Arkiv

» juni 2020 (2)
» maj 2020 (1)
» april 2020 (1)
» mars 2020 (3)
» november 2019 (1)
» oktober 2019 (1)
» augusti 2019 (1)
» juli 2019 (1)
» juni 2019 (2)
» maj 2019 (4)
» april 2019 (2)
» mars 2019 (2)
» februari 2019 (4)
» januari 2019 (3)
» december 2018 (2)
» november 2018 (2)
» oktober 2018 (4)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (4)
» mars 2018 (4)
» februari 2018 (3)
» januari 2018 (4)
» december 2017 (4)
» november 2017 (4)
» oktober 2017 (5)
» juni 2017 (2)
» maj 2017 (3)
» april 2017 (3)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (4)
» december 2016 (3)
» november 2016 (3)
» oktober 2016 (4)
» juni 2016 (1)
» maj 2016 (5)
» april 2016 (3)
» mars 2016 (4)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (4)
» december 2015 (4)
» november 2015 (4)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (1)
» juni 2015 (1)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (3)
» mars 2015 (5)
» februari 2015 (3)
» januari 2015 (4)
» december 2014 (4)
» november 2014 (4)
» oktober 2014 (4)
» augusti 2014 (1)
» juli 2014 (1)
» juni 2014 (6)
» maj 2014 (3)
» april 2014 (5)
» mars 2014 (4)
» februari 2014 (3)
» januari 2014 (4)
» december 2013 (3)
» november 2013 (5)
» oktober 2013 (3)
» augusti 2013 (2)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (5)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (4)
» februari 2013 (4)
» januari 2013 (5)
» december 2012 (3)
» november 2012 (4)
» oktober 2012 (5)
» augusti 2012 (5)
» juli 2012 (5)

visar: arkiv för september 2015

onsdag 30 september

En ny ekonomisk världsordning

Spalt nr 135

När jag i dag kom till Landet Fantasia satt rymdens okrönta drottning Saravit redan där. Hon hade sett månen färgas röd. Det hade inte jag. Molnen stängde ute månen från oss i Tumba.
*
– Se på ditt runda jordklot, Knut, Se på Världens barn. Trettio tusen av dem är på flykt. Massor av barn dör innan de når sina livs möjligheter.
– På 1960-talet deltog jag i en utbildning som hette ”En ny ekonomisk världsordning”. Vi läste om de fattiga ländernas produktion, folkens svält, för tidig död och fattigdom. Vi läste om de rika länderna. De utarmade de fattiga ländernas folk. Det hårda arbetet på gärden och i gruvor gjorde de fattiga. Vinsterna tog de rika.
– De fattiga länderna i Afrika var inte självständiga länder på den tiden. De var ju kolonier. Hur tänkte ni om det, frågar Saravit.
– Vi i utbildningsgruppen var överens. ”Så här ska inte världen se ut. Alla länder skall vara fria och jämlika.”
– Mycket är förändrat. Länderna i Afrika är nu fria. Mycket blod har runnit under frigörelseprocessen. Många nu fria länder har på grund av frigörelsen fått det bättre. Men många människor har dött i inbördeskrigens eländen. Krigen tar fortfarande många liv. Terroristgrupper spränger ihjäl stora grupper av människor i Moskéer och på gator och torg. Så hade vi i studiegruppen inte tänkt att världen skulle bli, svarar jag,
*
Jag tar ett påhittat förstoringsglas och ser långa köer av flyktingar i Europa. Barn bärs på fäders axlar. En man drar en rullstol i en rem med en äldre kvinna sittande i rullstolen. Alla är på väg mot ett land där de kan få leva i fred och nå bättre liv än de haft i Syrien. De möter inte vänskap överallt. De blir inte välkomnade överallt.
De får lida för sin fredsönskan. Jag vill hoppas att Europas folk inte sätter upp flera stängsel utan öppnar sina länder för dem som verkligen behöver hjälp så att de får stanna i ett land där de kan skapa sig en bra framtid.
*
Jag vänder mitt förstoringsglas mot FN-skrapan i New York. Jag ser att FNs Säkerhetsråd samlas. De har Putin som gäst. Och Obama. Det är lämpligt med ett inlägg från mig där. Nu. Jag tar min krycka och sänder mig själv till talarstolen i FN-huset för att tala till säkerhetsrådets ledamöter. Jag säger:
-God morgon FNs Säkerhetsråds valda ledamöter. Jag tar mig friheten att säga några ord till er:
Världen är i kris. En svår kris. Krisen måste hävas. Problemen lösas. Världen skall vara en värld för fred och frihet. Det är ert viktigaste uppdrag att se till att den är så. Vi är många som väntar på en bättre värld. Många lider svårt. Många dör på vägar gator och torg medan vi väntar på era beslut. Vi efterlyser er handlingskraft. Vad väntar ni på? Låt oss inte vänta längre. Sluta kivas internt. Blockera inte Säkerhetsrådets beslut. Gör det ni är valda att göra; Skapa en jämlik och fredlig värld.
Med hälsning och lycka till från mig i Landet Fantasia./Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 22 september

Betänketid och tanketid hos Anders på Moon.

Spalt nr 134

Jag sitter på en trädgårdsstol hos Anders på Moon. Septembersolen lyser på Anders trädgård - och på mig. Anders plockade plommon i sin trädgård i går. Han tog ur kärnorna, skalade och kokade plommonen i sockerlag. Nu ska Anders bjuda mig på Plommonkräm och smörgåsar med ost som pålägg. Vi ska festa i hans härliga trädgård.
*
Trädet han plockat plommonen från är fortfarande fyllt av goda plommon. Jag får nog en påse plommon med mig hem.
*
Mina tankar börjar fara omkring. Framåt i tiden och bakåt. Vad är en tanke? Tänker jag. Är det som en orms tunga. Som en fågels vingar? Som vågor av ljud och ljus? Jag har svårt att tänka mig hur en tanke är.
Genom att tänka kan jag inom mig nå dit jag inte kan nå om jag inte tänkte. Det är värt mycket att kunna tänka. Jag hoppas att jag aldrig tappar den förmågan.
*
Mitt tankeliv har varit som ett andra liv för mig.
– Hur då? kanske du undrar.
Ett exempel:
Under min tid som ordningspolis i Motala fick jag ibland patrullera på natten från 23:00 till 01:00. Två timmar utan att se en enda människa på stan och inte göra något annat än att gå runt och ”hålla ordning”. Sommartid gick jag till speciella platser och njöt av det vackra som fanns och fortfarande finns i Motala. Vintern med snö och ibland 15-20 grader kallt var trist.
*
Ofta tog jag fram tankeskrinet ur hjärnan, öppnade det och lät tankarna fara fritt. Jag lät benen gå från gata till gata medan tankarna sökte sig in i mina minneskamrar. Kanske sökte tankarna upp mina barns- och ungdomstider i Frödinge. Kanske tog de mig till fotbollsplaner jag sprungit och sparkat boll på. Kanske planerade jag kommande träningar för IFK Motalas fotbollslag som jag då var tränare för. Kanske stack tankarna in i framtiden och lät hjärnan fundera över hur våra liv med tiden skulle kunna bli.
*
Jag gick och gick. Tänkte och tänkte tills jag stannade upp och tog in mina tankar i tankeskrinet igen och konstaterade att jag åter stod på trappan utanför polishuset på Prästgatan 6. En timme hade gått och jag hade rätt att gå in på polisstationen och ta en kort paus. Jag hade gått hela timmen utan att veta att en timme hade gått. Jag var inte heller helt medveten om vilka gator jag gått på. Så inne i mina tankar hade jag varit.
*
Lugn nu vänner. Jaget i det yttre livet var alltid berett att upptäcka det som fanns att upptäcka under patrullen. Inga tjuvar hade kunnat göra inbrott i husen på de gator jag gick.
*
– Sitter du och grunnar på något? får jag höra Anders röst säga innan han dukar trädgårdsbordet med en blommig vacker duk, tallrikar bestick och glas.
– Jag satt och grunnade på hur fint det är att kunna tänka och vilka möjligheter tankeförmågan ger oss. Vi kan med tankarnas hjälp återuppleva livet flera gånger om. Vi kan med fantasins hjälp hitta på nya händelserika livsavsnitt. Vi behöver drömma och släppa loss tankarna så de inte inte klistras fast i vardagens tvångstankar. Istället skall vi säga:
– Det spirar av glädje i hjärnans minnesskrin. ”Släpp tankarna loss. Det är vår.”
– Tankarna oh minnesskrinet tycker jag vi ska tala om när vi ätit, fyller Anders i, innan han serverar plommonkräm med mjölk och mackor med ost.
*
– Genom att tänka kan vi nå dit vi inte kan nå om vi inte tänker, säger jag
– Vi behöver mer än någonsin betänketid till att fundera över vart vi är på väg med glädjen, trivseln och kärleken i våra liv, sammanfattar Anders på Moon.
*
Vi njuter av septembersolen och blandar våra tankar.
Med varandras.
Förhoppningsvis tänker vi ut något bra./ Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

lördag 12 september

Låt oss möta den nya dagen

Spalt nr 133

Lördagen den 12 september 2015 skiner inte solen på oss. Den har gått i moln I varje fall i Tumba där jag bor. Och i varje fall på morgonen där jag nu befinner mig i tid räknat. Vi får kanske en molnig lördag.
*
Jag är pensionär. Jag är fri att tänka. Min nästa tanke är min första tanke i mitt nya liv. Mitt nästa steg är mitt första steg på min nya väg.
*
Vad ska jag tänka på? Vilken ny väg ska jag gå? Som en mantel ligger mina tidigare erfarenheter på mina axlar. Som en slöja följer efter mig det jag lärt mig. I livets ryggsäck har jag packat ner allt jag upplevt. Jag kan öppna ryggsäcken och plocka fram det jag vill plocka fram. Jag kan se på det en stund och sedan lägga tillbaka det.
*
Framför mig ligger det jag ännu inte upplevt. Ska jag i dag göra det jag tidigare gjort? Ska jag hitta på nya saker att göra? Vad kan jag göra för nya saker? De som har jobb måste gå till sina jobb? De som är sjuka är kanske sjuka även nästa dag. De som är gifta och har barn och de som inte är gifta och har barn lever sina liv med sina ”sambos” och barnen. Många människor lever sina liv med krav att de skall göra det som gjorts dagen före och dagen före det.
*
Jag är fri att tänka. Min nästa tanke är min första tanke i mitt nya liv. Mitt nästa steg är mitt första steg på min nya väg. Mina tankar kan jag tänka var jag än befinner mig. Ingen kan tvinga mig tänka på visst sätt.

*

Utifrån den fria tanken kan vi välja livsvägar. Utifrån den fria tanken kan vi välja bort sådant som gör oss illa. Vi kan utvärdera olika religiösa regler och budskap och pröva om vi kan tro på det som predikas. Vi kan utvärdera och välja bort felaktiga politiska ideologier.

*

Låt oss stå upp för det som är sant och rätt.
Låt oss i mod och med fria tankar skaffa oss nya erfarenheter att lägga i livsryggsäcken.

*
Just när jag skrev detta bröt solen fram ur molnen, Nu skiner solen vackert över Tumba. Solen stimulerar mig att tänka varma framtidstankar./Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

torsdag 3 september

De vackraste människorna

Spalt nr 132

De vackraste människorna världen har är de som har människokärlek i sin personlighet. Jag tänkte så i Landet Fantasia när jag var på väg till min bänk för att vila en stund. Jag gick länge på natten. Månen hade lyst grant och bringat en romantisk stämning. Jag gick förbi mina tidigare hemtrakter i Frödinge/Vimmerby i Småland, Linköping och Motala i Östergötland och södra Stockholmsområdet. Många av mina bästa vänner i livet är borta. De finns inte mer. Minnena efter dem bär jag med mig i mina minnesträdgårdar. De lyser där som vackra blommor; Ljuvt, färgrikt och varmt.
*
De vackraste människorna är de som gör livet bra för varandra. Jag mötte dem i fotbollsvärlden där kamratskapets blommor lyste starkt. Träningskvällarna och matcherna drog till sig oss kamrater och vänner. Vi skapade en lust att göra något bra tillsammans. Många av oss samlades inte bara att för att vinna matcher utan också för att känna livsgemenskap. Vi var en grupp. Vi var ett lag. Vi skapade glädje för och med varandra. Inte bara i fotbollslivet utan också i övriga livet.
*
Jag sitter nu på min bänk i Landet Fantasia och minns den tid när jag mötte trasiga människor. Det hände under min polis- och socialarbetartid i Motala. Även i mänskliga trasigtider kan kärlek rönas i mörka sinnen. Jag minns en natt när jag hade vakttjänstgöring på polisstationen på Prästgatan 6 i Motala. Mina kollegor Bertil Karlsson och Hasse Månsson hade bilpatrull i Motala. Jag var ensam på polisstationen med Sven. Han hade varit mycket hotfull mot polisen tidigare på kvällen när han togs in för fylleri. När jag skulle släppa honom fri tidigt på morgonen var jag på min vakt så jag inte blev överfallen. När han fått sina ”grejer” tog jag med honom in på rummet där vi hade polisradion så jag kunde meddela till polisbilen om Sven blev våldsam.
Jag sa till honom:
– Vi vill inte dig något illa. Vi måste bara ta hand om dig en stund när du är full och ger dig in i slagsmål med andra.

Först satt han tyst en stund. Sedan började han berätta sitt liv. Han pratade och grät om vartannat. Han berättade om fru och barn som han inte bodde hos längre. Han hade hjärtproblem. Han hade inte något jobb för han kunde inte ta tunga jobb på grund av hjärtat.
– Jag vill bli fri från ”skiten” men ingen kan hjälpa mig, sa han
– Den som ska hjälpa dig först är väl du själv, sa jag
– Jag vet, Jag vet men jag har inte kraft att stå emot spriten. Jag sitter fast som i ett skruvstäd.
*
Jag kände i vårt samtal att det fanns något utvecklingsbart som inte utvecklats hos honom. När han talat om sina barn och sin fru fanns ömhet i rösten. Hans ögon och ansiktsuttryck tydde på medmänsklighet och värme. Han visade ingen aggressivitet mot mig. Jag kunde känna en viss värme stråla mot mig. Vi skildes på morgonen med hans löfte om att han skulle ”sluta supa”. Jag visste vad ett sådant löfte var värt. Förmodligen ingenting.
*
En tid senare när jag patrullerade på stan mötte jag honom i sällskap med en pastor från en frikyrka. Sven hade sökt sig dit. Han berättade att han inte ”supit” sedan vi skildes på polisstationen.
– Jag ska klara mig. Jag har fått löfte om hjälp och stöd av pastor Olof, sa han.
– Gud skall hjälpa honom, sa pastor Olof.
Hur det gick sedan vet jag inte men han försökte verkligen själv att ta sig ur ”skiten” som han sa.
*
De vackraste människorna världen har är de som har människokärlek i sin personlighet. Jag tänker så i Landet Fantasia när jag sitter på min bänk för att vila. Månen lyser grann och bringar en romantisk stämning.
Jag sitter en stund i den stämningen innan jag går hem till mitt vackra avlånga land, Sverige.
*
/Knut K

_

 

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng