Arkiv

» juni 2020 (2)
» maj 2020 (1)
» april 2020 (1)
» mars 2020 (3)
» november 2019 (1)
» oktober 2019 (1)
» augusti 2019 (1)
» juli 2019 (1)
» juni 2019 (2)
» maj 2019 (4)
» april 2019 (2)
» mars 2019 (2)
» februari 2019 (4)
» januari 2019 (3)
» december 2018 (2)
» november 2018 (2)
» oktober 2018 (4)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (4)
» mars 2018 (4)
» februari 2018 (3)
» januari 2018 (4)
» december 2017 (4)
» november 2017 (4)
» oktober 2017 (5)
» juni 2017 (2)
» maj 2017 (3)
» april 2017 (3)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (4)
» december 2016 (3)
» november 2016 (3)
» oktober 2016 (4)
» juni 2016 (1)
» maj 2016 (5)
» april 2016 (3)
» mars 2016 (4)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (4)
» december 2015 (4)
» november 2015 (4)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (1)
» juni 2015 (1)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (3)
» mars 2015 (5)
» februari 2015 (3)
» januari 2015 (4)
» december 2014 (4)
» november 2014 (4)
» oktober 2014 (4)
» augusti 2014 (1)
» juli 2014 (1)
» juni 2014 (6)
» maj 2014 (3)
» april 2014 (5)
» mars 2014 (4)
» februari 2014 (3)
» januari 2014 (4)
» december 2013 (3)
» november 2013 (5)
» oktober 2013 (3)
» augusti 2013 (2)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (5)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (4)
» februari 2013 (4)
» januari 2013 (5)
» december 2012 (3)
» november 2012 (4)
» oktober 2012 (5)
» augusti 2012 (5)
» juli 2012 (5)

visar: arkiv för oktober 2016

måndag 31 oktober

Jag kom som främling till Motala stad

Spalt nr 173

Jag tänker berätta för dem som vill läsa och för mig själv om upplevelser ur mitt liv. Berättelsen blir också min livshistoria som säkert många kommer att känna igen – och känna igen sig i. Första avsnittet heter;

*

En främling kom till stan.

*

Jag kom som främling till Motala stad. Det var vinter.

Och kallt.

Snön låg vit på taken.

Inte ens tomten var vaken när jag tog på mig en uniform och blev polis.

*

Jag kom som fotbollsspelare till Motala stad. Blev värvad till stadens AIF. Laget låg i sin series högsta topp. Jag hoppades på allsvenskt spel. Det var målet jag satte upp för mitt fotbollsliv när jag var ung i Smålands Frödinge by.

*

Vi köpte oss ett hus vid Vätterns strand. Råssnäs udde blev vårt nya hem. Där sprang jag och tränade upp min kondition. Där såg jag vågorna rulla in på land,

Där såg jag månen guldfärga Vätterns nattmörkblåa yta. Där badade vi i Vätterns långgrunda Pariserviksvatten och i Råssnäsbadets kristallklara Vättervatten.

*

I Råssnäs levde vi livet med vänner och kamrater. Där kände jag livets pulsar slå sina oberäkneliga slag.

Vackra, varma sommarnätter tog vi grannar med oss mat och dryck till Råssnäs yttersta udde. Den glade vännen Ragge tog också med sig sin gitarr. Vi åt drack, pratade och sjöng natten lång.

Vi levde glatt i den vackra sjöstaden.

Vi levde glatt i Motala.

*

Polis är ingen från början i sitt yrke men blir det efterhand. Jag tjänstgjorde dagar, kvällar och nätter, lördagar och söndagar. Jag tjänstgjorde under jul, nyår, påsk, pingst och Midsommar. Jag var ledig också. Tro inte något annat. Polisyrket sög efterhand in mig, människan Knut, i uniformen. Jag blev polis på heltid. Dygnet runt. Poliskonstapel blev min första titel.

*

På lördagarna var torget fullt av bilar och torghandlarbord. Bilarna stod i utkanterna och torgstånden i mitten. Hela centrum var fullt av folk på lördagsförmiddagarna. Torget och kaféerna var mötesplatserna där bekanta och vänner träffades och pratade en stund om väder och vind och händelser som skett. De talade kanske om någon bekant som dött eller några gemensamma vänner som fått barn. Från torget togs nyheterna med till de olika hemmen i stadsdelarna. Det som berättades på torget blev under dagen känt i hela stan.

*

I och omkring Ölkaféet på Kungsgatan blev det ofta rörigt, En lördag när jag tjänstgjorde blev en man utkörd på grund att han var berusad och ändå ville ha mer öl. När han inte fick mer öl klippte han till ordningsvakten som kört ut honom. Jag blev kallad till platsen för att mäkla fred. Det gick nu inte. Ordningsvakten ville inte släppa in den berusade. Den berusade skulle absolut in. Jag stod emellan dem. Runt omkring oss samlades mer och mer torgbesökare för att se på skådespelet. Den berusade var mycket lång och hade långa armar. Plötsligt sträckte han på sig och tog med ena handen om ordningsvaktens hals.

– Han stryper mig, skrek ordningsvakten.

Jag lösgjorde den berusades hand och tog honom med mig. Den långe berusade mannen tog med ena handen tag i en flaggstång för att hindra att jag drog honom med till polisstationen på Prästgtan 6. Jag lösgjorde hans hand, gled bakom och låste hans armar intill kroppen. Sedan bar jag honom de 100 metrarna till polisstationen. Mycket folk stod på trottoaren och såg min cirkuskonst. När jag kom fram till polisstationen med den långe mannen fick jag applåder av vår publik.

Det var dagens minnen från Motala. /Knut

   

Kommentarer: 0 Permalänk

torsdag 20 oktober

Vad är att vara människa?

Spalt nr 172

Jag fick i dag en stunds funderingar som jag plockar fram ur mina minnen. Jag stod en höstdag och såg ut över Vättern från Råssnäsudden i Motala. Vinden blåste halv storm och vågorna vräkte sig in över land. Jag stod på den yttersta udden bakom ”Lindqvists sommarstuga. ”Den hårda vinden gjorde att jag fick stor respekt för Vättern och Vätterns vågor. Vågorna kastades långt upp på land men jag hade stövlar så jag blev inte blöt om fötterna. Samtidigt med min respekt för vågorna fick jag en nästan religiös respekt för mig och mina medmänniskor för att vi är människor.

*

Jag minns att jag tänkte så här:

”Det finns inget högre väsen än att vara människa. Det finns inget större ansvar att få än ansvaret för oss själva och våra medmänniskor. Vi föds in i våra liv utan att vi bett om det. Vi vet inte vad liv är. Bara att vi föds, ges något som kallas liv och lever tills livslågan slocknar och vi lämnar liven vi levt på jorden.

*

Våra kroppar är de ”hem” våra liv håller till i. Våra hjärnor, hjärtan, magar, blod och alla andra organ fungerar som våra kroppar så länge vi lever. När livet tar slut fungerar inte våra kroppar längre. När våra kroppar slutar fungera, som kroppar ska fungera, lever vi inte mer.

*

Jag tänkte på livet som vi föds in i och livet som försvinner när vi dör. Jag ställde frågan:

– Vad är Liv? Jag menar med frågan den gnista som tänds när vi föds och slocknar när vi dör. Vem tänder livsgnistan är också en värdig fråga att ställa? Kan någon ge mig ett sant svar?

*

Medan vi lever är vi olika.

Jag är jag. Du är du. Vi är vi. Alla är vi olika. Vi liknar varandra men vi är inte lika och blir aldrig lika.

Vi är lika i att vi föds och vi dör. Vi är lika i att vi är människor.”

*

Medan jag stod och beundrade Vätterns vågors styrka tänkte jag:

– Det finns inget högre väsen än att vara människa. Det finns inget större ansvar att få än ansvaret för oss själva och våra medmänniskor.

– Hur tar vi ansvaret för oss själva och våra medmänniskor?

Frågan var värd att ställa då. Den är värd att ställa även i dag 2016 med tanke på hur vi människor nu lever på vår jord.

*

Alltsedan den ”halvstormdagen” och mitt möte med Vätterns häftiga vågor har jag funderat över det fantastiska att jag fått födas till människa. Visst är det fantastiskt. Jag hoppas att du tycker detsamma om ditt liv.

*

Trevlig tankeliv önskar jag alla./Knut K

 

 

 

 

Kommentarer: 0 Permalänk

torsdag 13 oktober

Ett tänkt besök i Råssnäs med skrivförhinder.

Spalt nr 171

Jag tänkte mig att i dag besöka Råssnäs i Motala. Råssnäs har gett mig många härliga livsstunder. Jag tänkte skriva ner några minnen jag har därifrån.

Det är inte alltid jag får som jag vill.

Mina händer vill inte skriva i dag. Min hjärna vill inte tänka. Mina ben vill sitta stilla och ögonen vila.

Själv vill jag skriva om solen över Vättern. Solen syns inte. Regnet öser ner.

*

Själv vill jag skriva om människor som lever i kärlek på vår jord.

Alla lever inte i kärlek.

Själv vill jag skriva vackra ord som hyllning till mödrar och fäder som leder och följer sina barn samtidigt som de bygger ett varmare, ljusare framtidsland.

För oss alla.

Kanske i Motala.

*

Själv vill jag skriva men mina händer vill inte vara med. Hjärnan vill inte tänka och ögonen vill vila.

Själv vill jag skriva att vårt lands äldre i dag får besök av dem de älskar. Jag vill skriva att ensamheten blåses bort från de gamla och glädjen fyller luften där unga och gamla tillsammans går på känslofyllda promenader i den vackra sjöstaden i Motala.

*

Själv vill jag skriva men mina händer vill inte vara med. Hjärnan vill inte tänka och ögonen vill vila.

Själv vill jag skriva men får väl vänta med skrivandet till en annan dag.

*
Jag sänder ”en hop glädje” till dem som vill läsa det jag inte skrivit./Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

onsdag 5 oktober

Göta kanal flyter stilla genom stan

Spalt nr 170

Jag sitter med mina minnen från den tid när jag var polis i den vackra sjöstaden Motala. Solen skiner vackert denna första oktoberdag och glittrar vattnet i Kanalen. Jag sitter på en bänk i närheten av Baltzar von Platens grav. Jag sänder beundrande blickar och tankar till von Platen för att han gjorde så mycket för Göta Kanals tillkomst. Han medverkade också till att Motala köping byggdes i sin fina solfjädersform.
*
Det är inte von Platen jag skall skriva om i dag. Det är polisen jag vill skriva om som kommit i blåsväder för att de inte är tillräckligt effektiva efter den stora omorganisation som nyligen gjorts. ”Hela polishavet skakar” skulle jag kunna skriva som sammanfattning.
– Hur var polisen på min tid? Frågar jag mig själv.
– Den fungerade bra lokalt, är mitt svar.
Vi poliser var anställa av Motala polisdistrikt och hade som uppgift att skapa trygghet för dem som bodde i polisdistriktet. Vi skulle hålla ordning på folket samt ”uppdaga och utreda brott som begicks”.
Vi fick sköta Hittegodset i stan. Allt motalaborna hittade lämnades in på Hittegodset. Det var mest cyklar. Om ingen hämtade det som hittats kunde de som lämnat in det upphittade efter en tid få det de hittat. Polisen skulle på vintern kontrollera att fastighetsägare skottade bort snö på trottoarerna så inga stadsbor halkade och bröt benen.
Mannarna i polisbilarna skulle patrullera på nätterna och se så ingen försökte bryta sig in i affärer och företag. Att kontrollera trafiken var en stor uppgift. Bilförare kontrollerades och togs om hand om förarna doftade sprit. Doftade sprit vid ratten gjorde många. Alltför många.
*
Att ta hand om folk som var så berusade att det framgick av ”åtbörder och tal” var dagligt förekommande. De placerades i Fyllecellen”. De flesta av dem var ”alkisar”
Det Motalaborna ”inte visste vad de skulle göra med” gick de till polisen lämnade det de hade och bad om hjälp. Vi kunde också få leta reda på bortsprungna hundar och katter och avliva husdjur som mattar och hussar av känslomässiga skäl inte kunde avliva själva.
*
Varje polis är människa. Det är i rollen medmänniska polisen skall tjäna folket i fosterlandet. Varje människa i vårt land har rätt att leva tryggt. Jag tyckte att det var en underbar uppgift att få medverka till det. Jag hoppas att polisens nya organisation i Sverige skall hitta det poliserna är avsedda för att göra år 2016 och in i framtiden.
– Den organiserade brottligheten som blommat upp i vårt land måste bekämpa Det är en av polisens allra största uppgifter.
Polisen måste organiseras så att poliser också finns lokalt och kan nås vid behov från alla orter i det långa landet Sverige.
Så tänker jag. I dag.
Jag sitter kvar i oktobersolen. Jag stannar en stund hos Baltzar von Platen intill hans grav och njuter av det vackra jag ser runtomkring. Trevlig söndagseftermiddag vänner i vackra avlånga land Sverige/Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng