Spalt nr 39

• En ny dag
  En ny vacker dag
  En ny vacker vårvinterdag.
  En ny vacker vårvinterdag i sol
  Det är idag jag berättar om
  Inte i går
  Inte i morgon
  Det är i dag jag lever
  Det är därför jag berättar;
  Om idag.
  *
  Många medmänniskor är på väg till sina jobb.
  Andra sover fortfarande.
  Somliga sitter och äter frukost.
  Jag skriver på datorn.
  Kanske ska jag sända det jag skriver till Facebook.
  Kanske till Vimmerby tidning,
  Kanske till Motala Teaterförening.
  eller Motala Teaterverkstad.
  Det är till dessa jag sänder mina alster.
  Alster är texter jag skapar
• för att jag tycker om att skapa texter.
  Alster är ett vackert ord som betyder produkt.
  Jag håller i dag på att skapa en produkt.
  ”Jag producerar”.
  *
  Har ni tänkt på att skapandet sker i olika omgångar;
  Först tänker min hjärna ut min texts inledning.
  Därefter tar mina händers fingrar över och skriver ner det som tänkts ut.
  De mesta tänker min hjärna ut medan jag skriver.
  Det är bra.
  Jag kan rätta under tiden jag skriver.
  Jag kan också rätta efteråt när grundtexten är skriven
  *
  Att rätta texter är trevligt.
  Det tyckte jag inte förr när jag inte hade dator.
  Det tycker jag nu när jag har dator.
  Jag kan flytta texter fram och tillbaka.
  Hur jag vill.
  Och jag vill att det jag skriver skall bli rätt.
  *
  Vart ska jag sända alstret jag skapar och skriver, frågade jag mig.
  Såg ni att jag skrev ”vart” ska jag sända det jag skriver.
  Jag måste hålla isär var och vart.
  Många gör fel och använder var
  där det skall vara vart
  och vart när det skall vara var
  *
  Exempel. En fråga jag fick;
  – Var var du i går?
  – Jag var hemma
  En annan fråga:
  – Vart åkte du i lördags?
  – Till Motala och hälsade på mina vänner Barbro och Åke Lindberg i Motala
  (Fingerad resa

men på sikt

önskad till mina vänner

i min förra fortfarande älskade hemstad.)
*
Jag ”var” hemma och fick frågan ”vart” jag åkte.
Var och vart är på sina rätta platser.
*
Solen lyser denna vackra morgon.
Hela Albysjön är belyst.
Sjön är så ljus att jag blir bländad
Jag ser över Albysjön till bostadsområdet Alby i Botkyrka kommun
Jag ser över skogarna ändå bort till Tumbas vattentorn.
Jag ser bra.
Efter starroperation.
Och jag ser långt.
Jag ser inga människor nu .
Men jag vet att mina medmänniskor finns i vår bygd och i vårt vackra avlånga land .
Jag vet att många är ”på gång” in i en ny arbetsvecka.
Jag vet också att du finns. Du som läser mina alster.
Låt mig sända medmänskligt varma kramar och hälsningar till alla som vill ha mina kramar och hälsningar denna levnadsdags vackra vårvintermorgon.

/ Knut K

Spalt nr 38

• Det vackraste på jorden är bara redlighet, skrev Karin Boye.
  *
  I dag. En tidig söndag i mars. En vanlig söndag som inte är en vanlig söndag för den har aldrig varit söndag förrän i dag. Den har inte varit söndag i dag heller.
  Inte än
  Den har bara börjat. Den är inte ens riktigt ljus
  Bara nästan.
  *
  Jag satt i går i en soffa i affären Second Hand som vi har i närheten av där vi bor. Jag lånade en bok och läste. Folket gick omkring i den stora lokalen och valde ut varor att köpa. Butikens intjänade pengar går till S:t Erikshjälpen. Jag vet att de gör mycken nytta bland dem som har det svårt.
  Många var vi som var där.
  Affären är populär. Den är förresten mycket populär.
  Många mycket fina varor säljs till billiga priser. Jag såg en familj mor, far, dotter som köpte tre par skidor och pjäxor för utförsåkning. De gav inte tusen kronor för det de valt. Om de hade köpt varorna nya hade de fått betala tio tusen.
  Om ens det räckt.
  Skidorna var använda men fullt åkdugliga.
  Skidorna kommer ratt vara lika bra för den lilla familjen som tre par nya.
  De tre i familjen var nöjda. Dottern sken i kapp med solen.
  Fadern var nöjd över köpet när han lade ner sin plånbok i innerfickan.
  *
  Jag hittade en bok på Second Hand som heter
  ”Till dig. Karin Boye i bild och kalligrafi” .
  Den är utgiven av Maj och Hans Mehlin med Boyes bästa texter och vackra bilder. Karin Boye föddes i Göteborg och utbildade sig till fil. mag. i Uppsala. En tid var hon läroverkslärare i Motala. Hennes föräldrar flyttade till Huddinge kommun. Där skrev hon sina första diktsamlingar. Den första hette Moln och gavs ut 1922.
  Hon var gift men skilde sig och fick en kvinnlig livskamrat vid namn Margot Hanel.
  Det två levde tillsammans. Att leva med en kvinnlig livskamrat på den tiden var inte lätt. Karin Boye levde ett svårt liv. Det förstår jag när jag läser hennes biografi.
  *
  Medan jag satt i soffan på Second Hand läste jag igenom hela diktboken
  Där fanns hennes bästa dikter. Här andra versen ur dikten Önskan:
  *
  ”Om av det långa livet
  En enda dag fanns kvar
  Då sökte jag det vackraste som jordelivet har.
  Det vackraste på jorden är bara redlighet
  Men det gör ensamt liv till liv
  och verklighet.”
  *
  Nu när jag i dag denna vackra men kalla söndagsmorgon fått vakna till en ny dag funderar jag på versen som Karin Boye skrivit. Jag vill inte opponera mot henne. Hon var en fantastisk poet.
  Men
  Varför vänta med att söka det vackra som jordelivet har till vår sista dag.
  Vi vet inte när vår sista dag är. Kanske är det den söndag som just börjat.
  Många dog i går utan att de på morgonen visste att det var deras sista dag de vaknat till.
  Du som läser detta och jag som skriver vet inte om vi lever i kväll.
  Vi ska givetvis leva som att vi lever ikväll
  Men vi kan samtidigt leva som om denna söndag vore vår sista
  Vi kan söka det vackra livet har att ge.
  Vi kan göra oss själva och andra väl.
  Vi kan ge våra egna liv de innehåll vi vill att de ska ha.
  *
  Karin Boye skriver i en dikt som heter Rörelse:
  *
  Den mätta dagen. Den är aldrig störst
  Den bästa dagen är en dag av törst
  Nog finns det mål och mening i vår färd
  Men det är vägen som är mödan värd
  *
  Låt oss fundera över vad vi ska göra på våra färder denna vackra söndag.
  ”Det vackraste på jorden är bara redlighet.” skrev Karin Boye.
  Redlighet är ett ord som inte används så mycket idag, Redlighet är ett levnadssätt som många har glömt vad det är.
  Vad är redlighet?
  Finns redlighet i vårt samhälle idag?
  *
  Vi ska lyfta bort det fula.
  Vi ska hitta det vackra.
  Det mänskliga
  Vi ska ta fram det goda som sällan nämns i massmedia.
  Redlighet finns.
  Låt oss söka oss till det bästa i samhället i dag
  ”Då får vi mål och mening i vår färd”, som Boye skrev.
  Då blir vägen vi vandrar mödan värd
  Tack Karin Boye för dina dikter,
  *
  Karin Boye försökte många gånger ta sitt liv, Hon lyckades till slut. Vid ett besök i Allingås 23 april 1941 gick ut i skogen med en tub sömntabletter och en vichyvattenflaska. Natten mellan den 23 och 24 april var kall. Många minusgrader. Först den 27 april 1941 hittades hon ihjälfrusen vid ett utkiksberg.
  *
  I dag. En tidig söndag i mars. En vanlig söndag som inte är en vanlig söndag för den har aldrig varit söndag förrän i dag. Den har inte varit söndag i dag heller.
  Inte än
  Den har bara börjat. Nu är söndagen nästan riktigt ljus. Inte bara nästan förresten. Den är ljus. Det ser jag genom mitt fönster som vetter mot Albysjöns snövita isyta.
  Låt oss få leva en ”bra” dag. /Knut K

Spalt nr 37

God morgon sol skriver jag denna dag i mars 2013.

Solen belyser försiktigt landskapets snö och is i 18 minusgrader
God morgon Glädjen skriver jag också.

Jag menar glädjen över att få vakna till liv ännu en dag i villervallan vi har omkring oss.
God morgon alla vänner
*
Villervallan skrev Nils Ferlin om. Han skrev mycket om kärlek också och om lyktor som i dikten ”Med många kulörta lyktor” i diktsamlingen med samma namn. Den är utgiven på Bonniers förlag 1944. Dikten är så här:
*
Med många kulörta lyktor
jag gick mig i livet ut
De slocknade – ljudlöst och oförmärkt
Och så tog det vackra slut.
*
Jag stannade högst förlägen
– allt hade ju mist sin glans
Men nu har jag gått den vägen
Som kommer från Ingenstans
*
Och ringlar till ingenstädes
I många de långa år
Förutan kulörta lyktor
Det är ganska svårt men det går
*
Jag har läst den dikten många gånger när jag varit ute på olika platser i vårt Vackra Avlånga Land och hållit tal. Den finns i Riksidrottsförbundet handlingar från en kongress på 1970-talet där jag gjorde ett inlägg i en debatt om idrottskulturens betydelse för att hålla alla människolyktor lysande.
*
Från talarstolen på podiet i den vackra kongressalen sa jag kanske så här:

Det är viktigt med kultur.
Det är viktigt med Glädje och kamratskap.

Glädjen håller våra lyktor lysande.
Livsglädje får oss att vakna med lust på morgnarna
Livsglädjen får oss att gå ut på obearbetad mark och bearbeta den.
Kulturen rätt hållen ger oss glädje, lust, friskhet och styrka.
*
Kulturen utvecklar kamratskap.
Kamratskapet ger oss trygghet så vi kan göra våra levnadshagar större, vidlyftigare och händelserikare.
Var och en av oss människor har levnadshaggränser.
Vi vet att vi kan flytta gränserna.

Vi måste prova för att få veta hur långt vi kan flytta dem.
*
Idrotten och övriga skapande samhällskulturen kan medverka till att tända människors lyktor och hålla lyktorna lysande.
Idrotten rätt ledd och utförd är kultur.
Kultur är odling.
Det är mycket som odlas inom idrotten

Det är mycket som odlas i samhället i övrigt.
Det är många händelser som skapas
Det är många kroppar som görs vackra och uthålliga.

Det är många sinnen som utvecklas.

*
Kanske sa jag så på Sveriges Riksidrottsförbundets kongress en dag för länge sedan.
Om jag inte sa så då.
Så har jag skrivit det nu.
*
Ferlin var hårdför fotbollsspelare i Filipstad innan han flyttade till Stockholm. Ferlin skrev:
*

Med många kulörta lyktor
jag gick mig i livet ut
De slocknade – ljudlöst och oförmärkt
Och så tog det vackra slut.

*

Tack Nils Ferlin för din poesi.
*

Jag har varit fotbollsspelare i Frödinge-Brantestad SK, BK Kenty i Linköping, Motala AIF. Finspångs AIK, IFK Motala, Vadstena GIF.

Jag har varit tränare i MAIF, IFK Motala och Vadstena GIF,

Jag har spelat bordtennis och blivit svensk bordtennispolismästare i lag med Motalapoliskollegan Hasse Månsson

Jag har flera år varit ledamot av Östergötlands Idrottsförbund.

Jag har varit chef för Motalas underbara Folkets Hus.

Där levde jag varje dag i kulturens händelserika liv.

*

Kulturen, livsodlingen hjälpte mig att hålla lyktorna brinnande

Mina lyktor slocknade inte.
Flera tändes
Och de som tändes
– brinner än.
*
God morgon sol som nu belyser landskapets snö och is, träd och buskar.
God morgon dagsljus som kommit med solen.
God morgon Glädjen över att få vakna till liv ännu en dag i villervallan vi har omkring oss.
God morgon vänner.
Håll med kulturens hjälp era och andras lyktor lysande.

Ni behövs.

Ni är i kulturen lysande mångkulörta människolyktor/Knut K

Spalt nr 36

• Jag vaknar tidigt. Dagen är ännu inte kommen. Natten råder. Tända äro ljusen.
  Vi har någon grad kallt.
  Snön som luckrades upp i går är frusen igen. Vi har inte haft någon riktig snösmältning ännu. Lite snö lenas bort på dagarna men snön fryser till om nätterna. Snön är hård som sten om morgnarna.
  *
  Jag tänker tillbaka på gårdagen. Vi tog bilen till Skärholmen. Tog T-banan därifrån till T-Centralen. T-banetåget var nästa fullsatt men vi lyckades få sittplatser. Intill oss satte sig ett ungt par med en flicka som var tre år.
  Kanske.
  Omkring.
  Flickan satt ibland i pappans knä. Ibland i sin mors. Flickan var mycket vältalig och fantasirik. Hon pratade hela tiden. Modern hade en telefon i sin hand. Flickan fick en liten fyrkantig tingest av sin far. Mamman och dottern ”lekte telefon”. (Vad annars i dessa telfontider).Jag blev imponerad av den lilla flickans fantasi.
  *
  Den lilla flickan låtsades slå ett nummer på sin ”telefon”. Modern Svarade:
  – Det är mamma Lotta
  – Nej. Det är mamma som ringer. Det är jag som är mamma, sa den lilla flickan
  – Vad vill mamma? Frågade modern som spelade låtsasdotter.
  – Jag vill att du skall hålla min hand när vi kommer till stan så du inte kommer bort bland alla barnen.
  – Vad ska vi göra i stan? Frågade den låtsasdottern.
  Vi ska till den plats där isbanan ligger. Vi ska äta köttbullar där, svarade låtsasmamman.
  – Ska vi äta köttbullar på isen frågade ”låtsasbarnet”.
  – Det förstår du väl att vi inte kan äta köttbullar på isen. Vi ska till en restaurang vid Kungsträdgården, fick låtsasbarnet till svar av sin låtsasmamma.
  *
  Så höll samtalet på. Den lilla dottern var väldigt verbal.
  Störde barnet oss frågar jag nu mig själv?
  – Nej. Det var trevligt att höra deras samtal i telefonen, svarar jag.
  Jag frågar mig detta för att ett Café i Stockholm satt upp en skylt att de ville ha lugn i Caféet.
  Barn är inte välkomna.
  Det blev ett väldigt liv i Stockholm för detta. Barnombudsmannen sa att Caféet ålderdiskriminerade barnen. För att slippa bråk med myndigheterna tog Caféägaren ner skylten.
  – Varför satte han upp skylten?
  Han gjorde det för att småbarnsföräldrar som kommer till Caféet låter sina barn springa omkring fritt i lokalen. Caféets kunder har klagat och sagt att de vill ha lugn och ro när de går på Café. Det anser de sig inte få när småbarnsföräldrarna inte ser efter sina barn.
  Rätt eller fel?
  Tänk efter. Hur vill ha det? När du går på Café.
  *
  – Vi kom till T-centralen och mötte där vid ringen Barbro Dahlin. Ringen finns i stora salen. Barbro är på besök hos sina barn och barnbarn i Stockholm. Barbro bor i numera sin barndoms hembygd Ödeshög i Östergötland. Hon var till sin pension lärare i Locknevi skola i Nora Kalmar län.
  *
  Vi gick den mäktiga Wasagatan fram. Folk strömmade fram och åter på trottoaren. Vi gick förbi det vackra posthuset på vår väg mot Kungsgatan där Caféet Wete Katten ligger. Vårt mål är Wete Katten. Barbro ringde oss och frågade om hon fick bjuda på goda räkmackor på Wete Katten. Det fick hon. Eller rättare skrivet. Det får hon om en stund. När vi är framme.
  *
  Wete Katten är mycket populärt. Caféet är nästan fullsatt när vi kommer dit. Men vi fick till slut plats vid ett bord.
  *
  Jag träffade Barbro för många år sedan när jag en midsommar var inbjuden att kåsera i Locknevi i Norra Kalmar län en midsommar. Vi har hållit kontakt sedan dess.
  Vi är varandras Facebookvänner.
  *
  Hon berättar om sitt långa lärarliv.
  Hon berättar om glädjeämnen och svårigheter.
  Hon berättar att hon inte tycker om den äregirighet, egoism och avsaknad av ansvar som finns hos många i vårt samhälle i dag.
  Hon berättar mycket som jag inte ska skriva om.
  Jag kan berätta att om vårt land såg ut som det land Barbro berättar om vore vårt land annorlunda Och mycket bättre.
  *
  Vi sitter först vid ett stort bord medan vi äter räkmackorna. Vid samma bord sitter en man och en kvinna och pratar om en bok som heter EUROPA. De bläddrar och läser och pratar ganska högt. Vi har svårt att göra våra röster hörda,
  Jag ler när jag ser dem ta fram sina almanackor för att bestämma nya möten
  Varför ler jag?
  Jag ler för att jag levt mitt liv efter noteringar i Almanackor. De noteringarna band upp och styrde mitt liv. Nu behöver jag inte Almanackorna längre.
  Jag är fri.
  Fri att sitta med Barbro och prata om livet, människorna och världen.
  Hon är en spännande person Barbro.
  Vi hade trevligt på Café Wete Katten.
  *
  Efter vår långa trevliga stund på Wete Katten gick vi Kungsgatan upp till Drottninggatan.
  Fullt av folk som vanligt.
  Efter några affärsbesök tog vi T-banan tillsammans. Barbro skulle till Fruängen. Vi till Skärholmen.
  Våra T-banor skildes vid Liljeholmen. Därför skildes vi också i Liljeholmen.
  Vi sa till varandra att vi haft trevligt.
  Det var sant.
  Vi hade haft trevligt tillsammans denna gråa dag i mars 2013.
  Det är skönt at ha vänner. Det gör livet värdefullare.
  Tack Barbro/Knut K