Arkiv

» juni 2020 (2)
» maj 2020 (1)
» april 2020 (1)
» mars 2020 (3)
» november 2019 (1)
» oktober 2019 (1)
» augusti 2019 (1)
» juli 2019 (1)
» juni 2019 (2)
» maj 2019 (4)
» april 2019 (2)
» mars 2019 (2)
» februari 2019 (4)
» januari 2019 (3)
» december 2018 (2)
» november 2018 (2)
» oktober 2018 (4)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (4)
» mars 2018 (4)
» februari 2018 (3)
» januari 2018 (4)
» december 2017 (4)
» november 2017 (4)
» oktober 2017 (5)
» juni 2017 (2)
» maj 2017 (3)
» april 2017 (3)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (4)
» december 2016 (3)
» november 2016 (3)
» oktober 2016 (4)
» juni 2016 (1)
» maj 2016 (5)
» april 2016 (3)
» mars 2016 (4)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (4)
» december 2015 (4)
» november 2015 (4)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (1)
» juni 2015 (1)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (3)
» mars 2015 (5)
» februari 2015 (3)
» januari 2015 (4)
» december 2014 (4)
» november 2014 (4)
» oktober 2014 (4)
» augusti 2014 (1)
» juli 2014 (1)
» juni 2014 (6)
» maj 2014 (3)
» april 2014 (5)
» mars 2014 (4)
» februari 2014 (3)
» januari 2014 (4)
» december 2013 (3)
» november 2013 (5)
» oktober 2013 (3)
» augusti 2013 (2)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (5)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (4)
» februari 2013 (4)
» januari 2013 (5)
» december 2012 (3)
» november 2012 (4)
» oktober 2012 (5)
» augusti 2012 (5)
» juli 2012 (5)

visar: arkiv för september 2014

torsdag 25 september

En regnig morgon i september

Spalt nr 98

Eftersom regnet denna tidiga morgon bara öser ner måste jag börja med att berätta att regnet bara öser ner. Själv är jag torr och varm inne i vår stuga. Mörkret står fortfarande kvar utanför mitt fönster. Regndropparna trummar sin entoniga sång på plåttaket. Regnvattnet rinner på asfalten utför backar och kullar och försvinner ner i kloakledningar. Vattnet fyller gropar och hålor.
*
Det finns platser i vårt vackra avlånga land där vattnet svämmar över och rinner in i garage och hus.
Det är inte roligt att få garage och hus fyllda med vatten. Men vatten bryr sig inte om vart det rinner. Det bryr sig bara om att det rinner. Och rinner gör det.
Vattnet alltså.
*
Vattnet har aldrig fel. Det rinner där det rinner. Om ett hus står i vägen mitt i vattnets riktning rinner det in i huset om det finns hål att rinna i förstås. Att regnet gör så kan vi inte skylla regnet för. De enda som kan skyllas för översvämningen är de som byggt huset eller garaget på fel plats. När vi bygger hus och garage måste vi tänka oss för hur vattenvägarna går.
*
Jag var med goda vänner i en nybyggd Galleria i närheten av IKEA i Kungens Kurva i Stockholm. Ett fantastiskt glashus är det vi såg och vandrade in i. På ytan mellan husen inne i Gallerian står sköna sittsoffor i rödbruna färger. En vän och jag satte oss i en av sofforma och vilade en stund.
*
En ung moder med barnvagn och ett litet barn satte sig i samma sittgrupp som vi. Hon tog upp en plastnappflaska ur sin väska och gjorde i ordning en gråvit dryck åt sitt barn. Barnet var hungrigt. Det syntes när nappflaskan sattes i hennes mun. Barnet sög direkt. Modern höll flaskan med vänster hand. I den högra handen tog hon upp en ”app” som hon sedan stirrade ”stint i”. Barnet sög i sig av sin mat. Den unga modern ”grejade” med sin ”petapp”. Hon såg inte på sitt barn. Modern såg spänt i ”appen”.
Jag tänkte:
– Jag är väl dum eller gammalmodig men jag skulle hellre ha sett att den unga modern lett kärleksfullt mot sitt barn och låtit ”appen” vara. Jag skulle hellre ha velat höra modern säga kärleksfyllda ord till sitt barn istället för att se henne sitta tyst och stirra i den nya förtrollande tekniktingesten.
*
Jag hade lust att säga;
– Lägg undan ”appen” och ge av den kärlek jag tror att du har till ditt barn.
Den unga modern fortsätter leka med sin ”app”. Hon ser inte att nappflaskan är slut förrän barnet slutar suga, flaskan faller ur barnets mun och barnet börjar skrika.
*
– Skrik du barn så du hörs och märks, tänker jag.
Den unga modern lägger undan ”appen” och flaskan. Efter en stund går hon ifrån ”våra” soffor med barnet och barnvagnen. När hon går har hon återigen ”appen” i sin högra hand. Hennes blickar söker inte barnets ögon. De är fastklistrade i ”appen”. Att barnet finns verkar vara likgiltigt för den unga modern.
*
Vad menar jag med denna bild tagen direkt ur livet?
Ja, vad menar jag med den?
Jag tror på kärleken och att vi människor behöver visa den för varandra i livet. Det är mycket viktigt att barn får kärlek och inte behandlas likgiltigt av sina mödrar och fäder.
*
Störst av allt är kärleken. Den är mycket större än våra ”tekniskt fantastiska mappar”. Risker finns att barn som får växa upp utan kärlek från sin barndom inte kan ta emot och ge kärlek när de blir vuxna. De fantastiska ”apparna” behöver ingen kärlek. De fungerar ändå.
*
Jag hittade i Gallerian i en fantastisk ”överklassaffär” en underbar kostym som gick i blått. Den var mycket elegant,
– Tror du att jag köpte den?
– Det gjorde jag inte Den kostade 5. 850 kr. Det var litet för mycket.
För mig.
*
Regnet det bara öser ner. Själv sitter jag glad och varm framför datorn i mitt hus. God morgon vänner./Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

fredag 19 september

Den nya dagen är här

Spalt nr 97

Jag hälsar på dig - du dimmiga morgon och önskar dig välkommen att bli en i raden av dagar på vår jord. Dagraden har sträckt sig från urminnes tider. Till nu.
Du är ny här.
Vi vet inte riktigt vad som kommer att hända mellan dig och oss. Jag vet inte heller vad som ska hända på vår jord, i vårt land, i våra hem i våra sinnen.
*
Det tänker jag på när jag sitter på min bänk i Landet Fantasia. Jag ska denna tidiga morgon följa dig, nya dag, efter levnadstidsvägen. Den här torsdagen kan vara som ett paket att öppna där jag kan se efter vad som finns i paketet. Om jag gör så får jag veta det som nyligen hänt och det som händer just nu. Det som ska hända längre fram på dagen får jag inte veta något om. Jag kan bara ana vad som komma skall. Jag kan också önska något eller låta fantasin flöda en stund och sedan berätta vad jag tror skall ske.
*
Min fantasivän Saravit finns i min närhet. Hon drar bort en ridå från mina ögon och jag ser en vacker scen. Människor dansar på scenen. Människor sjunger, spelar och målar. Människor skapar och spelar teater, skriver revyer och tänker författartexter ur verklighet och fantasi. Människor gymnastiserar och utvecklar sina kroppar till god hälsa. I de agerande människornas ögon ser jag glädje.
*
En av kvinnorna som dansar säger till mig:
– Vi är kulturens folk. Vi växer som människor när vi skapar. Våra redskap sången, dansen, musiken, teatern, författandet, bildskapandet och gymnastiken finns att bruka för alla som vill vara med denna nya dag vi nu lever i.
Att växa som människa.
Att vara glad .
Att skratta.
Det har vi rätt att få göra.
Det ska vi göra.
När vi skapar når vi djup inom oss som vi inte visste fanns. När vi finner våra möjligheter och utvecklar dem till toppen av våra förmågor når vi livets ljusaste scener. Vi kan nå livsglädjen från de scenerna. Vem vill inte resa livsresan med livsglädjen som reskamrat?
*
På en annan scen jag ser står politiker i talarstolar och berättar för folket som samlats nedanför scenen.
Vad säger talarna? De flesta ser bekymrade ut. En av politikerna skiner som en sol. Men han får inte vara med i de andras göranden på scenen. Har han varit elak? Har han tagit någons plats? Alla de övriga talarna vänder sina ryggar mot den glade. När jag ser närmare på talarscenen upptäcker jag att det verkar vara olika röriga röror i olika färger som rör om verkligheten. Allmänheten har nyligen i allmänna val rört till det så ingen verkar veta hur fortsättningen av riksdagens viktiga verksamhet ska bli. Vem ska kunna samla partifolket på folkets scen och få majoriteten av politikerna att samarbeta med varandra. Hur ska det gå för de politiker som inte får vara med? Ska de sitta på läktaren och se på eller kommer de att röra ihop det hela till nyval.
*
Du nya dag. Du dimmiga dag. Du underbara levnadsdag. Du är vår torsdag. Nu är du igång. Du kommer inte under din tid i dag att kunna berätta hur det slutligen går i den politiska röran på politikerscenen. Månaden, din storbror, kan kanske ge oss ett resultat under sin tid. En sak är säker; Tid kommer det att ta att hitta fram till vad som är rätt.
Vad tycker vi väljare som valt att röra om i politikergrytan? Vad tycker vi om röran? Vad tycker vi är rätt?
*
Dimman lättar. Solen skiner. September är varm. Jag önskar dig välkommen du nya dag. Du är nu på väg att bli en i raden av dagar. Dagraden har sträckt sig från urminnes tider. Till nu. Dagar skall komma Dagar skall gå.
Dagar kommer att bli ljusa.
Andra grå.
Varje dag kommer att bli som du. En dag i raden. ./Knut K

 

 

Kommentarer: 0 Permalänk

söndag 7 september

Jag sänder mina tankar i dag....................

Spalt nr 96

Jag sänder mina tankar i dag den 7 september 2014 till den unga pakistanska flickan Malala.
*
Malala
*
Du lever
Jag har sett dig i TV
Jag har sett dig tala i FN.
Jag har hört din röst.
*
Du har en skottskada i huvudet och är dödshotad.
Trots dina skador och dödshot för du fram dina budskap:
Kvinnors självklara rätt att vara kvinnor
Flickors självklara rätt att få utbildning
Barnens självklara rätt att vara barn där de olika könen har samma värde.
Människans självklara rätt att vara jämställd människa vilket kön hon än tillhör.
*
Talibaner sköt dig.
Du svävade mellan liv och död.
Livet vann.
*
Du vet att du har rätt i det du talar om.
Du vet att du gör rätt i det du gör.
Vi är många som tror på dig.
Vi är många som stöder dig
Vi är många som borde göra mer än att bara stödja och tro på dig.
Hela den civiliserade världen borde ställa upp på din sida.
Varför gör inte hela den civiliserade världen det?
Det är en bra fråga att ställa.
Jag ställer den.
Nu.
I dag.
Till FN.
*
Malala Yousafzai
Du unga Pakistanska flicka.
Du är född den 12 juli 1997
*
Jag kan se dig i TV
Jag kan se dig tala i FN.
Jag kan höra din röst.
Jag vet att du behövs i den värld som inte är som den borde vara.
*
Jag önskar dig all lycka i det nödvändiga, kärleksfulla jämställdhetsarbetet i din och min och våra frihetstörstande medmänniskors värld.
/Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

torsdag 4 september

En berättelse med svenska äpplen i.

Spalt nr 95

Klivinge_Gard.jpgDimman har lättat. Solen har tagit sin upphöjda plats. Den nya dagen har grytt. Jag befinner mig på landsbygden. Närmare bestämt på Klivinge gård utanför Uppsala. I går åt vi goda äpplen direkt från äppleträden. Äpplekräm kokades också. Den goda krämen åt vi i går kväll med ostsmörgåsar till.
*
När jag plockade äpplena mindes jag äpplen i Frödinge skola i Småland. Jag mindes min Fröken som jag hade i femte och sjätte klasserna. Hon hette Gerda Gustafsson och bodde under skolåret i en lägenhet över vår skolsal. På somrarna flyttade hon hem till de trakter hon bott som barn och ung. Gerda Gustafsson var en bestämd Fröken. Där gällde för oss att under timmarna sitta stilla i bänkarna, lyssna, skriva, läsa och lära. Den som störde fick stå upp vid sin bänk en stund och bli uttittad av kamraterna. Vid grövre störningar fick den störande ”ryck i håret”. Denna bestraffning hände även mig.
*
Det var en vinter. Lennart i Skänninge och jag kastade på en rast snöbollar på flickorna i klassen. Flickorna skvallrade om detta för Fröken. När vi kom in efter rasten var Fröken röd av ilska på halsen. Den röda färgen spred sig uppåt till ansiktet. När rodnaden nått hårfästet kom explosionen. Fröken tog tag i ”min lugg” och drog mitt huvud fram och tillbaka och runt ett antal gånger. Jag minns att det gjorde ont och att mina ögon rann när bestraffningen var klar.
*
Lennart fick utstå samma straff. Nästa rast fick vi stanna inne. Jag kände i mitt hår. Några röda hårstrån hade lossnat. Lennart som hade vitt hår kände på sitt och fann att även en del av hans hår lossnat. Vi samlade ihop de röda och vita håren och lade dem på katedern. Vi väntade spänt på Frökens reaktion efter rasten.
Hon kom in.
Vi ficka sätta oss i våra bänkar. Kamraterna såg håret på katedern och tänkte;
”Nu kommer något häftigt att hända.” Kanske hoppades de det också.
Inget hände.
Efter nästa rast var våra hår borta från Katedern.
Jag undrar än i dag vad Fröken kände när hon en hel timme såg vårt ihopsamlade tvåfärgade hår ligga framför henne på katedern.
*
Vad hade detta med äpplen att göra? Undrar någon. Det skall jag berätta. Fröken Gerda hade en stor trädgård bakom en hög granhäck. Där hade hon blommor och grönsaker och några äppleträd. En dag när vi börjat den nya terminen på hösten fick vi på led gå ut ur skolan. Vi fick gå över skolgården och fortsätta genom ett hål i granhäcken och ner i Frökens trädgård. Den trädgården var skolans allra heligaste plats. Inga barn fick vara där på rasterna. Inga vuxna heller förresten. Trädgården var Fröken Gerdas. Ingen annans.
*
Jag minns att vi kände oss som om vi gick i himlen när vi kommit igenom granhäcken. Vi fortsatte framåt. Fröken samlade oss efter en stund i en ring runt ett sommaräppleträd. Äpplena var gula och vackra. De var utlagda under trädet i samma mängd som vi var skolbarn i klasserna fem och sex. Vi var väl tjugo barn i klassen.
– Ni får ta var sitt äpple på marken. En i taget. När ni tagit ert äpple bockar och niger ni mot mig som tack. Vi måste lära oss att tacka för det vi blir bjudna på i våra liv, sa Fröken.
*
När vi tagit varsitt äpple sa Fröken Gerda:
– Ni får lägga era äpplen i era ryggsäckar och äta dem när ni kommer hem. Ni får inte äta dem här på skolan.
– Hur ska jag göra. Jag bor så nära skolan att jag inte behöver någon ryggsäck? Sa jag.
– Knut får ha äpplet i sin skolbänk tills skolan är slut för i dag.
*
Jag gillar inte våld i skolorna. Jag gillar inte heller Gerdas övervåld, men jag måste till Fröken Gerdas ära skriva att jag fick lära mycket hos henne. Jag fick lärdomar jag haft nytta av hela mitt liv. Att lära mig att jag ska visa tacksamhet kan aldrig vara fel.
*
I dag blossar valdebatter upp om skolan och om betyg för ordningen i skolan. Den debatten behövs verkligen. Skolan är i dag inte vad den borde vara.
I dag är en annan tid.
Den skoldebatten som rasar nu får vi ta en annan gång men jag måste skriva:
-Det är synd om elever som inte får den utbildning de behöver för att kunna leva bra liv.
*
Jag har fått bra utbildning i skolor och genom erfarenheter i arbetslivet. Det är jag mycket tacksam för. Tack också Fröken Gerda Gustafsson för det du lärde mig. /Knut K

 

 

 

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng