Arkiv

» juni 2020 (2)
» maj 2020 (1)
» april 2020 (1)
» mars 2020 (3)
» november 2019 (1)
» oktober 2019 (1)
» augusti 2019 (1)
» juli 2019 (1)
» juni 2019 (2)
» maj 2019 (4)
» april 2019 (2)
» mars 2019 (2)
» februari 2019 (4)
» januari 2019 (3)
» december 2018 (2)
» november 2018 (2)
» oktober 2018 (4)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (4)
» mars 2018 (4)
» februari 2018 (3)
» januari 2018 (4)
» december 2017 (4)
» november 2017 (4)
» oktober 2017 (5)
» juni 2017 (2)
» maj 2017 (3)
» april 2017 (3)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (4)
» december 2016 (3)
» november 2016 (3)
» oktober 2016 (4)
» juni 2016 (1)
» maj 2016 (5)
» april 2016 (3)
» mars 2016 (4)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (4)
» december 2015 (4)
» november 2015 (4)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (1)
» juni 2015 (1)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (3)
» mars 2015 (5)
» februari 2015 (3)
» januari 2015 (4)
» december 2014 (4)
» november 2014 (4)
» oktober 2014 (4)
» augusti 2014 (1)
» juli 2014 (1)
» juni 2014 (6)
» maj 2014 (3)
» april 2014 (5)
» mars 2014 (4)
» februari 2014 (3)
» januari 2014 (4)
» december 2013 (3)
» november 2013 (5)
» oktober 2013 (3)
» augusti 2013 (2)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (5)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (4)
» februari 2013 (4)
» januari 2013 (5)
» december 2012 (3)
» november 2012 (4)
» oktober 2012 (5)
» augusti 2012 (5)
» juli 2012 (5)

visar: arkiv för december 2014

söndag 28 december

Tankar en söndagsmorgon strax före Jul 2014.

Spalt nr 110

Adventsstjärnor och julljus lyser och glimmar i fönstren runt omkring där vi bor. Mörkret omringar husen nu tidigt på morgonen. Skogen där inga ljus finns är mörk. Tumba centrum är upplyst trots att inga kunder är där och handlar. Många sover i husen. Några är vakna som jag är. Jag älskar morgnarna med sin stillhet. Jag har ännu inte sett en enda bil i rörelse. På parkeringen mellan husen står de, bilarna, frostbeklädda och väntar på att bli skrapade. I dag får de nog vänta länge på att bli befriade från frosten. Det är söndag i dag. Det är vilodag.
*
Hur många vilar i dag? Inte vet jag. Men många är det. Jag vilar inte. Jag tänker och skriver. Och trivs med det. Jag trivs också i vila när jag kan låta tankarna fara fria. Är min tanke fri när den lämnar mitt huvud? I dagens informationsvärld blir vi ständigt på verkade av reklam och information. Hur kan jag veta att inte hjärnan tagit upp en reklamsnutt från i går och förgiftad mina tankar med innehållet.
Hur kan jag veta att jag inte tagit upp ett politiskt inlägg och låtit mig bli påverkad av budskapet.
Det kan jag inte veta.
*
Jag vill bestämma själv över mina tankar - och det jag gör. När jag lämnar min röstsedel i mars ska jag veta att det är jag som röstar. Jag ska rösta utifrån min övertygelse. Inte på grund av politisk propaganda. Jag ska innan valet bestämma mig för vilket samhälle jag vill leva och bo i. Det är först när jag vet hur jag vill ha samhället som min röst kan bli min röst.
Helt och fullt.
*
Jag låter tankarna fara in i framtiden och leta efter hur vi ska leva. Tekniskt kommer de som får leva i framtiden att få vara med om fantastiska saker. Jag har förstått av forskarna inom tekniken att det är så. Jag kan för litet för att berätta om teknikens utveckling men jag vet att den blir av och att den blir fantastisk.
*
Inom sjukvården kommer också mycket bra att hända. Bland annat på grund av teknikutvecklingen i samhället. Jag konstaterar det och lämnar sjukvården i utvecklingsväntrummen. Men vi ska veta att mycket kommer att bli annorlunda i operationssalarna i framtiden.
*
Hur ska vi människor få leva i fred? Den frågan är svår att svara på. Vi måste utgå ifrån hur vi har det i tiden Nu och från det läget öppna dörrarna och stiga in i framtiden. När jag stigit in i framtiden vill jag inte se krig, brutala mord, oärlighet, falskhet, snikenhet, fattigdom, nöd, hänsynslöshet, ofrihet. Jag vill inte se detta jag räknat upp existera i framtidens land. Allt detta finns i dag. Det ligger som hinder framför ingångarna till det solidariska och kärleksfulla samhället. Dessa hinder måste vi få bort innan framtidens dörrar kan öppnas och tesen om människors rättigheter, skyldigheter och lika värde skall bli verklighet.
*
Jag vill bestämma själv över mina tankar - och det jag gör. När jag lämnar min röstsedel i mars ska jag veta att det är jag som röstar. Jag ska rösta utifrån min övertygelse. Inte på grund av politisk propaganda. Jag ska innan valet bestämma mig för vilket samhälle jag vill leva och bo i. Det är först när jag vet hur jag vill ha samhället som min röst kan bli min röst.
Helt och fullt.
God Jul Alla. Önskar /Knut K

Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 15 december

Hur långt har jag kvar?

Spalt nr 109

Lång väg har jag gått mot ett fjärran mål. Hur långt har jag kvar?
Det vet jag inte
Men jag går gärna. Så långt det går.
*
De finns dagar som varit tunga att passera.
Jag har gråtit av sorg när mina nära gått bort.
Jag har varit ledsen när mina vänner lidit.
Jag har tagit åt mig när något gått mig emot.
*
Glädjens sol föser mig fram.
Och upp.
Framgångar lättar mina sinnen - och gör mig glad.
Jag tycker om när någon gillar det jag skriver.
Jag är människa.
Ett jag.
Som ofta mått bra
Men aldrig förstått varför just jag är här.
På denna jord.
*
Varför blev jag den jag är?
Det är frågan jag går och grubblar på.
*
Jag vet varför jag kom till världen.
Det var mina föräldrar som bestämde det.
Eller i alla fall gjorde de att jag finns här nu.
De gjorde i min barndom att jag blev som jag blev.
I varje fall som social figur.
*
Är jag nöjd med att jag är som jag är?
Javisst är jag det.
Om jag inte vore nöjd skulle jag vara missnöjd med något jag inte vet vad det är och varför jag är som jag är.
Att jag blev som jag blev och är som jag är har jag givetvis mig själv att skylla.
Jag kan inte skylla på Gud. Inte på Jesus. Inte på Bibeln.
De rätta val jag gjort i livets valstuga tar jag åt mig äran av. När jag valt fel har jag mig själv att skylla.
I varje fall tror jag att det är så i mina valprogram.
*
Innan jag slutar skriva i dag vill jag fråga mig själv;
– Blev det något av mig egentligen?
Kom jag till någon nytta i världen?
Jag kan svara med leende ansikte och glädje i mina sinnen:
– Jag har mina många vänner runt om i vårt Vackra Avlånga Land.
Jag har min nära och kära
Jag har mina barn och barnbarn. De finns och lever. De ger mig daglig glädje.
De för vidare en del av mig och det jag är och har varit. Kan det finnas något som är mer värt att leva för – än de goda vännerna, mina nära och kära, barnen och barnbarnen.
*
Lång väg har jag gått mot ett fjärran mål. Hur långt har jag kvar?
Det vet jag inte
Men jag går gärna. Så långt det går.
Med adventshälsning /Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

torsdag 11 december

Spalt nr 108



Kommentarer: 0 Permalänk

onsdag 3 december

Sångkörer skapar stämning inför Julen.

Spalt nr 107

*
Gläns över sjö och strand. Stjärna i fjärran, sjunger olika körer i vårt Vackra avlånga land nu inför Jul. Vi var i söndags på adventskonsert i Tuna Kyrka i Tumba. Den kyrkan ligger nära vårt nuvarande hem. Frödinge kyrka låg nära mitt föräldrahem när jag var barn och ung.
*
Kyrkklockorna hörde till Frödingebyn. Klockorna hörde till mitt liv. Klockorna spred sitt dånande ljud runt om i den lilla byn. När klockorna ringde på fredagarna visste vi att någon i socknen dött. Om den lilla klockan ringde först visste vi att den döda var en kvinna. Om den stora började var det en man som dött. På söndagarna ringde klockorna ”förstgång” klockan nio ”andgång” tio och ”samman till högmässa” klockan elva. Många söndagsmorgnar under min ungdom väckte kyrkklockorna mig med ”förstgångsringningarna” . Ibland, om natten innan varit lång och sen, somnade jag om och sov till ”andgångsringningen”. Det hände att jag sov ända tills klockorna
ringde ”samman till högmässa” klockan elva. 13:30 började FBSKs fotbollsmatcher som då alltid spelades på söndagarna. Många gick först på högmässan i kyrkan och sedan till fotbollsplan för att se FBSK vinna- eller förlora.
*
Religionen hade ett strakt grepp över människornas liv i vårt land när jag var barn och ung. Den kristna svenska kyrkan står inte lika stark i centrum av samhället nu längre. Det finns i dag så mycket icke kyrkligt som konkurrerar. Invandringen till Sverige har gjort att andra religioner och
trosuppfattningar kommit till vårt land. I samhället finns numera också andra kristna
organisationer än de svenska. Medlemmarna i dessa kyrkor kommer bl a från Syrien. ”Frireligiösa” kyrkor verkar på många platser i vårt land. Romersk-Katolska kyrkan finns i Stockholm och på andra platser. Muslimska lärans medlemmar blir allt flera i vårt land och
nya Moskéer byggs.De olika religionerna konkurrerar om människorna. Hur kommer den svenska Lutheranska kyrka stå sig i konkurrensen? En fråga bara.
*
Tuna kyrka var fullsatt i söndagskväll. Två mycket glada och skickliga sång- och musikledare och välsjungande körer gjorde att kvällen blev mycket stämningsfull och lyckad.
*
Konserten samlade in pengar till Svenska kyrkans kampanj ”Låt fler få fylla fem”. Jag läser om kampanjen på en stor tändsticksask jag fick när vi gick hem.Citat:
*
”Det farligaste som finns är att födas i fattigdom. Varje dag dör 7.100 barn innan fem års ålder på grund av näringsbrist, smutsigt vatten och brist på sjukvård. Ge flera mammor rätt till försörjning och självständighet –det räddar barns liv. Tänd hoppets ljus.”
*
Det var inte svårt att ge en riklig kollekt till det ändamålet när vi gick hem. Konserten var mycket bra och ändmålet med insamlingen oerhört viktig i vår ojämlika värld.
*
Vi borde inte behöva samla in pengar till barn som lever i den farliga fattigdomen. Vi borde inte ha en sådan fattigdom. Världen borde inte se ut som den gör. Men nu gör världen det - och då ska vi hjälpa till. En bra kampanj tycker jag svenska kyrkan genomför nu inför julen. Lycka till!
skriver jag. Kanske kan insamlingen göra att flera barn än nu får leva sina liv ”längre än till
Fem”./Knut K


Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng