Arkiv

» juni 2020 (2)
» maj 2020 (1)
» april 2020 (1)
» mars 2020 (3)
» november 2019 (1)
» oktober 2019 (1)
» augusti 2019 (1)
» juli 2019 (1)
» juni 2019 (2)
» maj 2019 (4)
» april 2019 (2)
» mars 2019 (2)
» februari 2019 (4)
» januari 2019 (3)
» december 2018 (2)
» november 2018 (2)
» oktober 2018 (4)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (4)
» mars 2018 (4)
» februari 2018 (3)
» januari 2018 (4)
» december 2017 (4)
» november 2017 (4)
» oktober 2017 (5)
» juni 2017 (2)
» maj 2017 (3)
» april 2017 (3)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (4)
» december 2016 (3)
» november 2016 (3)
» oktober 2016 (4)
» juni 2016 (1)
» maj 2016 (5)
» april 2016 (3)
» mars 2016 (4)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (4)
» december 2015 (4)
» november 2015 (4)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (1)
» juni 2015 (1)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (3)
» mars 2015 (5)
» februari 2015 (3)
» januari 2015 (4)
» december 2014 (4)
» november 2014 (4)
» oktober 2014 (4)
» augusti 2014 (1)
» juli 2014 (1)
» juni 2014 (6)
» maj 2014 (3)
» april 2014 (5)
» mars 2014 (4)
» februari 2014 (3)
» januari 2014 (4)
» december 2013 (3)
» november 2013 (5)
» oktober 2013 (3)
» augusti 2013 (2)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (5)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (4)
» februari 2013 (4)
» januari 2013 (5)
» december 2012 (3)
» november 2012 (4)
» oktober 2012 (5)
» augusti 2012 (5)
» juli 2012 (5)

visar: arkiv för juni 2013

fredag 7 juni

Medan syrenerna blommar

Spalt nr 49

  • Klivinge_Gard.jpg

  • Jag besöker Klivinge gård utanför Uppsala.
    Tidig morgon. Solen skiner.
    Redan.
    Utanför mitt fönster växer syrener.
    Dessa vackra doftfyllda blommor gör mig glad.
    Bara jag ser dem.
    När jag luktar på dem känner jag deras sköna doft
    Den doften ger mig ett lätt lyckorus.
    *
    Jag kan inte köra ut näsan genom fönstret och lukta på syrenerna just nu. Jag kan bara komma ihåg hur doften kändes i går när jag stack in näsan i en blomklase som den härliga släkten Syren lockade mig med och bjöd på.
    *
    De syrener jag ser just nu växer nära en stor gran. Granen är mycket högre än syrenen. Den ser ut att hålla en skyddande gren en bit över den mindre syrenen. Med den gesten verkar granen säga:
    – Rör inte min syren.
    – Jag ska inte röra din syren, svarar jag. Jag vill bara njuta av den.
    *
    Tiden är kort när syrenerna blommar. Men intensiv i sin blomning. Syrenbusken utanför mitt fönster ser ut som en stor klase syren. Den stora buskklasen har många mindre klasar som består av de små, mycket små blommorna syren. De kan vara mörkröda, vita och lila till färgen. Vita och lila syrener finns på olika platser här på Klivinge gård.
    *
    Jag ser i ett annat fönster den stora asken som jag kallar Yggdrasil Den står nu solbelyst. Yggdrasil har troligen stått på sin plats sedan 1730-talet när huset byggdes. Trädet är imponerande i sin omvidd och omkrets . Ägaren Lars Karlsson lät förra året trädexperter rensa bort vissna grenar och ge asken balans, frihet och friskhet.
    Stilig och mäktig är den där den står och minnar om äldre tider. Den står mitt i trädgården. Yggdrasil ser ut att säga:
    – Jag har sett saker du aldrig sett.
    - Du kan inte se och uppleva som jag, svarar jag
    – Nej, det kan jag inte men genom att jag finns kan du förstå tidens gång. Somliga av oss träd kan leva i många människogenerationer. Var och en av er människor lever i en generation. Var och en har sin egen generation. Den kan vara lång för vissa. Kortare för andra. Om jag kunde tänka och prata eller skriva som du skulle jag uppmana dina medmänniskor..
    – … att ta vara på livet, fyller jag i Yggdrasils tal, som han inte kan hålla, för att Yggdrasil är ett träd.
    Tala till Yggdrasil kan jag göra och svara på hans fantasital. Jag svarar:
    – ”Ta vara på livet.” Det säger många av oss varje dag till varandra
    – Vad menar ni med det? Undrar fantasimässigt Yggdrasil.
    – Ja! Vad menar vi med det? Jag funderar ibland på om livet är
    som ett upphittat föremål. Ett föremål vi kan ta hand om och bruka som vi vill efter hur det är konstruerat. Men livet är inget upphittat föremål. Vi har fått det till skänks.
    – Vad gör ni med ett föremål ni fått till skänks? Frågar Yggdrasil.
    – Kanske kastar vi bort det. Nej, kasta bort det kan vi inte. Kanske är det våra möjligheter att leva innehållsrika liv vi kastar bort. Livet finns tills vi dör.
    – Hur ska era liv se ut för att vara innehållsrika? Frågar Yggdrasil i mina fantasitankar. Han fortsätter;
    – Ni är så många. Ni är olika. Tror på olika Gudar och tillhör olika religioner och är med i olika politiska organisationer. Somliga människor är utfattiga. Andra lever i överrikedom. Det finns människor som arbetar all sin tid. Det finns massor som inte har arbete. Vilka av människorna på jorden upplever sig leva innehållsrika liv?
    Den frågan får jag av Asken Yggdrasil.
    *
    På den frågan Yggdrasil gav mig finns inget gemensamt svar att söka. Jag behöver inget gemensamt svar. Det finns lika många möjligheter att leva bra liv som det finns människor på jorden. Men vad som är bra liv finns det många uppfattningar om.
    – Vad är bra liv?
    Jag rullar bollen med den frågan vidare till dig min läsare.
    *
    Snart skall jag ut i syrenernas rike och förstå livets gång genom att se på Asken Yggdrasil. Jag skriver också och ändå:
    ”Ta vara på livet.”
    Även om jag inte riktigt vet vad det innebär för andra.
    Jag vill tro att jag vet vad det innebär för mig./Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng