Arkiv

» juni 2020 (2)
» maj 2020 (1)
» april 2020 (1)
» mars 2020 (3)
» november 2019 (1)
» oktober 2019 (1)
» augusti 2019 (1)
» juli 2019 (1)
» juni 2019 (2)
» maj 2019 (4)
» april 2019 (2)
» mars 2019 (2)
» februari 2019 (4)
» januari 2019 (3)
» december 2018 (2)
» november 2018 (2)
» oktober 2018 (4)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (4)
» mars 2018 (4)
» februari 2018 (3)
» januari 2018 (4)
» december 2017 (4)
» november 2017 (4)
» oktober 2017 (5)
» juni 2017 (2)
» maj 2017 (3)
» april 2017 (3)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (4)
» december 2016 (3)
» november 2016 (3)
» oktober 2016 (4)
» juni 2016 (1)
» maj 2016 (5)
» april 2016 (3)
» mars 2016 (4)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (4)
» december 2015 (4)
» november 2015 (4)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (1)
» juni 2015 (1)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (3)
» mars 2015 (5)
» februari 2015 (3)
» januari 2015 (4)
» december 2014 (4)
» november 2014 (4)
» oktober 2014 (4)
» augusti 2014 (1)
» juli 2014 (1)
» juni 2014 (6)
» maj 2014 (3)
» april 2014 (5)
» mars 2014 (4)
» februari 2014 (3)
» januari 2014 (4)
» december 2013 (3)
» november 2013 (5)
» oktober 2013 (3)
» augusti 2013 (2)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (5)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (4)
» februari 2013 (4)
» januari 2013 (5)
» december 2012 (3)
» november 2012 (4)
» oktober 2012 (5)
» augusti 2012 (5)
» juli 2012 (5)

visar: arkiv för april 2015

onsdag 29 april

Med Kung Fotboll och vänner i vackra Motala

Spalt nr 125

Knut 215 2.jpgFoto: Åke Lindberg

Knut pratar med hustrun

 

Min dotter Maria och jag kom nyligen på besök till Motala. Vi kom till vänner. Vi kom till Vättern. Vi kom till vitsippor. Jag kom till en talarstol i Föreningarnas hus.
Maria till en dator i samma hus.
*
Från talarstolen berättade jag om min ”fotbollsplanväg” från Frödinge i Småland via Linköping och Lunnevads Folkhögskola till Motala i Östergötland. Jag berättade om Kung Fotboll och vad den runda och härligt studsande Kungen gjort för mig, och med mig, under tidens gång och livets förlopp. Kung Fotboll har rullat före mig i mitt liv och studsat in på vägar jag inte visste att jag skulle in på. Ibland har vi missat målen men mycket ofta har vi tillsammans nått dit vi ville. När vi nått uppställda mål har vi studsat vidare. Genom livet. Mot Nya Mål.
*
Min dotter Maria skötte det datortekniska. Jag frågade litet oroligt före resan om alla bilder var klara och insatta på rätt plats i manuset som jag skulle tala ifrån.
– Sköt du texten och skriv så att det du ska berätta blir bra. Tekniken sköter jag, svarade Maria
Och det gjorde hon. Verkligen.
*
Före mitt tal fick jag möta vänner från sångens och musikens värld. Jag fick kramar från den återförenade gruppen Sommarminne. Jag fick höra dem sjunga och spela och spexa. De gav Maria, mig och de många i publiken verklig kulturglädje. Ledigt, lätt och glatt framförde de sin musik och sina sånger.
*
Ni i Sommarminne finns redan i mina vänskapsminnen. Ni finns från den tid vi var tillsammans i Motala Folkets Hus. Nu steg ni in i återseendets kärleksvarma rum. Jag hoppas vi ska mötas där många gånger än.
*
Tack Göran Friman, Gudrun Rönsen, Lars Lundqvist och Hans Reimei Isacsson för det glädjefulla ni bjöd oss på.
*
Den kände idrottsledarprofilen Kjell som också är ordförande i ”Föreningarnas hus” gav mig boken:
”MOTALA där vatten och vägar mötas.”
Den välkände motalabon och mångsidiga profilen Rolf Magnusson skänkte mig ett bildspel som heter: ”Välkommen till Motala förr och nu”.
*
Tack Kjell och Rolf. Jag ska ta mig god tid att läsa texterna, se bilderna och återuppleva min älskade stad Motala.
*
Under kaffepausen fick jag se och möta Folkets Husbesökare, arbetskamrater, kollegor från polisen, fotbollskamrater, pingiskompisar, grannar och vänner jag lärt känna under mina 28 år i Motala stad. Det var en angenäm vänskapsrik stund.
*
På kvällen var Maria, jag och Marias kamrat Kristina hembjudna till våra vänner Åke och Barbro. De bor i Varamon vid Vätterns strand.
*
Att Åkes och Barbros middag var en fullträff behöver jag inte skriva men jag gör det ändå.
*
När vi satt tysta i deras elegant glasinbyggda uteveranda hörde vi Vätterns vågor rulla in över sanden på stranden. Vågor kan ge både ro och oro. Vid vårt besök var vågorna rogivande.
*
Solen gick ner och färgade himmel, sjö och land i ett rosenrött skimmer. Kvällens skymning gick en stund senare in i nattens mörker.
*
Vi gick till sängs i gästbäddarna i Barbros och Åkes vackra hus vid Vätterns strand.
I Varamon. I sjöstaden Motala.
*
En spännande och händelserik vänskapens och återseendets dag var slut. God natt vänner.
*
Men hälsningar/Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

torsdag 16 april

Hjälp av en fotbollssupporter

Spalt nr 124

Jag förbereder ett manus till ett kåseri som jag ska hålla i Motala den 23 april 2015. ¨Kåseriet heter ”Knutte pratar fotboll.” När jag jobbar med manuset minns jag en händelse som inträffade i Motala för läge sedan. En supporter hjälpte mig i en mycket svår situation i polisyrket.
*
I elva år av mitt liv tjänstgjorde jag som polis i Motala polisdistrikt. Jag var också fotbollspelare i Motala AIFs allsvenska lag och spelande tränare i IFK Motala.
Jag tror ingen polis i vårt land haft så många kamrater omkring sig på polispatrullpassen, som jag hade. Ett samtalsämne fanns alltid : Fotboll i stan.
*
En kväll fick jag hjälp av en supporter.
En intern från Västra Ny fängelset som då fanns utanför Motala hade rymt. Han hade mördat två personer innan han kom till sjukhuset. Polisen i Motala hade fått veta om rymningen från Västra Ny. Han ansågs mycket farlig.
*
Jag hade fotpatrull från 21 00 den kvällen jag ska berätta om. Jag gick på Kyrkogatan i Motala förbi Palace hotell och mötte på trottoaren en man klädd i en snygg blå ulster. Han verkade skygg. När vi passerat varann såg jag att han hade Västra Nys blåkläder under ulstern. Jag vände snabbt och fick tag i hans arm. Han slet sig loss. Jag såg vansinne i hans ögon.
– Jag ska strypa dig snutdjävel vrålade han och gick mot mig. Jag gled undan. Han tog ny sats mot mig. Jag försökte glida undan igen men slant med foten. Mördaren snavade på mitt ben och föll i gatan. Jag satte mig snabbt på honom och lyckades låsa hans armar. Jag kände att han var mycket stark och vansinnigt arg. Hur skulle jag göra, Om jag släppte upp honom var risken stor att han kunde slita sig loss och anfalla mig. Han var starkare än jag. Det kände jag.
*
Kyrkogatan låg tom och öde. Den är inte mycket trafikerad om kvällar oh nätter. Jag kunde inte få hjälp. Vad skulle jag göra?
När det började bli riktigt jobbigt svängde en bil in på Kyrkogatan, Jag viftade. Föraren såg det och stannade, Han steg ur bilen och sa;
– Ska jag hjälpa dig? Knutte
– Åk till polisstationen och berätta att jag ligger här och har tagit Västra Nyrymmaren.
Han gjorde så, En stund senare kom två polisbilar till platsen. De la handbojor på rymlingen och tog honom till polisstation på Prästgatan 6.
*
Innan mina kollegor för bort honom skrek han till mig.
– Jag ska komma ut och då ska jag mörda dig Knutte. Jag ska söka upp dig, Jag vet vad du heter nu.
*
Jag lever fortfarande. Den som hjälpte mig den kvällen var en man som jag tror var Zerossupporter. Han åkte hem innan jag hann tacka honom. Jag har aldrig fått tacka honom för hjälpen. Det skulle jag vilja göra.
*
Om du som hjälpte mig läser detta så tackar jag dig nu. Lite sent. Men ändå ett tack. Hör gärna av dig. Ingen vet hur det gått om rymmaren blivit fri.
Det var en berättelse från min polistid. Trevlig dag vänner./Knut K

Kommentarer: 0 Permalänk

onsdag 8 april

Hos Anders på Moon i vårens tid

Spalt nr 123

Jag besöker Anders på Mon tidigt på morgonen. Hans röda stuga med vita knutar ligger vackert inbäddad i skogens bryn. Jag går ett varv i hans trädgård. Vårblommorna blommar för fullt. Påskliljor och tulpaner är långt komna. Blåsipporna lyser extra med sin skönhet. Morgonsolen lyser in mellan träden. Trädens knoppar är på väg till sina löv- och bladfödelser. Naturen är på väg långt in i våren.
*
Jag är på väg in till min vän Anders på Moon. Han har sett mig och kommer mig till mötes. Morgonkaffet är klart. Bordet i köket dukat. Katten Oskar möter mig i dörren och talar med mig på sitt spinnande kattspråk. När han hälsat hoppar han upp på spiselhällen intill järnspisen. Han lägger huvudet på sina tassar och kikar på mig. Jag är ”Gästen i huset”.
*
Vi dricker kaffe och äter av Anders på Moons nybakade bröd. Som förstås är saffranskivor med russin.
*
Vi talar om ingenting först. Orden bara flyger från mun till öra. De berör knappt våra hjärnor. En slags tomgång som ibland är skönt att finnas i. De viktiga händelserna behöver tänkas på och redas ut innan de kommenteras. De oviktiga kan tillåtas rinna på. Nu först hos Anders är det de oviktiga som rinner över sina bräddar och våra läppar.
*
När Anders serverat påtår och satt sig igen säger han:
– Jag läste en dikt som du skrivit. Jag tycker den passar in i Tiden nu. Jag kan den utantill. Jag ska läsa den får vi se vad du idag säger om det du skrev för länge sedan.
Anders står upp medan han läser.
*
”Nu byts solidaritet mot välgörenhet
Jämlikhet mot klasstillhörighet
Den som inte räcker till sover på en bänk i parken
Eller på marken.
De styrande ägarna blir miljonärer och miljardärer. De sover i Palats med dreglande hundar som vakter.

En gång skall jorden bliva vår?
Var det så vi sjöng en gång?”
*
Anders sätter sig på sin plats igen. Jag tar en tredje saffranskiva till påtåren. Jag tuggar den och känner den goda smaken i munnen. Anders väntar på mitt svar. Jag säger ingenting. Efter en stund svarar jag med en annan dikt jag skrivit:
”Måste allt förklaras. Allt som sker
Kan vi inte bara konstatera att det som sker det sker.
Och det som är det är.
Måste vi veta alla varför
Söka alla svar
Kan vi inte bara nöja oss med att det som var det var. Och det som är. Det är”
*
Vi sitter tysta en stund. Solen har stigit upp på himlen. Den lyser vackert in genom fönstren på solsidan.
– Menar du att du inte vill kommentera mer än så?
– Behöver den dikten någon mer kommentar av mig. Jag vill inte utveckla mina dikters innehåll. Det vill jag att läsarna skall göra.
– Jag har en anan dikt du skrivit. Den är så här:
*
”När jag sitter på marken och ser mot skyn vill mina vingar flyga.
När jag flyger vill vingarna vila.
Jag måste flyga för att leva
Och Leva för att flyga.”
*
Tystnad igen tills Anders på Moon säger:
– Du sa att läsaren skall analyser dina dikter. Min analys är; Det du skrivit borde ges ut på bokmarknaden.
– Tack du gör mig glad Anders på Moon.
– Beträffande dikten att flyga för att leva och leva för att flyga tror jag att det är många som vill flyga men inte törs försöka. Vad skulle du vilja ge dem för råd?
– Flyg. Flyg. Flyg dit ni vill och kan. Flygningarna kanske inte behöver ske till världens högsta berg eller varmaste vatten. Något som finns strax bredvid kan vara lika mycket värt att flyga till. Kanske kan ni flyga in i er själva och där finna livsglädjen och kärleken.
– När ska vi vila frågar Anders på Moon.
– När vi får ro att leva.
*
– Har du ro att leva Knut Karlsson.
– Den frågan har jag inte heller något svar på. Vissa dagar tror jag att jag har ro i min hjärna och fred med mig själv.
*
Solen stod högt på himlen när jag åkte hem. Vårlik vår önskar jag alla vänner. Tack för i dag Anders på Mon./ Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng