Arkiv

» juni 2020 (2)
» maj 2020 (1)
» april 2020 (1)
» mars 2020 (3)
» november 2019 (1)
» oktober 2019 (1)
» augusti 2019 (1)
» juli 2019 (1)
» juni 2019 (2)
» maj 2019 (4)
» april 2019 (2)
» mars 2019 (2)
» februari 2019 (4)
» januari 2019 (3)
» december 2018 (2)
» november 2018 (2)
» oktober 2018 (4)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (4)
» mars 2018 (4)
» februari 2018 (3)
» januari 2018 (4)
» december 2017 (4)
» november 2017 (4)
» oktober 2017 (5)
» juni 2017 (2)
» maj 2017 (3)
» april 2017 (3)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (4)
» december 2016 (3)
» november 2016 (3)
» oktober 2016 (4)
» juni 2016 (1)
» maj 2016 (5)
» april 2016 (3)
» mars 2016 (4)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (4)
» december 2015 (4)
» november 2015 (4)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (1)
» juni 2015 (1)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (3)
» mars 2015 (5)
» februari 2015 (3)
» januari 2015 (4)
» december 2014 (4)
» november 2014 (4)
» oktober 2014 (4)
» augusti 2014 (1)
» juli 2014 (1)
» juni 2014 (6)
» maj 2014 (3)
» april 2014 (5)
» mars 2014 (4)
» februari 2014 (3)
» januari 2014 (4)
» december 2013 (3)
» november 2013 (5)
» oktober 2013 (3)
» augusti 2013 (2)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (5)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (4)
» februari 2013 (4)
» januari 2013 (5)
» december 2012 (3)
» november 2012 (4)
» oktober 2012 (5)
» augusti 2012 (5)
» juli 2012 (5)

visar: arkiv för juni 2014

måndag 30 juni

Vi pallade körsbär hos Hjalmar i Gunnekulla

Spalt nr 92

Lördagsmorgonen 28 juni 2014 har halvklart väder och en blågrå Albysjö. Solen lyser på ett körsbärsträd här på Myrstuguberget där vi bor. Körsbären börjar mogna. De är rödgula nu. Snart är de ätbara. Körsbär är gott.
Mycket gott.
*
Jag minns en kväll i min barndomsbygd. Vi var några stycken som stod på ”Gata” och pratade. ”Gata” var vår samlingspunkt i Frödinge när jag var barn och ung. Vi stod där sent en skön sommarkväll och inte visste vad vi skulle göra. Solen var på väg ner bortåt Alstahållet. Lagårdarna i Frödingebyn lämnade långa skuggor
– Vi går upp till Hjalmar i Gunnekulla och äter körsbär, sa Arne i Älekulla.
Arne var en påhittig och ”kul kille”. Nästan alltid glad.
*
Hjalmar har fullt av körsbärsträd i en sluttning i närheten av hans gård intill vägen som går mellan Västervik och Vimmerby.
– Hjalmar har så mycket körsbär så han kan gott och väl dela med sig några till oss, svarade ”Snövit” som heter Allan men som kallas för ”Snövit” för han är mycket mörk i hyn.
– Hjalmar sover nog nu redan så vi kan äta av hans körsbär hela kvällen, sa Allan Lindvall.
– Längst upp i sluttningen har han bigarråer. De är saftiga och goda Dem ska jag smaka, sköt Göran Josefsson in i samtalet.
*
Vi gick den så kallade Västerviksvägen åt Vimmerby till. Vi gick ner för en backe och passerade Gunnekullaån. Där stannade vi en stund och såg på vattnet som rann under bron. Vi såg ängen där gula vackra Ängsbollar växte på vårarna. Vi såg på andra sidan vägen en gärdesren där Liljekonvaljer växer på försomrarna och sprider sin doft och skönhet över närområdet. Liljekonvaljerna är också överblommade. Bara de spetsiga liljekonvaljbladen kan ses där. Vi såg litet längre bort över gärdena där ån om höstarna och förvintrarna svämmar över. Vattnet fryser till is och gör en bra skridskobana åt oss barn och unga. Den sommarnatten jag berättar om fanns förstås ingen is. Vi kände bara den sköna sommarkvällsljumheten i luften.
*
Vi fortsatte uppför den långa Gunnekullabacken tills vi kom till körsbärsträdsområdet. Där gick vi in och spred ut oss bland de många olika träden. Jag valde ett bigarråträd långt upp i backen.
*
Trädet jag klättrade upp i hade massor av vackra och smakfulla bär. Kvällen var på väg in i förnatten. Mörkret bredde ut sig och skapade en trolsk stämning hos oss som fanns bland körbärsträden i Gunnekullabacken.
*
När jag suttit länge på en grov gren såg jag någon stå under trädet. Jag trodde det var Allan Lindvall. Jag bröt av en liten kvist samtidigt som jag sa:
– Här Allan ska du få smaka de godaste bär jag smakat någon gång.
Jag kastade kvisten och såg att den tog i huvudet på den som stod under trädet. Jag klättrade ner och hoppade från den lägsta grenen på det stora trädet. Jag nådde marken och hamnade mitt framför Hjalmar i Gunnekulla. Jag blev förstummad. Jag bara stod där och tittade på ägaren av körbärsträdgården. Körsbärskvisten jag brutit och kastat ner hade Hjalmar sin högra hand.
Vad fanns att göra? Kunde jag fly? Vad skulle jag säga? Skulle jag be om förlåtelse, Hjalmar gick i kyrkan varje söndag. Han hade många förtroendeuppdrag i socknen. Han var en betrodd man. Allt detta snodde runt i mitt huvud.
*
– Spring inte nu som de andra gjorde. Jag vill tala med Knut en stund, sa Hjalmar mycket bestämt – men lugnt. Nästan vänligt.
– Förlåt oss farbror Hjalmar men vi blev så sugna på körsbär i kväll. Vi vet att farbror Hjalmar har mer körsbär än farbror behöver.
– Jag har mycket körsbär. Det är sant. Hade ni knackat på och bett om att få äta körsbär hos mig I kväll hade ni inte behövt stjäla och synda inför Gud.
*
Jag kunde inte hitta på något svar. Jag kände mig som en tjuv och syndare men hans vänliga röst suddade bort min rädsla.
*
Vi gick tillsammans ut på vägen och följdes åt småpratande till vi kom till gården Gunnekulla.
– Förlåt oss. Vi ska inte stjäla körsbär mer, sa jag.
Hjalmar såg vänligt på mig och sa:
– Jag ska inte berätta för Knuts far Ludvig och farfar kyrkvärden Carl-Albert vad Knut gjort i kväll. Det lovar jag om Knut lovar att aldrig mer stjäla. Gå nu. Knut har fått min förlåtelse. Guds förlåtelse får Knut be om själv i sin kvällsbön.
*
Vad jag kan minnas i dag har jag efter denna sköna sommarkväll aldrig stulit något från mina medmänniskor.
*
Lördagsmorgonen 28 juni 2014 har halvklart väder och en blågrå Albysjö. Solen lyser på ett körsbärsträd här på Myrstuguberget. Körsbären börjar mogna. De påminner mig om körsbären vi stal för Hjalmar i Gunnekulla en ljum sommarkväll för länge sedan. Trevlig ny vecka och somrig  julimånad önskar jag alla./ Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 23 juni

Söndagen de 22 juni 2014 ger mig tankar.

Spalt nr 91

Vackra vita svanar ser jag på Albysjön. Regnet öser ner.
Moln drar mörkblåa och ilskna fram under himlen.
Solen finns men skyms av molnen.
Jag finns och ser med beundran naturens skiftningar.
*
Plötsligt fick jag se gluggar i molntäcket. Regnet slutade.
Solen stack fram sina strålar och färgade landskapet ljust gult.
Jag påverkades.
Jag blev glad för solen, naturens skönhet och mitt liv.
Jag gladdes åt mina nära vänners liv.
Jag blev glad åt att mina vänner finns omkring mig.

Jag har många vänner i Motala.

Jag minns dem med glädje.
*
Vänskap sprider och tänder människors mjuka känslor.
Vänskapens mjuka känslor håller hat borta.
Vänskap startar inte krig.
Vänskap klarar ut konflikter och stärker dem som omsluts av vänskapen.
*
Vänskap är en odling som odlar nya ”vänskaper”.
De nya vänskaperna odlar nya vänskaper som odlar nya vänskaper.
Vänskap är en odling som kan odla fram ett mjukare sätt att leva.
Där vi bor.
I vårt land.
Och i världen
*
Över femtio miljoner människor i världen har lämnat sina hem. De är flyktingar och lever under miserabla förhållanden.
Det är inte vänskapen som drivit dem på flykt.
Hatet har spritt sitt gift och gjort livet nästan omöjligt att leva för många.
*
Hatet och vänskapen är varandras motsatser.
Hat river ner och förstör. Vänskap bygger upp och rättar till.
*
Tre unga människor mördades i Midsommarhelgen i Sverige.
En fråga jag vill ställa är:
– Hur kan en ung människa mörda en annan ung människa.
Säkert finns många svar.
*
En annan fråga är varför somliga människor kan hata så starkt att de får femtio miljoner att. lämna sina hem och fly?
*
Nu gick solen i moln igen. Regnet har tagit över. Mina tankar har flugit runt i världen. Svanarna simmar fortfarande i Albysjön.
*
Hatet och vänskapen är varandras motsatser.
Hat river ner och förstör.
Vänskap bygger upp och rättar till.
Vem kommer att vinna?
Hatet eller vänskapen?
*
Det finns många anledningar till glädje i våra liv. Det finns också anledningar till oro. Flyktingarna och vi som inte behöver fly bor på samma klot. Det låter otroligt - men är sant.
*
Två frågor:
– Ska vi bara inte bry oss om det hatiska som händer omkring oss i världen
Eller.
Om vi bryr oss.
– Hur ska vi hämma hatet som spritt och sprider sig och öka odlingen av vänskaper så att flera får del? Undrar Knut K.

Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 16 juni

Egoismens blommor har slagit ut.

Spalt nr 90

Några nedskrivna tankar i morgonsolen på Klivinge gård lördagen den 14 juni 2014.
*
När mörkret faller på.
Vad händer då?
Natten kommer.
Varifrån?
Från ingenstans kommer den och går till ingenstädes när morgonen gryr och den nya dagen väntar i kulisserna.
*
Vad händer sen?
Ny natt. Ny dag. Ny natt. Ny dag. Ny natt
till tidens ände.
Som inte finns.
Tiden sträcker sig i evighet.
*
Dit till evigheten når inte jag men jag hoppas få följa med ”ännu en bit bortåt vägen”. Jag är glad över att jag får leva en tid i den kropp jag fått till låns av vår jord.
*
Jag är ett Jag. Det kan ingen ta ifrån mig medan jag lever.
Jag är en bland många. Det kan inte heller någon ta ifrån mig. Jag är glad över att de andra, de många, finns och kan hjälpa mig att inte vara ensam.
*
Ensam är inte stark. Det är tillsammans vi kan utveckla vår jord till att bli någonting bra.
”Än är den inte så bra
som den skulle kunna va.
Mycket bättre kan den bli
Om vi hjälps åt och tar i.”
*
Vi, som vill ha en bättre värld kanske behöver stå upp mer för varandra och det vi tror på nu när världen ser ut som den gör och egoismens blommor slagit rot hos många människor.
*
Har ni sett egoismens gula blommor blomma? Har ni mött dem i människoskepnad i människoträdgården.
De är granithårda.
Hala. Som ålar.
De kan inte lyssna.
De är dialogdöva och monologvana.
De är ”inget att hålla i hand när åskan går”.
De tänker på sig själva.
*
Det är sant.
Egoismens blommor har slagit ut och de blommar för fullt.
Överallt kan jag se dem blomma.
I politiken, inom idrotten, affärsvärden och bland ungdom och äldre, män och kvinnor, bilförare och gående, författare och skribenter. Elever och lärare. Arbetande och Pensionärer
Överallt finns de.
*
Genom utbildning, kunskap och erfarenheter utvecklas vi att tro på oss
själva och det vi gör. När vi tror på oss själva kan vi också tro på andra och hjälpa dem att tro på det de gör. Att tro på sig själv är inte egoism. Det är självkunskap. Den självkunskapen gör oss generösa gentemot våra medmänniskor.
*
Jag är ett Jag. Det kan ingen ta ifrån mig medan jag lever. Jag är inte ensam. Jag lever tillsammans med andra.
Jag lever tillsammans med Många.
De många kan hjälpa mig att inte känna ensamhet.
*
Hos människor där egoismens blommor blommar dör kärlekens rosor ut.
När kärlekens röda rosor blommar kan människor leva generöst:
Mot sig själva.
Och tillsammans med ”de många andra”./Knut K

 

 

 

Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 10 juni

Tre ”käringar” på knä i Frödinge

Spalt nr 89

Albysjöns vatten blänker denna sköna sommarmorgon.
Lugn råder i nejden.
Pingstafton har vi i dag. Dagen efter Nationaldagen. Pingstdagen infaller i morgon. Vi har tätt mellan högtiderna.
*
FN:s Jan Eliasson sa i sitt högtidstal på Skansen att vi bör hålla reda på var våra rötter kommer ifrån och skaffa oss vingar så vi kan flyga.
*
Jag har mina rötter i Frödinge i Småland, den lilla byn blev världsberömd när skickliga entreprenören Gösta Karlsson ”uppfann” ostkakan. Jag kan minnas min barndoms- och ungdoms by som om jag gått omkring där i går.
Allt som hände i byn var inte bra. Det jag ska berätta nu var inte bra.
*
Det hände vi den tiden när jag ”gick och läste” för prästen att jag stod utanför ”Boa” och jonglerade med min fotboll. Mina kamrater Göran Josefsson och Arne i Älekulla kom springande. Arne sa:
– Nu djävlars ska här hämnas. ”Käringarna” i byn har på senaste kafferepet skvallrat för Fröken Gerda att vi tjuvröker.
– Arne och jag har på rasterna i skolan fått stå inne vid våra bänkar. Vi har inte fått gå ut och leka. Det har varit vårt straff. Vi kanske också får sänkt betyg i ordning och uppförande, sa Göran.
– Vad ska vi göra då? Undrade jag.
– Det är möte i Missionshuset i kväll. ”Käringarna” ska säkert dit. Vi drar sytråd mellan gärdsgårdarna vid vägen och skrämmer dem lite, föreslog Arne.
*
Vi drog trådarna som vi bestämt men det gav inget resultat. Trådarna var för klena. De gick av.
Jag sprang hem till min mor och hämtade en rulle med björntråd som vi spände lågt mellan två stenstolpar som stod vid ingången till Missionshusets trädgård. När vi dragit tråden flera varv gömde vi oss bakom en gärdsgård så vi kunde se vad som kunde hända.
*
Vi fick vänta en stund tills några av ”käringarna” från byn kom gående. De gick tre i bredd och dinglade med sina väskor. De närmade sig porten. Den första svängde in mot Missionshuset. Snavade på björntråden och föll framåt. Den andra svängde in. Snavade och föll. Den tredje gjorde likadant. De tre låg på knä med ansiktena riktade mot Missionshuset.
*
Kvällens predikant Magnusson stod på trappan för att ta emot sina gäster. Han fick se vad som hände.
– Å gode Gud, ropade han och sprang ner för att hjälpa kvinnorna.
När han sprungit en bit stannade hans överkropp. Benen fotsatte tills predikanten Magnusson satte sig på ändan i gruset. Skälet till att han satte sig var att Arne spänt en tråd mellan två träd.
I brösthöjd. Över grusgången.
*
Det vi såg var att tre ”käringar” fallit på knä liggande, som i bön, vända med ansiktena mot predikanten som förvånad satt på sin bak i gruset och såg på kvinnorna.
*
Vi skrattade så vi höll på att kikna innan vi flydde från vår ”gömplats” bakom gärdsgården. Det sista vi hörde var det en av ”käringarna” skrek:
– Jag vet nog vilka som gjort det här. Prästen ska få veta allt i morgon dag.
*
Ni kan tänka er vad som hände i den lilla byn, Frödinge. Nya kafferep ordnades där ”skvallret” gick runt. Björntråden blev till ståltråd.
*
Prästen i socken fick veta allt. Han skällde ut mig när jag blev kallad till prästgården för förhör. Jag blev inte relegerad från konfirmandundervisningen. Prästen Olof Aronsson sa:
– Anledningen till att Knut får fortsätta i undervisningen är att Knuts farfar Carl-Albert är en så Gudstroende och hängiven kyrkvärd.
*
Nu långt efter händelsen vid Missionshuset skulle jag vilja be de tre ”käringarna” om ursäkt. Det kan jag inte. De finns inte längre i livet. Stormen gick med tiden över och vi blev vänner igen i Frödinge.
*
FN:s Jan Eliasson sa i högtidstalet på Skansen att vi bör hålla reda på var våra rötter kommer ifrån och skaffa oss vingar så vi kan flyga.
*
Jag har starka rötter i vårt vackra avlånga land, Sverige. Med mina vingar har jag flugit långt. Jag startade min flygresa i häftiga Frödinge. Därifrån har flugit via Linköping och underbara Motala till stockholmstrakten där jag bor nu och ser Albysjöns vatten blänka denna sköna sommarmorgon.
*
Trevlig ny vecka till alla./Knut-K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 3 juni

Fred ska vi ha på vår jord

Spalt nr 88

Jag står i regnet i Landet Fantasia och väntar på dig som vill dela min tro på fred.
Finns du i Nordkorea, Ryssland, Ukraina, Syrien, Israel, Palestina, Afghanistan eller i Somalia. Är du en Afrikan, Amerikan, Australier, Asiat eller Europé.
Om du finns och tror på fred kom och sätt dig här på soffan bredvid mig. Vi ska tala allvar om framtiden.
*
Behöver vi vapen för fred?
Nej.
Våra Hjärnor och Tungor, Ögon och Öron skall istället söka och tända fredsljusen i de mörka krigslabyrinterna vi är inne i nu i olika delar av världen.
*
Våra hjärnor skall förstå att livet på jorden går ut på att vi ska leva med glädje i strupen.
*
Vilket är bäst?
Att slå ihjäl någon eller att ta denne någon i hand?
De som inte kan skilja på ondska och vänskap har det svårt och kommer att få det ännu svårare.
*
Vi människoapor är olika och ska vara olika. Du och jag behöver inte bli som andra. Vi ska vara som vi är. Konflikter uppstår. Konflikter ska vi lösa som förståndiga människor löser konflikter.
Vi ska inte leva som rovdjur gör. De biter ihjäl bytena som fångats och äter upp dem.
*
Vi människor är inte mycket bättre än rovdjuren. Vi skjuter och spränger ihjäl varandra och lägger dem som mördats i gravar.
I massgravarna ligger barn vid andra barn och mödrar vid sina barn. Där ligger män som varit med i kriget och trott på att krigare i krig kan segra.
*
I gravarna gäller den eviga freden. I jorden förmultnas människor som nyligen levt sina liv på jorden.
Av jord är du kommen. Jord ska du åter varda.
Miljontals människor är på flykt. De lever fattigt i olika läger och som flyktingar i Sverige med flera länder.
*
Krigen har inga segrare.
Bara förlorare
Fred fostrar människor till segrare.
Krigen är dödens medhjälpare och redskap.
*
Kom till Landet Fantasia.
Vi kan gå in i Fantasihuset här och värma våra tungor med en kopp kaffe och njuta av hembakat bröd. Vi kan tända våra hjärnor och samtala om hur vår värld är och hur vill att livet på jorden ska bli.
*
Visst är det så att vi inte vill ha världen som den är nu.
Visst är det så att konflikter uppstår i det vardagliga livet.
Visst är det så att vi blir osams ibland.
*
Men inte ska vi göra varandra illa för att få rätt i sak.
Inte ska vi slå ihjäl varandra och tro att det är rätt väg till fred. Inte ska vi bli ovänner på grund av bagateller som dyker upp.
Vi ska hitta gemensamma lösningar.
*
Det goda är mycket bättre än det onda i vår värld.
Det vet vi.
Men det onda gör så mycket ont att vi inte kan ha det som vi har det nu och i framtidens värld.
Hur vi ska ha det i framtiden måste vi tala med varandra om. Kom till Landet Fantasia så börjar vi samtalen där. Det bra och goda vi kommer överens om ska vi låta gå som en gräsbrand över världen. FN verkar behöva hjälp. De klarar inte att få ”Fred på vår jord”./Knut K

Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 3 juni

Visan till höger

Spalt nr 87

En sång när vi i Sverige gick över till högertrafik.
*
Den tredje september 1967 klockan 0600 gick Sverige över till högertrafik. Mellan 0100 och 0600 fick inga privatbilar köra på vägarna. Jag var polis i Motala då och blev kommenderad av Länsstyrelsen i Östergötland att leda det polisiära förarbetet i Motala och Mjölby polisdistrikt.
*
I mitt arbete ingick att informera kommuner, föreningar och organisationer om övergången till högertrafik. Jag samarbetade i Motala med musikgeniet Karl-Gösta Lundgren och den skickliga sångerskan Daga Lambert.
De två sjöng och spelade på mötena. Jag berättade om högertrafikomläggningen. Karl-Gösta och jag skrev sångtexter där vi tog med faktauppgifter om övergången. Jag skrev ny text till sången Turalleri Turallera. Jag hittade högertrafikvisorna nyligen när jag röjde i mitt textförråd. Här kommer en av texterna jag skrev:
*
Namn; Visan till höger
Melodi Turalleri. Text Knut K
*
I höst får vi köra i högertrafik
Turalleri Turallera
Den sidan av vägen är den andra lik
Turalleri Hurra
Den tredje september vi vrider vår ratt
åt höger går färden uti denna natt
Turallerem precis klockan fem.
Turallerem. Prick fem.
*
När klockan slår ett har vi trafikförbud
Turalleri Turallera
Från bilar och moppar hörs inte ett ljud
Turalleri Hurra
Poliser får köra och brandkårens män.
Ja barnmorskan också om då det bär hän
Turalleri Turallera
Turallleri Hurra
*
Noll fyra och femti gör bilarna stopp
Turalleri. Turallera
Och prick klockan sex ska vi alla stå opp
Turalleri Hurra.
Ty redan från början vi övar oss i
Att höra till höger och duktiga bli
Turalleri Turallera
Turalleri Hurra
*
Vi får endast köra i fyrti i stan
Turalleri Turallera
På bygden i sexti fram till sjätte dan
Septemberdan Hurra
Sen ökar vi farten till sjutti ett tag
Hur länge det varar beror på om vi
Klarar oss bra, Klarar oss bra
Klarar oss bra. Hurra.
*
Små märken som minner om högertrafik
Turalleri Turallera
vi får utmed vägar, motell och små fik
Turalleri Hurra
Vi får även märken på slips och ballong
Ja även de fästes på herrars ”kalsong”.
Turalleri Turallera
Turalleri Hurra
*
Vi alla i Sverige vi ska hjälpas åt
Turalleri Turallera
att köra försiktigt och skydda vår plåt
Turallleri Hurra
Vi ska också skydda och värna vårt liv
När all vår körskicklighet blir intensiv
Då går det bra. Då går det bra
Då går det bra
Hurra
**
Och det gick bra. Motala polisdistrikt var det polisdistrikt som klarade sig längst utan krockar.
Att köra försiktigt i trafiken och ”va rädda om varann” gäller oss alla.
Även i dag
Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng