Arkiv

» juni 2020 (2)
» maj 2020 (1)
» april 2020 (1)
» mars 2020 (3)
» november 2019 (1)
» oktober 2019 (1)
» augusti 2019 (1)
» juli 2019 (1)
» juni 2019 (2)
» maj 2019 (4)
» april 2019 (2)
» mars 2019 (2)
» februari 2019 (4)
» januari 2019 (3)
» december 2018 (2)
» november 2018 (2)
» oktober 2018 (4)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (4)
» mars 2018 (4)
» februari 2018 (3)
» januari 2018 (4)
» december 2017 (4)
» november 2017 (4)
» oktober 2017 (5)
» juni 2017 (2)
» maj 2017 (3)
» april 2017 (3)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (4)
» december 2016 (3)
» november 2016 (3)
» oktober 2016 (4)
» juni 2016 (1)
» maj 2016 (5)
» april 2016 (3)
» mars 2016 (4)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (4)
» december 2015 (4)
» november 2015 (4)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (1)
» juni 2015 (1)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (3)
» mars 2015 (5)
» februari 2015 (3)
» januari 2015 (4)
» december 2014 (4)
» november 2014 (4)
» oktober 2014 (4)
» augusti 2014 (1)
» juli 2014 (1)
» juni 2014 (6)
» maj 2014 (3)
» april 2014 (5)
» mars 2014 (4)
» februari 2014 (3)
» januari 2014 (4)
» december 2013 (3)
» november 2013 (5)
» oktober 2013 (3)
» augusti 2013 (2)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (5)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (4)
» februari 2013 (4)
» januari 2013 (5)
» december 2012 (3)
» november 2012 (4)
» oktober 2012 (5)
» augusti 2012 (5)
» juli 2012 (5)

visar: arkiv för mars 2014

onsdag 26 mars

Naturen ler sitt vackraste leende.

Spat nr 78

Naturen ler sitt vackraste leende.
Och.
En skola för livet

Blasippa_Hepatica_nobilis_300.jpg

Vi har morgon i sol och blänkande Albysjövatten. Naturen ler sitt vackraste leende mot oss i dag. När någon ler åt oss ska vi le tillbaka. Hur kan vi le mot naturen?
Genom att vara rädda om den.
Genom att beundra det vackra som finns i den.

 

 

Vi var i går i vår blåsippebacke intill skogkyrkogården. Den finns i vår närhet.
Hela backen lyste blå.

Blasippa_3.jpg

 

 

Solen sken på blåsipporna som hälsade oss välkomna genom att vara utslagna.Vi gick försiktigt så att vi kunde se de vackra blommorna och njuta av deras skönhet.

 

 

 

 

När jag ser blommor i naturen tänker jag på barn. Barn är också glada och beundransvärda. Det vet vi. De kan också vara jobbiga, sura och motsträviga. Det vet vi som levt med eller i närheten av barn
*
Vi var nyligen i Farsta galleria för att se på vårkläder. Farsta är en av Stockholms södra ”förstäder”. Jag satt en lång stund på en soffa och såg barn, vuxna och äldre personer strömma förbi ”min” plats.
Jag såg många barn.
Sverige kommer inte att bli avfolkat i framtiden. Det kan jag förstå av mängden barn jag såg i lördags. Stockholm ökar med två stora SL-bussar varje dag.
Enligt statistiken.
*
Jag tror att det behövs flera SL-bussar för att markera folkökningen. Problem är att politikerna i Stockholmsområdet inte har insett att folk som kommer till stan behöver någonstans att bo. De som inte har någonstans att bo flyttar in hos folk som har någonstans att bo. Många lägenheter fylls på av flera familjer. Det blir ganska trångt men det går. Tror jag i all fall att det gör. Kanske gör det inte det överallt.
Men.
”Finns det hjärterum finns det stjärterum”, finns det ett gammalt talesätt som säger.
Vi får hoppas på det.
*
För dem som har pengar finns alltid bostäder att köpa. En fyrarumslägenhet på nittio kvm i innerstan såldes nyligen för sju miljoner kronor.
”Sjuk” skulle jag vilja kalla Stockholms bostadsmarknad i dag.
*
Barn är som blåsippor. När solen lyser på blåsippor slår de ut. När föräldrar ger barnen kärlek och värme ges möjlighet för barnen att lysa mot sina föräldrar och världen
När solen går ner slår blåsipporna ihop sina blad. När barn blir dåligt behandlade finns stora risker att barnen inte kommer att må bra i sina viktiga barndomstider.
*
Oroas gör jag också över den barnfattigdom som finns i Sverige. Barn får växa upp ekonomiskt olika. De får gå i skolor med ojämlika förhållanden. Alla barn får inte samma chanser i livet. Inte i Stockholmsområdet i varje fall. De duktiga barnen och de välbeställdas barn går först. Därefter kommer resten.
*
Nu talas om skolan varje dag. Partierna övertrumfar varandra med olika förslag. Jag hör aldrig talas om att dagens skola skall vara ”En skola för livet”, där barnen får utveckla kulturellt skapande, solidariskt och bra socialt beteende, sina möjligheter till kunskaper och tekniska skickligheter. Målet i dag är att de unga människorna så fort som möjligt skall bli lönsamma. De skall kommenderas fram till resultat.
– För vem skall de bli lönsamma är en berättigad fråga?
– Marknaden är det politiska svaret.
*
I ”Skolan för livet” utvecklas HELA MÄNNISKAN. Den skolan tror jag på.
*
När vi gick bland blåsipporna aktade vi oss för att trampa på dem. När vi ska leda barn får vi akta oss så vi inte trampar på någon av dem vi ska leda. Rättvisa och fasthet är ingredienser i undervisningen. Undervisning och ledarskap är mänskliga kärleksakter.Kärleksakterna är svåra men nödvändiga att utföra om vi ska nå det riktigt bra samhället.
*
Stå på er alla lärare. Jag tror på er som vill ge barnen en ”Skola för livet”. LYCKA TILL./Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

torsdag 20 mars

Jag har en egen soffa att sitta i här i Landet F

Spalt 77

Jag har en egen soffa att sitta i här i Landet Fantasia.
*
Jag sitter på min soffa i Landet Fantasia. Jag talar med Saravit som bor i det landet. Det är sant det jag skriver:
– Jag har en egen soffa att sitta i här i Landet Fantasia.
– Varför vill du ha en egen soffa här? Frågar Saravit
Mitt svar till Saravit är:
– Jag har i min fantasi önskat mig en soffa i det här fantasilandet så jag, när jag är här, kan sitta och njuta av min fantasi i min fantasivärld.
Saravit svarar:
– Alla, som vill, kan önska sig en soffa i fantasin. Alla som vill kan önska sig vad som helst med fantasins hjälp. Det är bara att släppa loss tankarna och låta dem skena till de områden i hjärnorna som sköter fantasin.
Jag svarar:
– Det dagliga livet lever jag i nuet. Jag tar till mig av allt elände som sker på vår jord,
– Hur så
– Jag kan inte komma förbi och tysta sanningen att mer än tiotusen barn dödats i Syriernas krig.
Saravit:
– Hur tänker du då?
– Till vilken nytta och till vems gagn har barnen mördats? Frågar jag mig själv och andra som vill höra på.
Jag fortsätter:
– Jag vill glömma alla självmördarmord där självmördarna lurats att tro att de kommer till något paradis, någonstans ingen vet, om de mördar sig själva och ett antal andra människor som finns i närheten när bomberna smäller. Detta jag berättar nu sker inte i fantasin. Det sker i verkligheten. Jag orkar snart inte med att veta om allt elände på vår jord
*
När jag sagt detta hör jag musik. Musikerna står och sitter på ett blomstersmyckat podium. Jag hör mjuka sköna toner sprida sig i området. Plötsligt tystnar alla instrumenten.
Utom en trumpet.
Den ensamma trumpeten fyller hela området med sina fina toner. Jag njuter av musiken och blomlandsmiljön där jag sitter. När även trumpeten tystnar hörs en vacker kvinnoröst berätta. Det är Saravit som flyttat sig till podiet. Hon säger med sin kärleksfulla röst:
– Tid rinner undan så fort att ni människor inte märker att den runnit undan förrän ni står på tröskeln till något ni inte vet vad det är.
Saravit fortsätter:
Om ni fick veta att ni har en dag kvar att leva. Vad skulle ni göra då? Kanske skulle ni söka upp det bästa ni visste. Min fråga till er människor är: ”Varför vänta till sista dagen med att söka det bästa. Varför inte söka det bästa varje dag.
Hela livet ut.
Ni har rätt att söka:
Det goda, Det vackra.
Det sköna. Det glädjerika.”
Om ni handskas rätt med det goda kan ni sprida det till medmänniskor ni har omkring er.
*
Musikerna börjar spela igen. De fyller mig med kärleksvarm musik. Jag sitter i min soffa i Landet Fantasia och njuter. Saravit säger när musiken tonat ner en aning:
– Bären varandras bördor, har någon sagt att ni ska göra ni människor. Det är aldrig fel att hjälpa varandra men jag säger:
”Hjälp varandra att lätta på och bli av med bördorna. Livet kan bli lättare och enklare att leva då.”

-Det är nog lättare sagt än gjort, svarar jag Saravit. Vi är bara människor.
– Det är inte så bara att vara människa, svarar Saravit innan musiken tar över helt igen.
*
Jag sitter en stund till och njuter av blommorna och musiken innan jag lämnar min soffa i Landet Fantasia./Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 11 mars

Jag hälsar solen och våren: Välkomna

Spalt nr 76

zonnetje121.gifÄntligen skiner solen.
Den skiner rakt in i mina sinnen.
Den gör mig glad.
Solen skiner på vattnet i Albysjön och på Mälaren
Den skiner på husen i Alby och Fittja.
På Vårby Gård. Kungens kurva, Skärholmen och på Globen i den stora staden Stockholm.
*
Solen skiner på människorna här och de vilda djuren i skogarna bredvid vårt berg.
Den skiner på mattar och hussar som vandrar runt med sina hundar.
Den skiner på katter och kattor som tassar omkring på Myrstuguberget.
Den skiner direkt på allt som inte ligger i skuggornas solförkrympta land.
*
Vad ska jag göra av denna vackra vårdag?
Är det förresten en vårdag jag upplever?
Är det inte bara en solbelyst senvinterdag?
Nej.
Det är den tidiga våren vi upplever.
Det är våren som breder ut sig i städer, på landsbygd, i skogar, på berg och i dalar.
Hör:
”Småfåglarna sjunger och kvittrar.”
Det gör de inte när de sitter uppburrade i buskar och träd och fryser.
*
Kanske kan det komma några kalldagar med snö i mars och april men dessa kalldagar kommer inte solen att acceptera.
”Hon” kommer att smälta vinterns snöpåhälsningar till små floder med vatten -som rinner bort.
*
Solen gör i dag att jag har vår i mina sinnen.
Våren är den där årstiden som är årets prolog.
Årets förspel.
Årets väntrum.
Vad väntar vi på?
Sommaren förstås.
Den svenska sommaren väntar jag på.
Det finns ingen skönare sommar än den svenska.
Tycker jag.
*
Men nu är det vår. Äntligen skiner solen.
Vad ska jag göra med denna soliga vårdag?
Det får jag fundera över.
*

Tänk om jag kunde bjuda ut alla mina vänner i Motala på kaffe och hembakat bröd.

Vart skulle jag bjuda alla?

Till stugorna på Råssnäsudden vill jag att alla skall komma.

Vi kunde ficka tillsammans

Titta på Vätterns glittrande vatten.

Och trivs med varandra i denna tidigvårens soliga glans.
Glad vår alla vänner./Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 4 mars

Familj handlar inte bara om blodsband

Spalt nr 75

Facebookvännen Maj-lis satte nyligen på Facebook in en bild med olika tänkespråk. Tänkespråken kommer från Arenafamilj.se.
Jag vill låna några av texterna. Jag börjar från början:
”Familj handlar inte bara om blodsband.”
*
Jag tycker att vi ska skilja på kärnfamilj, utökad familj och släkt.
Kärnfamiljen är den vanliga med mamma, pappa, barn. Dem lämnar vi i detta kåseri men inryms givetvis i släkten.
*
Vi som är släkt med varandra hör ihop genom våra släktgener.
Det innebär att vi kan vara en familj inom släkten.
Det innebär inte att vi måste vara familj med dem vi är släkt med.
Vi ska inte heller tvingas att umgås för att vi är släkt.
Familjeumgänget skall vara fritt.
Inte tvingande
*
”Familj handlar om de personer som du vill ha i ditt liv och som vill ha dig i sitt.”
(Text två från Arena)
Ett fotbollslag kan ”vara en utökad familj”. Jag tränade under sju år Idrottsföreningen Kamraterna (IFK) i Motala.
Visst var det kärleken till fotbollsspelet som drog oss samman och lusten att träna för att bli bra fotbollspelare. Men det var kamratskapet som gjorde att IFK utvecklades till en familj. Måtto nummer tre hos Arenafamiljen, något redigerat, är skrivet så här:
”Alla i laget fanns för varandra oavsett vad som hände.”
Konflikter löstes eftersom vi kände kamratvärmen.
*
Vi var inte en familj från början. Vi blev det med tiden. Killarna i laget hängde ihop även ”utanför planen”.
Många av oss i den dåtida IFK familjen har fortfarande kontakt med varandra.
*
Jag undrar hur många klubbar i vårt land som i dag kan räknas in som utökad familj mätt med IFK-Motalamått?
*
En annan utökad familj jag fick tillhöra fanns en tid i Motala Folkets Hus. Ledningen, de anställda och våra kulturgäster gjorde huset till ett andra hem. Det blev ett Levande hus med kultur på grund av att alla tog ansvar för verksamheterna
– och för varandra.
Solidaritet var inte bara ett ord. Det hade ett riktigt innehåll.
I Folkets Hus fanns de personer som ville umgås med varandra.
Därför blev Folkets hus en utökad familj.
*
Arena.se skriver i bilden Maj-lis publicerat:
”Det är en svindlande tanke - hur stor din familj faktiskt kan vara.”
*
Tanken att familjen kan bli riktigt stor är svindlande.
Men hur många stora familjer kan vi få.
Vår värld är ingen familj i dag.
Jag undrar:
-Kan världen någonsin bli en storfamilj.
Det vi ofta ser är hur familjer splittras och att människor mördar varandra.
Exempel:
I Irak, Syrien, Ukraina och vid Islamistdödsattacker som förekommer på olika platser i världen. Nu senast i Nigeria
Detta jag räknat upp omöjliggör för jordens folk att i ”Tiden Nu” vara en utökad storfamilj.
*
Kan vårt land i dag anses vara en utökad familj.
Inkomstklyftorna ökar.
De fattiga blir fler och fler.
Många gamla blir misskötta där de skall få vård.
Många barn lär det de ska lära sig i skolan.
Andra lär sig inte.
Vårt land håller på att dras isär.
Sverige börjar bli egoismens marknads- och salutorg där pengar styr allt mer.
*
Familj handlar inte bara om blodsband står det skrivet i Maj-lis insatta bild.
Nej, det gör det inte
Det handlar också om respekt för varandra ömsesidig solidaritet och sann mänsklig kärleksmoral med värme.
Har vi tillräckligt av detta i Sverige för att vi ska anses vara en utökad familj.
En fråga bara.
Med hälsningar/Knut K

 

 

 

 

 

 

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng