Arkiv

» juni 2020 (2)
» maj 2020 (1)
» april 2020 (1)
» mars 2020 (3)
» november 2019 (1)
» oktober 2019 (1)
» augusti 2019 (1)
» juli 2019 (1)
» juni 2019 (2)
» maj 2019 (4)
» april 2019 (2)
» mars 2019 (2)
» februari 2019 (4)
» januari 2019 (3)
» december 2018 (2)
» november 2018 (2)
» oktober 2018 (4)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (4)
» mars 2018 (4)
» februari 2018 (3)
» januari 2018 (4)
» december 2017 (4)
» november 2017 (4)
» oktober 2017 (5)
» juni 2017 (2)
» maj 2017 (3)
» april 2017 (3)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (4)
» december 2016 (3)
» november 2016 (3)
» oktober 2016 (4)
» juni 2016 (1)
» maj 2016 (5)
» april 2016 (3)
» mars 2016 (4)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (4)
» december 2015 (4)
» november 2015 (4)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (1)
» juni 2015 (1)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (3)
» mars 2015 (5)
» februari 2015 (3)
» januari 2015 (4)
» december 2014 (4)
» november 2014 (4)
» oktober 2014 (4)
» augusti 2014 (1)
» juli 2014 (1)
» juni 2014 (6)
» maj 2014 (3)
» april 2014 (5)
» mars 2014 (4)
» februari 2014 (3)
» januari 2014 (4)
» december 2013 (3)
» november 2013 (5)
» oktober 2013 (3)
» augusti 2013 (2)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (5)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (4)
» februari 2013 (4)
» januari 2013 (5)
» december 2012 (3)
» november 2012 (4)
» oktober 2012 (5)
» augusti 2012 (5)
» juli 2012 (5)

visar: arkiv för september 2013

lördag 28 september

Mari möter Anders på Moon

Spalt nr 55

Mari möter Anders på Moon
*
Jag besöker Anders på Moon i hans röda stuga med vita knutar. Han bor ensam. Stugan ligger i skogens bryn. När jag kommer på morgonen sitter han ute i sin trädgårdsmöbel. Han har besök av Mari. De är mitt inne i ett samtal om livets skiftningar. Jag får en kopp kaffe när jag slår mig ner vid bordet.
Mari som är född i Motala säger; Hej Knut. Hon fortsätter:
– Kloka ord, Anders på Moon. Det ligger en stor sanning i det du säger. Är man vän med sig själv och tillfreds med sig själv borde det vara omöjligt att känna hat och avund. Den som inte hatar sig själv kan heller inte hata andra. Många människor förstår dock inte att det stora problemet är att de inte kan vara vän med sig själva utan denna känsla av självotillfredsställelse riktas utåt, mot andra. Det är svårt för många att känna att de duger när omgivningen och samhällsandan stipulerar så många krav på hur man ska vara och bete sig för att duga.
– Hur ska vi bete oss då? Frågar Anders på Moon
– Vi får försöka möta människor med förståelse och vänlighet. I ett sådant möte kan det vara extra viktigt att tänka "vad kan jag göra för gott för denna medmänniska". Lyckas vi göra något gott för en människa i en sådan situation har vi gjort gott även mot oss själva. Att sprida glädje och vänlighet är självgenererande precis som motsatsen är det. Det gäller att välja sida.
– Klokt och sant Mari, säger jag. Jag tror många upplever att de inte duger i dagens samhälle. Inte minst bland ungdomar och arbetslösa. En annan känsla som är svår är att känna sig "ickebehövd". Det är något annat än att inte duga. Men lika jobbigt. Kanske kommer bränder av bilar och skolor ur sådana känslor.
– Att inte känna sig behövd kan hänga ihop med känslan av att inte känna att man duger. "Jag duger inte, alltså behövs jag inte." Att varken känna sig behövd, eller känna att man duger leder till dålig självkänsla och stor frustration. Det måste vara svårt att leva om chanserna att skapa mening i ens eget liv är begränsade. Som du är inne på Knut är det sådana känslor plus vanmaktskänslor som många gånger ligger bakom det vi uppfattar som meningslös förstörelse. Säger Mari
– Hur löser vi problemen? undrar Anders
– Enda sättet att lösa dessa problem är att skapa förutsättningar för dessa ungdomar att känna sig delaktiga och behövda i samhället. Det är betydligt lättare sagt än gjort. Man får tänka på att det alltid finns en förklaring till människors olika beteenden; på samma sätt som en människa som mår bra och känner sig behövd och delaktig oftast har förmågan att "göra gott", har en människa som känner sig utanför samhället inte den förmågan, säger Mari
– Kan du utveckla dina tankar litet till, manar Anders.
– Om man alltid känt sig sviken och levt i ett utanförskap är det inte konstigt att man inte känner något ansvar för det samhälle man upplever har svikit. Ett destruktivt beteende är förstås aldrig acceptabelt, men istället för att bara döma som hemska och ouppfostrade borde vi kämpa för att ge alla förutsättningar att leva meningsfulla liv, svarar Mari
– Vem ska göra vad? Frågar jag
– Det är en av de största utmaningarna för politikerna i dagens samhälle. Istället för ett jobbskatteavdrag skulle jag hellre betala mer skatt om jag visste att det skapade förutsättningar för utsatta människor att leva drägligare liv! Jag vill leva i ett äkta solidariskt samhälle som ger alla människor möjlighet till människovärdiga liv.
*
Vi blir tysta alla tre och tänker på det Mari sagt.
– Ska vi gå en skogspromenad? Frågar Anders
Vi går genom skogsbrynet och in bland tallar och granar och björkar. Dagen vi är hos Anders är förmodligen en av de sista sommardagarna för i år. Lingonen lyser i skogen. De är vackra i sin fina röda färg. Inbäddade som de är i den starka grönskan. Anders visar oss vägen till en liten sjö. Vi sätter oss på varsin sten och ser ut över sjön. Anders öppnar och tar fram tre glas och en stor flaska med saft.
Vad bjuder du på, Anders? frågar jag
– Det är blandad svart och röd vinbärssaft som jag kokte när vinbären var mogna Jag fick så mycket att jag inte hinner dricka ur allt. Ni ska få varsin flaska med er hem.
*
Septembersolen lyser på oss och gör att vi kan sitta med bara armar och njuta av den vackra utsikten. Några svanar simmar på andra sidan av sjön. Solen glittrar vattnet.
– Vilken härlig dag, säger Mari. Jag önskar att flera hade möjlighet att njuta av allt det vackra livet har att ge och att alla kunde få känslan av att räcka till och vara behövda. Vårt samhälle skulle fungera mycket bättre då.
*
Långt senare går vi hem till Anders på Moon och fortsätter våra samtal. Anders tänker bjuda på kroppkakor med nyplockade och nykokta lingon.
– Det ska bli gott, spännande och trevligt, tänker jag/Knut K

Kommentarer: 0 Permalänk

söndag 22 september

Vi har så mycket lycka i världen

Spalt nr 54

  • Vi har så mycket lycka i världen. Den lyser oss till glädje i våra sinnen
  • * Morgonsolen kommer senare nu. Det mörka håller i längre på morgnarna. Vi går mot höst. Vad är det med det? Efter sommaren kommer hösten. Så har det varit så länge jag levat. Och så kommer det att bli när jag är borta. Hur det ska bli när jag är borta vill jag inte tänka på. Även fast jag vet att allt blir som det varit utom det att jag inte finns längre. En viss förändrig sker i min närhet. En tid. Sedan går livet vidare som om ingenting hade hänt. Visst. Jag har lämnat spår litet här och var där jag gått min livsvandring. Livets vindar kommer att blåsa igen spåren efter mig. Livsytan där jag gått blir slät och fin. Nya människor gör nya spår på sina vägar mot det slut alla av oss når.
  • * I naturen kommer hösten efter sommaren. Vintern efter hösten. Därefter börjar året om med våren. Den härliga våren. Allt blir grönt. Blommorna vaknar och växer sig till skön blomning. Solen värmer. Morgnarna blir ljusare och ljusare. Vi når den sköna sommaren igen. Jag hoppas att jag får vara med och göra nya sommarspår. Jag vill att mina texter ska leta sig fram i mitt huvud och nå ut till någon som vill läsa det jag skriver. Hur länge jag får vara med och göra spår vet ingen. Inte ens barnet som fötts på våren vet om det får sitta i det varma sommarstrandvattnet och plaska med de små händerna medan modern och fadern sitter i sanden och ler lyckligt över sitt barn.
  • * Vi har så mycket lycka i världen. Den lyser oss till glädje i våra sinnen. Ibland känner vi den inte. Lyckan alltså. . Vi rusar i väg och tror att den finns bakom nästa krök av livsvägen. När vi kommer till den nya kröken rusar vi mot nästa och nästa och upptäcker inte att lyckan finns nedpackad i livets ryggsäck vi alla bär men som vi för sällan öppnar. Lyckan är inte ett tillstånd som varar hela tiden. Den kan upplevas i kortare perioder. Ibland längre. Ibland inte alls. Vad ger lycka? * Vi ska inte bara söka reda på de stora husen. De fina bilarna. De höga höjderna. De rika människorna. De stora färgrika blommorna. Vi ska också kunna se och glädjas åt de små violerna i det höga gräset och uppmärksamma den oansenliga lilla blomman i vägdiket. Vi ska se det lilla barnet som är på väg in i livets lekrum. Att bli sedda är viktigt. Inte bara för barnen. Men mest för barnen och ungdomarna. De som blir sedda behöver inte bränna bilar för att bli uppmärksammade. * Vad är skönhet? Många köper sig glans för att bli sedda. De syns i storbilder på TV och i veckotidningarna. Det är inte den glansen som visar människans verkliga skönhet. Skönheten utvecklas inifrån. Jag har sett den hos människor jag mött. De har lyst genom den personlighet som skapats inne i deras hjärnor. Deras livslycka har gett dem så mycket skönhet att de kunnat dela med sig till sina medmänniskor. Egoismens tjänare delar inte med sig. De tar för sig istället.
  • * Jag vill skriva mina texter för att jag har lust att skriva. Jag läste i går ur professor Matti Bergström bok ”Hjärnans resurser”. Där står att hjärnan har en slumpgenerator i Hjärnstammen och en kunskapsgenerator i Hjärnbarken. Hur mycket av det jag skriver i dag har kommit från slumpgeneratorn? Hur mycket från kunskapen i hjärnbarken? Jag vet inte. Men jag vet att mycket av det jag skrivit i dag kommit till mig ”av sig självt”. Jag har skrivit ner det hjärnan gett mig att skriva om. En del av det jag fått av möjlighetsmolnen har jag skrivit.
  • * Bergström skriver om möjlighetsmoln som hjärnan släpper fram. Det kan vara en idé eller en faktauppgift. Möjlighetsmolnet finns framme bara en kort stund. Om jag inte tar det snabbt försvinner det igen. In i hjärnans labyrinter och glöms bort. Detta upplever jag varje gång jag skriver. Min hjärna matar mig med sina möjlighetsmoln och blåser bort dem igen om en kort stund. Nya möjlighetsmoln glider in från hjärnhorisonten. Ta dem eller inte ta dem. Det är frågan. För mig. Dem jag tog i dag finns nu att läsa i detta kåseri. En fråga till slut som jag tror att ingen kan svara på Var föds idéerna? Var väcks mina tankar till liv?
  • * Morgonsolen kommer senare nu. Det mörka håller i längre på morgnarna. Vi går mot höst. Hösten kan också vara fin att leva i. Alla vill vi leva. Eller hur?/ Knut K.

Kommentarer: 0 Permalänk

torsdag 12 september

En vanlig dag

Spalt nr 53

  • I Dag är en vanlig. Jag sitter på en stol i lingonskogen i Östra Boda i Värmland. Bakom mig rinner och porlar den lilla Även. Älven heter Älven. Fast det är en liten älv. Men ändå en älv. På botten kryper kräftor. På ytan simmar Skräddarna med sina långa ben.
  • * Att dagen är en vanlig dag beror på att jag ska gå på en teater i dag som heter ”En vanlig dag”. Den framförs här i lingonskogen. På en kulle. I salongen på kullen står vackra tallar. Tallarna är myndiga skogsfullmäktige män. Granarna är mer damlika i sina granklänningar. På en del platser på kullen finns de lövrika björkarna. De liknar de mjuka ledamöterna i skogsfullmäktige som känner av vinden med sina löv och rasslar dem ibland otåligt.
  • * Just en sådan vanlig dag går jag på teatern. Den heter En vanlig dag. De som medverkar är: Huvudrollsinnehavaren som heter: Jan I dag. Medskådespelare är: Jon I Går. Olle I Förrgår. samt Morgan Morgon och Martin I Övermorgon.
  • * Jan I Dag inleder med att göra en vid gest över skogen och kullen och säga: – Jag är i dag glad över att världen är som den är. Njut av att världens viktigaste person och ledare Barack Obama besökte oss nyligen. Jag gläds över att vårt land är som det är. Se er här omkring här i lingonskagen. Se Älven och lyssna på dess skvalp och bubbel. Lyssna på det stora vattenfallet vid Älgsjön. Se och känn solen som värmer oss ända in i natursjälen.
  • * Olle I Förrgår avbryter Jan I dag med att säga – Jag som hade hand om I Förrgår hade ordning och reda på det mesta. Vi lät inte tjuvar och banditer råna och mörda folk. Varför bränns skolor och bilar? Varför låter ni internationella brottssyndikat verka och styra i landet Sverige? Varför är det så? Jan Idag.
  • * Skådesspelaren Jon Igår bryter in och säger: – Varför tillåts ett stort antal företagare utnyttja arbetare för svältlöner samtidigt som de smusslar bort skatten från vårt land. Hos Olle I Förrgår hölls bra kontakt med LO och SAF. De kämpade ”envar och för sitt” men kunde enas om det som var bra för folket i Sverige. I dag kan inte SAF klara av de fuskande företsagen. LO har hamnat vid sidan av det mesta i politiken och på arbetsmarknaden.
  • * Jan Idag svarar: – Jämt får jag höra att det var bättre hos Jon I Går och Olle i Förrgår. Kan ni inte se hur bra utvecklingen går i vårt land med datorerna och deras värld. Allt är snart datoriserat. Allt är snart individualiserat. Alla har valfrihet. Även de som inte har någon frihet att välja, kan välja. Vad de väljer vet de inte själva men det viktiga är att det ser som om de kan välja. Om en grupp i ett visst parti får som de vill kan män i framtiden hos Morgan Morgon och Martin Övermorgon välja mer än en hustru. Det är väl något att få utveckla Morgan Morgon och Martin I Övermorgon.
  • * Morgan Morgon svarar: – Mycket av det som var bra hos Jon i Går och Olle i Förrgår har du Jan Idag tippat över ända. Vad finns kvar av välfärden för andra än dem som redan har överresurser? Kan du svara på det Jan Idag?
  • * Martin i Övermorgon fortsätter: – Om du Jan Idag tror att vi ska sälja ut varenda ”gamling” och varenda skolbarn på den privata marknaden då tror du fel? Tills världen kommer till mig Martin I Övermorgon har människors hjärnor hittat ett bättre system för skola och äldreomsorg än att prisbedöma människorna hos riskkapitalister som inte ens betalar skatt i Sverige. Riskkapitalister som ofta låter vinster gå före godkänd vård.
  • * Jan Idag begär ordet men jag får se att klockan är mycket. Jag måste gå. Vi får lyssna färdigt på teatern ”En vanlig Dag” en annan dag. Trevlig eftersommar önskar jag alla vänner./Knut

 

 

Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 3 september

Vad är livet? .......

Spalt nr 52

Vad är livet? Vad menar vi när vi säger; ”Jag lever.”

*

En god vän Ann-Louise Andersson från Motala skrev i en kommentar:_

” I varje människa och i allt levande finns det gudomliga, det vi kallar Gud. Det är fint att vara förvissad om i mötet med världen, med varje människa vi möter.”

*

Ann-Louises text gav mig tankar, Vad är livet? Vad menar vi när vi säger;

– Jag lever.

Jag har inte svårt med att förstå vad som händer när vi lever.

Vi rör på oss.

Vi tänker,

Vi räknar ut vad vi ska göra och gör det vi räknat ut att vi ska göra.

Vi blir i våra jobb tillsagda att göra vissa saker och gör kanske det vi blir tillsagda att göra.

*

Efter födseln lär vi det vi inte fått med oss från generna och tiden i mammornas magar.

Vi lär oss leva livet.

Detta att vi lär oss leva livet. Det förstår jag också.

Jag förstår när Lill Babs sjunger;

– Nu ska jag leva livet. Nu ska jag leva livet.

Hon sjunger textraden många gånger så vi säkert ska förstå att hon ”ska leva livet”.

Jag vet inte vad hon tänkt göra när hon ska leva livet. Men jag förstår vad hon och sångförfattaren menar i sången.

*

Jag tror jag förstår vad Ann-Louise menar med sin text:

” I varje människa och i allt levande finns det gudomliga, Det vi kallar Gud.”

*

Jag har alltid trott och tror fortfarande att det finns något gott i varje människa. Även om jag tvivlar på att det goda finns hos dem som med hjälp av kemiska vapnen kvävde barn och vuxna människor i Syrien nyligen.

– Hur kan mänskliga hjärnor besluta sig för att göra sina medmänniskor så illa och utsätta de drabbade för sådana plågor som skedde?

Detta är en fråga som jag förmodligen inte kan få svar på, Men kemiska vapenattacken beordrades inte av godhet. Det kan jag konstatera.

Vi fick på TV se hur barn sakta kvävdes till döds i förfärliga plågor.

– Vad tänkte de som orsakat lidandet när de såg vad de ställt till med?

*

Vi har sett prov på människors ondska många gånger och vid olika tider av jordens historia. Jag har alltid haft svårt att förstå att så mycket ondska funnits och finns hos oss ”goda” människor.

*
Jag har trott att mänskligheten blivit klokare och att intelligensen ökat och gjort att vi förstått och nu förstår att människor, växter och djur ska leva tillsammans på jorden.

Vi ska inte slå ihjäl, skjuta eller på andra sätt mörda varandra.

Vi ska göra varandra ”gott” genom att släppa fram det goda vi har inom oss. Jag hoppas att vi föds för att leva bra med varandra och att vår levnadskultur är sådan att vi utvecklar det goda inom oss. Jag hoppas att det onda förs så långt in i hjärnorna att vi inte hittar det när vi blir provocerade att bruka det.

*

Detta onda som sker accepterar jag inte men jag förstår att det tillhör livet på jorden.

*

Det jag inte förstår är hur livs- och dödsnycklarna fungerar.

Finns det en livsnyckel som startar en människas liv när ägget befruktats?

Var vrids den på? Var och när börjar livet?

Finns det en dödsnyckel?

Var stängs livet av . Och hur?

*

Satsen ”Att leva livet.” Den förstår jag. Men vad är det som är livet?

Med denna undring och hälsning/Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng