|
![]() är en oberoende ideell amatörteaterförening för alla åldrar i Motala. Föreningen startade sin verksamhet 1966.
|
Arkiv» juni 2020
(2)
» maj 2020
(1)
» april 2020
(1)
» mars 2020
(3)
» november 2019
(1)
» oktober 2019
(1)
» september 2019
(3)
» augusti 2019
(1)
» juli 2019
(1)
» juni 2019
(2)
» maj 2019
(4)
» april 2019
(2)
» mars 2019
(2)
» februari 2019
(4)
» januari 2019
(3)
» december 2018
(2)
» november 2018
(2)
» oktober 2018
(4)
» september 2018
(1)
» juni 2018
(1)
» maj 2018
(1)
» april 2018
(4)
» mars 2018
(4)
» februari 2018
(3)
» januari 2018
(4)
» december 2017
(4)
» november 2017
(4)
» oktober 2017
(5)
» september 2017
(4)
» juni 2017
(2)
» maj 2017
(3)
» april 2017
(3)
» mars 2017
(3)
» februari 2017
(3)
» januari 2017
(4)
» december 2016
(3)
» november 2016
(3)
» oktober 2016
(4)
» september 2016
(3)
» juni 2016
(1)
» maj 2016
(5)
» april 2016
(3)
» mars 2016
(4)
» februari 2016
(4)
» januari 2016
(4)
» december 2015
(4)
» november 2015
(4)
» oktober 2015
(4)
» september 2015
(4)
» augusti 2015
(1)
» juni 2015
(1)
» maj 2015
(4)
» april 2015
(3)
» mars 2015
(5)
» februari 2015
(3)
» januari 2015
(4)
» december 2014
(4)
» november 2014
(4)
» oktober 2014
(4)
» september 2014
(4)
» augusti 2014
(1)
» juli 2014
(1)
» juni 2014
(6)
» maj 2014
(3)
» april 2014
(5)
» mars 2014
(4)
» februari 2014
(3)
» januari 2014
(4)
» december 2013
(3)
» november 2013
(5)
» oktober 2013
(3)
» september 2013
(4)
» augusti 2013
(2)
» juni 2013
(1)
» maj 2013
(5)
» april 2013
(4)
» mars 2013
(4)
» februari 2013
(4)
» januari 2013
(5)
» december 2012
(3)
» november 2012
(4)
» oktober 2012
(5)
» september 2012
(4)
» augusti 2012
(5)
» juli 2012
(5)
|
|
visar: arkiv för januari 2013 |
|
onsdag 30 januari • Ärtsoppa, pannkakor, punsch och bastuSpalt nr 31
tisdag 22 januari Jag sitter vid stora vida vackra Vättern en dagSpalt nr 30
”Jag sitter vid Vättern en dag.” * Jag sitter vid Vättern en dag. Vågorna slår in mot land. Vinden smeker mitt ansikte. I luften hörs sjöfåglarnas skri. Vågorna vandrar upp på stranden, förintas och rinner tillbaka i sjön. Jag sitter på en sten med fötterna i vattnet Vågorna väter mina jeans. * Naturens orkester spelar. Jag hör: ”Tonerna från vågorna Fålarnas skrik och sång Motorbåtarnas surrande ljud.” * Jag ser segelbåtar glida ut ur Motalaviken. De är på väg mot öppna sjön. Bilderna växlar för mina ögon. Vågorna är aldrig sig riktigt lika. Fåglarna flyger men aldrig samma bana. Deras teknik är olika. Flaxande. Glidande Dykande. Stigande. Fåglarna skrik och sång hörs ibland nära Ibland långt ifrån. * Jag förnimmer allt. Alla intrycken förs samman i en skön känsla. Jag upplever att jag är en del av helheten. En del som verkligen hör till. Detta trots att jag inte deltar på annat sätt än att vinden smeker mitt ansikte och rufsar om i mitt hår och att mina fötter och ben blir våta av vågorna.
* Känslan jag får ger stillhet och tystnad Men det är aldrig stilla där jag sitter. Det är aldrig tyst. Ljuden skrämmer mig inte. Hotar inte De finns för att de skall finnas. Ljuden tillhör naturen Vi ska inte besegra naturen Inte härska över den Vi skall leva i den
* Och känner livets puls. * Den pulsen känner jag även i dag den 22 januari 2013 när jag Knut K skriver detta.
onsdag 16 januari Jag minns min tid i FrödingeSpalt nr 29(Jag vill berätta några glimtar ur mitt ungdomsliv) * Utan en tråd på kroppen kom jag till världen Mina ögon vänjde sig vid ljuset Mina öron fångade ljudet Mina känsliga händer Kramade min moders bröst Så började jag suga i mig livet *** Jag gick i min ungdom i Frödinge och drömde om hur mitt liv skulle bli Om fotboll drömde jag och om jobb som polis. Min far var bonde Han ville jag skulle bli bonde som han var När jag blev stor. Det ville inte jag *** I hagen Bleckersvad satt jag en dag Med ryggen mot en tall. Jag såg genom tallens krona molnen vandra Som om de hade ett mål med sin vandring ”Den här vackra tallen du lutar ryggen emot har jag sparat till dig”, sa min far. * Molnen såg ut att ropa till mig: Vad ska du med den till Vad ska du med den till Du ska ju följa oss ut i världen * Jag sa inget till min far men jag undrade också: – Vad ska jag med den till Jag tänker följa molnen och mina drömmar ut i världen. *** Jag minns när jag kom in i köket Från vinterlandskapet Till eftermiddagskaffet Jag bjöds min mors vienerkammar och smörkakor. * Glädje var kaffet kokt av på den gamla järnspiseln Omtanke fanns inbakad i bullarna Kärlek fanns i luften jag andades. *** Hästen sprang sig svettig på vintervägarna mot Alsta och Ödestorp Bjällrorna klingade Snön låg nyfallen mjuk på gärdgårdar Granar och tallar. Vi satt under hästfiltar och njöt * Att vi njöt av livet har jag förstått först nu. *** Sittande på timmerstockarna drack vi vårt kaffe Byxorna var stelfrusna mellan pjäxorna och knäna Vi satt på baljhandskarna för att inte bli kalla om våra ”bakar” Det varma Kaffet rök ur termosmuggarna Svetten rök från timmerhästarna – Det är gott med kaffe när det är kallt omkring oss, sa min arbetskamrat Helge – Det är skönt med rast när arbetet är tungt, sa jag * Helge nickade till svar och sörplade si sig det sista sockret ur muggen Hällde upp mer kaffe åt sig Ur termosen. Lade i två bitar socker i kaffet . Tog skeden och rörde om. *** När vi gallrade betor kröp vi på knäna Rev upp naglar Och brände ryggarna * Aldrig var kafferasterna i ekarnas skugga så efterlängtade som heta betgallringsdagar *** Par i hästar körde jag från åkern Där jag lastat hö på gummihjulsvagnen På körbron sprängde hästarna i så träflisorna rök Det var kraft det var skönhet och fart när hästarna galopperade upp med lasset på höskullen * Min kropp glädjespändes Där jag satt med tömmarna i mina händer och njöt Jag kände doften Av hästsvett och soltorkat hö Solen lyste in genom luckorna på höskullen Det var sommar *** Du föddes med segerluva Det kommer att gå bra för dig, sa min mor * Vem går det bra för Och vem förlorar livet? undrade jag – Du ska inte fråga så mycket om döden, sa min mor *** Mina föräldrar gav mig kärlek och trygghet som föräldrar ofta gör. Med glädje och värme minns jag när jag låg i sängen i köket och vilade. Min mor satt på min farfars stol vid min huvudkudde och berättade om sig själv och livet och om det hon trodde på. Ibland somnade jag medan hon berättade. När jag vaknade fortsatte hon berätta. *** Ur den hemmiljön gick jag ut i världen. En stor del av min livstid bodde jag och verkade i Motala. Har vi mötts du och jag?/Knut K
onsdag 9 januari Vem är det som styr egentligen?Spalt nr 28
onsdag 2 januari Detta är skrivet på 2012 års sista morgon.Spalt nr 27Den vackra snön gråter sig bort i små bäckar. Himlen är övermulet grå. På Albysjöns is ligger nu vatten och speglar molnen. Isen har hamnat mellan sjöns vattenyta och det smälta snövattnet. * På andra sidan Albysjön i Fittja rånades en guldsmedsbutik i går. En bil körde in i affären och hotade till sig värdefulla varor. Rånarna körde i väg i en annan bil - och är borta. * I grannstaden Södertälje kastade en ung person in en smällare i en barnvagn. Hur gick det med det lilla barnets trumhinnor och ögon? Det vet jag inget om. Kan bara ana. * Från det privata vårdhemmet Rosengården i Stockholm kom en äldre kvinna till Karolinska sjukhuset med ett sår som var fullt av maskar. En representant för det privata Attendodrivna vårdhemmet sa i TV att det inte behövde vara dålig vård för att en kvinna skulle få maskar i ett sår. Vad är då dålig vård? * I Karolinska sjukhusets anteckningar om kvinnan står antecknat: ”Vänder på foten och ser att resten av tårna är röda och där är massor av maskar som kryper omkring.”(Expressen 30/12 2012.) * Kanske är mottot inom äldrevården: ”Om du ska bli lönsam för oss du gamla människa kan vi inte anställa så mycket personal som behövs för att vården skall vara trygg och säker. Maskar i sår kan förekomma utan att vården är dålig vård.” * Varför skriver jag detta i dag på årets sista dag? I dag skall önska varandra Gott Nytt År och vara glada. Jag skriver detta för jag skulle vilja önska alla äldre i vårt land ett Gott Nytt År inom äldreomsorgen där de kunde känna sig trygga och ha personal som ser till dem - och hjälper dem. Jag kan önska alla Ett Gott Nytt År men jag kan inte garantera att alla äldre får ett Gott Nytt År inom äldreomsorgen. * Anna Bäsén skriver i en spalt i Expressen: ”Vi måste säga stopp nu. Det är dags för politikerna att ta sitt ansvar.” Jag håller med Anna. * Detta är skrivet på 2012 års sista morgon. Den vackra snön gråter sig bort i små bäckar. Himlen är övermulet grå./ Knut |