Arkiv

» juni 2020 (2)
» maj 2020 (1)
» april 2020 (1)
» mars 2020 (3)
» november 2019 (1)
» oktober 2019 (1)
» augusti 2019 (1)
» juli 2019 (1)
» juni 2019 (2)
» maj 2019 (4)
» april 2019 (2)
» mars 2019 (2)
» februari 2019 (4)
» januari 2019 (3)
» december 2018 (2)
» november 2018 (2)
» oktober 2018 (4)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (4)
» mars 2018 (4)
» februari 2018 (3)
» januari 2018 (4)
» december 2017 (4)
» november 2017 (4)
» oktober 2017 (5)
» juni 2017 (2)
» maj 2017 (3)
» april 2017 (3)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (4)
» december 2016 (3)
» november 2016 (3)
» oktober 2016 (4)
» juni 2016 (1)
» maj 2016 (5)
» april 2016 (3)
» mars 2016 (4)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (4)
» december 2015 (4)
» november 2015 (4)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (1)
» juni 2015 (1)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (3)
» mars 2015 (5)
» februari 2015 (3)
» januari 2015 (4)
» december 2014 (4)
» november 2014 (4)
» oktober 2014 (4)
» augusti 2014 (1)
» juli 2014 (1)
» juni 2014 (6)
» maj 2014 (3)
» april 2014 (5)
» mars 2014 (4)
» februari 2014 (3)
» januari 2014 (4)
» december 2013 (3)
» november 2013 (5)
» oktober 2013 (3)
» augusti 2013 (2)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (5)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (4)
» februari 2013 (4)
» januari 2013 (5)
» december 2012 (3)
» november 2012 (4)
» oktober 2012 (5)
» augusti 2012 (5)
» juli 2012 (5)

visar: arkiv för oktober 2015

onsdag 28 oktober

Jag fann skönhet i ett nedfallande löv

Spalt nr 139

Jag gick mig ut i solen och gladdes åt mitt liv. Jag gick under ett träd jag inte känner namnet på. Jag stod en stund och beundrade det färggranna trädet. Plötsligt föll ett löv från en gren och passerade framför mitt ansikte. Jag tog lövet ” i luften” förde det nära mina ögon så jag kunde se lövets skönhet. Det var guldgult till färgen med lite rött i. I formen liknade lövet ett hjärta. När jag höll i skaftet och hade den smalaste änden uppåt liknade lövet också ett träd med nervbanorna som grenar.
Nerverna sträckte sig snett uppåt från skaftet. Skaftet sträckte sig rakt genom lövet från botten till högsta toppen.
*
Jag håller i skaftet och beundrar lövets skönhet. På baksidan framträder nervbanorna tydligare. Där ser lövet ut som ett platt träd. I nervbanorna har näring förts ut i löven. Från löven har näring och vatten dunstat ut i luften för att efter hand förena sin med annan utdunstad fukt och bilda moln. Nu är nervtransporterna slut och lövet har gjort sina uppgifter klara.
*
När jag höll i lövet märkte jag att det nerfallna lövet började bli torrt och sprött. Det vägde nästan ingenting när det på den sista färden hade singlat sig ner mot marken framför mina ögon.
*
Jag tog givetvis med mig lövet hem. Nu ligger det på mitt skrivbord intill datorn, Det lyser vackert guldgult och registreras i min skönhetslängtande hjärna. Jag kan inte annat än låta tankarna fara ut i världen och konstatera hur fantastiskt naturen är utvecklad. Det som föll framför mina ögon är ”bara” ett löv kanske jag borde skriva. Men ett löv är inte bara ett löv. Det är en fantastisk naturlivskonstruktion. I vår utvecklas nya löv på trädet jag nyligen beundrade. De nya löven ska göra de uppgifter ”mitt” löv gjort i år.
*
Jag hade gått ut i solen för att glädjas åt mitt liv. Jag gick under ett träd jag inte känner namnet på. Jag stod en stund beundrande det färggranna trädet. Plötsligt föll ett löv från en gren och passerade framför mitt ansikte. Jag tog lövet i luften och fann naturens fantastiska uppbyggnad och skönhet i det.
Med hälsningar/ Knut K

Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 19 oktober

Några tankar om glädje

Spalt nr 138

Vi människor har så mycket att glädjas åt under den relativt korta tid vi lever på vår jord. Mycket vi fått tar vi naturligt. Vi bryr oss inte. Det ska bara finnas för oss. Jag tänker på våra ögon. Med dem kan jag uppleva skönhet, se mina nära och kära på nära håll och känna att jag är en del av världen
*
Med mina öron kan jag lyssna på fåglarnas vackra sånger och häftiga kvitter. Jag kan få veta vad mina nära och kära i familjen tycker om ”saker och ting”. Med mina öron kan jag dela ljudet i världen med mina medmänniskor.
*
Jag har en mun. Med den och mina stämband kan jag berätta för världen att jag finns, vad jag vill och vad jag inte vill.
Jag kan öppna min mun och ta emot näring som jag behöver för att leva friskt och väl.
*
Jag har min näsa med den kan lukta mig fram till vad jag äter och dofta mig in i blommornas värld.
*
Jag har mina ben med fötter. Jag har armar och händer, rygg, jag har den fantastiska förbränningsugnen magen. Jag har huvud som håller hjärnan högt. Jag har mycket annat jag inte får plats att berätta om på Facebook.
*
Jag har en hjärna. Den är min kropps dirigent och ett månghövdat muséum. I hjärnan kan lagras nästan allt jag upplever. Jag kan tänka tankar jag inte tidigare tänkt. Min hjärna kan räkna ut och lära sig det jag behöver veta under mitt liv. Jag kan drömma drömmar som jag inte vet om att de finns förrän jag drömmer dem. I min hjärna utvecklas kärleken. Kärleken ger mitt liv mening.
*
– Varför berättar du allt detta för oss? Kanske du tänker
– Vi vet allt det där, säger någon annan.
– Jag vet att ni vet, men ni tänker inte på de fantastiska förutsättningar för bra liv vi fått till skänks när vi föddes. Vi som är äldre kanske bättre förstår och uppskattar den fantastiska kropp vi fötts in i. I varje fall märker vi det när åldern börjar försvaga oss.
*
I den värld vi lever i nu behöver vi hitta glädjen.
Och kärleken
Låt oss för en stund njuta av den glädje och kärlek som vår egen kropp ger oss.
*
Med hälsning Knut K

 

 

Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 12 oktober

Hösten har kommit.

Spalt nr 137

Sol, dimma, minusgrader och frost har vi haft. Vad har vi att vänta för väder kommande vecka? Vi har nu hösten att stå ut med och glädjas åt. Vi njuter av vackra färger i träd och buskar. Vi skrapar bort isen på uteparkerade bilar. Vinterkläderna tar vi fram eller köper nya i affärerna. Många köper dyrt i ”fina” affärer. Andra köper i affärer som har billigare priser. Många, många köper inte alls några kläder. De har inte sådan ekonomi att de kan förnya sina garderober varje år.
*
Kläderna utmärker Sveriges nya sociala klasser. Det såg jag när jag i går satt på Spaaks konditori i Tumba och åt en mycket god paj. Somliga besökande i centrum hade mycket ”dåliga” t. o m fula och "smutsiga" kläder. Andra var elegant klädda. De flesta var klädda i ”mittemellanklasskläder”. I vårt samhälle finns många tecken på överrikedom och stor fattigdom. Det är inte bara tiggarna från Rumänien som lever i fattigdom och nöd i vårt land. Det är inte bara knarkare och alkoholmissbrukare som lever i utanförskap i Sverige. Vi har unga medmänniskor som inte har tillräckliga utbildningar och kunskaper. De kan inte konkurrera om jobben. Dessa som saknar utbildning konkurrerar istället om jobb som inte finns. Vi har fattigpensionärer som lever under existensminimum trots att de kämpat och jobbat hårt i sina arbetsliv.
*
Undersökningar visar att skillnaden mellan rika och fattiga ökar.
– Är det bra det?
Vi är många som nu står vid en skiljeväg och frågar;
– Vilket samhälle vill vi ha?
Vi har ett välmående samhälle om vi jämför oss med världens fattiga länder. Men alla mår inte bra i vårt land. Min undring är:
– Ska vi göra så att samhället får flera som blir fattiga och har det svårt.
– Eller ska vi skapa ett samhälle där de som har det svårt ska få det bättre.
– Eller ska vi fortsätta ge dem som har det bra ännu bättre levnadsförhållanden.
Dessa tre politiska frågor är också frågor om mänskliga rättigheter, jämlikhet och jämställdhet.
*
Jag tror också att en stor majoritet av de röstberättigade inte vill att Sverige skall bli ett land där väldigt många fattiga lider nöd mitt i välfärden. Jag tror att vi är väldigt många som vill att Sverige skall bli ett bra land att leva i – för alla.
*
Detta jag skrivit är ett kort tal om Sverige.
I Sverige.
Det är inte något partipolitiskt inlägg. Jag har inte frågat politikerna om lov att skriva detta. Jag vill berätta för politikerna vad jag tycker om vårt land. Talet ställer också några frågor till oss röstberättigade. Jag slutar med ännu en fråga:
– Är det, som vi har det nu, som vi vill ha det -I framtiden - i vårt land - i Europa och i världen. Med hälsning / Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

onsdag 7 oktober

Jag vet vilken värld jag lever i år 2015.

Spalt nr 136

I höstens soliga dagar jag tänker, drömmer och skänker önskningar att barn i dag får tillräckligt med mat, att kvinnor får leva i fred för våldtäktsmän och att krigiska män lägger ner sina vapen i förråd som inte mer skall öppnas.
*
Jag vet att jag inte kan göra mycket åt den råa verkligheten. Jag vet att barn svälter ihjäl. Jag vet att kvinnor våldtas. Jag vet att män med vapen kommer att mörda medmänniskor i dag.
Jag vet att det är den världen jag lever i år 2015.
*
Många människor i fattiga länder har fått bättre levnadsförhållanden.
Det ger mig glädje att veta.
Många miljoner kronor samlas nu in i Sverige till organisationen Världens barn. Barn, kvinnor och män på flykt ska få del av insamlingens resultat.
Detta ger mig glädje att veta.
Många medmänniskor i Sverige tar emot flyktingar och ger dem bostad, mat och kläder för rimliga kostnader.
Detta ger mig glädje att veta.
*
Flyktingar i vårt land har blivit handelsvara. Redan välbeställda företagare fyller på sina kassor med orimligt höga hyror, mat- och andra omkostnader för människor i kris.
Dettas gläder mig inte att höra.
*
Statsministern Stefan Löfven rasar av ilska över ockerpriserna. Vad trodde han? Trodde han att de som inte omfattas av vårt samhälles solidaritet skulle hyra ut sina lokaler till rimliga priser?
Om han trodde så hade han naiva tankar och naiv tro. Statsminister Löfvén borde känna till hur vårt land fungerar i dag
Det gläder mig inte att veta detta om ockerpriserna
*
Jag vet att jag inte kan göra mycket åt den råa verkligheten.
Men
I höstens soliga dagar kan jag tänka, drömma och skänka önskningar att barn i dag får tillräckligt med mat, att kvinnor får leva i fred för våldtäktsmän och att krigiska män lägger ner sina vapen i förråd som inte mer skall öppnas.
*
Jag kan också önska oss en fin oktobermånad
Kram medmänniskor./Knut

 

 

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng