Arkiv

» juni 2020 (2)
» maj 2020 (1)
» april 2020 (1)
» mars 2020 (3)
» november 2019 (1)
» oktober 2019 (1)
» augusti 2019 (1)
» juli 2019 (1)
» juni 2019 (2)
» maj 2019 (4)
» april 2019 (2)
» mars 2019 (2)
» februari 2019 (4)
» januari 2019 (3)
» december 2018 (2)
» november 2018 (2)
» oktober 2018 (4)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (4)
» mars 2018 (4)
» februari 2018 (3)
» januari 2018 (4)
» december 2017 (4)
» november 2017 (4)
» oktober 2017 (5)
» juni 2017 (2)
» maj 2017 (3)
» april 2017 (3)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (4)
» december 2016 (3)
» november 2016 (3)
» oktober 2016 (4)
» juni 2016 (1)
» maj 2016 (5)
» april 2016 (3)
» mars 2016 (4)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (4)
» december 2015 (4)
» november 2015 (4)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (1)
» juni 2015 (1)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (3)
» mars 2015 (5)
» februari 2015 (3)
» januari 2015 (4)
» december 2014 (4)
» november 2014 (4)
» oktober 2014 (4)
» augusti 2014 (1)
» juli 2014 (1)
» juni 2014 (6)
» maj 2014 (3)
» april 2014 (5)
» mars 2014 (4)
» februari 2014 (3)
» januari 2014 (4)
» december 2013 (3)
» november 2013 (5)
» oktober 2013 (3)
» augusti 2013 (2)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (5)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (4)
» februari 2013 (4)
» januari 2013 (5)
» december 2012 (3)
» november 2012 (4)
» oktober 2012 (5)
» augusti 2012 (5)
» juli 2012 (5)

visar: arkiv för augusti 2014

lördag 23 augusti

Ett hösttal på Omberg

Spalt nr 94

Ett hösttal på Omberg av Anders. Det handlar också om ålderns höst. Talet hålls tidigt på morgonen den 20 augusti 2014.
*Omberg.JPG
Foto: © Åke Lindberg

Anders står på en stor sten på berget Omberg i västra Östergötland. Han har utsikt över nejden. Anders vet att vackra Vättern sträcker ut sig från Småland ända in i Närke. Han ser från den sten han står på mot söder där Hästholmen, Ödeshög Gränna, Huskvarna och Jönköping ligger. Visingsö sträcker ut sig i stora Vättern. Ön ligger som ett utropstecken mitt i sjön och ropar ut att den finns till. Den ropar också till oss att den är vacker. Er som inte varit på besök på Visingsö råder jag:
– Åk dit nästa sommar och njut av den underbara ön.
*
Anders börjar sitt tal:
Blåsten tar i. Himlen är grå. Sommaren är slut. Vi ska leva ändå.
Vad ska vi leva för?
Den frågan ställdes många gånger av äldre medmänniskor i ett TV-program om äldreomsorgen i går kväll. Programmet avslöjade sanningar som många politiker inte vill ta fram i dagsljuset. I varje fall inte i valrörelsen. Tusentals äldre i vårt land lever i undernäring och dör av svält.
Detta visste inte jag före TV-programmet. Jag vet det nu. De som i TV berättade om undernäringen och svältdöden vet vad de talar om.
*
Anders gör en paus och ser ut över mäktiga Vättern. Han ser sjöfåglar flyga över vattnet. Han ser båtar styra mot norr. Kanske mot mot Vadstena och Motala. Han lyfter sina händer mot Vättern och fortsätter:
*
Jag ska berätta om Ellen. Hon föddes i Östergötland för 88 år sedan. Hon gick i sin byskola och lärde sig svenska språket. Hon växte upp till en ung söt flicka. Söta flickor blir gifta. Det blev också Ellen. Ellen fick barn som hon ledde och lärde genom deras barn och ungdom. Ellen hade den mycket stora uppgiften att vara mor. Finns det några större uppgifter i livet än att vara mor – eller far? Barnen blev vuxna och flyttade ut och bildade nya hem. Ellen fick jobb inom skolmåltidsverksamheten. Jobben utförde hon med omsorg hela sitt liv tills pensionen drog åt målsnöret framför henne.
*
Anders gör en paus i talet igen. Han ser ut över landskapet där östgötaslätten sträcker ut sig mot Skänninge, Väderstad, Mjölby och Linköping. Fågelsjön Tåkern ligger nedanför Omberg. Den besöks varje år av hundratusentals fåglar och tiotusentals fågelskådare. Varför blev just Tåkern en fågelsjö? Det vet inte Anders. Det vet inte jag. Men du, som läser detta, kanske vet.
Anders fortätter sitt tal;
*
Ellen blev både farmor och mormor. Det är livsuppgifter som ger livslycka. Barnbarnen växte upp, fick barn och flyttade ut. Ellen blev ensam kvar av släkten i sin bostadsort när hennes make gick bort. Hon blev mycket ensam. Ellen fick komma till en liten lägenhet i ett äldreboende på orten. Där fanns inte personal så det räckte till alla uppgifter som måste göras. Själva omsorgen brast. Ellen fick äta klockan fyra på eftermiddagen. Därefter fick hon gå till sängs. Hon fick ingen mat förrän klockan åtta dagen därpå.
*
Anders gör en mycket kort paus innan han fortsätter;
Så har Ellen det nu. Hon tillhör dem som är undernärda inom äldreomsorgen. Troligen kommer hon inom kort att dö av svält.
*
Kort paus av Anders. Anders fortsätter:
*
Detta jag berättat om Ellen har jag tagit ur verklighetens sanning och skapat ett tal om. Det finns många som har det så som jag berättat att Ellen har det.
*
Kort paus igen. Fortsättning med avslutning följer på Anders tal:
*
Blåsten tar i. Himlen är grå. Sommaren är slut. Vi ska leva ändå.
”Vad ska vi leva för? Vi har ju inga uppgifter att göra i livet. Vi är bara i vägen och ställer till besvär. Vi behövs inte.”
Det frågade och sa flera av de äldre medmänniskorna i TV- programmet i går. Det frågar sig varje dag många äldre i sina ”ensamheter” i äldreboenden och i egna hus och lägenheter.
”Skall vi ha det så i vårt rika, vackra avlånga land Sverige?”
*
Vi är många som tycker att de äldre har rätt att ha det bättre än de har det idag och att de ska få den näring de behöver. Ingen ska svälta ihjäl inom äldreomsorgen i Sverige. Det borde även alla politiker förstå.
*
Tack för att ni lyssnat på mig, säger Anders och klättrar ner från den sten han stod på, på Omberg i Östergötland. /Knut K

 

 

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng