018 (4)
» februari 2018 (3)
» januari 2018 (4)
» december 2017 (4)
» november 2017 (4)
» oktober 2017 (5)
» juni 2017 (2)
» maj 2017 (3)
» april 2017 (3)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (4)
» december 2016 (3)
» november 2016 (3)
» oktober 2016 (4)
» juni 2016 (1)
» maj 2016 (5)
» april 2016 (3)
» mars 2016 (4)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (4)
» december 2015 (4)
» november 2015 (4)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (1)
» juni 2015 (1)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (3)
» mars 2015 (5)
» februari 2015 (3)
» januari 2015 (4)
» december 2014 (4)
» november 2014 (4)
» oktober 2014 (4)
» augusti 2014 (1)
» juli 2014 (1)
» juni 2014 (6)
» maj 2014 (3)
» april 2014 (5)
» mars 2014 (4)
» februari 2014 (3)
» januari 2014 (4)
» december 2013 (3)
» november 2013 (5)
» oktober 2013 (3)
» augusti 2013 (2)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (5)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (4)
» februari 2013 (4)
» januari 2013 (5)
» december 2012 (3)
» november 2012 (4)
» oktober 2012 (5)
» augusti 2012 (5)
» juli 2012 (5)

visar: arkiv för november 2016

söndag 27 november

Läkarbesök i Bilstaden Stockholm

Spalt nr 176

En stad full av bilar. Det är Stockholm det. Jag var där idag. Jag åkte taxi. Bilköerna från söder in mot centrum räckte ända till Skärholmen. Alla filer var fyllda av bilar. Jag är glad över att jag inte körde bil i Stockholm i dag. Vår taxi passerade tusentals fordon på vår resa från Tumba till Läkarhuset på Odenplan.

Varför?

Vår taxichaufför körde i bussfilerna.

*

Åka buss är billigare - men stelare. Med taxi kan jag hitta fram till olika adresser. Taxiförarna har inga linjer att följa. De kör vart som helst. I varje fall så länge pengarna räcker. Bussarna kör sina bestämda linjer. De håller de tider som står i tidtabellerna.

*

Om det varit förr kunde jag ha skrivit ”att bussarna går som tåget”. Men det går inte. Tågen går numera inte på rätta tider som de gjorde förr. Förr kunde jag ha jämfört och skrivit att bussarna går säkert ”som ett brev på posten.” Det går inte heller. Brevutdelningen är inte säker längre. Många brev kommer i dagens post ofta inte fram dit de blivit adresserade.

*

Jag åkte till Läkarhuset på Odenlan. Jag hade tid för behandling av solskador på kroppen och i ansiktet som jag fått av för mycket solande under livets gång. Minnen från olika soltider rann upp i minhjärna.

*

Jag minns somrarna från min far Ludvigs gård i Frödinge när jag som ung med parhästar körde slåttermaskinen på Gunnekullagärdet, Skallängarna och Björnlidsmossarna. Jag hade bara kortbyxor och blå gymnastikskor på mig när jag satt på slåttermaskinen, styrde hästarna och dirigerade den skarpa klingan till och från klippläget efter marken. Den vackra klövervallen föll för klingan och lade sig vackert i långa strängar. Solen stekte hett och gav sommaren av sin värme. Hästarna svettades. Jag svettades också. När jag tog fram ryggsäcken och serverade mig kaffe ur termosen letade jag upp en skuggig plats. Jag minns hur jag njöt av kaffet och de goda smörkakorna min mor Ruth bakat och sänt med mig till elvakaffet på klövergärdet.

*

På kvällen smörjde min moster Hanna, som var på besök hos oss, mina axlar och rygg med sololja. Det var en skön behandling jag fick men den solbrända hyn blev i början av sommaren ändå röd och sved. Trots smörjningen. Efter en tid blev huden brun och klarade solens varma strålar utan att svida.

*

Hur många fotbollsmatcher har jag genom åren spelat i starkt solsken? Jag kan inte räkna dem alla. Fotbollsmatcherna och träningen har tagit en mycket stor del av mitt liv. Jag kan inte ångra en enda minut av min tid på fotbollsplanerna.

*

Hur många soltimmar har jag utsatt mitt ansikte för i solen på Vätterns stränder i Pariserviken och Råssnäsbadet i Motala? Många är det. Mina bad i sjöstaden Motala har gett mitt liv glädje när jag i stark sol umgåtts med vänner på stränderna. Jag har fått kondition genom att simma i det vita rena genomskinliga Vättervattnet. Badlivet i Motala har varit en underbar del av mitt liv. Jag ångrar inte en minut.

*

Tydligen har jag under åren vistats för mycket i solen. Annars hade jag väl inte blivit solskadad. Min ljusröda hy har tydligen varit känslig för solens starka strålar. Det har medverkat till solskadorna. Jag har fått behandling flera gånger under åren som gått med salvor, krämer och operationer. Inget har enligt hudläkaren Christina varit riktigt farligt. Oron för de allvarliga hudsjukdomarna finns ändå.

*

Hemresan med taxin efter besöket i Lökarhuset å Odenlan tog inte lång tid. Vi åkte under Söder och in i tunnlarna mot Årsta ut på E-fyran och hem till Tumba, Trafiken flöt bra. Inga köer. Tjugo minuter hem. Drygt en timme tog resan in till Läkarhuset. Trots att vi då körde i de bussfiler som fanns efter E-fyran och på gatorna inne i stan.

*

En stad full av bilar. Det är Stockholm det.

Knut K

 

 

 

 

Kommentarer: 0 Permalänk

onsdag 16 november

Jag mötte en Frödingkännare

Spalt nr 175

Jag mötte en poesiintresserad alkoholberoende man en polisnatt i Motala

Ett polisminne.

*

Halv elva en måndagskväll i november steg jag in på Polisstationen på Prästgatan 6 i Motala. Klockan 23.00 skulle jag börja mitt nattpass. Jag hade vakttjänstgöring till 07:00. Hasse Månsson och Bertil Karlsson hade bilpatrull samma tid. Vi avlöste Sture Berggren, Lars-Olof Ullterman och Nils Samuelsson ”som gick hem när vi gick på.”

*

 Vad kunde hända denna natt. Kanske ingenting. Eller en bråkig natt. I fyllearresten hade vi en man som varit mycket aggressiv när han lades in.

– Se till att du inte är ensam när du släpper honom i natt. Han kan göra vad som helst i sin ilska, sa Sture när jag avlöste honom.

*

Bertil och Sture tog på sig sina polismunderingar och åkte ut med bilen på stan. Jag hade med mig Gustaf Frödings dikter i kväll. Jag tänkte läsa dem om det blev lugnt. Flera av timmarna kommer jag att vara ensam på polisstationen medan Hasse och Bertil kör runt i Motala med polisbilen. Polisstationens ytterdörr måste vara olåst. Det skall vara lätt att ta sig in och få hjälp och skydd. Jag har kontakt med polisbilen genom Radion med tillrop SGR 4.

*

Jag fick telefon från en äldre dam i Varamon. Hon bad om hjälp av polisen. Hon sa att någon spionerade in på henne genom hennes fönster. Hon ville att polisbilen skulle köra ett varv i området och skrämma bort fönstertittaren. Jag bad Hasse och Bertil köra till hennes bostad så hon såg dem. Med polisbilen synlig vid hennes bostad en stund kunde hon somna lugnt.

*

Klockan ett ringde mannen i fyllearresten och ville gå hem. Jag pratade med honom med säkerhetskedjan på och fann att han var i sådant skick att han kunde få bli fri nu. Jag tänkte inte på det Berggren sagt. Jag öppnade dörren och tog honom med till skåpet där hans värdesaker förvarades. På väg dit sa han:

– Är du ensam i kväll.

När han sa det kom jag ihåg Berggrens varning.

– Nej bilpatrullen finns här, ljög jag.

De var inte inne. De var ute med polisbilen.

– Jag vill prata med dig om en sak, sa mannen, och tittade skarpt hotande på mig.

– Vi går in på kontoret. Jag vill också fråga dig om några saker svarade jag.

Jag bad honom sätta sig i besöksstolen Själv satte jag mig intill radion så jag snabbt kunde ropa in bilpatrullen om mannen blev riktigt hotfull.

– Vad vill du fråga? Säger jag.

– Vet du vem som skrivit detta:

”Strunt är strunt och snus är snus om än i gyllne dosor men rosor i ett sprucket krus är ändock alltid rosor.”

– Gustaf Fröding. Jag har hans dikter med mig. Jag tänkte läsa dem i natt, svarade jag.

Jag gav honom boken så han fick bläddra i den.

– Anser du som är polis att jag är en mänsklig avfälling i en sprucken värld eller skulle jag kunna ändra mig och få leva bättre liv än jag gör nu.

– Du är en mänsklig ros, något tilltufsad förstås men om du anstränger dig kan du bli vad du vill.

– Vad ska jag göra då?

– Du ska sluta med brännvinet så dina kroppsorgan kan få leva som de var tänkta att leva. De ska inte vara förgiftade dag efter dag. Din hjärna vill vara fri att tänka. Du är intelligent. Det hör jag. Förstör inte ditt liv och dina tankeinstrument med alkohol.

– Menar du det du säger?

– Det är klart jag gör. Gå hem nu och börja ett nytt liv.

– Får jag låna boken av dig

– Ta den. Jag har flera.

*

Mannen lämnade polisstationen strax innan Bertil och Hasse kom in.

– Va? Har han gått? frågade Hasse,

– Du skulle inte släppa ut honom själv, sa Bertil.

– Jag gav honom dikter av Gustaf Fröding och rådet att sluta supa, svarade jag.

– Tror du han bryr sig om vad du säger, frågade Hasse.

– Det är aldrig för sent att sluta supa, svarade jag innan vi gick in och drack kaffe med smörgåsar och spelade poängpoker en stund på nattrasten./Knut K

 

 

 

Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 8 november

Det var en gång för längesen.

Spalt nr 174

Någon har öppnat himmelens kranar i dag. Här vräker regnet ner i stora droppar. Vattnet rinner i strida strömmar utför asfalten och bildar små pölar i gatans gropar. Själv sitter jag inomhus och hör regnet forsa i stuprören. Känslan hos mig är positiv. Jag sitter i värmen och tryggheten, blir inte blöt, fryser inte. Inte heller behöver jag jäkta i väg till pendeltåget som susar förbi vårt hus ett par hundra meter bort. Jag kan tänka. Jag kan skriva på datorn. Jag kan trivas i livet –med livet. Jag kan låta mina minneskamrar ge mig intressanta händelser ut mitt liv.

*

Jag minns en gång för längesen. Det var en lördagskväll i början av november.  Klockan var omkring midnatt. Jag var polis i Motala och hade fotpatrull. Mörkret stod tätt över Motalaviken. Inte ens månen lyste. Bara enstaka gatljus lyste upp i den lilla staden. Regnet öste ner. Jag var klädd i polisens gedigna regnkappa. Jag hade plastskydd på uniformsmössan som kallades ”Snetaket” Jag blev inte blöt. Regnkappan var lång och tät. Under fotpatrullkvällen hade jag sökt skydd för regnet på platser där det fanns skydd. Utanför SkoNockes affär hade jag stått och sett människor komma och gå.

Nej. Fel

Under de få minuter jag stod där fanns inte en människa ute i regnet. En bil passerade i korsningen. Det var allt men jag gjorde min plikt. Jag patrullerade vidare i Motalanatten. Jag gick från SkoNockes regnskydd ned till Kungsgatan. Jag fortsatte Kungsgatan till Statt. Där lyste ljusen i fönstren. Det var dans på Statt den kvällen. Det var det förresten alla lördagskvällar. De som var på fest var inne. Det var bara jag som var ute i regnet. Medan jag stod i skydd en stund kom mina två kollegor som hade bilpatrull och stannade vid trottoaren.

– Går du ute och njuter i regnet, sa Hasse Månsson

– Hoppa in en stund i värmen och vila dig, fortsatte Harry Runelöf.

– Det är jobbigt att sitta i bilen med regnkappan på men jag står gärna och pratar med er en stund, svarade jag.

Bilen stod så vi hade utsikt mot Statt. Efter en stund kom en man vi känner ut och gick över Kungsgatan mot torget. Vi misstänkte att han tänkte köra sin bil. Han såg inte helt nykter ut.

– Han tänker köra, säger Hasse

Jag går snabbt direkt över Kungsgatan och ser honom gå mot sin bil. Runelöf kör runt och kommer in på torget med polisbilen. Just när mannen försökte sätta nycklarna i låset var jag ifatt honom. Månsson och Runelöf var framme vid bilen samtidigt med mig.

– Är du nykter så du kan köra bil i kväll frågade jag bestämt.

– Jag har inte druckit något, fick jag till svar.

– Andas på mig så får jag känna, säger Månsson.

Du luktar sprit, säger Hasse, Känn ni också sa Hasse.

Både Runlelöf och jag kände spritdoft.

– Jag har inte kört, sa mannen.

– Det vet vi och vi tänker hindra dig från att köra nu också. Du får ge oss bilnycklarna. Dem får du tillbaka på polisstationen i morgon, bestämde Runelöf

– Det spöregnar. Jag blir genomblöt och kanske sjuk om jag skall gå hem så här.

– Vi kör dig hem, sa Hasse.

– Jag tycker du skall lära av detta att aldrig köra bil berusad, sa jag.

– Du kan lita på mig Knutte. Jag ska lyda dig, fick jag till svar.

*
Mannen steg in i polisbilen. Runelöf körde mannen hem. Jag gick in på polisstationen på Prästgatan 6 med mannens bilnycklar och för att skriva ner vad som hänt på torget samt mannens namn och adress.

*

God förmiddag och hälsning från en som var polis i Motala en regnig natt för längesen./Knut K

 

 

 

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng