Spalt nr 86

Ett barn föds till vår värld.
Skriket är barnets första rop på uppmärksamhet.
*
Ögon öppnas.
Öron fångar ljud.
Läppar formas och suger näring ur moderns bröst
Barnet får njuta sin första måltid utanför moderns mage.
Välkommen till livet barn.
*
Vad är du i din familj?
Du barn.
Är du en välkommen livsseglare
Eller pirat
Hur kommer det att gå för dig?
Barn.
Blir du en framtidens segrare
Eller narkoman
*
Framtiden är din.
Barn.
Hur ser världen ut när du blir stor?
Vad får du för liv?
Barn.
*
Du har inte bett om att få komma hit.
Det är dina föräldrars kärleksmöten som gett dig möjlighet till liv.
Var du önskad eller kom du till av en slump.
Det vet inte jag som skriver om dig. Jag känner inte dina föräldrar. Jag bara berättar om dig och dem som gjort livet möjligt för dig.
Jag vet att du inget vet om den värld du kommit till.
Barn.
Men du är välkommen till världen.
*
Om du inte är nöjd med den värld du kommit till;
Skrik för uppmärksamhet.
Skrik så de vuxna kan höra din röst.
Skrik så du tränar din röst.
Kanske kan du bli en människa som kan flyga med sångens vingar och glädja dina föräldrar och oss andra medmänniskor.
Kulturens olika redskap ligger och väntar på dig. Alltför många av redskapen ligger oanvända.
*
Ni kommer att bli många i världen när du blir stor,
Barn
Men framtiden finns i dina små händer.
Framtiden finns i din hjärna
Dina och din genrations tankar och handlingar är framtidens öde.
Ditt timglas med sand har börjat rinna nu.

Barn
Du får tid och kan styra skeppet Solidaritet mot de fria haven.
Det hoppas jag att du gör.
Barn,
Vi nutidsvuxna har inte lyckats så bra med friheten för alla folk. Mycket har blivit bra men nästan allt kan bli bättre.
*
Jag har en maning till dig,

Barn,

och din generation:
”Låt kärlekens äkta stämningar spridas med den smekande, varma, lena sommarvinden så att kärleken når varje människa på vår jord.”
*
Ett barn föds till vår värld.
Skriket är barnets första rop på uppmärksamhet.
*
Ögon öppnas.
Öron fångar ljud.
Läppar formas och suger näring ur moderns bröst
Barnet får njuta sin första måltid utanför moderns mage.
Välkommen till världen och livet barn./ Knut K

Spalt nr 85

Jag satt på en stjärnbild i natt och drömde mig framåt i tiden. Stjärnbilden där jag satt heter Svanen och är granne med Lyran.
Jag var inte ”på Lyran” när jag drömde i
natt. Jag var på Svanen och spanade runt.
*
Jag ser ut i Universum mot Draken och Lilla Björn. Jag ser ändå bort till Karlavagnen, som också har namnet Stora Björn. Jag kan även ana Björnvaktaren och Jakthundarna i vårt fantastiska Universum.
*
– Vad finns att drömma om på en stjärna på Norra stjärnhimlen? Hör jag Svanevit undra. Hon bor på Svanen.
– Allt skulle jag kunna svara. Jag kan drömma om vänskap för alla folk på jorden när jag upplever hur jorden tillhör vårt stora fantastiska Universum.
- Ovänskap omfattas av många på jorden. Hat är ett vanligt ord att använda för att beskriva stämningar mellan människorna där, nynnar Saravit som nyss kommit till oss på Svanen från stjärnbilden Sirius som finns på Södra Stjärnbilden.
– Du drömmer om att alla jordens folk skall bli vänner. Jag tycker det är fantastiskt att du inte ger upp utan till och med sitter i en stjärna och drömmer om detta. Men hur verklig kan din dröm bli? säger och frågar Svanevit.
– När du säger så där blir jag osäker på att mina drömmar ”om vänskap för alla” någonsin skall bli verklighet, svarar jag.
– Jag behöver inte be dig se på det som händer på jorden, säger Saravit.
– Vad menar du? Frågar jag
– Förstår du inte själv hur omöjligt det är att få alla att bli vänner? Undrar Svanevit
– Vad menar du med det? Frågar jag
– Grannar är osams i många bostadsområden. Det känner du till. säger Saravit
-Du kan läsa att Nordkoreas president kallat presidenten Obama av USA för ”en elak och svart Apa”. Jag tror inte det främjar vänskapen i världen, berättar Saravit
– Ryska spionplan har flugit över Sverige. De var på väg att krocka med ett SAS-plan. Varför har all länder spanings- och stridflygplan. Är det för att uppehålla vänskapen i världen? Berättar och frågar Saravit.
– Trehundra skolbarn är kidnappade av muslimska terrorister i Nigeria. Var det av vänskap barnen fördes bort? Frågar Svanevit
– Saravit och Svanevit ni behöver inte fortsätta uppräkningen om folk och platser där vänskap på jorden inte är vänskap utan ovänskap och hat, säger jag.
– Vad svarar du då på våra ord? Undrar Saravit.
– Jag har haft och har många underbara vänner i Motala och på andra platser vår jord. Jag vet vad vänskap är och betyder för bra liv. Jag vet att vänskapen måste omfatta allt flera på jorden om jorden skall bli bättre att leva på. Vi måste ta ett eller flera vänskapsteg varje dag. Allt kan inte ske på en gång. Men jag tänker inte ge upp.
-Du har rätt men många steg måste du ta om du skall komma någonstans med dina vänskapdrömmar för jordens folk, säger Svanevit och försvinner bort från mig med Saravit i släptåg.
*
Jag satt på en stjärnbild i natt och drömde mig framåt i tiden. Stjärnbilden där jag satt heter Svanen och är granne med Lyran.
Jag var inte ”på Lyran” när jag drömde i natt. Jag var på Svanen och spanade runt.
*
Jag ser ut i Universum mot Draken och Lilla Björn. Jag ser ändå bort till Karlavagnen, som också har namnet Stora Björn. Jag kan även ana Björnvaktaren och Jakthundarna i vårt fantastiska Universum.

*

Med hälsning till alla nuvarande och blivande vänner i Motala./Knut K

Spalt nr 84

Jag lyssnade i går kväll på Allan Edwalls sång från en skiva som heter; ”Allans bästa”. Jag gillar den skivan. Särskilt tycker jag om några rader ur sången; ”Den lilla bäcken.”
*
”Den lilla Bäcken mot Älven rinner. Älven rinner mot stora hav. Ingen vet var den lilla Bäcken blev av.”
*
– Ingen vet var den kraftiga blåsten vi hade i går blev av, tänker jag i denna tidiga morgonstund när jag ser Albysjön ligga spegelblank. Den kraftiga blåsten har blåst sig bort från oss.
Jag sörjer den inte.
*
Jag tänker mig tillbaka till min lilla barndomsby Frödinge. Jag önskade på den tiden att få uppleva hur det var att lämna den lilla trygga livsbäcken Frödinge och låta mig föras bort till en livsälvfåra, som jag inte hade en aning om hur den var - och inte heller var den fanns. Jag var nyfiken på livet. Det drev mig framåt.
*
Jag var från landet och hade stor respekt för alla som hade bra utbildning,
Att vara student var stort då.
Jag fick inte studera och bli student.
Trots att jag ville det.
Jag hade respekt för vuxna.
I synnerhet för de äldre medmänniskorna.
Jag hade också respekt för dem som kom från ”stan”.
*
Ja, jag var väldigt blyg. Jag var så blyg att jag inte tordes gå in och handla i affärerna i staden Vimmerby. Vi från landet var av lägre klass än dem som bodde i Västervik och Vimmerby.
Jag tyckte så.
Då.
Nu tycker jag inte det.
Alla har samma värde för mig i dag.
*
Den lilla ”Jag-Frödinge-bäcken” verkade vara för blyg för att tordas rinna ut i den stora Älvfåran och låta sig föras bort mot fjärran mål.
Men med fotbollsskor på fötterna och jonglerande en boll på huvudet hoppade han i livsälven och virvlade med i olika strömmar.
*
Nu när jag skriver detta ser jag mig själv i den stora livsälven. Fotbollen har jag lämnat efter mig. I mina minneskamrar finns allt kvar av det fotbollen gav mig och hjälpte mig med.
Tack Kung fotboll för allt du gett mig av spänning, kroppshälsa, livsglädje, livsutveckling och stora framgångar inom många olika områden. Blyg är jag fortfarande men inte som jag var i Frödinge för länge sedan. Några år på Lunnevad Folkhögskola gav mig livsmod och insikt i livets många olika skeenden.
Jag växte till vuxen människa på den skolan och kunde lära vidare i livet.
*
Vad är jag nu?
Jag är en människa i livsälven som går mot stora hav.
Ingen vet var den människan, jag är, ska bli av.
*
”Den lilla Bäcken mot Älven rinner. Älven rinner mot stora hav. Ingen vet var den lilla Bäcken blev av.”
*
Jag tackar Bäcken, Älven och Livet för den stund jag fått, och fortfarande får, på vårt snurrande klot.

Tack Allan Edwall för din sång och musik/Knut K