Arkiv

» juni 2020 (2)
» maj 2020 (1)
» april 2020 (1)
» mars 2020 (3)
» november 2019 (1)
» oktober 2019 (1)
» augusti 2019 (1)
» juli 2019 (1)
» juni 2019 (2)
» maj 2019 (4)
» april 2019 (2)
» mars 2019 (2)
» februari 2019 (4)
» januari 2019 (3)
» december 2018 (2)
» november 2018 (2)
» oktober 2018 (4)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (4)
» mars 2018 (4)
» februari 2018 (3)
» januari 2018 (4)
» december 2017 (4)
» november 2017 (4)
» oktober 2017 (5)
» juni 2017 (2)
» maj 2017 (3)
» april 2017 (3)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (4)
» december 2016 (3)
» november 2016 (3)
» oktober 2016 (4)
» juni 2016 (1)
» maj 2016 (5)
» april 2016 (3)
» mars 2016 (4)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (4)
» december 2015 (4)
» november 2015 (4)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (1)
» juni 2015 (1)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (3)
» mars 2015 (5)
» februari 2015 (3)
» januari 2015 (4)
» december 2014 (4)
» november 2014 (4)
» oktober 2014 (4)
» augusti 2014 (1)
» juli 2014 (1)
» juni 2014 (6)
» maj 2014 (3)
» april 2014 (5)
» mars 2014 (4)
» februari 2014 (3)
» januari 2014 (4)
» december 2013 (3)
» november 2013 (5)
» oktober 2013 (3)
» augusti 2013 (2)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (5)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (4)
» februari 2013 (4)
» januari 2013 (5)
» december 2012 (3)
» november 2012 (4)
» oktober 2012 (5)
» augusti 2012 (5)
» juli 2012 (5)

visar: arkiv för december 2013

torsdag 26 december

Hur ska vi kunna enas

Spalt nr 67

  • Regnet öser ner
    Fjärde advent
    Det är bakvänt
    Vi borde ha snöflingor
    som singlar ner mot vår jord.
    *
    Men naturen bryr sig inte
    om
    vad vi tycker är rättvänt
    Den gör som den vill.
    Om den vill att regnet ska ösa ner
    Då gör den så att regnet öser ner
    Som det gör här i Stockholmstrakten
    NU
    Denna tidiga morgon fjärde advent.
    *
    Vi kan inte styra det vi inte kan styra
    Och naturen kan vi inte styra
    Och väl är väl det
    Hur skulle det bli
    om vi människor
    varje morgon
    skulle fatta ett gemensamt beslut
    om det skall regna eller snöa.
    *
    Vi är inte ens överens om jobbskatteavdragen. Många vill inte ha dem.
    Dessa de många vill att äldre människor i vårt land istället skall få det bättre
    De vill att skolorna skall bli bra för våra barn.
    De vill att de fattiga i vårt land skall bli mindre fattiga.
    Många vill att de fattiga inte skall vara fattiga alls.
    Många vill att tågen skall komma och gå.
    På rätt tid
    Regeringen vill ha jobbskatteavdrag
    och
    då blir det jobbskatteavdrag.
    *
    Regeringen bestämmer som de själva tror att folket vill ha det.
    Ibland stämmer inte regeringens mening med hela folkets uppfattning.
    När det är så bestämmer regeringen ”över huvudet på folket”
    Som det heter i folkmun.
    Sånt har hänt och händer.
    I många (alla) regeringar.
    *
    När vi har så olika uppfattningar om jobbskatteavdrag hur skulle vi då kunna enas om ifall vi vill ha regn eller snö när vi vaknar tidiga morgnar i advent.
    *
    Vem skall bestämma om Syrien så Syrien blir ett människovärdigt land att leva i igen.
    Miljoner flyktingar har det extra svårt nu när de bor i tält och drabbas av regn och snö och sjukdomar.
    Om flyktingarna kunde bestämma över naturen skulle de vilja ha sol och lagom varmt
    Men ingen kan bestämma över naturen.
    Helst vill Syrienfolket ha fred.
    Vem kan bestämma och ge Syrien fred igen?
    Jag vet ingen
    Vem vet någon.
    Det är mycket vi inte kan enas om vår jord.
    *
    Regnet öser ner fjärde advent
    Det är bakvänt
    Vi borde ha snöflingor
    som singlar ner mot vår jord.
    Och
    Syriens folk borde få komma hem till sitt land och börja bygga upp det..
    På nytt. Igen´
  • *
    God Jul alla vänner i Teaterverkstan/ Knut K

Kommentarer: 0 Permalänk

onsdag 18 december

Jag vill berätta om..

Spalt nr 66

AM_3.jpgJag vill berätta om Ann-May Söderström från Motala. Ann-May har lämnat oss. Hon har gjort mycket i sitt liv som gjort att hennes medmänniskor fått trevligt och kunnat utvecklas med hjälp av kulturen.
*
Ann-May Söderström och jag möttes 1979 i nya och fina Folkets Hus i Motala. Jag var chef för huset. Ann-May hade ansvar för kulturen på ABF i Motala. Hon kunde söka kulturbidrag från staten för vår gemensamma verksamhet.
Verksamhetspengar behövdes till det vi tänkte göra
*
Vi fann att vi behövde varandra
För Folkets skull
För kulturens skull
För de kulturaktivas skull
För Motalas skull
Vi behövde öppna dörrarna i Folkets Hus för alla dem som ville skapa bilder, dikta och skriva, komponera, musicera och sjunga.
Folket kunde också dansa balett i spegelsalen, skriva och spela teater och revy på den fina tekniskt moderna scenen.
*
Vi tänkte så här:
Vi måste öppna dörrarna så motalapubliken kan höra, se och uppleva professionell kultur.
Vi måste öppna dörrarna så den lokala kulturen kan få möta sin publik.
*
Jag bjöd in en ledningsgrupp som bestod av Rolf Hansson, kommunens kultursekreterare, Rune Hoffman TBV samt Ann-May Söderström ABF. Jag representerade Folkets Hus och ledde gruppen.
*
Vi bildade Motala Teaterförening, startade Motala Lokalrevy, bildade Skrivarföreningen Vätterspegeln och stödde konstnärerna, så de blev föreningen KIM - Konstnärerna i Motala.
Vi gjorde mycket annat jag inte har utrymme för att räkna upp.
*
Tillsammans med Motala Teaterverkstad skrev poeten Elisabeth Asklund, Kenneth Algstrand, Kerstin Lundberg och jag en teater som fick namnet ”Verkstadsborna”. Ann- May var huvudansvarig för regin.
Verkstadsborna blev en stor succé och var resultat av våra öppna dörrar. Vi var 105 motalabor som jobbade med föreställningen från regissören, oss författare och musiker, till kamrater som jobbade med scenografin.
*
Ett nytt stort steg i Motalakulturens utveckling tog vi med Verkstadsborna. Ann-May var en viktig motor i den minst ett år långa processen. Många som aldrig stått på en scen fick möjlighet att agera på Motala Folkets Hus stora, vackra och tekniskt ändamålsenliga scen.
Ann-May följde allt som hände på scenen och rättade det som var fel. Vi fick också ofta höra:
”Var ä mi väske.”
Väskan kunde hon inte hålla reda på men varenda felsteg eller felsägning vi gjorde på scenen under repetitionerna anammade hon.
*
En sak till måste jag berätta:
Jag skrev en Fredspjäs som vi till tillsammans med Unga Örnar spelade för över tio tusen skolbarn i Östergötland. Vi spelade under några veckor tre föreställningar om dagen tills vi nått dem vi skulle nå.
*
Fredpjäsen handlade om kalla kriget mellan USA och Sovjetunionen. Min roll hette Vodka. Min motspelare Janne Hillman från ABF-distriktet i Östergötland var Coca Cola. Ann-May hade flera olika roller under den halvtimmeslånga föreställningen.
*
Under en mobbingscen vi hade i Skänninge skola ramlade Ann-May och blev liggande. Hon reste sig inte så Janne smög fram till Ann-May och viskade:
– Res på dej så vi kan fortsätta.
– Jag tror jag bröt armen, svarade Ann-May.
Det var inte armen hon bröt men väl nyckelbenet. Dagen efter hade hon ha sin arm i en mitella. Spelet gick vidare. Vi spelade Fredspjäsen 130 gånger från Östersund i norr. Stockholm i öster. Ulricehamn i väster till Malmö i söder.
*
Ann-May kom till Motala från Gamleby i Småland. Hon läste dikter på ett fantastiskt sätt. En av författarna hon gillade och läste var kantor Victor Haak från Pelare utanför Vimmerby. Det var en dikt han skrivit som hon läste ofta. Dikten heter ”Räknelektionen” och berättar humoristiskt om hur en skoldag kunde gå till på Viktor Haaks tid.
*
Ann-May finns inte längre ibland oss i livet.
Vi är många som minns henne.
Och sörjer henne.
Hon gav oss mycket och hjälpte till med att göra Folkets Hus till ett ”Levande hus med kultur” Motala Folkets Hus blev känt i många kulturkretsar i Sverige.
*
Tack Ann-May Söderström för all den glädje du skapade för oss dina medmänniskor.
Vårt land skulle behöva många som agerade som du gjorde under din aktiva levnad./Knut K

Kommentarer: 0 Permalänk

söndag 15 december

Kan jag hålla själen i min hand

Spalt nr 65

Solen har varit uppe en stund. Nu ska den snart gå ner. Molnen i skyn är guldfärgade. Även Albysjön nedanför Myrstuguberget, där vi bor, har ytor som lyser i guld.
Vinden är stilla. Vattnet ligger stilla.
Det tunna snötäcket på marken lyser upp.
*
Jag sitter i skön eftermiddagsstämning denna måndag i december 2013. Jag gör inget. Jag sitter bara och njuter.
Hur ofta får människor tid att, som jag:
”Njuta av tillvaron.”

  • *
    Hur ofta tar människor sig tid att njuta av eftermiddagsstämningen när solen är på väg ner.
    Många har inte tid. Så är det bara.
    Men många, som har tid, gör sig inte tid.
    De hittar på något för att få tiden att gå.
    Eftermiddagsstämningen kostar inget.
    Den är gratis.
    Den är njutbar.
    Den är min just nu.
    *
    Jag lyssnade nyss på den fina sången
    ”Håll mitt hjärta. Håll min själ. ”
    Läs orden igen. Ta dem till hjärnan
    ”Håll mitt hjärta.”
    Vad innebär det?
    Det innebär inte att jag ska hålla hjärtat i handen.
    *
    Hjärtat symboliserar känslorna våra.
    De mjuka. De sköna.
    När vi talar med hjärtat talar vi med den äkta känslan
    antingen orden är doppade i sorg
    Eller i glädje.
    Med hjärnan kan vi ljuga.
    Hjärtat talar sanning
    Visst är det så?
    *
    Ta in orden: ”Håll min själ.”
    Vad menas med det?
    Ta in orden ”min själ” i hjärnan. Min själ är inte något symboliskt
    Det är något annat som finns men ändå inte går att riktigt förhålla sig till.
    Var finns den?
    Själen
    I Hjärnan.
    Var annars
    Den kan väl inte sitta i benen. Eller i armarna.
    Eller i händerna, Eller i ögonen. Eller öronen?
    *
    ”Håll min själ” sjunger Björn i texten han har skrivit själv.
    Sången som helhet är underbar.
    Men var ska vi hitta själen som vi ska hålla?
    *
    Är själen någon slags kartbok där allt vi människor gör ritas in. När vi dör är själen färdig och fylld av det som hänt oss. Om det finns en Gud kan Guden på sin dator trycka fram vad jag gjorde den nionde december 2013. Han kan se att jag satt och njöt av eftermiddagssolen den dagen som är i dag för mig.
    Men om han skall trycka fram all information om alla får Gud det jobbigt. Vi är många som fått ta vägen via jorden. Många har vi varit och många fler blir vi.
    *
    Själen är nog ingen kartbok över det som varit.
    Vad tror ni kära läsare att själen är för något?
    *
    Jag sitter i skön eftermiddagsstämning denna måndagseftermiddag i december 2013.
    Ja gör inget. Jag sitter bara och njuter.
    Hur ofta får människor tid att ”Njuta av tillvaron”
    som jag gör nu?
    Jag njuter medan jag tänker på hur jag ska förhålla mig till själen.
    Hur kan jag hålla den? Kan jag hålla den i min hand?/Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng