Arkiv

» juni 2020 (2)
» maj 2020 (1)
» april 2020 (1)
» mars 2020 (3)
» november 2019 (1)
» oktober 2019 (1)
» augusti 2019 (1)
» juli 2019 (1)
» juni 2019 (2)
» maj 2019 (4)
» april 2019 (2)
» mars 2019 (2)
» februari 2019 (4)
» januari 2019 (3)
» december 2018 (2)
» november 2018 (2)
» oktober 2018 (4)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (4)
» mars 2018 (4)
» februari 2018 (3)
» januari 2018 (4)
» december 2017 (4)
» november 2017 (4)
» oktober 2017 (5)
» juni 2017 (2)
» maj 2017 (3)
» april 2017 (3)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (4)
» december 2016 (3)
» november 2016 (3)
» oktober 2016 (4)
» juni 2016 (1)
» maj 2016 (5)
» april 2016 (3)
» mars 2016 (4)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (4)
» december 2015 (4)
» november 2015 (4)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (1)
» juni 2015 (1)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (3)
» mars 2015 (5)
» februari 2015 (3)
» januari 2015 (4)
» december 2014 (4)
» november 2014 (4)
» oktober 2014 (4)
» augusti 2014 (1)
» juli 2014 (1)
» juni 2014 (6)
» maj 2014 (3)
» april 2014 (5)
» mars 2014 (4)
» februari 2014 (3)
» januari 2014 (4)
» december 2013 (3)
» november 2013 (5)
» oktober 2013 (3)
» augusti 2013 (2)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (5)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (4)
» februari 2013 (4)
» januari 2013 (5)
» december 2012 (3)
» november 2012 (4)
» oktober 2012 (5)
» augusti 2012 (5)
» juli 2012 (5)

visar: arkiv för november 2013

lördag 30 november

Någonstans någon gång ska jag skriva en sång *

Spalt nr 64

  • Någonstans någon gång ska jag skriva en sång.
    Den ska handla om frihet.
    Den ska handla om kärlek.
    Den ska handla om dig och mig och Kalle Gren
    som föddes en dag när inte solen sken.
    Den ska handla om livet vi levt
    och skall leva
    tills vi dör.
    *
    Du frågar varför jag ska skriva en sång.
    Det finns så många sånger som ingen sjunger,
    Säger du.
    Vi behöver inte fler.
    Det är inte sant det du säger.
    Vi behöver sånger att sjunga.
    När vi sjunger flyter glädje
    ut ur våra munnar.
    Har du inte hört det?
    Har du inte hört sånger sjungas?
    Har du inte hört glädjen i sångerna?
    *
    Har du inte fått öron att höra med
    så du kan höra sångerna sjungas.
    Då är det synd om dig.
    Du har missat en av livets skönaste kryddor.
    Men det finns hopp.
    Toner kan komponeras.
    Varje dag, varje stund
    Varje sekund.
    *
    Toner skapas överallt.
    När gråsparven kvittrar hörs toner.
    När Koltrasten sjunger vackert i Ekbacken
    då sträcker igelkotten på nacken
    Han vill inte missa en enda ton.
    När sånglärkan vaknat om våren
    sjunger hon fåglarnas frihetssång.
    *
    Mitt ibland folket
    I livet. På torget.
    I staden och på landsbygden
    Finns en vacker tråd
    Den är spunnen av finaste guld.
    Den är synlig för kärlekens ögon
    och för dem som vill se det goda.
    Det glädjerika. Det sköna.
    Tråden är spunnen för dem som vill finna
    meningen med livet.
    *
    Guldtråden och kärlekstonen är syskon i kulturhemmet.
    De har kärleken.
    De har friheten.
    De har glädjen.
    Någonstans någon gång ska jag skriva en sång
    om guldtråden och kärlekstonen.
    Den ska handla om frihet.
    Den ska handla om kärlek.
    Den ska handla om glädje.
    Den ska sjungas av alla
    som vill leva.
    *
    Den ska handla om dig och mig och Kalle Gren
    som föddes en dag när inte solen sken.
    Den ska handla om livet vi levt och vill leva.
    Den skall sjungas
    i kärleken, frihetens och glädjens
    grönskande dalar.
    *
    Den ska påminna om
    att kärleken, friheten och glädjen också finns
    i vår värld./Knut K.

 

Kommentarer: 0 Permalänk

fredag 22 november

Tack för boken

Spalt nr 63

  • Ordrösen från Småland.
    *
    Det kom ett brev till mig.
    Ovanligt stort
    Brevet innehöll en bok
    Jag läste en vers i en dikt:
    *
    " om vi vill varsamma orden
    må vi nogsamt betänka
    att det skrivna ordet
    ristas i granita sanningar
    medan det talade ordet
    kan spridas som rö för vinden
    likt tistelfrön i stormvind."
    *.
    Lars E.R. Björk från Albert Engströms hemtrakter i Hult har skrivit denna tänkvärda dikt.
    Dikten finns i den fina boken med det vackra namnet:
    ”Ordrösen från Småland”.
    *
    Småland är stenrösens landskap. I min hemtrakt Frödinge finns en by som heter Långbröstle. Runt byns åkrar har murar byggts av stenar som tagits från åkrarna. Gärdena gjordes stenfria så den magra jorden kunde brukas och ge bättre skördar. Arbetsamma människor röjde åkarna med stor möda och slit. Det var en hård tid.
    För många.
    Det tänkte jag på när jag läste i boken ”Ordrösen från Småland” där de skrivna orden är härliga att ta åt sig för en smålänning ”i förskingringen”.
    De skriva orden från Småland har ristats i ”granita sanningar”.
    *
    Jag vill ge mina spaltläsare en tanke jag nyss tänkte.
    Den susade förbi och lade sig i tankekorgen.
    När är rätta tiden att tänka ut ord?
    Är det när jag kan skriva orden så de blir ”granita sanningar”.
    Eller när jag kan säga orden så de flyger bort ”som rö för vinden”
    Eller är det när jag sitter ensam och låter tankarna stiga upp som möjlighetsmoln.
    Möjlighetsmolnen försvinner igen om jag inte tar fast dem och gör dem till ord för tal eller skrift.
    *
    Jag tänker. Alltså finns jag till, sa och skrev en filosof under Antiken.
    Jag tänker och jag vill att mina tankar ska stiga ur sina tankekorgar och bli till ord som kan spridas som ”rö för vinden” och ord som skrivs och blir till ”granita sanningar”.
    *
    Det är så jag tänker denna tidiga, mörka, dimmiga morgon när jag gästar vår son Lars på 1700-talsgården Klivinge i Uppsala. Jag trivs här. Jag tänker bra här. Jag är glad över att jag finns till och fått livsförmånen att kunna läsa, skriva och tänka.
    När är rätta tiden att tänka? Frågade jag tidigare i texten. Och frågar igen.
    -Var ledig stund. Var dag. Är mitt svar.
    -Det är en stor och viktig livets ynnest att vi fått förmågan att tänka.
    Hur utnyttjar vi den förmågan?
    Boken ”Ordrösen från Småland” gav mig många tankar.
    *
    Tack Lasse som bor i Albert Engströms Hult i Småland, för boken, för dikterna och stimulansen till dessa mina nu utskrivna tankar. Knut K

Kommentarer: 0 Permalänk

torsdag 14 november

• Vi ska tvivla på det vi hör och ta reda på ...

Spalt nr 62

  • Vi ska tvivla på det vi hör och ta reda på vad som är rätt
    *
    Skarpa lampor lyser på andra sidan Albysjön. Mörkret står tungt mellan mig och lamporna. Lampornas sken lyser igenom mörkret och når mina ögon. Samhällets elektriska ljus lyser oss vägar genom mörkret. De ljus jag ser på andra sidan Albysjön skall inte leda mig någonstans i dag. Jag har inget ärende till den plats de står utplacerade.
    Varför skriver jag om dem då?
    Ja varför gör jag det?
    Finns det något skäl till varför jag skrev om lamporna nyss utöver att deras ljus når mina ögon.
    *
    Om jag ser ut på andra sidan av vårt hus bombarderas mina ögon av ljus från E-fyran, Vårby Gård och Slagsta. På andra sidan av Mälaren ser jag ljusen från Ekerö. När jag tittar åt det hållet ser jag inte ljusen ett och ett. Jag ser dem i grupper av ljus. De blir olika ljuskollektiv. De många ljuskällorna lyser tillsammans upp större områden än ett ljus kan göra.
    Eller hur?
    Det är de många ljusen som bildar grupper. Ett ljus är ett ljus. Många ljus är en grupp. Även om det är de många ljusen som lyser upp som grupper finns de enskilda ljusen som bas i varje grupp. Tar jag bort ett och ett av ljusen så blir det efterhand ingen grupp kvar. Området där ljusen fanns blir mörkt
    Så enkelt är det.
    Finns det ljus som lyser blir det ljust. Där inga ljus finns är det mörkt om natten.
    Jag, som är född på landsbygden, minns hur mörkt landskapet var om natten. Endast några ytterlampor spred var för sig ut sken inom ett begränsat område. När jag gick i mörkret och såg de enskilda ytterlamporna kände jag trygghet i att de fanns. Jag gick mot ljuset och människoboningarna.
    Jag blev lugn.
    *
    Jag hörde på TV ett finskt program med en programledare och tre gäster. De fyra talade om förebilder bland människor. De talade om människor vars lyskraft är starkare än andra människors lyskraft. Förebilderna är som de enskilda ytterlamporna var för mig. På landet. När jag var ung. Ytterlamporna visade vägen jag skulle gå. Mänskliga förebilder kan visa vägar vi människor kan gå.
    I och genom livet.
    *
    Vi människor är som lamporna jag skrivit om denna mörka morgon. Vi finns en och en. Tillsammans blir vi olika grupper som lamporna i Vårby Gård och på Ekerö är. Tillsammans med andra människor kan vi i grupper ge starkare människoljus omkring oss.
    Ensam är stark, har jag ofta hört sägas.
    Är det så?
    Är det inte så att grupper av människor är starkare än individer är.
    Var för sig?
    Jag frågar bara.
    Många ljus lyser upp större områden än ett ljus gör. Det var vi väl överens om nyss.
    Om det är så är väl en grupp människor starkare än en enskild människa är.
    *
    Det vi måste veta är att en grupp består av enskilda människor. I politiken glöms ofta det bort. Jag hörde på Agenda talas om en grupp som kallades väljarna. Jag tänkte då:
    – Var och en av väljarna är en enskild väljare som skall rösta fram representanter för sig själv. Jag vill att den enskilda väljaren tänker fram sitt eget valmanifest. I sin egen hjärna. Inte låta sig styras av politiska propagandamaskiner som vill välja åt väljarna. När väljaren tänkt efter hur samhället skall vara uppbyggt då först skall jämförelsen göras med det som står till buds att välja på. Och ge sig själv frågan:
    -Vem är bäst lämpad att representera mig?
    Om vi gör så blir vi inte bara en grupp väljare. Vi blir medvetna starka väljare som inte tror på partidelegaternas vackra ord förrän vi konstaterat vad som finns bakom orden. Och om orden verkligen stämmer in med hur vi vill att människorna i samhället skall ha det nu och i framtiden. Vi ska tvivla på det vi hör och ta reda på vad som är rätt.
    Vi blir enskilda människor som är med och bestämmer hur samhället skall styras och skötas. Varje människa i väljargrupperna blir medveten och stark. Varje människa har sin egen lyskraft. Om så sker blir både de enskilda människorna och väljargrupperna starka.
    *
    I dag känner jag som om politiker på riksplanet som hönsmammor och slänger ut politiska glosor åt oss väljarhöns. Många av oss väljarhöns följer efter politikerhönsammorna i skockar och ”pickar i oss” av det som bjuds.
    Det är val nästa år då ska vi väljare veta vad vi vill. Vi ska veta vad vi ”pickar i oss” och vem vi ska rösta på”
    *
    Skarpa lampor lyser på andra sidan Albysjön. Mörkret står tungt mellan mig och lamporna. Lampornas sken lyser igenom mörkret och når mina ögon. Samhällets elektriska ljus lyser oss vägar genom mörkret. De ljus jag ser på andra sidan Albysjön skall inte leda mig någonstans i dag. Jag har inget ärende till den plats de står utplacerade.
    Varför skriver jag om dem då?
    Ja varför gör jag det?
    Finns det något skäl till varför jag skrev om lamporna nyss utöver att deras ljus når mina ögon. Undrar/ Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

fredag 8 november

Jag mötte Kalle Gren

Spalt nr 61

  • Hemma igen efter resan till Klivinge. Regnet öser ner här på Myrstuguberget i Stockholmsområdet.
    Och har gjort så hela natten.
    Carina Henriksson i Kiruna fick skrapa vindrutan i dag på morgonen innan hon åkte till Pajala och Kalix.
    Det behövde vi inte här. Vindrutorna spolades rena av regnet.
    Jag har sett på tidigare bilder att snö finns i Kiruna - och kyla. De som vill kan åka skridskor och skidor.
    Här har jag sett folk åka rullskidor
    Vårt Sverige är långt och smalt.
    *
    ”Tjoj hoo. Mil är kul", skriver Carina.
    Kanske för att hon ska till en intressant kulturkonferens i Kalix.
    Att få förmånen att verka inom kulturen är något att ropa Tjoj hoo för.
    Jag vet, för att jag under en tid fick förmånen att vistas i kulturlandskapet och tillsammans med kamrater skapa och medverka i revyer och teaterföreställningar. Lycka till Carina. Gläd dig och din publik.
    *
    Jag gjorde i revyn i Folkets Hus i Motala en gubbe som fick namnet Kalle Gren.
    Inledningen på monologen var alltid densamma. Han sa på småländska:
    ”Jag heter Kalle Gren.
    Jag föddes en dag när inte solen sken. Min far söp ihjäl sig på stan.
    Min mor var hora på ”Reperban”.
    Jag kan inte skratte. Jag töcker allting är så trist. Jag har inte skratt sen jag såg……(Någon Kalle pekade ut i publiken.)
    *
    Jag mötte Kale Gren i går. Vi stod på den vackra Folkets Husscen i Motala. Sveriges folk var publik. Kalle drog sin monolog. Jag tar med sista delen av det han sa:
    ”Jag heter Kalle Gren. Jag föddes en dag när inte solen sken.
    Jag kan inte skratte
    Jag töcker livet är så trist.
    Jag har inte skratte sen jag så finansministern Anders Borg sist.
    Borg har klippt av sin långa tofs med hår
    Som han hade i nacken i går.
    Han hoppas på att få mer stöd av väljarna
    I valet nästa år.
    *
    Finansministern har också realiserat bort
    folkägda banken Nordea.
    Dä är inte heller något å skratte åt.
    Jag ska klage hos moder Svea.
    *
    Skrattede gjorde inte heller vi, folket
    När vi fick vete att skatten vi gett till Borg
    och folkpartiskolministern
    för bildning av landets pojkar och flickor
    istället slunkit ner i riskkapitalbolagens rika herrars fickor.
    Ta från skolbarn och ge till rika kapitalister
    Hur många tyckte dä var roligt å få vete
    att dä är så?
    Räck upp en hand.
    Inte många tyckte dä va bra.
    Övervinster i välfärden vill vi inte ha.
    *
    Nu får vi vänte på vad finansministern och oppositionen ska göre.
    Så här kan vi inte ha´t
    Släpp ut politikerna till frihet
    Skrota de politiska blocken
    Montera ned dem och släng dem i en tunna
    Gå nu hem och grunna.
    Politik går ut på att och göre så alle trivs.
    Allt kan bara bli bättre i vårt land.
    Alle behövs och alle ska mä.
    Dä ä så dä ä.
    Och ska va
    Tack för i da!
    *
    Kalle gren lämnar scenen. Jag följer med honom. Vi ska äta frukost hos Motalas ”kulturminister” Åke Lindberg och hans fru Barbro i vackra Varamon vid Vättern i Motala.
    Trevlig dag önskar jag alla. Kalle Gren hälsar./Nedtecknat av Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

fredag 1 november

God morgon hälsar jag alla denna regniga morgon

Spalt nr 60

  • Jag hör regnet utanför mitt fönster.
    Jag tänker inte på regnet.
    Jag tänker på Fredagskvällen med Skavlan.
    Jag tänker på den fantastiska flickan från Jordanien;
    Malala.
    *
    Malala berättade i programmet hur hon i Jordanien kämpat för flickors rätt att gå i skola och utbilda sig. En dag när hon i buss var på väg hem stoppades bussen av två tjugoåriga pojkar. De två steg på bussen. En där bak. En där fram. De frågade efter Matala.
    Matala kom inte undan.
    Kunde inte skyddas.
    Hon var mördarnas mål.
    Den ena av de två ungdomarna sköt Matala i huvudet.
    Matala dog inte.
    Hon fördes till England
    Blev behandlad och lever nu vidare i Birmingham.
    *
    Matala
    Jag hörde dig tala till Skavlan och oss.
    I går.
    Jag tänker:
    Hur kan en ung flicka vara så modig som du är?
    Du riskerar ditt liv varje dag.
    På en fråga från Skavlan om du inte är rädd svarade du:
    – Om vi tiger kommer vi aldrig att lyckas förändra världen så att alla flickor får samma rätt att utbilda sig som pojkar har.
    *
    Hur kan en ung flicka vara så klok?¨
    Hur kan en ung människa vara så klar i sin uppfattning?
    *
    Vi har män i vår värld
    Vi har kvinnor.
    Trots att världen är densamma för både män och kvinnor ser världen inte likadan ut för båda könen.
    I våra olika länder behandlas kvinnor och män olika.
    Varför?
    Mitt varför vill jag sända ut till alla folk.
    Varför? Varför?
    *
    Vi har genetiska olikheter. Vi har män och kvinnor som kan föra livet på jorden vidare. Det är inget argument mot jämställdhet mellan könen
    *
    En av de viktigaste mänskliga rättigheterna i vår värld är att alla kvinnor skall vara fria att leva sina egna liv.
    På egna villkor.
    Varje ung människa, pojke och flicka, skall ha rätt till utbildning.
    Med kunskap och utbildning har livet blivit bättre att leva för kvinnor.
    I vissa länder i världen.
    Inte i alla.
    Med hjälp av utbildning och kunskap skall kvinnor och män leva jämställda.
    I hela världen.
    *
    Malala du underbara flicka. Du ha funnit vägen in i framtiden.
    Din väg är farlig för dig
    Din väg är svår.
    Den ser nästan omöjlig ut i vår vansinniga värld.
    *
    Skavlan frågade din far Ziauddin om han manat på dig att bli som du är.
    – Jag har inte manat på henne. Malala har själv kommit fram till det hon tror på. Jag har inte heller vingklippt henne. Det är viktigt att hon får flyga med sina egna vingar oförstörda. Sa din far.
    *
    Matala
    Du talade i FN. Dina kloka ord nådde världens ledares öron och förhoppningsvis också deras hjärnor.
    Många, som runt om världen hörde ditt tal, grät.
    Många blev tagna av ditt engagemang.
    Många hatar dig för dina åsikter.
    Många vill göra slut på ditt liv.
    Många, många älskar dig
    *
    Du behövs för att väcka väldens folk till insikt om flickors rätt att utbilda sig.
    Vad gör FN:s folk efter ditt tal? Det är en skarp fråga jag sänder till FN.
    – Inte mycket är tyvärr svaret. Om jag får svara?
    Du Malala gör mer än FN;s folk tillsammans.
    Jag önskar dig lycka och välgång på din svåra färd framåt.
    Flyg vidare med dina oklippta vingar/Knut K.

 

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng