Arkiv

» juni 2020 (2)
» maj 2020 (1)
» april 2020 (1)
» mars 2020 (3)
» november 2019 (1)
» oktober 2019 (1)
» augusti 2019 (1)
» juli 2019 (1)
» juni 2019 (2)
» maj 2019 (4)
» april 2019 (2)
» mars 2019 (2)
» februari 2019 (4)
» januari 2019 (3)
» december 2018 (2)
» november 2018 (2)
» oktober 2018 (4)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (4)
» mars 2018 (4)
» februari 2018 (3)
» januari 2018 (4)
» december 2017 (4)
» november 2017 (4)
» oktober 2017 (5)
» juni 2017 (2)
» maj 2017 (3)
» april 2017 (3)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (4)
» december 2016 (3)
» november 2016 (3)
» oktober 2016 (4)
» juni 2016 (1)
» maj 2016 (5)
» april 2016 (3)
» mars 2016 (4)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (4)
» december 2015 (4)
» november 2015 (4)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (1)
» juni 2015 (1)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (3)
» mars 2015 (5)
» februari 2015 (3)
» januari 2015 (4)
» december 2014 (4)
» november 2014 (4)
» oktober 2014 (4)
» augusti 2014 (1)
» juli 2014 (1)
» juni 2014 (6)
» maj 2014 (3)
» april 2014 (5)
» mars 2014 (4)
» februari 2014 (3)
» januari 2014 (4)
» december 2013 (3)
» november 2013 (5)
» oktober 2013 (3)
» augusti 2013 (2)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (5)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (4)
» februari 2013 (4)
» januari 2013 (5)
» december 2012 (3)
» november 2012 (4)
» oktober 2012 (5)
» augusti 2012 (5)
» juli 2012 (5)

visar: arkiv för oktober 2013

söndag 27 oktober

God morgon hälsar jag alla denna regniga dag

Spalt nr 59

  • Jag hör regnet utanför mitt fönster.
    Jag tänker inte på regnet.
    Jag tänker på Fredagskvällen med Skavlan.
    Jag tänker på den fantastiska flickan från Jordanien;
    Malala.
    *
    Malala berättade i programmet hur hon i Jordanien kämpat för flickors rätt att gå i skola och utbilda sig. En dag när hon i buss var på väg hem stoppades bussen av två tjugoåriga pojkar. De två steg på bussen. En där bak. En där fram. De frågade efter Matala.
    Matala kom inte undan.
    Kunde inte skyddas.
    Hon var mördarnas mål.
    Den ena av de två ungdomarna sköt Matala i huvudet.
    Matala dog inte.
    Hon fördes till England
    Blev behandlad och lever nu vidare i Birmingham.
    *
    Matala
    Jag hörde dig tala till Skavlan och oss.
    I går.
    Jag tänker:
    Hur kan en ung flicka vara så modig som du är?
    Du riskerar ditt liv varje dag.
    På en fråga från Skavlan om du inte är rädd svarade du:
    – Om vi tiger kommer vi aldrig att lyckas förändra världen så att alla flickor får samma rätt att utbilda sig som pojkar har.
    *
    Hur kan en ung flicka vara så klok?¨
    Hur kan en ung människa vara så klar i sin uppfattning?
    *
    Vi har män i vår värld
    Vi har kvinnor.
    Trots att världen är densamma för både män och kvinnor ser världen inte likadan ut för båda könen.
    I våra olika länder behandlas kvinnor och män olika.
    Varför?
    Mitt varför vill jag sända ut till alla folk.
    Varför? Varför?
    *
    Vi har genetiska olikheter. Vi har män och kvinnor som kan föra livet på jorden vidare. Det är inget argument mot jämställdhet mellan könen
    *
    En av de viktigaste mänskliga rättigheterna i vår värld är att alla kvinnor skall vara fria att leva sina egna liv.
    På egna villkor.
    Varje ung människa, pojke och flicka, skall ha rätt till utbildning.
    Med kunskap och utbildning har livet blivit bättre att leva för kvinnor.
    I vissa länder i världen.
    Inte i alla.
    Med hjälp av utbildning och kunskap skall kvinnor och män leva jämställda.
    I hela världen.
    *
    Malala du underbara flicka. Du ha funnit vägen in i framtiden.
    Din väg är farlig för dig
    Din väg är svår.
    Den ser nästan omöjlig ut i vår vansinniga värld.
    *
    Skavlan frågade din far Ziauddin om han manat på dig att bli som du är.
    – Jag har inte manat på henne. Malala har själv kommit fram till det hon tror på. Jag har inte heller vingklippt henne. Det är viktigt att hon får flyga med sina egna vingar oförstörda. Sa din far.
    *
    Matala
    Du talade i FN. Dina kloka ord nådde världens ledares öron och förhoppningsvis också deras hjärnor.
    Många, som runt om världen hörde ditt tal, grät.
    Många blev tagna av ditt engagemang.
    Många hatar dig för dina åsikter.
    Många vill göra slut på ditt liv.
    Många, många älskar dig
    *
    Du behövs för att väcka väldens folk till insikt om flickors rätt att utbilda sig.
    Vad gör FN:s folk efter ditt tal? Det är en skarp fråga jag sänder till FN.
    – Inte mycket är tyvärr svaret. Om jag får svara?
    Du Malala gör mer än FN;s folk tillsammans.
    Jag önskar dig lycka och välgång på din svåra färd framåt.
    Flyg vidare med dina oklippta vingar/Knut K.

 

Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 14 oktober

Vi såg filmen om Monica

Spalt nr 58

  • Mitt på dagen gick vi på bio på Heron City i Kungens kurva i Stockholm. Vi bor strax intill ”Kurvan”. Vi hade bara några minuters bilfärd innan vi var framme. Solen lyste vår färd. Vi tyckte synd om oss själva för att vi bestämt att gå på bio när vädret var så fint. Heron City har olika verksamheter bl a många SF-biografer i olika storlekar. I huset finns restauranger, mataffär och andra affärer. Här finns bowling. Men vi ska på bio. Jag berättar om filmen istället.
    *
    Vi skulle se filmen om Monica Zetterlund. Jag var skeptisk till den eftersom jag känner till mycket om Monicas liv.
    – Hur kan man göra spelfilm om hennes liv? Blir det inte bara en biografi med bilder, sång och musik? Hur beskriver de hennes sista tid innan hon brändes inne i sin lägenhet. Hur beskrivs hennes dotter Eva-Lenas liv? Vad berättar de om Monicas alkoholism. Frågorna i mitt huvud var många.
    *
    Jag kan berätta att jag fick svar på alla mina frågor.
    Jag kan berätta att filmen var bra. Mycket bra. Med spänning. Med Sång. Med Musik. Med Kärlek. Med Dramatik. Med Konflikter.
    Ja
    Trots att Monica var älskad av alla hamnade hon i konflikter. Hur gick den ekvationen ihop? Det vet jag inte. Men ihop gick den.
    *
    Växeltelefonisten Monica fick utstå mycket spe från folk på orten Hagfors innan hon blev berömd och erkänd.
    – Du ska inte tro att du är någonting, fick hon höra
    Fadern som var hård mot Monica sa:
    – Varför tror du att det är något särskilt med dig. Redan när du var barn skulle du klättra högst upp på stammarna. De andra stannade innan det blev farligt. Men du skulle högst upp. Jag var livrädd att du skulle slå ihjäl dig.
    *
    Filmen började med att Monica turnerade med Arne Domnerus orkester. Dottern Eva-Lena bodde hos sina morföräldrar. Där hade hon ett tryggt och kärleksfullt hem när Monica var ute och reste och sjöng. Kärleksfullt var också bandet mellan Monica och dottern Eva-Lena. Mycket glädje fanns mellan dem även om tårarna rann på dottern när Monica åkte i väg för olika uppträdanden.
    *
    Monicas stora genombrott kom när hon i Stockholm sjöng den vackra sången om Stockholm.
    ”Oh vad mitt Stockholm är skönt”
    Alla föll för henne. Hon mötte filmskaparen Vilgot Sjöman och flyttade ihop med honom. Hon köpte sig ett mycket stort hus. Till det huset tog hon sin dotter.
    – Det är ju ett slott du köpt, sa dottern när hon flyttade in.
    *
    Monica mötte kultureliten; Povel Ramel, Beppe Wolgers som skrev texter åt henne, Hasse och Tage. Alla dessa kom att betyda mycket för henne i karriären. Monica uppträdde mycket tufft. Inte bara på scenen utan också privat.
    – Jag skall högst upp, sa hon till sin far när han undrade vad hon höll på med.
    *
    Hon mötte svårigheter.
    – Många hyllar mig när jag står på scenen men det kostar på att komma högst upp och sedan hålla mig kvar där, sa hon när hon var ordentligt nere under en period. Hon reste sig. Även ur mycket svåra situationer; Missfall. Självmordsförsök. Konflikter med älskare.
    Hon rökte hela tiden.
    Hon drack starka drycker både före och efter sina uppträdanden. Hur hon kunde sjunga så bra är en gåta. Hon måste ha varit berusad somliga framträdanden.
    *
    Monicas far lyssnade inte på sin dotters framträdanden. Men till en bejublad föreställning i USA tvingade Monicas mor Monicas far att lyssna på programmet som sändes i radion och refererades av den då välkände radiomannen Thorén. När fadern hörde sin dotter sjunga och förstod hur stor hon var som artist började hans tårar rinna. Många tårar rann också från biopublikens ögon när fadern efter föreställningen ringde sin dotter i USA och berömde henne.
    Jag kunde inte heller hålla tillbaka mina tårar.
    Varför skulle jag göra det förresten?
    Karlar och pojkar gråter inte fick jag höra som barn.
    Jag är karl och gråter när mina känslor ställs in på gråtprogrammet.
    Det kommer jag att fortsätta med.
    *
    Monica fick när hon kom hem åter frågan av sin far varför hon inte kunde nöja sig med att vara som folk är mest och varför hon alltid skulle klättra högst upp på trädstammarna när hon var liten.
    – När jag kommer högst upp ser jag hela världen, svarade Monica.
    *
    Monica skulle bli stor. Det hade hon bestämt sig för. Hon blev stor. Hon var en världsartist. Men blev inte erkänd som sådan.
    *
    Jag minns henne för sin roll i det underbara TV-teaterspelet som heter Söderkåkar.
    Om detta fanns inget i filmen.
    Filmen följde inte heller Monica till hennes livs slut. Den slutade med mycket glädje i ett bröllop. Hon gifte sig med en av sina beundrare och bästa vän.
    *
    Monica var inte bara sångerska. Hon var också skådepelare, en medveten, bestämd människa och kärleksfull mor åt sin dotter. Kärleksfull mor var hon trots alla svårigheter hon hade med sig själv.
    *
    Innan jag såg filmen om Monica trodde jag inte att jag skulle tycka om den. Nu när jag sett den kan jag skriva;
    -Jag tyckte mycket bra om den./Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 7 oktober

Lev din längtan. En föreläsning

Spalt nr 56 och 57

  • Grå låg himlen över staden.
    Regnet duggade tätt
    Till Existens
    På Adolf Fredriks kyrkogata
    skulle vi på träff.
    Adolf Fredriks kyrka stod och ljusblänkte
    Runt kyrkan var stilla och kallt
    *
    På Olof Palmes grav,
    som jag besökte,
    låg en ros.
    Den hade någon nyligen lagt.
    *
    Jag fick i går på min e-post följande text:
    ”Ni är varmt välkomna till föreläsningen
    ”Lev din längtan”
    i morgon klockan 18:00 till 19:30
    Adressen är Adolf Fredriks Kyrkogatan nummer 13
    Ni går rakt ned i lokalen som ligger på gatuplan.
    Vänliga hälsningar
    Anette Forslund.”
    Det fanns värme i de inbjudande orden
    *
    Vi hittade adressen och gick rakt in i en studielokal.
    Den var fylld av skön musik,
    Hade ljusa väggar och tak.
    Värmeljus överallt.
    På bord, i fönster.
    De små ljusen glimmade välkomnande.
    Jag tänkte;
    – Vad ska det bli av det här.
    *
    Vi samlades tolv tjejer och fyra män i en liten mycket ljus fyrkantig lokal.
    Lokalen hade skön värme.
    Klockan 18:00 stod Anette Forslund framför oss och sa:
    – Välkomna hit.
    Ni undrar väl vad ni hamnat på för föreläsning som har rubriken ”Lev din längtan”. Det skall ni snart få uppleva. Jag är från en liten by i Norrland där det bara fanns några hus och gårdar. På grund av kärleken drogs jag till Stockholm. Jag har rest mycket i vår värld. Utbildat mig till psykoterapeut. Jag är expert på levnadsfrågor och har föreläsningar underrubriken;
    ”Lev din längtan.”
    *
    Anette stod framför oss glad och inspirerande. Hennes glädje tog oss med in i sin glädje på ett underbart sätt. Jag kände mig som om jag tog plats i något skönt färdmedel och bara väntade på att få åka vidare.
    Anette fortsatte:
    – Först ska vi börja med en avslappningsövning.
    ”Sätt er med händerna på knäna och fötterna ordenligt på golvet
    Blunda och koppla bort allt.
    Känn hur ni andas med lungorna.
    Med magen.
    Märk hur tankarna drar för bi som moln på sommarhimlen.”
    *
    Jag kände lugnet komma.
    Jag gör en likande övning hemma när jag vill tömma hjärnan.
    *
    Anette sa:
    – Nu ska ni tänka på vad ni längtar till. Just nu.
    Jag tänkte:
    Jag längtar till att vi människor en dag ska vrida på knappen som styr vårt levnadskap åt rätt håll så vi blir medmänniskor med varandra. Inte fiender.
    Visst. Det är stort och kanske omöjligt.
    Men jag vill längta så. I den riktningen.
    *
    När övningen var slut sa Anette;
    – Vad längtade ni till. Fram med det.
    Efter en stund kom alla loss. Anette skrev ner på tavlan våra ”längtor”
    Harmoni var första svaret. Det var en man som sa det. Sedan följde svar som;
    längtan till pensionen, kreativitet, mindre stress, annat jobb, trygghet att kunna välja i livet.
    Många flera ”Längtor” hade vi.
    Jag får inte plats i kåseriet med dem alla.
    Vi gick sedan igenom vår ”längtor” under Anettes ledning.
    Stämningen i lokalen var sådan att ”nästan” alla kunde yttra sig.
    *
    Anette kom sedan in på hur vi lever våra liv och även hur vi bör leva våra liv.
    Och vem som skall bestämma över våra liv.
    – Vem ska bestämma över våra liv? Frågade Anette
    – Det finns bara en som ska bestämma över mitt liv. Jag själv, sa jag.
    Och fick rätt på det.
    *
    Vi kom överens om under kvällen att vi borde sätta upp mål.
    Och försöka nå målen.
    Anette sa;(En kort sammanfattning av allt hon sa.)
    -Ni måste lära er att ha respekt för er själva och era kunskaper. Ni ska göra det ni själva vill och skapa era egna liv. Inte falla undan för andras försök till inflytande över er.
    – Vi har olika behov. Alla människor är olika. Vi ska inte göra varandra konforma, likadana. Vi har behov av glädje, dans, skratt och trivsel.
    – Reflektera över era liv. Ställ frågor till er själva om hur ni mår. Var i rörelse för att nå målen ni ställt upp.
    Stämningen steg till en skön nivå. Den stämningen gav oss verklig lust att ta in det vi bjöds på.
    *
    Kockan blev 19:30. Vi gick från livsvärmen och rumsvärmen ut på Stockholms gator.
    Där var både kallt och blåsigt.
    Men värmen vi känt under föreläsningen bar vi med oss.
    *
    ”Lev din längtan” blev en trevlig och innehållsrik föreläsning som stämde till eftertanke.
    De eftertankarna var det nog inte bara jag som bar med mig hem.
    *
    Tack för din föreläsning du glada, charmerande och skickliga Anette Forslund/ Knut K

 Spalt nr 57

Nu sitter jag åter på trappan till Klivinge gård


(Skrivet efter stimulans från Annette Forslund
och hennes föreläsning ”Lev din längtan”)
*
Jag sitter åter på Klivinge gård
och tänker runt
En stund
Jag tänker på det som är bra
Och det som kunde vara bättre
Vad är det som är bäst i vårt land och vår värld
Vad är det som är sämst.
Mycket är svårt att förstå
Det tänker jag också på?
*
Det är svårt att jämföra det ena med det andra
Det är svårt att dra gränser mellan ont och gott
Om det ena är gott för den andra
Vad är då ont för den ena
Det är svårt att förena den ena med den andra
Det är svårt att förena det ena med det andra
Det är svårt att förena.
*
(Kan det vara därför vi har konflikter
mellan folk och inom religioner
Är det därför vi har krig)
*
Ska vi förenas och bli lika allihop
Det vill vi väl inte
Vi vill vara fria att välja
Det är vi själva som ska välja hur våra liv ska se ut
Det är vi själva som skall välja hur vi ska gå
Det är vi själva som skall välja vart vi ska gå.
Det är vi själva som skall välja.
Gör vi det
Väljer själva
Där fick vi något att tänka på
*
Vem försöker välja åt oss
Reklamen
Andra människor
Böckernas innehåll
Gud
Bibeln
Koranen
Givmildheten
Snålheten
Frikostigheten
Girigheten
Hatet
Kärleken
*
Minns vi någon
eller något
som försökt välja vägar åt oss
Har föräldrarna valt åt oss när vi var små
Har lärarna i skolan valt
Arbetsgivarna. Politikerna. Kamraterna
Försöker de välja åt oss hur vi ska gå
*
Visst gör de det.
Visst försöker många välja åt oss
Men det är bara vi själva
som kan välja
och få det
som vi själva vill ha det
*
Nu sitter jag åter på Klivinge gård
Ser Månen lysa och le.
Jag tänker:
Mina tankar är mina tankar
Dina tankar är dina tankar.
Mina val är mina val.
Dina val är dina val
Våra val är våra val
Vi blir våra val och är våra tankar
Ingen ska ta våra tankar och val ifrån oss
/Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng