Arkiv

» juni 2020 (2)
» maj 2020 (1)
» april 2020 (1)
» mars 2020 (3)
» november 2019 (1)
» oktober 2019 (1)
» augusti 2019 (1)
» juli 2019 (1)
» juni 2019 (2)
» maj 2019 (4)
» april 2019 (2)
» mars 2019 (2)
» februari 2019 (4)
» januari 2019 (3)
» december 2018 (2)
» november 2018 (2)
» oktober 2018 (4)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (4)
» mars 2018 (4)
» februari 2018 (3)
» januari 2018 (4)
» december 2017 (4)
» november 2017 (4)
» oktober 2017 (5)
» juni 2017 (2)
» maj 2017 (3)
» april 2017 (3)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (4)
» december 2016 (3)
» november 2016 (3)
» oktober 2016 (4)
» juni 2016 (1)
» maj 2016 (5)
» april 2016 (3)
» mars 2016 (4)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (4)
» december 2015 (4)
» november 2015 (4)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (1)
» juni 2015 (1)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (3)
» mars 2015 (5)
» februari 2015 (3)
» januari 2015 (4)
» december 2014 (4)
» november 2014 (4)
» oktober 2014 (4)
» augusti 2014 (1)
» juli 2014 (1)
» juni 2014 (6)
» maj 2014 (3)
» april 2014 (5)
» mars 2014 (4)
» februari 2014 (3)
» januari 2014 (4)
» december 2013 (3)
» november 2013 (5)
» oktober 2013 (3)
» augusti 2013 (2)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (5)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (4)
» februari 2013 (4)
» januari 2013 (5)
» december 2012 (3)
» november 2012 (4)
» oktober 2012 (5)
» augusti 2012 (5)
» juli 2012 (5)

visar: arkiv för maj 2013

torsdag 30 maj

• Vi mötte Ida och Emil i Lönneberga på Skansen

Spalt nr 48Ida_och_Emil.jpg

  • Solen skiner. Fåglarna kvittrar denna sköna lördag i maj. Vi har nästan sommar. Dagen är speciell för oss. Vi ska till Skansen och fira Emils i Lönneberga 50-årsdag. Skansen, Rabén&Sjögren, Astrid Lindgrens värld och Saltkråkan står bakom evenemanget. Jag ”känner på mig” att jag får gråta innan dagen är slut.
    Jag vet inte varför. Jag bara känner så.
    *
    Vi tar bilen till Kungsholmen och parkerar den där.
    Varför denna bilplacering när vi ska till Skansen?
    Skälet är att vi inte får åka bil till Skansen på lördagarna.
    *
    På Kungsholmen åker vi rulltrappa djupt ner i underjorden till den vackra blå T-banestationen som liknar ett berg ur ”Snövit och de sju dvärgarna.” Vi tar T-banetåget till Kungsträdgården och går till Sergels torg. Därifrån tar vi spårvagnen till Skansen.
    *
    Spårvagnen vi åker med är så full av folk att konduktörerna knappt får plats. Kontrollera några biljetter kan de inte. Det går inte att gå i gångarna.
    Många ska fira Emil på Skansen i dag.
    Många ska till det nya ABBA-Muséet på Djurgården.
    Många ska till Gröna Lund.
    Besökare till konstutställningarna på Valdemars Udde kan ckså åka med spårvagnen.
    Mycket finns det att göra. På Djurgården. I ”Storstan”. I dag.
    *

    Eftersom vi känner den skådespelerska som ska spela Emils syster Ida får vi gå in gratis på Skansen. Barn som är utklädda till Emil får också gå in gratis. Skansen är ”fylld av Emil”. Sagoläsning förekommer ur Astrids Lindgrens Emilböcker. Möjligheter ges till styltgång. Höskullelek. Porslinsmålning. Rulla tunnband. Hoppa rep och spela kula. På Bollnästorget kan vi handla ”mysser och bysser” och småländska specialiteter som näversöm och luffarslöjd. Möjlighet att gå en Emilpromenad finns med frågesport inlagd om ”Emil-bok-berättelser”. Priser finns att vinna.
    *
    Astrids Lindgrens ande finns hos oss alla som firar Emil på Skansen.
    Skansen är full av folk.
    Skansen är full av Emil.
    Vi går till platsen där teatergruppen skall spela upp ett sång- och skådespel om Emil, Ida, Emils och Idas föräldrar Anton och Alma, drängen Alfred och pigan Lina.
    Skådeplatsen ligger intill Bollnästorget. Fint inbäddad i naturen.
    Jag känner förväntan i luften när jag sitter på ”parkett”. Genom mina yrken i mitt liv har jag sett många teaterföreställningar. Alla har inte varit bra. Jag hoppas den här blir bra. Solen skiner på oss och värmer oss. Publiken fylls på med både äldre och yngre och barn. Barnen blir många innan föreställningen börjar.
    Många blir vi som vill se och höra om familjen från Katthult i Lönneberga socken i Småland. ”Mer än tusen pers” är vi säkert som samlats på åskådarplatserna.
    *
    Så kommer de då in på naturscenen; Emils pappa, Emils mamma, Ida och Lina.
    Men inte Emil och Alfred.
    Emils pappa bjuder in oss till kaffefest i det gröna och fria. Emils pappa ser att Emil saknas och säger;
    – Förgrömmade unge är han ute och gör hyss nu igen. Det kan va farligt i storstan.
    Hyss har Emil gjort. Han har släppt ut Skansens getter ur deras stängsel. Det berättar han när han och Alfred kommer in på naturscenen.
    Jakten sätter igång. Emils far jagar Emil för att placera honom i Snickarboa. Det blir inte Snickarboa den här gången. Emils mamma tar som vanligt Emil i försvar.
    *
    Spelet är i gång med kända händelser ur böcker och filmer. Vi får höra sånger ur den visskatt som också vuxit fram med Astrid Lindgrens berättelser med hjälp av skickliga kompositörer.
    Ida ber Emil att han ska lära henne göra hyss. Hon undrar hur Emil gör.
    – Jag gör inget särskilt. Hyssen bara kommer, säger Emil(Ungefär)
    *
    Jag rycks med av spelet. Jag njuter av sångerna och gläds åt sångarnas prestationer.
    Jag känner att mina tårar rinner fram under mina mörka solglasögon.
    Tårarna rinner mer och mer.
    När Ida sjunger sin sommarvisa droppar tårarna ner på min vita sommarskjorta.
    Varför gråter jag?
    Helt enkelt för att det jag ser är bra och att skådepelarna gör det skall göra så bra att de lockar fram mina glädjetårar.
    Jag berättar det positiva jag upplevt under föreställningen för regissören Robert. Jag tror han blev glad över det välförtjänta berömmet.
    *
    Efter föreställningen dukar vi upp god medhavd matsäck . Den matsäcken smakar extra bra i gröngräset efter en glädjefull föreställning i klart minne. Mysigt har vi i vår grupp. Med den goda matsäcken. Efter teatern. I Solen. På Skansen.
    *
    Visst går vi rundan och ser djuren innan vi åker hem.
    Det måste vi göra när vi är på Skansen.
    Hemresan med spårvagnen tar stopp på grund av att en taxi krockat med en spårvagn på Djurgårdsbron. Föraren av vår spårvagn spår oss lång väntan. Vi väntar inte. Vi går till Gröna Lund och tar den "överbefolkade" båten till Gamla Stan och buss 33 till Kungsholmen där vår bil står och väntar på oss. Bilen tar oss "sista biten hem".
    Även härligt spännande dagar tar slut.
    Jag är ganska slut jag också. Och mycket nöjd.
    *
    Tack till alla inblandade i vår grupp och i skådespelet för den fina Skansenlevnadsdagen jag fick uppleva./Knut K
    PS
    Jag fick gråta. Av glädje. Innan dagen tog slut
    DS

 

Kommentarer: 0 Permalänk

fredag 24 maj

 Hur skulle jorden se ut om vi inte fanns?

Spalt nr 47

  • Visst är det skönt när gräset är grönt
    Och solen skiner över backar och träd
    Visst är det skönt när blommor slår ut
    Och vackert lyser
    I vår fria natur.
    Visst är det skönt att du finns
    Och att jag finns.
    Hur skulle jorden se ut
    Om vi inte fanns
    *
    Om vi inte fanns
    du och jag
    skulle vi inte kunna skriva till varandra
    I dag.
    Du skulle inte kunna läsa min text
    som jag skriver just nu
    denna tidiga vackra torsdagsmorgon
    Du skulle inte kunna glädjas åt
    Som jag nyss skrev
    Att blommor slår ut
    i natur och rabatter
    och att solen lyser över backar och träd
    *
    Du skulle inte kunna glädjas åt
    Att läsa min text
    Om den nu är något att läsa
    Min text, menar jag.
    Det kanske det inte är
    Men jag skriver ändå.
    Jag tycker om när bokstäver blir ord
    Och ord blir meningar
    som berättar något
    om det som sker eller skett.
    *
    Vi kan alla berätta för varandra
    Med bokstäver
    Ord och meningar
    Somliga av oss berättar bäst i tal.
    Andra i skrift
    Somliga är bra på att lyssna
    För andra är ”lyssning” svårt
    Inte på grund av dålig hörsel
    utan på grund av
    att intresset för "lyssning" inte finns.
    *
    Den som pratar hela tiden får inte tid att lyssna.
    Den som inte lyssnar får inget veta
    *
    Vi har fått två öron och en mun
    Kan det betyda något om lyssning och tal.
    Vi har fått två ögon
    Kan det betyda något om
    att det är viktigt att kunna se och läsa.
    Det kan det nog kanske.
    Eller hur
    *
    Vi har fått en hjärna
    som kan lagra och hitta på saker
    Kan hjärnan vara till för
    att vi ska tänka över
    vad vi skriver och säger.
    Kan hjärnan också vara till för
    att vi ska hitta på saker och ting
    för att glädja andra – och oss själva?
    *
    Summan blir;
    At vi har en mun
    två öron och två ögon.
    Vi har alltså bra möjligheter att se
    höra och även att prata.
    Vi har en hjärna
    som kan tänka ut
    vad vi ska säga och göra
    *
    Vi är väl utrustade vi människor
    för att kunna prata med varandra
    Läsa vad vi skriver till varandra
    Och med hjärnans hjälp
    uppfatta vad som händer omkring oss.
    *
    Om vi inte fanns
    du och jag
    skulle vi inte kunna skriva till varandra
    I dag.
    Du skulle inte kunna läsa min text
    som jag skriver just nu
    denna tidiga vackra torsdagsmorgon
    Du skulle inte kunna glädjas åt
    Som jag nyss skrev
    Att blommor slår ut
    och att solen lyser över backar och träd
    *
    Men nu finns vi
    du och jag
    Det ska vi glädjas åt
    I dag
    / Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

fredag 17 maj

Vi tittar in på livets scener

Spalt nr 46

  • Vi tog T-banetåget från Skärholmen söder om söder i Stockholm. Klockan var förmiddag. Ändå mycket folk på tåget. Nästan fullt. Vid Axelsberg steg en man på. Vi kom i samtal med honom. Han bor nära Mälarens strand och har gjort så hela sitt liv. Mannen berättar om Axelsberg, Örnsberg och Mälarhöjden. När han kommer igång att berätta mjuknar hans ansikte. Hans mun ler. Han berättar om vackra Vinterviken där krutkungen Alfred Nobel byggde sina fabriker när hans fabrik inne på söder sprängts ” i tusen bitar”. Mannen och vi kom nära varandra på några minuter. Han var inte en främling längre.
    Han var sig själv. Han var Människan med stort M som hade något intressant att berätta. Alla människor har något att berätta om den rätta miljön skapas.
    Vi vinkade och log åt varandra när vi skildes vid Liljeholmen.
    *
    Vi åkte till Segels torg och gick till Kungsträdgården. Vi ville se de Japanska körsbärsträden i blom.
    Körsbärsräden hade blommat färdigt men vi fick se människor i blom. Vi köpte oss glass och satte oss på en bänk intill den avlånga vattenbassängen. Vi njöt. Solen sken varmt på oss.
    De jättestora järnblomkrukorna med bl a tulpaner i var rekvisita på livets teaterscen där vi befann oss denna soliga dag.
    *
    Kära läsare. Kom och sätt er hos oss.
    Tänk er livsscenen vi är delar av i Kungsträdgården.
    Titta.
    Nu händer något i norra delen. Lågstadiebarn kommer i samlad tropp in på scenen. Samtliga barn har röda mössor. De sätter sig på norrtrappan som går till bassängens kortsida. Några känner med händerna i vattnet. Säkert är vattnet varmt.
    Efter en stund sitter hela barngruppen med sina lärare och äter matsäck. Barnen är en stark röd färgklick på vår teaterscen.
    *
    Just när röda mössgruppen kommit på plats kommer en trupp barn med blå mössor. De slår sig ner på trapporna på den sidan av bassängen som vetter mot Östermalm. Just när den gruppen kommit på plats kommer en barngrupp med lila mössor till Kungsträdgården. De sätter sig en bit ifrån blåmössegruppen. Ser ni hur vår livsscen blir prydd av barngruppernas starka mössfärger.
    *
    Vår livsteaterscen förändras hela tiden. Vuxna människor kommer två och två. Ofta tre och tre. Ibland i ännu större grupper och sätter sig för att äta lin snabblunch. De sätter sig på trapporna till bassängen eller på lediga bänkar.
    Kungsträdgården i sol denna varma dag i maj är en oas.
    *
    Vi stiger ur ”bilden Kungsträdgården” och ber er följa med oss. När vi kommer till Hamngatan möter vi vaktparaden. Luften fylls av deras musik. Folk stannar och lyssnar en stund i livets villervalla.
    När vaktparaden passerat rörs människomyrstacken om igen.
    *
    Vi går vidare till Kungsgatan som är den vackraste gatan i stan
    Det tycker jag i alla fall.
    Vi fortsätter till Hötorgshallen och köper oss medtagbar mat. Med maten går vi till konserthustrappan och sätter oss i solen. Vi äter och ser vad som händer på ”Hötorgsscenen”. Den scenen rymmer också mycket folk. Där finns handelstånden. Försäljningsborden är vackert uppdukade med frukt och grönt. På torget finns också stånden med de otroligt ljuvliga blommorna som lyser upp både sinnen och torg.
    Carl Milles stora staty intill Konserthuset ger kultur åt torget. Statyn visar konstnärlig skönhet.
    *
    Nu ska vi ha litet dramatik.
    Jag sitter på ett av cementlejonen på Drottninggatan och är en del i denna mycket rörliga livsscen. Folk strömmar förbi mig. Alla är på väg någonstans. En som inte strömmar förbi mig är en kvinna som räcker fram sin burk mot mig och tigger. Och tigger. Och tigger.
    Här på Drottninggatan och även i T-banan finns många som tigger.
    Så var det inte förr. Men nu är det så. I varje fall i Stockholm.
    *
    Till vänster om mig finns en klädesbutik. Där går folk ut och in. Plötsligt kommer en lång man springande ur butiken. Efter honom kommer en man som ropar:
    -Ta fast honom
    Den flyende springer rakt mot min plats. Jag försöker få tag i mannens tröja. Han sliter sig loss men jag gör ändå så mycket att den jagande kommer närmare den flyende. Den flyende flyr in på Bryggargatan. Den jagande får sällskap i jagandet av en snabbfotad tjej. Hon springer in på Bryggargatan. Hon är snabbast av de tre. Jag går till flyktgatan och ser att den flyende mannen snabbt blir tillfångatagen.
    Hur dagen slutade för den långe mannen vet inte jag.
    Det behöver jag inte veta heller.
    *
    Dagar kommer dagar går.
    Vi går i dag vidare in på nya scener och blir delar i nya bilder i verklighetens händelserika teater. Skådespelarna på de ”riktiga” teaterscenerna har manus att hålla sig till. Skådespelens aktörer på livets teater har inga manus.
    Handlingen skriver sig själv under tiden vi lever.
    Tack för sällskapet käre läsare. Nu tar vi tåget tillbaka till Skärholmen.
  • /Knut K

Formulärets överkant

 

Kommentarer: 0 Permalänk

fredag 10 maj

God morgon alla vänner viskar jag tyst så.....

Spalt nr 45

God morgon alla vänner viskar jag tyst så jag knappt hörs.

  • Klockan är fem. De flesta på vårt Myrstuguberg sover
    Det gör folket också inne i stan; Stockholm.
    Jag tror att många i mina tidigare boplatser Frödinge och Motala också sover.
    Jag ska vara tyst och inte väcka dem som sover i Kiruna och Östersund.
    Linköping och Göteborg.
    Jag ska inte väcka någon.
    Bara sitta här och se ut hur solen lyser upp morgonen.
    *
    Jag vill tänka.
    – På vaddå, kanske du undrar
    – Jag vill tänka på det som är vackert. Är svaret.
    – Vad tycker du är vackert? Frågar du.
    – Jag älskar blåsippor. Just för att de är blå. Blå är min favoritfärg. Jag älskar ”vitsippemattor” när de breder ut sig i naturen. Jag älskar pärlhyacinter. De är också blå. Jag älskar nästan alla blommor.
    En del mer. En del mindre.
    – Är det bara blommor du älskar är nästa fråga du ger mig?
    – Jag tycker om Blåmesen. Den är blå. Jag tycker om den stiliga Grönfinken och Talgoxen och Sädesärlan och Bofinken och Koltrasten. Koltrasten är min hovleverantör när det gäller fågelsång. Jag skulle kunna fortsätta och räkna upp fåglar jag tycker om. Länge.
    – Tycker du inte om människor? Frågar du.
    – Visst tycker jag om människor. Utöver mina nära tycker jag om dem som läser mina kåserier på Facebook. De är som stjärnor som blinkar åt mig när de gillar något jag skrivit.
    Gnistrande stjärnor är orden vännerna ger mig när de kommenterar det jag skrivit.
    Blinkande stjärnor påminner mig om vår galax Universum.
    Alla stjärnor kan blinka
    Även de som är långt bort och blinkar från en svunnen tid.
    Alla människor har något att säga,
    att skriva, att viska, att sjunga.
    Alla människor har något att ge.
    Det kan vara en hjälpande hand,
    En kram
    En kyss
    Det kan vara att finnas till för någon på ett äldreboende, på sjukhus eller i ett ensamt ”ensamhem”.
    Det kan vara en varm blick på Coop eller Ica Maxi när jag frågar efter en vara.
    Det kan vara ett leende när jag möter en främling på stan, på Tunnelbanetåget, i Kungsträdgården eller på bio.
    *
    Jag blir glad när jag ser två ungdomar gå hand i hand.
    De brinner för varandra.
    Känner stöd i varandra.
    De finns för varandra.
    Jag blir glad när jag ser ett äldre par sitta på en bänk
    och kärleksfullt hålla varandras händer.
    Kärleken finns både för unga och äldre.
    Kärleken räcker hur länge som helst.
    ”Kärleken är evig” har jag sagt nu, skrivit ner och slagit fast i detta kåseri.
    Kanske har alla inte upptäckt det ännu.
    Kärleken ger människor värme.
    I sinnena. I ögonen. I händerna. I kinderna som rodnar av värmen.
    – Vad är kärlek? Undrar du.
    – Kärlek är det osynliga som sprider sig när de yttre nerkylda skalen hos oss människor skalats bort.
    *
    Hos många är skalen för tjocka.
    För isiga.
    Nästan omöjliga att få bort
    men jag vet att kärleken finns hos alla.
    Även om vi i dessa dagar har svårt att tro det.
    *
    Klockan är nu halv sju. En skön tanketimme har gått.
    De flesta på vårt Myrstuguberg sover fortfarande.
    Vi har lördag i dag. Ledig dag för många
    Sover fortfarande gör folket i Uppsala.
    Jag tror att många i mina tidigare hemtrakter Frödinge och Motala också sover.
    Jag ska vara tyst och inte väcka dem som sover i Härnösand och Lysekil.
    Bollnäs och Rosengård.
    Jag ska inte väcka någon.
    Bara sitta här och se ut över Albysjön och skogen bort mot Tumba.
    Jag ska njuta av hur solen lyser upp naturen denna ljuva lördagsvårmorgon.
    *
    God morgon alla vänner viskar jag tyst så jag knappt hörs/Knut K

 

 

Kommentarer: 0 Permalänk

fredag 3 maj

”Tittut” i Sverigegrytan

Spalt nr 44

  • Är den på plats nu;
    Solen
    Är den äntligen här nu;
    Våren
    Har den kommit för att stanna nu;
    Värmen.
    Jag vill verkligen svara ja på de tre frågorna och hoppas att jag svarat rätt.
    *
    Vad finns det mer att svara ja på i vår värld och i vårt land i dag?
    Det finns mycket som är bra och rätt.
    Det finns mycket att undra över.
    Det finns mycket som är fel
    Det finns mycket jag förstår.
    Det finns ännu mer jag inte förstår.
    *
    Jag läste i går i min nyinköpta bok ”501 saker du borde ha lärt dig om filosofi”.
    I Stycket 202 läste jag en mening av filosofen Rousseau. Han uttryckte sig så här:
    ”Så länge människor i förening betraktar sig som en enda kropp har de bara en enda vilja som syftar till gemensam självbevarelse och allmän välfärd.”
    Han fick svar av filosofen Diderot som undrade:
    ”Men .. var finns allmänviljan? Var kan jag konsultera den? Svaret är; I alla civiliserade nationers rätttsförsamlingar.”
    *
    De tänkte och funderade de där filosoferna förr i världen.
    En del filosofer skrev och skriver så invecklat att de är svåra att förstå sig på.
    Andra skrev och skriver så att deras texter går att förstå.
    Någon sa om författare filosofer och andra skrivare;
    ”att de som skriver rörigt förmodligen är ganska röriga i skallen.”
    Rätt eller fel?
    Vad tycker jag om den frågan?
    Vad tycker du?
    Rörliga i skallen var de säkert de där gamla filosoferna.
    Röriga också. Ibland.
    Rätt hade de inte alltid.
    *
    Rousseau menade att allmänviljan är ett utryck för allmänhetens bästa.
    Han skrev redan på 1700-talet om allmän välfärd.
    Välfärd talas mycket om i våra politiska samtal år 2013.
    Hur många gånger sades och skrevs ordet välfärd under Första maj?
    Hur många ord sades om flyktingar i vårt land
    Det vet jag inte men det behöver jag inte veta.
    *
    Det jag undrar med hjälp av filosoferna är:
    -Finns det i världen en allmänvilja?
    – Finns en allmänvilja som vill alla människors väl?
    – Finns allmänviljan i civiliserade nationers rättsförsamlingar.
    Filosofen Diderot trodde att allmänviljan skulle finnas Rättsförsamlingarna.
    Finns det en ”Allmänvilja” i Sverige?
    *
    När vi kommit så här långt i tänkandet tycker jag vi ska fundera över om vi i Sverige har Rättsförsamlingar som uttrycker en allmänvilja. (Dagen rättsförsamlingar är t ex; regering, riksdag, kommun- och landstingsfullmäktige)
    *
    Visst finns det mycket i vårt lands lagar och förordningar som vi, i Sverige boende, ”vill lika”.
    Våra levnadsgrunder finns att ta efter och följa.
    Och dem lever vi efter.
    Gör vi det?
    Lever vi efter en allmänvilja?
    *
    Tänk er vårt land som en stor gryta.
    I den grytan hoppar flyktingar från Ungern i. 1956
    I den grytan kommer flyktingar från Nicaragua, Chile och andra länders folk i Syd-Amerika,
    Flytingar efter Sovjets invandring i Prag kommer från Tjeckoslovakien.
    När Jugoslavien upplöstes valde många att fly till Grytan Sverige.
    USA:s vansinniga krig i Vietnam sände flyktingar till Grytan Sverige.
    Irakkriget sände flytingar till Sverigegrytan.
    Vi har flyktingar från Egypten och Tunisien och andra länder i Afrika.
    I grytan finns flyktingar från Iran.
    Flyktingar som förföljts av och inte stått ut med de muslimska ledarna där.
    Jag stannar uppräkningen där.
    Flera länders flyktingar än dem jag räknat upp finns nu i Sverigegrytan.
    *
    Vi återvänder och ser ner i den grytan.
    Finns det någon gemsam allmänvilja bland dem som finns i grytan.
    Jag tror att de som kommit till vår Sverigegryta vill leva i ett fritt land med civiliserade lagar.
    De vill leva i fred.
    De har fått nog av krig och fattigdom.
    De har fått nog ”landsledare” som inte följt allmänviljan.
    De har fått nog av odemokratiska länder som i sina rättsförsamlingar inte haft civiliserade lagar.
    I Sverigegrytan finns givetvis också alla vi som bor i Sverige.
    Och inte är flyktingar.
    *
    Nu ska vi röra om i grytan.
    Nej, jag tror jag avstår från att röra om.
    Jag tror att de ledare som vill göra Sverigegrytan bra att leva och bo i måste ha en god vilja, kunskap om olika folks kulturer och en allmänvilja som grundar sig på solidaritet.
    Jag tror också att alla vi som nu bor i Sverigegrytan måste ha en god vilja och kunskap om olika folks kulturer.
    Vi behöver också en egen allmänvilja som grundar sig på solidaritet.
    ”Allmänviljan måste ge utryck för allmänhetens bästa”, skrev Rousseau.
    *
    Allmänheten är alla vi som nu bor i Sverigegrytan.
    Vi har representanter från alla världens folk i den grytan.(Nästan.)
    Kan vi som funderar över vårt lands utveckling skönja någon gemensam allmänvilja?
    Ska vi alla som bor här tycka lika?
    Eller kan olika uppfattningar mötas och brytas till något bra och riktigt?
    *
    Vad finns det mer att fråga om i vår värld och i vårt land i dag?
    Det finns mycket som är bra och rätt.
    Det finns mycket att undra över.
    Det finns mycket som är fel
    Det finns mycket jag förstår.
    Det finns ännu mer jag inte förstår.
    *
    Det jag förstår är
    att om vi på rätt sätt kan bruka folkens utbildningar, kunskaper, erfarenheter och kulturvanor som finns i vår Sverigegryta kommer Sverige att bli ett ännu rikare land att leva i.
    För oss alla.
    Vägen dit är knagglig att gå.
    Det blir svårt att göra riktiga vägval.
    Rousseau skrev angående verklighetens politik:
    ”Det kräver åtminstone att vi åsidosätter personliga intressen och handlar för allmänhetens bästa.”

    Jag tror att en viktig nyckel för vår ”landsgrytas” utveckling är:
    Att hitta den rätta vägen för den fria människans utveckling i Sverigegrytan.
    Och samtidigt förstå nödvändigheten av att också handla för allmänhetens bästa.
    *
    Men hälsning från grytkanten/Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng