Arkiv

» juni 2020 (2)
» maj 2020 (1)
» april 2020 (1)
» mars 2020 (3)
» november 2019 (1)
» oktober 2019 (1)
» augusti 2019 (1)
» juli 2019 (1)
» juni 2019 (2)
» maj 2019 (4)
» april 2019 (2)
» mars 2019 (2)
» februari 2019 (4)
» januari 2019 (3)
» december 2018 (2)
» november 2018 (2)
» oktober 2018 (4)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (4)
» mars 2018 (4)
» februari 2018 (3)
» januari 2018 (4)
» december 2017 (4)
» november 2017 (4)
» oktober 2017 (5)
» juni 2017 (2)
» maj 2017 (3)
» april 2017 (3)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (4)
» december 2016 (3)
» november 2016 (3)
» oktober 2016 (4)
» juni 2016 (1)
» maj 2016 (5)
» april 2016 (3)
» mars 2016 (4)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (4)
» december 2015 (4)
» november 2015 (4)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (1)
» juni 2015 (1)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (3)
» mars 2015 (5)
» februari 2015 (3)
» januari 2015 (4)
» december 2014 (4)
» november 2014 (4)
» oktober 2014 (4)
» augusti 2014 (1)
» juli 2014 (1)
» juni 2014 (6)
» maj 2014 (3)
» april 2014 (5)
» mars 2014 (4)
» februari 2014 (3)
» januari 2014 (4)
» december 2013 (3)
» november 2013 (5)
» oktober 2013 (3)
» augusti 2013 (2)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (5)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (4)
» februari 2013 (4)
» januari 2013 (5)
» december 2012 (3)
» november 2012 (4)
» oktober 2012 (5)
» augusti 2012 (5)
» juli 2012 (5)

visar: arkiv för januari 2015

måndag 26 januari

Lek med ord tagna ur fantasins föränderliga skål

Spalt nr 114

*
Jag sitter på min bänk i landet Fantasia. Landet ligger till höger om månen.
I solen.
I rymden.
Landet svävar i Vintergatan som Jorden också snurrar och finns i.
*
Varför sitter jag här? undrar du.
Det undrar jag också.
Svaret är att jag i min fantasi fick lust att sätta mig här och leka med ord i verkligheten. Jag vill känna hur det är att vara i områden som är så enorma att de egentligen inte borde finnas.
Men finns.
Ändå.
Jag vill vidga det trångbodda och trångsinta i världen och öppna det vida generösa.
Vi behöver ibland se oss omkring efter det goda när småaktigheter växer upp som svampar ur jorden.
*
För att kunna se olika platser på jorden har jag gjort mig ett förstoringsglas som är så utrustat att jag från min plats i Universum kan se småfåglar flyga mellan matarborden på Myrstuguberget i Huddinge kommun. Jag kan se fiskar simma och fiskare fiska i vattnen i St Annas skärgård i Östergötland .
*
Om jag sitter här på min bänk på somrarna kan jag med förstoringsglaset se myrorna i Kolmården promenera på stigarna till och från de myrstackar de själva dragit ihop. Jag kan se Kungsstenen på Lundskullen i Frödinge. Den heter Kungsstenen för att Karl den tolfte en gång lär ha stått på den stenen och sett röken stiga upp i luften när ryssarna på 1700-talet brände ner staden Västervik.
*
Jag kan se kräftor krypa på botten av Göta Kanal i Motala.
Jag kan se Vätterrödingen simma från Råssnäsudden i Motala via Vadstena och Ödeshög till Gränna.
Jag kan se det lilla perspektivet från min plats. Jag kan också se ut i det enormt stora. Vi människor behöver blicka ut i det universella ibland och ändå ha kontakt med verkligheten.
*
Jag kan se gruvarbetarna när de kommer upp från eller går ner i gruvorna i Kiruna.
Jag kan se mångmiljardären Dan Gilbert när han köper 70 fastigheter i Detroit när problemstaden reas ut. Gilbert äger nu en stor del av stadskärnan. Den gamla utdöende bilstaden är tydligen räddad.
*
Jag skulle kunna se det mycket onda som också händer i vår värld. Det onda vill jag inte uppleva i dag. Jag riktar inte mitt fantastiska förstoringsglas på dem som inte vill utveckla människor och ge dem frihet. Jag vill inte veta om dem som tvingar på andra uppfattningar de andra inte vill ha.
*
Jag vill se det som utvecklar jorden till att bli en bra boplats för människor och djur och en god utvecklingsplats för naturens växtligheter.
Jag vill från Landet Fantasia se att det goda hos människor utvecklas på hela Jordklotet. Så sker inte i dag.
Det är lätt att konstatera
Även utan förstoringsglas.
Men det finns goda människor på jorden. Det finns gott om dem,
Det finns hopp.
*
Jag sitter på min bänk i landet Fantasia Landet ligger till höger om månen.
I solen.
I rymden.
Landet svävar i Vintergatan som Jorden också snurrar och finns i.
*
Varför berättar jag detta?
Varför tog jag berättelsen ur min fantasi?
Varför vill jag med ord vidga det trångbodda och trångsinta i världen och öppna det vida och generösa?
Ja,
Varför ville jag göra så?
Just i dag.
Jag har inget svar på det.
*
./Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

söndag 18 januari

Några steg i livets trappa

Spalt nr 113

Blå himmel ser jag mellan molnen västerut. Svarta moln åt öster. Åskan har visst gått. Jag hörde den inte. Jag sov. Jag sover bra här i Tumba. Jag har också sovit bra på mina tidigare bostadsorter; Frödinge. Linköping och Motala samt på Myrstuguberget i Vårby som ligger Söder om Söder i Stockholm. Sova är nyttigt. God sömn ger krafter till dagarnas vakenhet. Dagarnas vakenhet och arbeten gör mig trött. Tröttheten ger lust att vila. Det är skönt att vila efter dagens mödor. Det är underbart att få vakna upp till en ny dag
*
Dagarna kommer. Nätterna går. Livet är en trappa; Steg ett. Steg två. Steg tre. Steg Fyra. Steg fem. Steg sex. Jag började min trappgång på steg ett. Var trappan slutar har jag ingen aning om. Vad som händer där trappan slutar är inte något jag förstår. Det är inte något jag måste förstå. Det som händer, händer ändå.
När min trappa är slut finns spåren efter mina steg kvar en tid. Men som stormen jämnar ut alla spår i snön sopar tiden igen alla de steg jag gått och de spår jag lämnat efter mig.
*
Jag har funnits en tid. Det tackar jag livet för. Jag får kanske finnas ännu en tid. Om så sker gläder det mig mycket förstås. Varje ny dag jag får är en gåva.
*
I går fick jag en stor livsgåva. Jag var tvungen att stanna upp på mitt livssteg och glädjas extra mycket. Min dotterson Patrik examinerades till Arbetsterapeut på Karolinska Institutet I Solna. Examenshögtiden hölls i den vackra, nybyggda aulan ”Aula Medica”. En fantastisk lokal som andas öppenhet, välkomnande och högtid. Högtiden öppnades av en Procession med flaggborg och musik av en Brasskvartett. 134 läkare och 34 arbetsterapeuter vandrade in ledda av studentmarskalkar. En av dem som vandrade in i Aula Medica var min dotterson Patrik Brodin. Jag var mycket glad och stolt när jag såg honom i processionen.
*
I välkomsttalet som hölls av Karolinska Institutens rektor Professor Anders Harnsten betonade att vi människor inte skall vara rädda för att ta initiativ i livet och pröva olika livsvägar. Många människor hindras i sin utveckling av sin rädsla. Rektor Anders sa också att vi skall följa våra egna tankar och idéer och inte låta andra människor bestämma hur vi skall leva.
*
Vi fick höra musik och tal innan samtliga läkare och arbetsterapeuter vandrade upp på Aula Medicas vackra scen och fick motta sina brev som sade att de just denna dag avslutat sina långa utbildningar och var färdiga läkare och Arbetsterapeuter.
*
Jag var inte bara stolt över Patrik. Jag var stolt över mitt land Sverige för att vi har ett utbildningssystem som kan ge alla ungdomar, pojkar och flickor, utbildning i olika yrken och kunskaper om livet. Så är det inte överallt i vår värld.
*
När allt var slut vandrade processionen ut med fanborgen i täten. Vi som fått inbjudan och biljetter till högtiden vandrade också ut. Vi i vår grupp var nöjda, glada och stolta när vi gratulerade Patrik i den vidunderliga mottagningshallen.
*
Patrik står nu på en livsavsats. Han har ungdomens utbildningstrappa gjord. Nu skall Patrik i sitt yrke som arbetsterapeut hjälpa andra människor med olika problem så att de får leva sina liv så bra som möjligt. Allt är kanske inte möjligt för Patrik att göra för dem som behöver hjälp. Men mycket går att göra om yrkeskunnighet, intresse och vilja finns. Att detta finns hos Patrik. Det vet jag. Jag har fått uppleva glädjen att leva med honom ända sedan den natt han föddes och tog sitt första steg ut i livet.
*
Nu när jag skriver detta är jag mitt i mitt nästa livssteg. Jag känner fortfarande glädje över det jag fick uppleva i går i Aula Medica i Solna. Lycka till önskar jag alla som fick sina examina i går. Trevlig vecka önskar jag alla vänner/ Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 12 januari

Folkets Hus vid Motala Verkstad

Spalt nr 112

Gamla Folkets Hus.JPGFoto: Åke Lindberg 2005(tredje året med Vilda Hildas Revy, Se banderollen!)

 

Många nyårsaftnar har jag tjänstgjort som polis i Folkets Hus vid Motala Verkstad. Jag minns speciellt en nyårsafton när det var kallt i Motala. Mycket kallt. Ungdomar kom till Folkets Hus för att dansa. De hängde av sig sina ytterkläder och gick in i den rymliga och vackra Folkets Husdanssalen som en orkester fyllde med dansmusik.
*
De dansanta killarna stod efter ena väggen. Tjejerna efter den motsatta. När orkestern spelade upp rusade killarna över golvet för att hinna bjuda upp dem de helst ville dansa med. Många kontakter knöts på danskvällarna i Folkets Hus. Många av de kontakterna ledde till ” stadigt sällskap” och med tiden äktenskap och barn som växte upp, gick på Folkets Hus, fick stadigt sällskap som ledde till äktenskap och barn som växte upp.
*
Jag slutar där med uppräkningen men många är det som hittat varandra i olika Folkets Hus.
*
Åter till Folkets Hus vid Motala Verkstad. Vi var den nyårsafton jag tänkte på tre poliser som skulle hålla ordning i salen.
En av oss fick till att börja med stå vid inträdet och se till att ingen tog med sig flaskor med starka drycker in. De gäster vars berusning var för stor släpptes inte in.
*
Alla som ville in visste detta. Många uppträdde som skickliga dramatenskådespelare när de mycket onyktra, spelade nyktra och tog sig förbi oss poliser och in i glädjen, till musiken och värmen.
*
De som var mycket berusade riskerade att omhändertas för fylleri. De kördes till fyllecellen i polisstationen Prästgatan 6. Det var ingen trivsam upplevelse att spy ner sina kläder och hamna i fyllecellen en nyårsafton i Folkets Hus då glädjen skulle stå högt i tak. Så skedde ofta under helgernas festligheter i den fina ”Staden Motala”. Men som väl var klarade sig alla från fyllecellen den nyårsafton jag tänker på.
*
Jag fick under kvällen bud om att två killar slogs i kafédelen som låg i det öppna rummet bakom scenen. Jag gick dit. Pojkarna som slogs var berusade och upphetsade.
– Lägg dig inte i det här snutdjävul, sa en av killarna.
Jag log. Blev inte arg. Jag ställde mig mitt emellan dem. De lugnade sig. Jag kände dem som fotbollsspelare och var säker på att de kände mig. Jag sa:
– Jag har sett er spela fotboll båda två. Sluta bråka och fortsätt att ha roligt. Jag vill inte kasta ut er i femton minusgrader.
– Hör på vad polisen Knutte sagt. Det är verkligen kallt ute, sa Borens fotbollstjärna Inge ”Kula” Andersson samtidigt som han tog med sig den ena av killarna och gick därifrån. Den andra följde med sina kamrater. Bråket var över.
*
I övrigt blev kvällen lugn. Vi önskade med orkesterns hjälp varandra Gott Nytt År. Halv två åkte vi poliser hem. Vi fick tio kronor i timman i lön för den tid vi tjänstgjort och varit borta från våra familjer.
*
Nu långt efter den kvällen jag berättat om i Folkets Hus vid Motala Verkstad är säkert många av dem som möttes där mormor och morfar eller farfar och farmor. Kanske har de barnbarn.
*
Folkets Hus vid Motala Verkstad står kvar och pryder sin plats. I min fantasi kan jag se ett par som är mormor och morfar stå och titta på det vackra Folkets Huset. De är ute och går med sitt barnbarn. Barnbarnet döper vi till Alice.
Mormor säger:
– Här i Folkets Hus möttes morfar och jag i en dans på en nyårsafton för länge sedan.
– Vad hände då? Frågar Alice.
– Vi blev så kära i varann att din mamma föddes något år efter dansen, svarar Morfar.
– Vilken tur att ni träffades annars hade inte jag funnits, säger Alice.
*
Mormor och morfar ler lyckliga åt sitt barnbarn Alice och går vidare in på Östermalmsgatan. Huset står kvar.
Jag önskar Folkets Hus vid Motala verkstad, min gamla ”nyårspolistjänstgöringsplats;
Lycka till.
Hälsningar./Knut K

Formulärets överkant

Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 6 januari

Med min hjärna på upptäcktsfärd.

Spalt nr 111

Mörk är min morgon och tidig. Sömnen lämnade jag kvar i sängen. Mina ögon håller mig vaken. Livet därute är fruset. Bilarna jag ser ute på gatan är frostiga. Livet härinne i mitt skrivarrum är varmt och ljust. Datorn jag har vill bli skriven på. Det är bäst att jag skriver på den då.
*
I min hjärna finns minnen om tider som gått. I min hjärna finns ett fantasiland jag besöker ibland. I min hjärna finns önskemål om framtiden och förhoppningar om en bättre värld.
*
Vad ska jag välja?
Jag måste inte skriva idag. Ordet måste har jag suddat ut ur min skrivarvokabulär. Det finns saker jag måste i livet. Dessa måsten är av annan karaktär. När jag skriver vill jag känna som om jag är ute på en intressant resa med olika möjliga mål. Jag vill återupptäcka det jag redan vet. Jag vill hitta nya vägar att välja på. Jag vill skriva av lust att skriva och berätta det min hjärna vill berätta.
*
Jag släpper hjärnan fri. Om jag binder upp hjärnan för hårt med något ämne bråkar den med mig och går trögt. När den får vara fri då flyger tankarna ut på upptäcktsfärder och hittar ibland på saker som jag inte visste om att jag skulle kunna hitta på.
*
I vår värld finns skratt och glädje. I vår värld finns våld och elände. Vad behöver våra medmänniskor läsa om?
Egentligen skulle vi inte behöva läsa om våld och elände. Det finns så mycket i världen av den varan att vi kan undvika att skriva om den. Ändå skriver många om den. Jag också ibland. Somliga TV kanaler vräker i sina program ut det jag kallar för skräp.
De bra programmen finns också gått om. Vi kan hitta dem om vi letar litet.
*
Var i hjärnan kan jag hitta mina egna program?
Det vet jag inte. Jag vet efter många års skrivande att de finns. Ibland känner jag det som om någon stod intill min stol och dikterade för mig. Denna någon står på min högra sida. Då och då när jag får den känslan tittar jag till höger men ännu har jag inte upptäckt någon där. Säkert av den anledningen att det inte finns någon där.
*
Livet är förunderligt. Tänk bara på det fantastiska att vi kan samla in erfarenheter ur livet i hjärnan och sedan ta fram dem och använda dessa erfarenheter i andra olika sammanhang. Många skriver att de gått i Livets skola. Ibland lägger några till att de gått i Livets hårda skola.
*
Det är sant; Alla har vi gått i Livets skola. Många har säkert gått i Livets hårda skolor och upplevt mycket svåra händelser. Alla går vi i Livets skola ända tills våra Livs skolterminer är slut och livets klockor ringer ut.
Till vad?
Till rast?
Till evig vila?
Dessa frågor vet vi inte svaret på men vi kan ställa dem ändå.
*
Mörk är min morgon och tidig. Sömnen lämnade jag kvar i sängen. Mina ögon håller mig vaken. Livet därute är fruset. Bilarna jag ser ute på gatan är frostiga. Livet härinne i mitt skrivarrum är varmt och ljust.
*
 Hälsningar/Knut K

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng