Arkiv

» juni 2020 (2)
» maj 2020 (1)
» april 2020 (1)
» mars 2020 (3)
» november 2019 (1)
» oktober 2019 (1)
» augusti 2019 (1)
» juli 2019 (1)
» juni 2019 (2)
» maj 2019 (4)
» april 2019 (2)
» mars 2019 (2)
» februari 2019 (4)
» januari 2019 (3)
» december 2018 (2)
» november 2018 (2)
» oktober 2018 (4)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (4)
» mars 2018 (4)
» februari 2018 (3)
» januari 2018 (4)
» december 2017 (4)
» november 2017 (4)
» oktober 2017 (5)
» juni 2017 (2)
» maj 2017 (3)
» april 2017 (3)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (4)
» december 2016 (3)
» november 2016 (3)
» oktober 2016 (4)
» juni 2016 (1)
» maj 2016 (5)
» april 2016 (3)
» mars 2016 (4)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (4)
» december 2015 (4)
» november 2015 (4)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (1)
» juni 2015 (1)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (3)
» mars 2015 (5)
» februari 2015 (3)
» januari 2015 (4)
» december 2014 (4)
» november 2014 (4)
» oktober 2014 (4)
» augusti 2014 (1)
» juli 2014 (1)
» juni 2014 (6)
» maj 2014 (3)
» april 2014 (5)
» mars 2014 (4)
» februari 2014 (3)
» januari 2014 (4)
» december 2013 (3)
» november 2013 (5)
» oktober 2013 (3)
» augusti 2013 (2)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (5)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (4)
» februari 2013 (4)
» januari 2013 (5)
» december 2012 (3)
» november 2012 (4)
» oktober 2012 (5)
» augusti 2012 (5)
» juli 2012 (5)

visar: arkiv för mars 2015

måndag 30 mars

En hälsning till mina vänner i Motala

Spalt nr 122

En hälsning till mina vänner i Motala denna regniga dag i mars.
*
Regnets droppar faller ner på mitt fönster. Dropparna slås sönder och rinner sakta utför glasrutan. Regndropparna liknar utropstecken när de sakta tar sig neråt på rutan.
Vad vill de ropa ut?
Att de kommit till mitt fönster för att glädja mig?
Vad tror de att de kan ge mig för glädje?
Regn är väl inget att glädjas åt.
*
En ung kvinna med paraply går förbi mitt fönster. Hon ser inte glad ut.
Hon ser sur ut. Men det kanske hon gör även utan paraply. Från andra hållet kommer en annan kvinna. Hon ser glad ut. Kanske är hon på väg till något trevligt.
Regnet ökar i styrka. Själv sitter jag på min nya stol framför datorn och skriver. Regnet bekommer mig inte ett dugg. Fönster och dörrar är stängda och taket är helt. Mina tankar går till dem som denna söndag sitter med sina tiggarburkar utanför olika affärer. De sitter klädda i tjocka kläder. De sitter utan tak, dörrar och skyddande fönster.
*
Jag blir bättre och bättre efter min ryggoperation. I går kunde jag gå ute i solen i tjugo minuter i ett sträck. Utan att få ont. Jag klagar inte på att jag ännu inte kan gå långt. Jag gläds för varje steg jag kan utöka mina utomhuspromenader med.
*
Jag gläds inte åt regnet om det fortfarande regnar när jag senare i dag ska ut och ”gåträna”. Men jag klagar inte heller. Vädret är som det är. Vad tjänar det att klaga på det? Vem ska vi klaga till?
Om Gud finns kan vi väl inte belasta honom med regnet som regnar eller solen som skiner. Vädret sköter sig självt med lugn och stillhet och blåst och storm, lågtryck och högtryck och värme och kyla, is och snö och hagel och solheta strålar. Det är Slumpen vi ska skylla på om det regnar när vi ska ut och gå. Likaväl ska vi glädjas åt slumpen om solen skiner när vi om somrarna ska bada i någon av våra vackra sjöar eller bara sitta och sola oss på vårsköna parkbänkar.
*
Slumpen sår. Vi får rätta oss efter det slumpen skördar. Vi kom slumpartat till världen och blev som vi blev. Vi fick de gener vi fick på grund av att slumpen slumpade sig så som den gjorde vid befruktningen.
*
När det slumpade sig så att vi blev som vi blev fick vi förmånen att ta vara på det slumpen skördat åt oss.
Vi är människor med allt det goda det innebär.
Vi är medmänniskor med alla de möjligheter det ger.
Vi kan känna kärlek som andra ger oss. Vi kan ge kärlek till andra.
Vi kan ta vara på allt slumpen gett oss. Vi kan verka den tid vi får oss utmätt.
Vi har fått liv att leva.
*
Det tänker jag på när regnet öser ner på mitt fönster och jag sitter på min nya stol och tänker på att jag finns till i den här världen. Jag tänker också på att jag har all anledning att ta vara på det liv jag fått och har.
Mina tankar berättar också att jag skall leva som en medmänniska. Inte som en kallhamrad, beräknande egoist.
*
Regnets droppar faller ner på mitt fönster. Dropparna slås sönder och rinner sakta utför glasrutan. De sönderslagna dropparna liknar utropstecken när de sakta tar sig neråt på rutan.
Vad vill de ropa ut?
Att de kommit till mitt fönster för att glädja mig?
Vad tror de att de kan ge mig för glädje?
Regn är väl inget att glädjas åt.
Men så tänker jag:
– Regnvatten ger liv. Växter, djur och människor lever. Vi lever på grund av att vattnet finns. Utan vatten. Inget liv på vår snurrande Jord. Utan regn funnes inte jag. Jag kunde inte sitta och se när regndroppar först hamnar på mitt fönster och sedan rinner som utropstecken utför fönsterglaset.
*
”Banna inte regnet”, vänner i Motala och på andra platser i vårt vackra avlånga land.. Vi behöver det. Med hälsningar./Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 24 mars

Några stycken i en berättelse.

Spalt nr 121

Grå är den här dagens morgon. Grå och regnig. Snön lyser vit på den närmaste gräsmattan. Asfalten är snöfri och blänkande blötsvart. På trottoaren utanför mitt fönster går folk förbi med uppslagna paraplyer. Själv sitter jag varm och torr med datorn framför mig på skrivbordet. Jag formar ord av de bokstäver jag har i mitt huvud. Orden blir till meningar och meningarna får mening genom sitt innehåll. Meningarna blir till stycken som berättar något gemensamt av det jag vill berätta om. Nu byter jag stycke och berättar något annat än jag gjort hittills.
*
Vad ska detta stycke innehålla? frågar jag mig själv. Jag vill berätta något som intresserar er som ska läsa min text. Jag konstaterar att det är omöjligt att veta vad som intresserar mina läsare. Jag måste börja med att göra värderingen i min egen hjärna. Om jag känner att det jag ska skriva känns bra är det värt ett försök. Om jag inte tycker att det är bra är det inte värt att försöka.
Jag byter stycke igen.
*
Jag har blivit inbjuden till Föreningarnas Hus i Motala att den tjugotredje april 2015 berätta om tiden när jag kom till Motala och fick spela fotboll i allsvenskan med MAIF. Min barndoms dröm gick i uppfyllelse med detta. Jag fick också i Motala börja mitt första fasta arbete. Jag blev polis och fick lära mig att se hur vårt samhälle fungerade inifrån. För mig som levt ett skyddat liv dittills öppnade jobbet som polis mina ögon. Alla i samhället var inte vänner. Alla levde inte bra. Alla hade inte bil. Alla hade inte arbete. Alla satt inte dagligen på soffor i Stadsparken och drack vin och öl och sprit. Men många gjorde det.
Allför många.
Alla som drack, vin och öl och sprit på fester och olika sammankomster hamnade inte i fyllecellen på Prästgatan 5. Men många gjorde de
Alltför många.
Jag märkte att de som gick på dans i Folkets Hus och blev brusade hamnade oftare i fyllecellen än de motalabor som drack sig berusade på Stadshotellet. Den som tog med sig sprit till Folkets Hus och blev berusad kastades ut. Den som drack sprit och blev berusad på Statt kastades inte ut. Om vederbörande inte var dum och bråkig. På Statt var det lagligt att dricka sig full. Det var på spritserveringen till gästerna Statt tjänade mest pengar. Statt var privatområde. Det var inte Folkets Hus. Folkets Hus var allmän plats. Där fick man inte uppträda berusad så det ”framgick av åtbörder och tal”. Det stod så i lagboken. ”Åtbörder och tal”. Den som uppträdde berusad på allmän så det framgick av åtbörder och tal kunde omhändertas för fylleri och föras till fyllecellen på polisstationen Prästgatan 6.
*
Jag minns en en Midsommarafton i Motala. Gräset i Varamobaden fylldes av tält den aftonen. Ungdomar kom från andra delar av Östergötland till Motala för att dricka sprit och ha roligt. Spritfesterna kom igång. Den här Midsommaraftonen jag tänker på togs tjugosex ”fulla” unga pojkar in till polisstationens tre celler. Inga fIickor blev så berusade att de omhändertogs för fylleri på den tiden. I den lilla fyllecellen på polisstationen satt och låg och stod de unga intagna. Många spydde på golvet och ibland på varandra. Luften blev varm och tung att andas. Polisen gjorde inte fel när de omhändertog de ”fulla”. De gjorde som lagen bestämde. Tog in dem som var så berusade att det framgick av åtbörder och tal.
*
Jag avskydde dessa omhändertaganden. Aldrig tog jag om hand någon berusad om jag kunde ordna så att den berusade togs om hand av kamrater eller hade pengar till taxi hem.
*
Om jag lyckats skriva något i mitt kåseri som är intressant att läsa vet jag inte. Det är i alla fall sant det jag skrev.Trevlig vecka och hälsningar.”/Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 16 mars

Min stol i Landet Fantasia har stått tom en tid.

Spalt nr 120

Min stol i Landet Fantasia har stått tom en tid. Tre veckor har gått sedan jag opererades i min rygg. Jag har kämpat för att komma upp till livsytan så jag kan se allt som finns att se i verkligheten och hitta på i fantasin.
*
Jag sitter nu i min stol i Landet Fantasia och gläds åt alla vårblommor som slagit ut i trädgården. Krokusen lyser in i mina ögon med sina vackra färger. Tulpanerna har också slagit ut. Även de lyser med olika färger och syns i olika storlekar och längder. I vildträdgården lyser blåsipporna och vitsipporna och gulvivorna. I en Ekbacke blommar liljekonvaljerna. Vårens alla blommor är på gång att visa sin skönhet. De blommar för sin egen skull. Inte för oss människor. När vi planterar lökar och sår frön i landen kan vi med tiden njuta av blommornas otroliga sköna former och starka färgsättningar.
*
Fåglarna kvittrar och sjunger. Skatorna bygger ut sina välbyggda bon. Ägg ska läggas och med tiden kläckas. Kajorna leker i dag sin ”följa Johnlek” i luften. Ibland flyger den stora gruppen högt upp. Ibland dyker de mot marken. Ibland vänder gruppen tvärt. De som varit sist blir först. De som varit först blir sist. Jag funderar på:
– Vem är det som bestämmer egentligen. Vem avgör när gruppen skall vända, flyga högre eller dyka mot marken. Kajorna flyger i gruppen så nära varandra att de borde krocka.
Men det gör de inte. Kajorna är helt enkelt fantastiska gruppflygare.
Flygningarna är som en lek för dem. Kanske är det deras livslek.
Kanske får de träning som ger dem den motion de behöver för att leva sina liv så livligt och bra som möjligt. Nu ser jag att alla kajorna dyker ner i några stora trädd och sätter sig och vilar. Efter den snabba flygleken de visade mig behöver de vila sina vingar
*
Många människor tycker inte om kajor. Jag tycker de är eleganta. Till och med vackra. Jag har tyckt om dem ända sedan min barndom då Frödinges alla kajor varje sommarkväll kom flygande och satte sig på kyrkotaket och klockstapeln mitt i byn. De skapade fin stämning med sitt tjatter.
Jag minns dem också från min tid i Motala då ortens alla kajor på kvällarna landade på gärdet intill Råssnäsbadet vid Vättern. Hela gärdet blev fullt av kajmötesdeltagare. Vad bestämde de på sina kajmöten? Det har jag undrat och undrar fortfarande.
*
Vi människor krockar hela tiden med varandra. Margot Wallström krockade nyligen med några medlemmar i Arabförbundet. Carl Bildt är impopulär i Ryssland. Muslimer krockar med andra muslimer och med kristna i Syrien och Irak och i några länder i Afrika. Putin i Ryssland har krockat med NATO och EU. Krockarna är många.
*
Om jag fick ge ett råd till alla människor skulle det vara att alla vi, jordens befolkning, satte oss ner här i landet Fantasia och bestämde att inte lämnar våra platser förrän vi kommit överens om att alla människor på jorden har samma värde och att vi därifrån ska utveckla framtidens samhällen.
*
Min stol i Landet Fantasia har stått tom en tid. Tre veckor har gått sedan jag opererades i min rygg. Jag har kämpat för att komma upp till livsytan så jag kan se allt som finns att se i verkligheten och hitta på i fantasin.
Detta är vad jag såg och tänkte på i dag i Landet Fantasia. Med hälsningar i mars 2015./Knut K

 

 

Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 9 mars

En ordsaga ur fantasi och verklighet

Spalt nr 119

Det var en gång ett O i ett ordsagoland som heter Antiken. Bokstaven O var så vådligt ensam. O-et ville bilda ord men kunde inte själv göra det. O-et behövde hjälp av bokstavskamrater. En vacker vårdag rullade hon ut sin ovala bokstav i en trädgård i Athén. När hon placerade sig vid ett träd som heter Träd upptäckte hon att bokstaven D fanns i ordet träd. Trädet levde på närig från en Rot. O-et upptäckte först bokstaven D i ordet träd och sedan bokstaven R i ordet rot. Bokstäverna O, R, D fann att de tillsammans kunde bilda ordet Ord.
-Vi skall bilda ”Det fria ordet”, sa O-et till kamraterna R och D.
R och D höll med och så blev ”Det första fria ordet bildat.”
*
När Ordet Ord bildats kryllade jorden av bokstäver i olika länder och på olika språk. Bokstäverna kunde omvandla sig till många ord. De kunde lösas upp igen och bilda nya ord men inget ord blev så viktigt som just ”Det fria ordet”. ”Det fria Ordet” var ledarordet som alla människor på jorden skulle respektera.
Så var det tänkt av dem som tänkte. Då.
*
-”Det fria ordet” skall för all framtid vara fritt att användas av alla som behöver fria ord. Det sa och skrev med tiden också socialt fattiga och hårt kämpande människor i Sverige.
*
I Grekland utvecklades redan under Antiken något som kallades Demokrati. Europa tog efter Grekland och försökte utveckla demokratin även i Europa. Demokrati innebär att alla människor har samma värde. Demokrati betyder:
Folkmakt. Makt åt folket.
*
-Det fria ordet och demokratin skall medverka till att göra alla människor fria var de än bor och var de än befinner sig.
Så sa många ledare i Europa.
*
Men så sa inte Hitler och Stalin, Franco, och Mussolini och massor av andra maktgalningar runt om i världen. De mördade istället sina medmänniskor. De fängslade och mördade också egna medborgare. Det fria ordet hängde blödande runt halsen på de många mördarna. Demokratin begravdes i diktatorernas bunkrar.
*
Men diktatorerna förlorade i Europa. Demokratin fritogs ur diktatorernas bunkrar och började utvecklas i Frankrike, Tyskland, England, de nordiska länderna och efterhand i resten av Europa.
Många länder kallade sig demokratier.
*
Nu när jag ser tillbaka på det som hänt sedan ”Det fria ordet” bildades i mitt Ordsagoland och demokratin utvecklades kommer mina frågor:
Hur blev det med ”Det fria ordet”?
Lever det fria ordet så fritt som det var tänkt.
Hur blev det med demokratin?
Blev den demokratiska utvecklingen som den var tänkt att bli?
Hur blev det med människors frihet i Sverige och i övriga världen.
Är kvinnor och män jämställda individer.
*
Vi har gått en bit på den väg som vi hoppas leder mot en bättre värld. Men vägen är lång. Vi får inte ge upp. En gång kommer mänskligheten fram till ett bättre mål. Det hoppas jag i alla fall. Men ingen av oss vet i dag vet hur det målet kommer att se ut. Trevlig fritankevecka vänner. /Knut K

 

 

Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 2 mars

I Diktarlandet

Spalt nr 118

Jag har ett Fantasiland som heter Diktarlandet. Där har jag många vänner, Tage Danielsson, Pär Lagerqvist, Dan Andersson, Stig Dagerman Moa Martinsson, Selma Lagerlöf, Sonia Åkesson, Vilhelm Moberg och många flera. När jag nu på morgonen besöker landet möter jag Nils Ferlin. Han kommer gående med en fotboll under armen. Nisse var en tid fotbollspelare i Filipstads fotbollslag i Värmland. Han var på sin aktiva tid en hårdför högerinner. Det har jag fått berättat för mig. Med tiden flyttade han till Stockholm och blev en av de kända diktarna som kallades Klarabohemerna
*
– Vart ska du gå med bollen? Frågar jag.
– Jag kan inte skriva i dag. Jag tänkte att du Knut och jag kunde tävla i att jonglera med bollen en stund, får jag till svar.
– Gärna, svarar jag.
Vi tävlar och räknar hur många tillslag vi kan göra utan att bollen faller i marken
Nisse klarar inte så många. När han märker att han inte kan slå mig i den ädla jongleringskonsten ger han upp och utmanar mig i armbrytning. Jag vet hans styrka i den sporten. Jag ställer upp men åker dit direkt både med vänster och höger arm. Som segergest går han på händer ett varv innan vi sätter oss i det vårgröna gräset med ryggarna mot två vackra milstenar. Vi njuter av det vackra soliga vädret.
– Du som är berömd diktare kan du inte berätta något för mig, säger jag
*
Vi ser ut över böckernas land. Mitt på den öppna platsen framför oss hörs musik. Bokstäver dansar med varandra.
Ugglor sitter i träden och stirrar runt med sina skarpa ögon. Ugglorna är vishetens fåglar. De tillhör mitt Fantasi-Diktarland.
*
Nils ställer sig upp och ser ut över de dansande bokstäverna, solen och ugglorna. Han berättar följande för mig;
*
”Med många kulörta lyktor jag gick mig i livet ut.
De slocknade
Ljudlöst och oförmärkt
en efter en
och så tog det vackra slut.
*
Jag stannade – högst förlägen – allt hade ju mist sin glans,
Men nu har jag gått på vägen som kommer från ingenstans och ringlar till ingenstädes i många de långa år
förutan kulörta lyktor
Det är ganska svårt men det går.
*
Nisses ord flyter in i min hjärna och sätter igång tankarna. Jag fick som Nisse börja livets stig med många kulörta lyktor. De lyste starkt för mig. Många kulörta lyktor har slocknat. Det har skett på livsmörka ställen
När jag gått i ljus har nya lyktor tänts. Så har skett även i dag den i mars 2015.
*
Det tänker jag berätta för Nils.
Nu i dag.
Men han är borta. Jag tänkte höra med honom om vad han tror att det är som kan tända lyktor på våra livsstigar.
Är det stor makt?
Är det stora vinster?
Är det stora rikedomar?
Är det stora segrar i sportens värld.

Är det kärlek till våra nära och kära
*
Plötsligt står Nils Ferlin framför mig igen. Han svarar:
– Kärleken är lykttändare. Jag mötte Henny. Vi gifte oss och flyttade ut i Roslagen. På landet. Vår kärlek tände många lyktor. Låt mig läsa en vers av en dikt jag skrivit.
Nils läser:
*
”Kärleken är så förunderligt stark
Kuvas av intet i världen.
Rosor slår ut ur den hårdaste mark
Som sol över mörka gärden.
Mitt hjärta är ditt.
Ditt hjärta är mitt
Och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din
Din lycka är min
och gråten är min
när du gråter.”
*
Nils Ferlin försvinner in i den bok som heter: ”Får jag lämna några blommor.”
Jag sitter en stund på den vackra platsen och lyssnar på musiken och sången från just den visan. Ugglorna kurrar i träden. De kurrar i takt med visans musik.
Innan jag går från mitt diktarland skickar jag några vackra fantasiblommor till er kära vänner och önskar en trevlig mars månad./Knut K.

 

 

 

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng