Arkiv

» juni 2020 (2)
» maj 2020 (1)
» april 2020 (1)
» mars 2020 (3)
» november 2019 (1)
» oktober 2019 (1)
» augusti 2019 (1)
» juli 2019 (1)
» juni 2019 (2)
» maj 2019 (4)
» april 2019 (2)
» mars 2019 (2)
» februari 2019 (4)
» januari 2019 (3)
» december 2018 (2)
» november 2018 (2)
» oktober 2018 (4)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (4)
» mars 2018 (4)
» februari 2018 (3)
» januari 2018 (4)
» december 2017 (4)
» november 2017 (4)
» oktober 2017 (5)
» juni 2017 (2)
» maj 2017 (3)
» april 2017 (3)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (4)
» december 2016 (3)
» november 2016 (3)
» oktober 2016 (4)
» juni 2016 (1)
» maj 2016 (5)
» april 2016 (3)
» mars 2016 (4)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (4)
» december 2015 (4)
» november 2015 (4)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (1)
» juni 2015 (1)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (3)
» mars 2015 (5)
» februari 2015 (3)
» januari 2015 (4)
» december 2014 (4)
» november 2014 (4)
» oktober 2014 (4)
» augusti 2014 (1)
» juli 2014 (1)
» juni 2014 (6)
» maj 2014 (3)
» april 2014 (5)
» mars 2014 (4)
» februari 2014 (3)
» januari 2014 (4)
» december 2013 (3)
» november 2013 (5)
» oktober 2013 (3)
» augusti 2013 (2)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (5)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (4)
» februari 2013 (4)
» januari 2013 (5)
» december 2012 (3)
» november 2012 (4)
» oktober 2012 (5)
» augusti 2012 (5)
» juli 2012 (5)

visar: arkiv för februari 2014

fredag 28 februari

Varför?

Spalt nr 74

Det knakar och brakar i vår vackra värld. Hus brinner.
Människor dör.
Många är vi som frågar;
Varför?
*
Ett jordklot föddes i rymden.
För mycket länge sedan.
Där bor vi människor nu.
Ingen av oss har bett om att få leva på jorden.
Vi lever våra utmätta tider här ändå.
*
Vi får leva tillsammans med djur och växter.
Vatten och luft är vi beroende av.
Våra hjärnor har utvecklats till någonting stort:
Vi kan tänka ut mycket med våra hjärnor i dag.

Vi kan upptäcka jordens och rymdens mysterier med dem.
Vi har hittat svarta hål i rymden.
Vi kan åka till månen.
Vi kan byta organ i våra kroppar.

*
Vi som lever nu fick våra liv till skänks.
Det tackar i varje fall jag för.
Livet är den högsta gåva världen ger.
Vi kan möta glädje
Vi kan möta skönhet
Vi kan leva i kärlek
Vi är givare
Vi är mottagare
Vad ger vi?
Vad får vi?
Min fråga igen;
-Varför har vi krig?
*
Vi har ett talesätt som säger:
– Det vi sår får vi skörda.
Min fråga är:
– Vem är det som sått det vi nu skördar runt om i vår vackra, underbart varma, men också krigiskt iskalla och småaktiga värld?
*
Vi har ett litet ord som heter FRED.
Vad betyder Fred i dessa dagar?
Betyder Fred att vi inte slår ihjäl varandra där freden finns?
Om vi slår ihjäl varandra är det väl ordet KRIG som blir aktuellt.
*
Krigen ger människor rädsla, ångest, lidande och död.
Fred är grunden för utveckling, levnadsvärme och kärlek.
*
Krig är det ena. Fred är det andra
Aldrig mötas de två.
Vi ska inte kriga oss till fred.
Vi ska avsluta krigen.
Var de än finns
*
Så enkelt det låter.
Det är inte enkelt att ersätta Krig med Fred.
Kanske är det omöjligt. En fråga till:
-Varför har vi numera Fred i den tidigare så krigiska Norden.
Vi slår inte ihjäl varandra när vi är oense.
Vi krigar inte till oss Norges oljepengar.
Vårt grannland Norge är rikaste landet i världen.
De får ha sina pengar i Fred.
*
Vad skall vi göra där krig och krigsliknade förhållanden råder?
Varför har vi krig
Jag kan ställa frågorna men har inga svar.
*
Det knakar och brakar i vår vackra värld.
Hus brinner.
Människor dör.
Många är vi som frågar;
Varför?

Jag önskar alla en god fredlig kärleksvarm vårtid/Knut K

Kommentarer: 0 Permalänk

onsdag 19 februari

Berättelser från den enda vägen

Spalt nr 73

”Den mätta dagen den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
*
Nog finns det mål och mening i vår färd
Men det är vägen som är mödan värd.”
*
Så skrev Karin Boye i en dikt.
*
Jag har upplevt under min fotbollskarriär att det är vägen som är mödan värd.
*
Jag drömde som barn om att få spela fotboll. Vägen jag stakade ut gick till allsvenskan.
Jag visste att vägen skulle bli lång, krokig och besvärlig.
Jag hade många motgångar.
Jag upplevde mycken glädje.
Jag lärde känna medmänniskor och fick många kamrater efter vägen.
Vägen jag gick var mödan värd.
Vägen var spännande att gå.
*
Allt jag gjorde och tänkte rättades in på vägen mot allsvenskan.
Jag lämnade mina föräldrar i Frödinge i Småland och mina möjligheter att överta föräldrarnas gård.
Jag gick Lunnevad folkhögskola för att kunna få utbildning och jobb så jag kunde äta och leva under tiden jag gick vägen jag stakat ut.
*
Jag varnades för mitt livsval.
– Inte tror du att en bonnunge som du kan bli allsvensk fotbollsspelare, sa en släkting till mig i Frödinge.
– Om du skall nå ditt mål måste du ha anlag för fotbollsspelet och ett mycket bra bollsinne. Har du anlag och bollsinne? Sa och frågade vänner till mig.
Anlag visste jag inte vad det var. Bollsinnet och tekniken tränade jag upp.
*
Jag valde vägen från FBSK i Frödinge till BK Kenty i Linköping. Blev knäskadad. Saknade jobb efter Lunnevad Folkhögskola och saknade lag att spela allsvensk fotboll med.
Livet var krisigt men jag tvekade aldrig.
Jag skulle gå min väg.
Vägen låg framför mig och målet hägrade.
Jag nådde framgångar.
Efterhand.
Jag fick vara med om att med mitt lag BK Kenty stiga upp genom serierna.
Vi gick från division fyra till division två på fyra år.
*
Jag hängde med och gjorde mål och fick ofta beröm.
Jag kände ett sug till matcherna på fotbollsplanerna.
Jag kände lusten, spänningen, glädjen. Publiktrycket.
Men upplevde också besvikelser
Varje match var en ny liten väg. Det var det som hände under matcherna som var mödan värd. När matcherna var slut var törsten släckt och lusten riktade sig mot nästa match.
Och nästa Och nästa.
Matcherna blev vägen som ledde framåt.
Mot allsvenskan.
*
Jag fick erbjudande att komma till Motala och spela med Motala AIF. Supporterklubben hjälpte mig att få anställning som polis och en villa att bo i till familjen.
Och vägen nådde fram till allsvenskan.
Med MAIF.
*
När jag sprang in på Idrottsparken i Motala för att debutera i allsvenskan hade jag nått mitt mål. Jag kände mig mycket glad men inte nöjd. Jag hade upptäckt att livet inte bara består av fotboll.
Jag fick på grund av oförsiktighet en inflammation på hjärtmuskeln som oroade mig.
Jag ville leva.
Jag hade bildat familj.
Vi i familjen behövde pengar för att klara uppehället.

Jag gick Polisskolan i Norrköping.

Utan lön.
Jag fick ett jobb som polis. Det krävde att jag gjorde rätt i samhället och jag skulle lära andra att göra rätt.
*
Jag kände mig en tid mätt på fotbollen. Jag törstade efter andra saker i livet.
Min väg hade plötsligt delat upp sig i många olika vägar.
Vart skulle jag gå nu?
Hur skulle jag göra?
Vad skulle jag välja?
Vad ville jag bli?
*
Jag har hela mitt liv läst böcker. Karin Boyes författarskap har jag alltid gillat. Sista två raderna i hennes dikt ”Rörelse” slutar så här:
”Bryt up. Bryt upp. Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.”
*
Jag bröt upp från min enda fotbollsväg och valde att prova andra vägar. Jag slutade inte med fotboll. Jag valde att som tränare hjälpa andra att finna glädjen, spänningen och lusten som finns i det härliga fotbollsspelet.
*
Karin Boye skrev;
”Den mätta dagen den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Jag törstade vidare genom livet.
Jag törstar fortfarande
Vägen, livet, har varit mödan värd.
För mig.
*
God törst, vänner, önskar jag er denna tidiga mörka morgon./Knut K

 

Kommentarer: 1 Permalänk

måndag 3 februari

I denna tidiga morgon rinner snösmältvattnet ner

Spalt nr 72

I denna tidiga morgon rinner snösmältvattnet ner från taken.
I förrgår skrev jag så här.
*
Jag ska inte berätta om snön som föll i natt.
Hela Sverige fick snö.
Tror jag i alla fall.
Många gillar snö.
Andra gör det inte.
Jag ska inte berätta min uppfattning.
Om snö.
Jag ska inte skriva
Om snön.
Nu gjorde jag det.
Vad gjorde jag?
Skrev om snön som föll i natt.
Ursäkta mig.
*
Jag ska berätta om livet självt.
Jag ska berätta om paret som är över 90 år.
och finns på ett äldreboende i Vårt Vackra Avlånga Land.
De har förälskat sig.
I varandra.
Det ska jag skriva om
*
Jag såg dem på TV i går kväll
Kärlek fanns i deras ögon.
Ömhet i deras röster
*
Vem sa att förälskelse endast tillhör ungdomen.
Hur många såg TV – bilderna när de två nittioåringarna kärleksfullt sökte efter varandras händer.
Kvinnan var vacker i sin ålderdom.
Mannen såg stark ut.
De var ett par som det lyste om.
De lever i kärlekens ljus.
De tillhör livet självt.
Det vill jag skriva och berätta om.
Nu har jag berättat att förälskelse inte bara tillhör ungdom.
Jag har berättat att kärleken tillhör alla. .
Äldre. Yngre och Mittemellan
*
Kärleken är som vattnet på jorden.
Om inte vattnet fanns skulle vi törsta ihjäl.
Om kärlek inte fanns skulle vi dö i iskalla drivor av hat.
Kärleken håller hatet under kontroll.
Ju mer kärlek vi har ju varmare blir jordens levnadsklimat.
Farligast av allt är hatet.
Viktigast av allt är kärleken.
*
Det vill jag skriva om.
Det har jag gjort.
Nu.
En kärleksfull dag önskar jag alla
som läser denna min berättelse.
Min önskan gäller alla åldrar;
yngre, äldre och i mittemellan./ Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng