Arkiv

» juni 2020 (2)
» maj 2020 (1)
» april 2020 (1)
» mars 2020 (3)
» november 2019 (1)
» oktober 2019 (1)
» augusti 2019 (1)
» juli 2019 (1)
» juni 2019 (2)
» maj 2019 (4)
» april 2019 (2)
» mars 2019 (2)
» februari 2019 (4)
» januari 2019 (3)
» december 2018 (2)
» november 2018 (2)
» oktober 2018 (4)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (4)
» mars 2018 (4)
» februari 2018 (3)
» januari 2018 (4)
» december 2017 (4)
» november 2017 (4)
» oktober 2017 (5)
» juni 2017 (2)
» maj 2017 (3)
» april 2017 (3)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (4)
» december 2016 (3)
» november 2016 (3)
» oktober 2016 (4)
» juni 2016 (1)
» maj 2016 (5)
» april 2016 (3)
» mars 2016 (4)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (4)
» december 2015 (4)
» november 2015 (4)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (1)
» juni 2015 (1)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (3)
» mars 2015 (5)
» februari 2015 (3)
» januari 2015 (4)
» december 2014 (4)
» november 2014 (4)
» oktober 2014 (4)
» augusti 2014 (1)
» juli 2014 (1)
» juni 2014 (6)
» maj 2014 (3)
» april 2014 (5)
» mars 2014 (4)
» februari 2014 (3)
» januari 2014 (4)
» december 2013 (3)
» november 2013 (5)
» oktober 2013 (3)
» augusti 2013 (2)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (5)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (4)
» februari 2013 (4)
» januari 2013 (5)
» december 2012 (3)
» november 2012 (4)
» oktober 2012 (5)
» augusti 2012 (5)
» juli 2012 (5)

visar: arkiv för november 2015

tisdag 24 november

Vinter och snö och Jul.

Spalt nr 143,

,En fundering om Då och tankar om Nu
*
Vintersolen lyser här där jag bor. Snön dansar ner på andra platser i vårt vackra avlånga land. Jag skrev i går om solen. Solen som värmde. Solen som gjorde livet ljust och vackert. Solen som glädjekälla.
*
Snön har också medverkat till glädje. När jag var ung och bodde i Frödinge by var vintrarna snörika och kalla. Jag minns en jul när snön vräkte ner dagen före julafton. Snön lade sig mjuk och vacker på ladugårdarnas avlånga tak och på de stora boningshusens tegelpannor.
*
Det elektriska ljuset från ladugårdarna och husen spred sig på Julaftonskvällen ut över den vita snön. Alla ytterlampor lyste. Mjölkmaskinerna hördes brummande i byn innan tomtarna drog ut för att fullgöra sina viktiga uppdrag. Julgranarnas stearinljus tändes i husen och lyste glittrande upp rummen. När mjölkmaskinerna tystnat, Larssons affär och Konsum stängt samlades folket i byn i sina kök och åt julgransgröt. När gröten var uppäten delades julklapparna ut.
*
Jag fick ett par norska Splittkienskidor i julklapp. Det var limmade skidor. Nisse Karlssonbindningar var påsatta.
*
I mitt hem var risgrynsgröten och julklappsutdelningen själva julfesten. När detta var gjort och tomten gått, lade sig julkvällens stillhet i huset. Mor Ruth och min syster Anna-Greta diskade. Min far Ludvig läste Vimmerby Tidning,
*
Jag tog på mig pjäxor och skidjacka, hemstickade mössa och vantar och mörkblå skidbyxor. Skidorna vallade jag med blå Swix vid ved-köksspisen. Jag såg på termometern att vi hade sex grader kallt. Då gällde Swix blå. När temperaturen var över noll gällde röd och under tio vallade jag med grön Swix.
*
Med glädje i hela kroppen gick jag ut till snön på gården och tog på mig mina nya skidor. Jag drog på vantarna och gled sedan på skidorna med sprudlande glädje i kroppen ner i backen mot ladugården.
*
Jag körde runt hela byn. Skidornas starka färger glänste. De gled fint. Jag såg stearinljus lysa från fönstren i husen. Det elektriska ljuset lyste upp omgivningen från ytterlamporna. Jag mötte inte en enda människa under min timmeslånga skidåkarfärd. Frödingeborna firade Jul i stillhet i hemmen.
*
Jag åkte spåret över Eriks kulle och fortsatte senare till mitt hem. Jag gick till mitt rum som vetter mot Frödinge vackra kyrka. Juldagens julotta skulle många frödingebor besöka sin kyrka. Den skulle fyllas av psalmer och lysas upp av många och stora ljus. Jag läste som avslutning på kvällen Pojkarnas Julbok tills jag somnade från tankarna på skidorna, spänningen i Julboken och själva julaftonen.
*
Nu lever jag i en annan tid. En tid som är så olika att jag nästan inte tror att vi lever i samma värld som jag levde då i Frödinge by. Jag önskar att vi även i fortsättningen skall kunna uppleva den frid och glädje som julstämningen kan ge oss människor. Kommersialismen lyser från alla skyltfönster. Den kan vi inte göra något åt offentligt men frid och trivsel i mjuka, varma hemmiljöer och i glada sällskap på restauranger, i kyrkor och andra samlingslokaler - kan vi göra mycket åt. Vi måste inte ge julklappar. Vi kan istället ge vänskap och kärlek till varandra.
*
Detta mitt kåseri är en fundering om tidens gång och i sättet att leva i juletid. Hur upplever du som läser detta förändringar som skett. Undrar/Knut K
*

 

 

Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 17 november

Tankar inför Parismötet

 

Spalt nr 142

Droppar, droppar, när regn faller. Marken blir blöt. Träden, buskarna och bilarna och människor på väg till bussen och tunnelbanan blir blöta. Regnet bara öser ner.
Själv är jag god och glad här bredvid min dator. Hösten är varm i södra Sverige. Oktober var torr. November har blött ner sig. Inte så mycket. Men mer än oktober gjort.
*
Vi vet att vi människor inte lever helt rätt på vår jord. Jorden blir några grader varmare i framtiden. Isen smälter ännu mer vid polerna. Vattnet stiger i sjöar, åar och hav. Vi får vinka adjö till Bangladesh, Holland och andra lågt liggande länder. Många länder kommer att hamna under vattenytorna. De länder som finns i farozonerna är tätbefolkade. Nya folkvandringar i framtiden kommer att ske från länder som ”drunknar” i haven. Vissa naturflyktingar kommer att vandra till högt liggande länder i Norden och Europa. Kanske kommer Smålands Taberg och Tomtebacken bli bebodda.
*
Sveriges underbara vinterfjällvärldar blir sommarvarma. Vandringar i vinterfjällen kommer folk att kunna göra i shorts och promenadskor. Året runt. Skidorna placeras på Muséer. Härliga bostäder kan det bli på sluttningarna i fjällvärlden.
*
Jag läste att Stockholms fina stadshus kommer till en del att hamna under vattnet. Bara Stadshustornet blir i framtiden synligt över vattenytan. På Gamla stans gator får vi åka båt. Riksdagsmännen om de finns i framtiden får ha sina sammanträden på Åreskutan i Jämtland. Då hamnar de högt mitt i Sverige. Stockholms söder kommer att sticka upp sina höjder och bjuda in folk att bo där.
*
Kan vi hoppas att hela Afrika får fortsätta att ha temperaturer som är levnadsbara. Risken finns annars att öknar breder ut sig där och gör vissa områden obrukbara och obeboeliga. Afrikaner kan bli tvingade att söka sig hemifrån på grund av den ökande värmen. Vart ska de ta vägen är en adekvat fråga
*
Alla världens folks ledare samlas i slutet av november i Paris. Då ska bestämmas att jorden inte ”ska få koka över” utan även i framtiden bli beboelig som den är nu.
Kommer de att lyckas?
Vad tror vi om det?
Kommer ledarna på Parismötet att hitta ett ekonomiskt medicinsystem som botar det ”som är sjukt i klimatet” på den ”delvis insjuknande jorden”.
Kan ledarna i världen komma överens om att jorden även i framtiden skall bli bra att leva på för växterna, människorna och djuren?
Jag hoppas på Parismötet. Många andra hoppas också. Hela världens folk hoppas.
*
Det jag berättat i kåseriet om framtiden är sådant jag läst i tidningar hört på TV, fått fram ur datorn och fått veta av medmänniskor. Jag är ingen forskare men jag är en nyfiken medmänniska som vill berätta det jag fått veta. Jag är mycket orolig inför framtiden. Men ändå hoppfull. Förståndet skall segra på Parismötet. Det skall leda till en framtida frisk och kry jord med upptäckande och uppfinningsrika människor i verksamhet, levande bra liv.
*
Trevliga sköna liv i Sverige önskar jag alla./Knut K

 

 

Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 10 november

Dans på ålderns höst

Spalt nr 141

I går gick en dag ifrån vår tid.
Den kommer inte igen.
Vi går vidare i dag min vän
Och hoppas att vi får leva länge än.
*
Hur länge vi får leva?
Det vet ingen i dag. Vi kan bara hoppas.
Du och jag.
Men leva vill vi och njuta av allt gott som finns.
Glädjas vill vi också där glädje ges.
*
Jag ser fram mot dagens fredag. Morgondagens lördag.
Och söndagen som kommer dagen därpå.
*
Ett hus i Tumba med äldreboende medmänniskor hade Öppet hus. Vi var där. Vi bjöds kaffe och dricka och mötte glada människor. De i huset boende var med på festen. En trio spelade medryckande glad musik. Vårdbiträdena dansade med dem de vårdade. Även de som satt i rullstol blev uppbjudna till dans. Jag fick verkligen uppleva rullstoldans. Jag såg glädje i rullstolsdansarnas kroppar. Jag såg äldre personers ögon glittra i de försiktiga rundsvängarna i danserna. Många av dansarna var gamla. Några mycket gamla. Det fanns på festen de som var mycket, mycket gamla. Även några av de allra äldsta dansade.
*
Vad spelade det för roll hur de dansande dansade. Bara de rörde sig som i dans.
Dansrörelserna kunde komma från armarna och ske i takt med musiken. De dansandes fötter tog små korta steg på dansgolvet och följde takten så gott det gick. Halta ben haltade fram. I många huvuden kom säkert minnen fram från härliga dansbanekvällar och nätter som de för länge sedan upplevt på utedansbanorna i vårt vackra avlånga land. De kanske till och med mindes kyssar de fått och gett vackra sommarkvällar i månens sken.
*
Musiktrion som gladde oss med rytmiska sydländska låtar var män som för länge sedan kommit till Sverige från Paraguay, Brasilien och Spanien.
*
Jag dansade jag också. Jag hängde med även i några av sambalåtarna. Jag dansade också kind mot kind. Det är skönt att få vara nära en vän. Ett råd vill jag ge:
-Sätt på musik hemma och dansa i kväll.
*
Den glädjen jag fick se och uppleva i går på festen i äldreboendet i Tumba borde få upplevas överallt på alla äldreboenden i vårt rika land.
Det är äldreomsorg, det.
*
I går gick en dag ifrån vår tid.
Den kommer inte igen.
Vi går vidare i dag min vän
Och hoppas att vi får leva länge än.
/Med hälsningar Knut K

 

 

Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 3 november

Vi går mot vinter

Spalt nr 140

Solen lyser inte här i dag. Molnen gå tunga. Den riktiga vintern får vi vänta på länge än. November hälsar oss välkomna. Vi tar stegen in i första vintermånaden och får vara beredda på det som komma skall.
Vad det nu blir.
Naturen den gör som den vill med oss.
Vi får hänga med den.
Så gott vi kan.
*
Många av oss klagar på snö och halka. Andra gillar kalla stjärnklara nätter med månen som en underbart vacker lampa lysande över oss. Dessa många gillar också den vita snön när den bretts ut och över de mörka landskapen och ligger gnistrande i solen.
*
Jag älskade den vita snön när jag förr på vintrarna åkte skidor. Uppför och utför och runtomkring åkte jag med glädje i sinn. Nu har jag ställt undan skidorna i skadeförvaring. En bruten lårbenshals vill inte åka någonstans.
*
Jag kan inte göra det jag vill på vintern. När livet drar upp gränser gäller det att hitta det som finns att göra inom gränserna. Jag har också upptäckt livsområden där det inte finns några gränser som hindrar mig från att leva.
*
Så.
Nu lever jag uppmärksamt på vad som finns att göra inom gränserna.
Och söker fri levnad
Utan gränser.
*
Trevlig söndag. Bra ny vecka och en händelserik november - inom - och utan- gränser. Det önskar jag alla vänner./Knut K

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng