Arkiv

» juni 2020 (2)
» maj 2020 (1)
» april 2020 (1)
» mars 2020 (3)
» november 2019 (1)
» oktober 2019 (1)
» augusti 2019 (1)
» juli 2019 (1)
» juni 2019 (2)
» maj 2019 (4)
» april 2019 (2)
» mars 2019 (2)
» februari 2019 (4)
» januari 2019 (3)
» december 2018 (2)
» november 2018 (2)
» oktober 2018 (4)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (4)
» mars 2018 (4)
» februari 2018 (3)
» januari 2018 (4)
» december 2017 (4)
» november 2017 (4)
» oktober 2017 (5)
» juni 2017 (2)
» maj 2017 (3)
» april 2017 (3)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (4)
» december 2016 (3)
» november 2016 (3)
» oktober 2016 (4)
» juni 2016 (1)
» maj 2016 (5)
» april 2016 (3)
» mars 2016 (4)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (4)
» december 2015 (4)
» november 2015 (4)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (1)
» juni 2015 (1)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (3)
» mars 2015 (5)
» februari 2015 (3)
» januari 2015 (4)
» december 2014 (4)
» november 2014 (4)
» oktober 2014 (4)
» augusti 2014 (1)
» juli 2014 (1)
» juni 2014 (6)
» maj 2014 (3)
» april 2014 (5)
» mars 2014 (4)
» februari 2014 (3)
» januari 2014 (4)
» december 2013 (3)
» november 2013 (5)
» oktober 2013 (3)
» augusti 2013 (2)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (5)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (4)
» februari 2013 (4)
» januari 2013 (5)
» december 2012 (3)
» november 2012 (4)
» oktober 2012 (5)
» augusti 2012 (5)
» juli 2012 (5)

visar: arkiv för april 2013

tisdag 23 april

Morgonstund har regn i mun

Spalt nr 43

Morgonstund har guld i mun, är ett talesätt jag hörde i min barndom i Frödinge.
Dagens morgonstund har moln i mun.
Albysjöns vatten och några värmegrader försöker smälta den is som fortfarande finns kvar efter den stränga vintern. Vintern håller nu på att tappa sina sista vintergrepp;
Isarna.
I varje fall i vår del av vårt Vackra Avlånga Land.
Där isen är borta blåser i dag blåsten upp små vågor på Albysjön.
*
– Små vågor var ordet.
Vågorna är inte så stora som dem jag kunde se på min förra hemort Råssnäs i Motala. Där såg jag Vätterns vågor vräka sig in över land. Det var kraft, ilska och fart över vågorna. Vågorna var vita av skum i ”ansiktena” när de nådde stranden på Råssnäsudden. De ”fräste” också innan de sträckte ut sig över stranden, tunnades ut och rann tillbaka ut i Vättern. Den ena vågen hann inte rinna tillbaka förrän nästa kom och nästa.
Våg efter våg efter våg.
*
Vågljudet glömmer jag inte.
Och inte ljuden från hösthalvstormarna som böjde träden.
Träden bugade sig i riktning mot Motala centrum.
Som om de hälsade på staden.
De rätade upp sig när hösthalvstormen lugnat ner sig en stund
För att åter buga mot Motala vid nästa stormby.
Och nästa
Träden var sega.
De gick inte av.
De klarade sig varje år.
Utom det året vi hade storm över Vättern.
Då fälldes tallarna som fanns på Pariservikens strand.
Jag minns att tallarna låg med sina rotvältor pekande upp mot skym och med de gröna topparna liggande på marken som om de lagt sina kronor att vila för natten.
Där låg;
”Träd intill träd efter träd.”
De vilade inte.
De var omkullslagna av stormen.
Vilken kraft luften har när den sätter allra högsta fart.
Tänk om vi bättre kunde ta vara på den energin.
*
På Myrstuguberget där jag bor har morgonstund nu ”regn i mun”.
Regnet öser ner,
Konstigt uttryck:
”Öser ner”.
Men det kanske är rätt
”Snön faller”, säger vi
”Regnet öser ner. ”
Men för att vi ska säga så måste det vara riktigt regn.
Det räcker inte med duggregn.
Duggregn duggar
Nu har vi riktigt regn. Det öser ner.
Det duggar inte.
*
Regndropparna på mitt fönster mot Albysjön rusar utför glaset.
Dropparna tävlar inte.
Men det ser faktiskt så ut.
Ofta rinner dropparna ihop.
Två blir en.
De små dropparna fastnar på rutan tills de stora dropparna på ormliknande sätt krälar sig ner och tar med allt vatten som finns i deras väg.
*
Regnvattnet samlas en stund på fönsterbrädet innan det droppar vidare från andra våningen på vårt hus.
Vattnet tar sig vidare ner i jorden tills det åter med kapillärrörskraftens hjälp börjar stiga mot jordytan igen. När det kommer till ytan drar solen upp vattnet till molnen igen.
Naturens kretsgång har gjort som den skall göra.
Snart kommer en ny morgonstund med regn i mun.
Och regnet det öser åter bara ne
Som i en sång jag hört någon gång.
*
Naturens kretslopp och kapillärrörskraften lärde jag mig om när jag, för mycket länge sedan, gick Lantmannaskolan på Lunnevad i Sjögestad.
Skolan låg då mellan Mjölby och Linköping.
Nu finns Lantmannaskolan i Vreta Kloster.
Tror jag.
Om den fortfarande finns kvar.
Jag lärde mig mycket om naturen på den skolan.
Jag lärde ockdå känna trevliga bondpojkar.
Många av dem blev storbönder i Östergötland.
Det vet jag.
Någon blev riksdagsman för moderaterna
Tror jag.
Jag spelade fotboll och blev polis.
I varje fall till att börja med efter skolan
Jordbrukare blev jag inte. Naturälskare blev jag
– och fortfarande är.
.
*
Min morgonstund har fortfarande regn i mun
Även om det inte öser ner.
Det duggar inte heller.
Regntillståndet är väl någonstans mittemellan
*
Min morgonstund är slut, Den nya dagen är här. Jag hälsar den välkommen och sänder denna naturkåserihälsning till mina vänner./Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

onsdag 17 april

Jag vaknade mycket tidigt i dag......

Spalt nr 42

Jag vaknade mycket tidigt i dag och tankarna flög i väg ut i världen.

Vår telefon ringde 03 45. Ingen fanns ”i luren” när jag svarade.
Ringde någon fel?
Eller ville den som ringde kontrollera om vi var hemma.
Vi var hemma och vi är hemma.
Nu.
Jag somnar inte om.
Inte just nu i alla fall.
*
Mörkret står tätt utanför mitt fönster.
Tystnad råder.
Regnet har slutat falla. Regnvattnet, som under natten ljudligt runnit från taket genom stuprören ner på marken, har tagit slut.
Inte ens vinden stör tystnaden.
*
Vi har söndag. Tågen på tunnelbanan får ha ledigt några timmar.
Trafiken på E-fyran som jag ser borta vid Mälarens stränder är minimal.
Det är den inte ofta.
Det är den inte länge till.
Snart börjar bruset där. Bruset stör inte oss.
Men det brusar.
När det brusar.
Jag har ofta frågat mig:
– Var kommer alla bilar ifrån?
Måste alla som kör på vägarna - köra på vägarna?
Har alla förarna ärenden som gör att de måste köra bil på E-fyran.
Jag vill inte förbjuda någon från att köra sin bil på vägarna.
Jag undrar. Bara.
*
E-fyran är ju ”full” hela dagarna. Och även på nätterna. Jag tänker:
– Här på vägen in till Stockholm förbrukas varje dag enorma mängder bensin.
Lägg till bensinen som går åt på hela E-fyran genom Sverige.
Multiplicera med Tokyo, Paris, London och Rom. Lägg till Indien, Brasilien, USA och Kina och resten av de länder som har bilar på vägarna.
Hur många liter bensin förbrukas per minut
Hur många liter bensin går det åt per timme?
Hur många liter rinner genom bensinrören på våra bilar per dag.
Per år?
*
Stora mängder blir det
Mängder som vi måste ta upp ur vår jord.
*
Vad händer med luften vi andas.
Hur mycket tål vår värld av nedsmutsningar i luften?
Hur mycket gifter tål vi att andas in?
Hur mycket tål atmosfären?
*
Många frågor blir det.
*
Jag har flera.
När vi pumpar upp olja ur jorden har den en viss volym.
En liter olja har en viss volym.
En miljon liter olja har en större volym.
Det kan jag i alla fall tänka mig att den har.
De många miljoner liter olja som pumpas upp ut jorden måste ha en oerhört stor volym.
*
En mycket stor volym olja pumpar vi alltså upp varje dag.
Ännu större blir volymen efter ett år.
Efter tio år är volymen som pumpats upp mycket, mycket stor.
Om jag tar min spade och gräver upp en mängd jord blir det ett hål där jorden tagits bort.
När så stor volym olja pumpas ur jorden borde det då inte bli ett stort håll där mängden olja pumpats upp ifrån?
*
Med denna undring måste jag föra fram följande logiska fråga:
– Kan så stor volym pumpas upp ur jorden utan att det får konsekvenser inne i vårt runda klot?
Får vi inte med tiden ett ”tomt” klot.
I varje fall ett ”halvtomt” klot.
I varje fall ett klot tomt på olja.
*
Jag har spelat fotboll i många år och pumpat många bollar så hårda som bollar skall vara för att de skall kunna studsa och duga som fotbollar. Många gånger har det hänt att luften minskat i bollarna När så skett har bollarna blivit mjuka och oanvändbara som fotbollar.
I konsekvens med detta vill jag undra:
– Vad händer när oljan ”gått ut ur jorden". Mjuk i skalet som en fotboll blir väl inte Jordklotet. Men vad händer i innandömet?
*
Fylls hålen igen?
Om hålen fylls igen var kommer ”fyllningen” ifrån.
Det undrar jag.
Inte bara ibland.
*
– Hur länge kommer oljan att räcka?
Den frågan ställs ofta. Den frågan skall jag inte fråga i dag.
Den hänger i luften.
Hela tiden.

Jag har denna tidiga morgon hängt ut några undringar på vädring.
Det är nyttigt för hjärnan att skriva av sig undringar som trycker på.
Nu har jag gjort det.
Skrivit av mig, menar jag.
*
Nu har ljuset kom till oss. Jag kan se den grå dimman över Albysjön.
Jag har ännu inte hört tågen på T-banan men de kommer nog snart.
Jag ser bilar på E-fyran. Inte så många ännu.
Men de kommer att bli många flera om någon timma.
*
Jag har ofta frågat mig:
– Var kommer alla bilar ifrån? Måste alla som kör på vägarna - köra på vägarna?
Har alla förarna ärenden som gör att de måste köra bil på E-fyran.
Jag vill inte förbjuda någon från att köra bil på vägarna.
Jag undrar. Bara.

Nu är vi tillbaks där vi började. Jag tror jag brygger mig en kopp kaffe/Knut K 

Kommentarer: 0 Permalänk

onsdag 10 april

Min fantasi kan ta mig vart jag vill.

Spalt nr 41

DSC00014.JPG

Solnedgång i Råssnäs den 1/2 2009  © Foto: Åke Lindberg


Fantasin kan vara en bil som tar mig till Vimmerby, Frödinge eller Motala.
Om jag skulle vilja komma till mina förra hemtrakter kunde min fantasi nu med en gång ta mig dit.
Jag kunde sätta mig i sköna Råssnäs i Motala och se vackra solnedgångar över Vättern.
Jag kunde njuta av naturens vackra bilder.
Jag kunde känna att det är underbart att vara född till människa.
*
Jag kunde med en tankestund ta mig till Frödinges vackra träyrka.
Jag kunde känna stillheten och höra tystnaden i kyrkan.
– Kan du höra tystanden? Undrar du kanske.
Mitt svar är:
– I fantasin kan allt ske. Naturen ses och tystnad höras och upplevas.
Medan jag är i kyrkan kan jag tänka fram mina föräldrar och andra frödingevänner som ligger begravda på kyrkogården.
Jag kunde säga tack till dem som fanns vid min livsväg i min ungdom och hjälpte mig vidare i livet.
*
Fantasin kan ta mig ut i rymden om jag får lust att dra ut i rymden.
Jag kunde sitta på en stjärna och se på jorden.
Jag kunde se hur jorden rörde sig runt sin egen axel.
Jag kunde söka efter den möra materien i rymden och berätta för rymdens vetenskapare att inte heller jag vet vad den mörka materien är till för.
Jag kan inte ens med fantasins hjälp tänka ut vad den svarta materien gör för nytta.
Den mörka materien och de svarta hålen är svårlösta gåtor.
Även för mig och min fantasi.
*
I fantasin kan jag gå in genom den rosklädda porten till landet Fantasia och möta Saravit, Anneröd och Andro som jag känner där.
Jag vill i dag ut i fantasins underbara land.
Jag vill lämna nuet på jorden och njuta av friheten att få tänka mig ut till platser ingen har varit och träffa människor ingen sett före mig.
*
Varför vill jag lämna nuet?
Jag såg i går kväll ett engelskt TV-program i Agenda om Syrien.
Två pojkar elva och tolv år ”jobbade” på ett akutsjukhus.
De ”arbetade” med att ta hand om skadade medmänniskor.
– När jag kom hit och började mitt arbete reagerade jag mot blod, sa den tolvårige pojken. Det gör jag inte längre. Nu är blod som vatten som rinner på golvet.
*
Den elvaåriga pojken såg jag ena dagen stå och torka blod från ansiktet på en vuxen man som deltog i kriget. Nästa dag blev pojken dödad av en granat. Vi fick se honom ligga död på golvet i det ”sjukhus” där han försökt mildra skadade medmänniskors smärtor och svårigheter.
*
Vi såg män intill en flod.
De drog upp döda människor ur floden.
Människorna som fiskades upp var bakbundna och arkebuserade.
Detta jag berättar sker i Syrien i dag.
Det jag berättar är inte fantasi.
Det jag berättar är Syriens verklighet
Det jag berättar är vår världs verklighet.
*
I Nordkorea sitter en fanatiker med en atombomb i sin hand.
Ingen vet vad som kommer att hända.
Inget land borde ha atombomber på lager.
”Allra minst fanatiker.”
*
Förstår du käre läsare att jag i dag med fantasins hjälp vill gå in i Landet Fantasia och möta framtiden där.
I framtiden finns inte krig.
I framtiden fungerar människors hjärnor så att hjärnorna har intellektuell förmåga att räkna ut att folket föds till den här världen för att LEVA med varandra.
Inte för att mörda varandra.
Den intellektuella förmågan som finns i framtiden saknar många människor på jorden i dag
*
När jag skrivit detta lyser solen upp landskapet
Jag avstår fantasin och går till köket och äter frukost.
*
En solig dag önskar jag er. /Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 2 april

Vi befinner oss i Klivinge i Uppsala kommun.

Spalt nr 40

  • Klivinge_Gard.jpg

 


  • Sommarbild på Klivinge Gård, Uppsala
  • Solen lyser från en klarblå himmel trots att klockan bara är tjugo minuter över sex.
    Nej, stopp nu.
    Tiden är tjugo över sju.
    Jag ställer om klockan till rätt tid.
    Vi har förlorat en timme under natten som just gått över i morgon.
    Tid vill vi inte förlora. Vi vill ha så mycket som möjligt av den.
    *
    Jag hör en skata skratta sitt skatskratt över landskapet.
    En kråka kraxar med.
    En annan skata hänger med i skratten.
    Ännu en kråka stämmer in och kraxar sitt grova krax.
    Inget stör skatorna och kråkorna.
    Landsbygden runt Klivinge är helt tyst.
    Här varken syns eller hörs några bilar.
    Jag ser inte heller några människor i rörelse i nejden
    *
    Här i parken står den stora Asken Yggdrasil och njuter.
    Om nu ett träd kan njuta
    Om det inte kan njuta kan det i alla fall ge oss av sin skönhet och historia.
    Trädet Yggdrasil har troligen stått på samma plats sedan mitten av 1700-talet.
    Förra året rensades det från torra och vissna grenar.
    Nu står Yggdrasil levande och stolt och väntar på sina nya löv.
    Nya löv kommer.
    Yggdrasil kommer i år som alla andra år få visa sin mäktighet.
    Yggdrasil är mäktig.
    Kan ett träd vara mäktigt?
    Yggdrasil har väl ingen makt?
    Trädet står ju där bara och suger vatten och näring ur jorden till sin stora ”lekamen”.
    *
    När vattnet vandrat upp genom trädet drar solen upp det till molnen.
    Vattnet faller så småningom ner igen.
    I form av regn.
    Regnet tvättar Yggdrasils löv och gör löven på sommarhalvåret extra gröna.
    När solen kommit fram ur molnen torkar den av löven och drar upp vattnet till molnen igen.
    Yggdrasil och regnet deltar i ett lopp.
    Vilket lopp? frågar någon kanske.
    Svaret är:
    Kretsloppet.
    Det fantastiska loppet som körs utan människornas medverkan.
    Det sköter sig bäst självt.
    Och det sköter sig bäst utan oss människor.
    *
    Vem kör i kretsloppet?
    Finns det flera kuskar?
    En tid i Norden trodde människor på Oden, Balder och Tor med flera gudar.
    Gudarna bestämde över människor, djur och natur.
    Under Antiken trodde människor på Euridike och andra olika gudar som hade olika ledarfunktioner.
    *
    Denna Påskdag firas Jesu uppståndelse från de döda. Kristna tror att Jesus fader Gud är den som styr kretsloppet och allt annat i världen och i Universum. Kristendomens Bibel är den lärobok som ger historiska upplysningar om det de troende tror har hänt.
    De som inte tror, tror inte på det de troende tror på.
    *
    Meningarna om vem som styr och hur det som styrs, styrs går isär.
    Så är det.
    *
    Det finns andra religionsutövare som tror på att andra gudar styr och ställer på jorden i världen och Universum.
    *
    Nu till Klivinge.
    Utanför mitt fönster har småfåglarna tagit över sångerna och drillarna
    Skatorna och kråkorna är borta.
    Nu hörs den vackra fågelsången i landsbygdens stillsamma tystnad.
    Några fåglar sitter på Yggdrasils grenar.
    Andra sitter i tallar och björkar.
    Har fåglarna kommit hit för min skull?
    Har de kommit för att sjunga för mig?
    *
    Det har de naturligtvis inte.
    De sjunger för att de är kära om våren.
    De sjunger för varandra.
    De sjunger för att fåglar sjunger när våren kommer.
    *
    Solen är mycket stark nu här på landsbygdegården Klivinge
    Jag måste ute i solen och höra fåglarna sjunga.
    Jag vill vara en del i det vackra som finns och händer omkring mig just nu.
    God fortsättning på Livet efter Påsk, mina vänner/ Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng