Arkiv

» juni 2020 (2)
» maj 2020 (1)
» april 2020 (1)
» mars 2020 (3)
» november 2019 (1)
» oktober 2019 (1)
» augusti 2019 (1)
» juli 2019 (1)
» juni 2019 (2)
» maj 2019 (4)
» april 2019 (2)
» mars 2019 (2)
» februari 2019 (4)
» januari 2019 (3)
» december 2018 (2)
» november 2018 (2)
» oktober 2018 (4)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (4)
» mars 2018 (4)
» februari 2018 (3)
» januari 2018 (4)
» december 2017 (4)
» november 2017 (4)
» oktober 2017 (5)
» juni 2017 (2)
» maj 2017 (3)
» april 2017 (3)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (4)
» december 2016 (3)
» november 2016 (3)
» oktober 2016 (4)
» juni 2016 (1)
» maj 2016 (5)
» april 2016 (3)
» mars 2016 (4)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (4)
» december 2015 (4)
» november 2015 (4)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (1)
» juni 2015 (1)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (3)
» mars 2015 (5)
» februari 2015 (3)
» januari 2015 (4)
» december 2014 (4)
» november 2014 (4)
» oktober 2014 (4)
» augusti 2014 (1)
» juli 2014 (1)
» juni 2014 (6)
» maj 2014 (3)
» april 2014 (5)
» mars 2014 (4)
» februari 2014 (3)
» januari 2014 (4)
» december 2013 (3)
» november 2013 (5)
» oktober 2013 (3)
» augusti 2013 (2)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (5)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (4)
» februari 2013 (4)
» januari 2013 (5)
» december 2012 (3)
» november 2012 (4)
» oktober 2012 (5)
» augusti 2012 (5)
» juli 2012 (5)

visar: arkiv för januari 2016

måndag 25 januari

Tankar om Drottning Kristinas bok:

Spalt nr 151

Tankar om Drottning Kristinas bok: ”På lediga stunder.”

*
Jag läste i går boken ”På lediga stunder”. Den innehåller Drottning Kristinas tänkespråk som hittades efter hennes död. Drottning Kristina abdikerade som drottning av Sverige och flyttade till Rom l654. Hon skrev många tänkvärda tänkeord. De gäller än i dag. Hon den starka kvinnan funderade över livet i världen. Hon skrev;
”Man bör betrakta hela mänskligheten som en familj
Och Universum som fosterland.”
*
Mycket vatten har runnit under broarna vid Stockholm slott sedan hon skrev detta. Under den tiden vattnet runnit har vi inte kommit varandra så nära vi människor att vi kan anses vara en familj i fosterlandet Universum. Universum har blivit så stort och ännu mera gåtfullt än det var på Drottning Kristinas tid. Min dotterson Patrik sa i går när vi hade middag och samtalade om de stora frågorna att han blir yr när han tänker på att universum är oändligt och inte har något slut. Om och hur universum tar slut vet ingen av oss människor något om. Vi är nog många som ”yrnar till” när vi försöker tänka oss in i det ofantliga och oändliga som hör ihop med universum.
*
Drottning Kristina skrev:
”Konsten att tänka är det som gör människan lycklig.”
De tänkeorden ställer jag gärna upp på.
Jag ställer också upp på det hon också skrev:
” Stora tankar kan bara födas i avskildhet.”

Jag minns från min ungdom och mitt vuxna liv hur jag lät hjärnan släppa loss tankarna i ”tänkevärlden” och låta dem ”snurra” i avskildhet där.
*
När vi på höstarna tröskade på min fars gård i Frödinge valde jag jobbet att ta emot halmen när den blåstes upp på skullen. Jag fick då tid och möjlighet att sitta i den mjuka halmbingen och tänka. Ibland blev jag ”igenblåst” innan jag tog hem de fria tankarna till vardagstänkandet och packade ihop halmen. Det jag bland annat tänkte på var att jag ville bli allsvensk fotbollsspelare.
*
När jag tjänstgjorde som polis i Motala hade jag på vardagskvällarna vaktpass på gatorna i centrum sena kvällar 21:00-23:00. Motalaborna hade efter biogaftiderna gått hem för natten. Jag behövde bara finnas till som unifomerad polis. Jag stannade i ett trevligt gathörn och släppte loss tankarna. Jag minns att jag kunde som Drottning Kristina känna mig lycklig på grund av de fria tankarna i min hjärna. Tankarna som jag tänkte kunde handla om det fotbollslag i Motala som jag var tränare för - eller om stjärnorna jag såg på himlen.
*
Drottning Kristina skrev.
”Med öppet sinne förblir du evigt ung. Det är bara åren som rinner förbi”
Hon hade rätt. Mitt öppna sinne har följt mig genom livet. Jag känner mig ung när jag tänker men åren rinner iväg. Som avslutning vill jag hålla med Drottning Kristina ännu en gång. Hon skrev:
”Ingenting kan vara viktigare än att finna ro i själen”
Jag upplever att mitt liv varit som Vättern när den burit stormiga våldsamma vågor in mot land Råssnäs och Varamon i Motala. Mitt liv har också innehållit glädje med musik, sång och dans och spännande kamratfyllda matcher i fotboll. Jag kan minnas de gröna fotbollsplanerna i Motala. Jag försökte göra mål på motståndarlagen Jag lyckades ofta med det. Fotbollen gav mig glädje, spänning och fin träning för kroppen. Dans, sång, musik, teater, revyer, och konst i Folkets Hus i Motala gav min hjärna sköna livsupplevelser.

*
Tack för samtalet om dina tänkespråk i din bok ”På lediga stunder” Drottning Kristina.
Jag ska innan kvällen försöka få ro i själen./ Knut K.

 

Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 18 januari

Den nya dagen gryr

Spalt nr 150

Solen är på väg upp. Den nya dagen gryr. Den dagen blir för mig ett nytt äventyr. I går var i går. I morgon är i morgon. I dag är i dag. Den blir min dag.  Och din. Och alla andras dag.

*

Den nya dagen har namnet fredag. Det är sista arbetsdagen den här veckan. I morgon är det lördag. Många är lediga på lördagarna. Jag var i elva år polis i Motala och tjänstgjorde ofta lördagar och söndagar. Jag var ledig när andra jobbade och arbetade när andra var lediga. Det kunde vara trist att arbeta på andras lediga dagar men ett jobb måste jag ha. Polistjänstgöringen var mitt jobb. Jag trivdes med det i elva år. Därefter blev jag socialarbetare och kommunalkamrer i den lilla kommunen, Boberg, som numera tillhör Motala och Mjölby kommuner.

Numera är jag ledig hela veckan. Och trivs med det.

*

Jag behöver i dag inte ge mig ut i den 19 gradiga kylan för att ta mig till ett arbete. Jag kan lugnt njuta av frukost, se och höra nyheterna på SVT, slå på datorn och läsa vad mina Facebookvänner skrivit idag på morgonen eller i går kväll. Jag lever ett positivt liv.

*

Jag vet att tiden går. Mina dagar i livet blir färre och färre. Det finns ändar på allas liv. Alltså även mitt. Visst oroar det mig. Jag vill leva ännu en tid. Men jag kan inte gå och bekymra mig för mitt livs slut. Jag måste istället söka leva livet med trivsel och glädje och uppfatta det positiva som händer omkring mig och uppskatta de intressanta och fina händelserna jag får vara med om.

*

Som polis i den vackra sjöstaden Motala fick jag vara med om för mina medmänniskor svåra händelser. Jag minns den lilla pojken som drunknade i ett islagt vårvattendike. Jag ville skrika och opponera mig ”att så här får det inte gå till. Barn ska inte dö.” Men mina protester hjälpte givetvis inte.

Jag minns en ung pojke som inte fick komma in på en danslokal i Varamobaden sent en kall kväll. Han var för full. Han var så full att han senare föll och blev liggande i en snödriva. Där hittades han översnöad och död morgonen därpå. Hans död var så onödig. Jag visste vem pojken var och led med hans föräldrar.

*

Jag skulle kunna räkna upp många för mig och mina medmänniskor svåra händelser i Motala under min polistid. Det ska jag inte göra. Många tror att poliser är hårdhudade människor som inte reagerar med sina känslor. Poliser har känslor. Många nätter efter svåra händelser hade jag svårt att somna. Jag bodde i Råssnäs i Motala. Ibland på somrarna gick jag ner till Vätterns Pariservik och satte mig på en sten så jag kunde se och höra vågorna rulla in på stranden och utplånas i sanden. Medan jag satt där rullade vågljudet också in lugnet i min hjärna så jag kunde gå hem och sova och förbereda mig för nästa dags polispass vid ordningpolisen i Motala.

*

Jag ser ut genom mitt fönster. Solen har gått upp i min nya hembygd Tumba. Den nya dagen har grytt. Den dagen blir för mig ett nytt äventyr. Den blir min dag.  Och din. Och alla andras dag.

Låt oss få njuta av denna fina vinterdag /Knut K

Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 11 januari

Tövädergråt och Sol-leende

Spalt nr 149

Molnen gråter i dag. Den lätta nyfallna snön krymper ihop. En del av snön smälter och rinner bort. Snösträngarna efter gator och väger sjunker också ihop men de blir kvar och kommer att frysa ihop när nästa kallperiod kommer. För visst blir det kallt igen. Det gör det. Vi har vinter. Vintern skall vara kall och har så varit en tid innan dagens töväder drog in över vårt vackra södra land. Norra landet är också vackert men där är det inte tö i dag.
*
Jag följde Charlotte Kallas skidåkning i veckan som gick. Hon är verkligen en känslomänniska. Hon grät nästan när hon kört omkull i sprintloppet och när hon fick köra utför en slänt vid sidan av banan för att inte köra på en medtävlare. Charlotte sken i går som en sol när hon spurtade in som fyra i det avslutande tunga uppförsbackloppet. Hon blev inte bara fyra i loppet. Jag tror hon och hennes företag också blev bra mycket rikare.
*
Jag säger Grattis Charlotte och ”Lycka till” resten av säsongen. Det finns ingen i dagens kvinnliga elit som åker så tekniskt bra som hon. Några tjejer åker ibland fortare än Charlotte men inte vackrare och stilrenare. Jag har också glatt mig åt Stina Nilssons sätt att åka skidor. Hon kan också bli en skidåkare som det kommer att ”lysa om” i skidspåren.
*
Vad finns att glädjas åt i dag. Mycket finns egentligen men en massa elände skymmer sikten för det glada och goda. Jag skall stänga för gardinerna mot kriget och öppna fönstren så glädjen rusar in i mitt
rum. Jag skall tänka på de många vänner jag haft och har.
*
Jag skall se in i framtiden och konstatera att jag är på väg in i den. Jag kommer aldrig att nå framtiden. Den kommer hela tiden att ligga framför oss och dra vår nutid efter sig. Men vi kan leka med framtiden och skapa drömmar om framtiden och tro på att framtiden skall bli så som vi hoppas att den skall bli;
Glad, lekfull, utvecklande och Solleende.
När våra levnadstider är till ända ska vi känna att vi fått leva bra liv i vårt vackra avlånga land, Sverige,
*
God kväll Solleende Charlotte Kalla och alla vänner, /Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

torsdag 7 januari

Vi lever i ett mångkulturellt land. Så är det

Spalt nr 148

Vi har ännu inte fått så mycket snö här i Tumba men vi har ganska många minusgrader. Vintersolen lyser på oss och gör förmiddagen ljus och glad. Jag känner mig också ljus och glad i dag efter besöket hos Anders på Moon i går. Jag besökte också på eftermiddagen Skärholmens köpcentrum. Låt mig berätta vad jag upplevde.
*
Anders på Moons röda stuga med vita knutar som ligger i skogens bryn skapade en naturstämning som stängde ute vantrivseln. Minnet av trista miljöer susade bort genom Moonskogens träd och buskar och lämnade luften jag andades ren och stark.
*
Sent på eftermiddagen var vi i Skärholmen i södra Stockholm för att handla några behövda saker. Vi köpte apelsiner att pressa till kommande frukostar hemma i Tumba. Det inbyggda köpcentrumet vimlade av folk. Jag följde inte med in i REA-affärerna utan köpte mig en kopp kaffe och ett mycket stort vinerbröd i en kaffebar. Medan jag väntade läste jag boken ”Allvarligt talat” som skrivits av Lena Andersson.
*
Lena har fått olika frågor av ”allmänheten” till ett radioprogram som heter ”Allvarligt talat”. Hon har svarat skriftligt på alla frågor hon fått. Frågande Ulf undrar i Lenas bok om en potatis är en varelse. Ulf anser att potatisen lever och är ett vara.
Jag skall inte avslöja Lenas svar. Fundera själva i stället över om potatisen är en varelse eftersom den själv utan hjälp skjuter groddar och förökar sig varje vår?
*
Frågande Marita undrar i boken vad som är skillnaden mellan att vara avundsjuk och missunnsam och att uppröras över stora orättvisor och skillnader i levnadsvillkor.
Lena svarade på vad som är skillnad på avundsjuka och att kritisera ett ojämlikt samhälle. Fundera gärna över vad hennes svar blev.
Läs gärna Lenas frågebok. Hon svarar på många intressanta frågor som vi människor går och tänker på i vardagen.
*
Jag tog en läspaus och fick för mig att räkna hur många besökande som på tio minuter gick förbi min plats i caféet.
Svaret är 101 personer.
Märk väl att jag bara räknat dem som gick förbi den del av köpgatan som passerade intill den plats där jag satt.
*
När jag slutat räkna analyserade jag dem som gick förbi. Jag såg många grupper av män med invandrarbakgrund som pratande passerade mig. Inga kvinnor fanns i dessa mängrupper. Unga kvinnor gick tillsammans skjutande barnvagnar framför sig eller ledande små barn i sina händer. Många kvinnor och män gick par om par med varandra. Unga flickor gick i grupper och skrattade med varandra. Unga killar gick också i grupper. De var livligt pratande och skojande.
Av dem som passerade mig hade säkert 80 till 90 procent invandrarbakgrund.
*
Mycket överraskad blev jag över hur tjocka många medmänniskor var i olika åldrar och i båda könen. Detta gjorde mig mycket undrande i denna tid när många motionerar mycket och får veta vad som är lämplig mat att äta för att hålla sig ”smärt”.
*
Detta var lite jag personligen upplevde i går hos Anders på Moon i hans stuga och i Skärholmens köpcentrum. Jag har inte gjort någon social undersökning. Jag har bara berättat vad jag såg.
*
Vi lever i ett mångkulturellt land. Så är det.
Vi har naturmiljöer som hos Anders på Moon. Vi har köpcentrum och täta storstadsbostadsmiljöer som i Skärholmen. Var och en trivs bäst när var och en funnit sin lyckoplats att bo på. Jag hoppas många gör det.
– Hittar sin lyckoplats menar jag.
God fortsättning på året 2016. /Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng