Arkiv

» juni 2020 (2)
» maj 2020 (1)
» april 2020 (1)
» mars 2020 (3)
» november 2019 (1)
» oktober 2019 (1)
» augusti 2019 (1)
» juli 2019 (1)
» juni 2019 (2)
» maj 2019 (4)
» april 2019 (2)
» mars 2019 (2)
» februari 2019 (4)
» januari 2019 (3)
» december 2018 (2)
» november 2018 (2)
» oktober 2018 (4)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (4)
» mars 2018 (4)
» februari 2018 (3)
» januari 2018 (4)
» december 2017 (4)
» november 2017 (4)
» oktober 2017 (5)
» juni 2017 (2)
» maj 2017 (3)
» april 2017 (3)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (4)
» december 2016 (3)
» november 2016 (3)
» oktober 2016 (4)
» juni 2016 (1)
» maj 2016 (5)
» april 2016 (3)
» mars 2016 (4)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (4)
» december 2015 (4)
» november 2015 (4)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (1)
» juni 2015 (1)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (3)
» mars 2015 (5)
» februari 2015 (3)
» januari 2015 (4)
» december 2014 (4)
» november 2014 (4)
» oktober 2014 (4)
» augusti 2014 (1)
» juli 2014 (1)
» juni 2014 (6)
» maj 2014 (3)
» april 2014 (5)
» mars 2014 (4)
» februari 2014 (3)
» januari 2014 (4)
» december 2013 (3)
» november 2013 (5)
» oktober 2013 (3)
» augusti 2013 (2)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (5)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (4)
» februari 2013 (4)
» januari 2013 (5)
» december 2012 (3)
» november 2012 (4)
» oktober 2012 (5)
» augusti 2012 (5)
» juli 2012 (5)

visar: arkiv för januari 2013

onsdag 30 januari

• Ärtsoppa, pannkakor, punsch och bastu

Spalt nr 31

  • Månen lyste. Stjärnorna blinkade. Kölden bet i kinderna. Kvällsmörkret försökte kväva gatljusen på Myrstuguberget där vi bor söder om söder i Stockholm. Jag hade tänt vår elektriska Ruben Ren. Den stack ut sitt ljus i mörkret på ett underbart vackert sätt. Mörkret hade inte en chans på Ruben Rens område.
    *
    Intill vårt hus ligger en så kallad Bystuga. Den har stora fönster mot Albysjön som sträcker sig i sin litenhet mellan Mälaren och en sjö som sedan går ända bort till Tumba. På andra sidan Albysjön ligger Alby och Fittja med sina många invånare som kommit hit från stora vida världen. Även vi på Myrstuguberget har kommit hit från stora vida världen. Vi har också kommit från den lilla mindre vida världen.
    *
    Det var torsdag. Det var bastukväll. Från olika delar av Myrstuguberget kom sexton män till Bystugan för att bada bastu. Det var bara män som kom. Ingen på Berget har mer än tio minuter att gå för att komma till ”Bystugan på Udden” som den också kallas. Vi bergsinvånare bor i 410 lägenheter och radhus. Ända kom bara sexton personer till bastun denna sköna, kalla vinterkväll.
    *
    Myrstuguberget har en bostadsrättsförening som heter Mälarblick. Det är ett mycket bra namn. När vi blickar ut genom det stora fönstret i Bystugan ser vi den del av Mälaren som sträcker sig förbi oss och ”gamla” Vårby. Vårby har anor från tusentalet när Birka var en viktig stad och ö i Mälaren. När fiender var på väg till Birka tändes en vårdkase på Korpberget i Vårby vid Mälaren. Elden i vårdkasen sände budskapet att fara hotade Birka.
    *
    Det var litet om geografin och historien. Myrstugubergets bostäder var färdiga för inflyttning 1986. Vi flyttade till berget när det var färdigbyggt.
    *
    Nu ska vi titta in i bastun.
    Vad finner vi där?
    Givetvis finns vi nakna karlar där.
    Vi talar om allvarliga ting blandade med berättelser som ger rungande skratt. Några av de sexton har lärt känna varandra i bastun. Om bastun inte funnits hade de säkert inte känt varandra i dag. Om de mötts ute i området hade de kanske gått förbi utan att hälsa.
    Många går förbi varandra utan att hälsa.
    Det är konstigt att vi inte hälsar när vi bor grannar.
    Det tycker jag.
    Och många med mig.
    I varje fall tycker nog alla i bastugänget så.
    *
    Vi har alla, som jag skrev, invandrat till ”Berget” efter 1986. Jag kommer från Frödinge i Småland via Motala i Östergötland. De andra kommer från Sverige, Danmark, Finland, Rumänien. Det finns t o m någon Stockholmare i gruppen. Numera är alla sexton goda vänner i bastugänget.
    *
    Det inte bara bastun som värmer. Vänskap värmer också.
    – Jag längtar till torsdagskvällarna, sa en av deltagarna. Det så skönt att träffa vänner, koppla av en stund och få vara sig själv.
    Vanliga torsdagskvällar grillar vi korv i den öppna spisen. Till korven dricks ”medtagna” öl. Den här torsdagskvällen var inte en vanlig torsdagskväll. Vi har i gruppen en skicklig FN kock. Han heter Bosse. Bosse är sergeant när han är i FN tjänst. Hos oss är han menig som vi andra.
    Ingen är sitt yrke. Alla är vi oss själva.
    Bosse hade fixat hemkokt ärtsoppa. Han hade sparat spadet från julskinkan och använt det när han lagat ”vår” ärtsoppa. Till ärtsoppan bjöds punsch från Finland. När vi ätit oss riktigt mätta av ärtsoppan fick vi pannkakor. Också de hembakade av Bosse.
    *
    Varför håller vi ihop gruppen så bra?
    Det diskuterade vi i går kväll när vi ätit av den underbart goda ärtsoppan och de goda pannkakorna.
    – Det är viktigt att ha folk som är initiativrika i gruppen om den skall fortsätta att vara en grupp. Allmänt kan sägas att om det finns leda i en grupp spricker den. Finns det trivsel, vänskap och glädje håller den. Vi har initiativrika spontanledare i vår grupp. Därför fungerar den bra.
    Det sa någon i går kväll.
    Jag tror det var jag.
    Därför skriver jag i dag det jag sa i går. Jag skriver det som en sanning som jag också tror är sann. Inte bara sann, förresten. Utan riktigt sann.
    *
    Olika länder i Världen, EU, Sverige. Mälarblicks bostadsätts förening. Vår grupp.
    Alla har behov av bra ledare.
    De bra ledarna finns inte överallt.
    Därför går det dåligt i olika länder och på olika platser i vår värld. Hos oss i bastugruppen fungerar det spontana ledarskapet bra.
    *
    Trevliga kväller går fort. Så även denna kväll. När vi skildes såg jag och märkte att:
    ”Månen lyste. Stjärnorna blinkade. Kölden bet i kinderna. Kvällsmörkret försökte kväva gatljusen på Myrstuguberget där vi bor söder om söder i Stockholm. Vår elektriska Ruben Ren stack ut sitt ljus i mörkret på ett underbart vackert sätt. Mörkret hade inte en chans att mörka Ruben Rens område.
    Vår vackra vinterkväll gick över i natt.
    *
    Tack för en trevlig kväll, skriver jag som avslutning till vår grupp.
    Tack Bosse för den mycket goda soppan.
  •  Jag önskar en trevlig dag /Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 22 januari

Jag sitter vid stora vida vackra Vättern en dag

Spalt nr 30

Rassnas-2.jpgJag bodde många år i Råssnäs i Motala. Jag bodde nära den stora vida starka Vättern. Den häftiga sjön skapade många minnen. Får jag berätta om en av dessa dagar. Berättelsen heter

”Jag sitter vid Vättern en dag.”

*

Jag sitter vid Vättern en dag.

Vågorna slår in mot land. Vinden smeker mitt ansikte.

I luften hörs sjöfåglarnas skri.

Vågorna vandrar upp på stranden, förintas och rinner tillbaka i sjön.

Jag sitter på en sten med fötterna i vattnet

Vågorna väter mina jeans.

*

Naturens orkester spelar.

 Jag hör:

”Tonerna från vågorna

Fålarnas skrik och sång

Motorbåtarnas surrande ljud.”

*

Jag ser segelbåtar glida ut ur Motalaviken.

De är på väg mot öppna sjön.

Bilderna växlar för mina ögon.

Vågorna är aldrig sig riktigt lika.

Fåglarna flyger men aldrig samma bana.

Deras teknik är olika.

Flaxande. Glidande

Dykande. Stigande.

Fåglarna skrik och sång hörs ibland nära

Ibland långt ifrån.

*
Mina ögon och öron bombar min hjärna.

Jag förnimmer allt.

Alla intrycken förs samman i en skön känsla.

Jag upplever att jag är en del av helheten.

En del som verkligen hör till.

Detta trots att jag inte deltar på annat sätt än att vinden smeker mitt ansikte och rufsar om i mitt hår och att mina fötter och ben blir våta av vågorna.

  • Jag kan inte påverka vågorna.
  • Inte hindra vinden.
  • Inte tysta fåglarna
  • Varför skulle jag det förresten
  • Jag tycker om vågorna, vinden, fåglarnas skrik och sång.

*

Känslan jag får ger stillhet och tystnad

Men det är aldrig stilla där jag sitter.

Det är aldrig tyst.

Ljuden skrämmer mig inte.

Hotar inte

De finns för att de skall finnas.

Ljuden tillhör naturen

Vi ska inte besegra naturen

Inte härska över den

Vi skall leva i den

 

*
Jag sitter vid stora vida vackra Vättern en dag

Och känner livets puls.

*

Den pulsen känner jag även i dag den 22 januari 2013 när jag Knut K skriver detta.

 

 

 

 

 

Kommentarer: 0 Permalänk

onsdag 16 januari

Jag minns min tid i Frödinge

Spalt nr 29

(Jag vill berätta några glimtar ur mitt ungdomsliv)

*

Utan en tråd på kroppen kom jag till världen

Mina ögon vänjde sig vid ljuset

Mina öron fångade ljudet

Mina känsliga händer

Kramade min moders bröst

Så började jag suga i mig livet

***

Jag gick i min ungdom i Frödinge och drömde om hur mitt liv skulle bli

Om fotboll drömde jag och om jobb som polis.

Min far var bonde

Han ville jag skulle bli bonde som han var

När jag blev stor.

Det ville inte jag

***

I hagen Bleckersvad satt jag en dag

Med ryggen mot en tall.

Jag såg genom tallens krona molnen vandra

Som om de hade ett mål med sin vandring

”Den här vackra tallen du lutar ryggen emot

har jag sparat till dig”, sa min far.

*

Molnen såg ut att ropa till mig:

Vad ska du med den till

Vad ska du med den till

Du ska ju följa oss ut i världen

*

Jag sa inget till min far

men jag undrade också:

– Vad ska jag med den till

Jag tänker följa molnen

och mina drömmar

ut i världen.

***

Jag minns när jag kom in i köket

Från vinterlandskapet

Till eftermiddagskaffet

Jag bjöds min mors vienerkammar och smörkakor.

*

Glädje var kaffet kokt av på den gamla järnspiseln

Omtanke fanns inbakad i bullarna

Kärlek fanns i luften jag andades.

***

Hästen sprang sig svettig på vintervägarna mot Alsta och Ödestorp

Bjällrorna klingade

Snön låg nyfallen mjuk på gärdgårdar

Granar och tallar.

Vi satt under hästfiltar och njöt

*

Att vi njöt av livet har jag förstått först nu.

***

Sittande på timmerstockarna drack vi vårt kaffe

Byxorna var stelfrusna mellan pjäxorna och knäna

Vi satt på baljhandskarna

för att inte bli kalla om våra ”bakar”

Det varma Kaffet rök ur termosmuggarna

Svetten rök från timmerhästarna

– Det är gott med kaffe när det är kallt omkring oss, sa min arbetskamrat Helge

– Det är skönt med rast när arbetet är tungt, sa jag

*

Helge nickade till svar och sörplade si sig det sista sockret ur muggen

Hällde upp mer kaffe åt sig

Ur termosen.

Lade i två bitar socker i kaffet .

Tog skeden och rörde om.

***

När vi gallrade betor kröp vi på knäna

Rev upp naglar

Och brände ryggarna

*

Aldrig var kafferasterna

i ekarnas skugga

 så efterlängtade

som heta betgallringsdagar

***

Par i hästar körde jag från åkern

Där jag lastat hö på gummihjulsvagnen

På körbron sprängde hästarna i så träflisorna rök

Det var kraft

det var skönhet och fart

när hästarna galopperade upp med lasset på höskullen

*

Min kropp glädjespändes

Där jag satt med tömmarna i mina händer och njöt

Jag kände doften

Av hästsvett och soltorkat hö

Solen lyste in genom luckorna på höskullen

Det var sommar

***

Du föddes med segerluva

Det kommer att gå bra för dig, sa min mor

*

Vem går det bra för

Och vem förlorar livet? undrade jag

– Du ska inte fråga så mycket om döden, sa min mor

***

Mina föräldrar gav mig kärlek och trygghet som föräldrar ofta gör. Med glädje och värme minns jag när jag låg i sängen i köket och vilade. Min mor satt på min farfars stol vid min huvudkudde och berättade om sig själv och livet och om det hon trodde på. Ibland somnade jag medan hon berättade. När jag vaknade fortsatte hon berätta.

***

Ur den hemmiljön gick jag ut i världen.

En stor del av min livstid bodde jag och verkade i Motala.

Har vi mötts du och jag?/Knut K

 

 

 

 

 

Kommentarer: 0 Permalänk

onsdag 9 januari

Vem är det som styr egentligen?

Spalt nr 28

  • Jag lockade fram mina tankar. De tänkte åt mig.
    Var kommer tankar ifrån? Tänkte jag
    Har någon tänkt på det?
    Det har jag gjort.
    Tankar föds i hjärnan. Det vet vi alla. Men jag vill undra om tankarna föds när jag blir medveten om dem eller om de föds innan jag blir medveten om vad jag tänker. Forskare i USA har kommit fram till att något tänds i våra hjärnor innan vi blir medvetna om vad vi tänker.
    Om det är så;
    Vem är det då som bestämmer vad som ska tänkas i min hjärna?
    Är det jag som förmodas tänka tankarna
    Eller
    …det som väcker tankarna innan de blir medvetandegjorda.
    *
    En finsk hjärnforskare, Matti Bergström, berättar i en bok om något han kallar möjlighetsmoln. När någon tänker släpper hjärnan fram dessa möjlighetsmoln. De finns en kort stund. ”Någon” kan ta dem och skriva ner dem på datorn. Om denne ”någon” inte tar hand om molnen direkt försvinner de snabbt igen.
    *
    Detta upplever jag varje gång jag skriver. Någon i min hjärna matar mig med möjlighetsmoln och gör innehållet i molnen medvetna för mig en kort stund. Molnen suddas bort igen när de brukats eller förkastats.
    Vem kan det vara i hjärnan som är mig så hjälpsam?
    Jag blir överraskad, varje gång, hjärnan matar mig med möjlighetsmoln?
    Det finns dagar då möjlighetsmolnen inte stiger upp på min hjärnhimmel. Då går skrivningen trögt. Jag får dra fram orden ur hjärnans tankelager. Skrivningen sådana dagar tar längre tid.
    *
    Jag vill låna en rad ur Kalle Ankas, Musse Piggs och Jan Långbens film på julafton. Jag tänker på scenen när de sitter och äter majskolvar. Bilen och husvagnen går farligt nära bergets stup. Någon av dem säger:
    -Vem är det som kör egentligen?
    *
    Jan Långben lyckades efterhand köra ner bilen och husvagnen från berget lugnt och stilla. I varje fall enligt Långbens eget omdöme. Lugnt och stilla var det nog inte. Men de kom ner.
    *
    Våra hjärnor utsätts dagligen för information in och information ut. Ibland dansar nog även vi och våra hjärnor på livets branter och upplevelsehårda kanter.
    En gång tar livet slut för var och en av oss. Den gången upphör vår styrelseförmåga över hjärnorna. Det hjälper inte att fråga:
    ”Vem styr egentigen?”
    I dödsögonblicket lämnas nog inga svar. Ett klart besked får vi:
    – Nu är det slut och så är det slut. Inga demokratiska majoritetsbeslut gäller. Det går inte att begära votering innan dödsordförandeklubban faller.
    *
    Döden är definitiv men på vägen dit kan mycket hända som ger oss människor glädje, kärlek, omtanke och trivsel. Vi kan styra våra liv så att det blir skönt att leva.
    ”Det ska va gött å leva”, sjunger göteborgsrevygänget Galenskaparna
    Varför lever vi inte alltid ”gött” då?
    *
    Finns det hinder som gör att vi inte hela tiden lever goda och kärleksfyllda liv. Jag frågade på Facebook nyligen om det var jag själv som hindrade mig själv från att arbeta aktivare för en bättre värld. Jag lovade återkomma efter det att jag talat med mig om problemet. Jag ska återkomma men vill klara ut några andra saker först.
    *
    Är det fånigt att vara mänsklig?
    Är det tuff att vara påstridig och elak?
    Många tycker så.
    Men så kan vi inte tycka?
    Jo
    Så kan
    Och så tycker
    Många.
    *
    Är det för snällt och felaktigt att vara ödmjuk och medlidsam?
    Många tycker att det är bättre att vara hård och okänslig.
    Många lever hårt
    Och okänsligt
    I samhället
    Som väl är finns här också ödmjuka och empatiska människor.
    Om de inte fanns vore samhället outhärdligt.
    *
    Varför tar många män på sig maktkostymerna när de skall leva med ”sina” kvinnor? Det finns inga män som har ”sina” kvinnor. Kvinnorna har rätt till ”sina” egna liv
    Varför mördas och misshandlas kvinnor så ofta i sina hem av makar och samboenden. Varför våldtas kvinnor?
    Varför alltid dessa varför när det gäller kvinnors rätt att leva fria i sina liv. Svaret är:
    Det finns fortfarande både män och kvinnor som tror att männen står över kvinnorna och har rätt att med självpåtagen makt styra kvinnornas liv. Männen tror sig även ha rätt att mörda, misshandla och våldta dem. De som tycker så har stannat i utvecklingen.
    *
    Att vara ödmjuk, mänsklig och förstående är inte att vara fånig, dum och eftergiven. Det är att vara en bit på väg in i den mänskliga utvecklingen som lär ansvar och fasthet i besluten, medmänsklighet vid möten och kärleksfull omsorg i livets olika skeenden.
    *
    Att leva går inte ut på att plåga och förtrycka andra för egen vinning.
    ”Det ska va gött å leva”;
    För alla.
    Det samhället har vi inte idag.
    Ska vi bestämma oss för att samla hop dem som tror på ett bättre samhälle och tillsammans riva hinder som står i vägen, inom oss och utom oss och sedan gå vidare på mänskliga stigar in i mänskligare levnadssätt.
    /Knut K

 

Kommentarer: 0 Permalänk

onsdag 2 januari

Detta är skrivet på 2012 års sista morgon.

Spalt nr 27

Den vackra snön gråter sig bort i små bäckar. Himlen är övermulet grå. På Albysjöns is ligger nu vatten och speglar molnen. Isen har hamnat mellan sjöns vattenyta och det smälta snövattnet.

 *

 På andra sidan Albysjön i Fittja rånades en guldsmedsbutik i går. En bil körde in i affären och hotade till sig värdefulla varor. Rånarna körde i väg i en annan bil - och är borta.

 *

 I grannstaden Södertälje kastade en ung person in en smällare i en barnvagn.

 Hur gick det med det lilla barnets trumhinnor och ögon?

Det vet jag inget om.

 Kan bara ana.

 *

 Från det privata vårdhemmet Rosengården i Stockholm kom en äldre kvinna till Karolinska sjukhuset med ett sår som var fullt av maskar. En representant för det privata Attendodrivna vårdhemmet sa i TV att det inte behövde vara dålig vård för att en kvinna skulle få maskar i ett sår.

 Vad är då dålig vård?

 *

 I Karolinska sjukhusets anteckningar om kvinnan står antecknat:

 ”Vänder på foten och ser att resten av tårna är röda och där är massor av maskar som kryper omkring.”(Expressen 30/12 2012.)

 *

 Kanske är mottot inom äldrevården:

 ”Om du ska bli lönsam för oss du gamla människa kan vi inte anställa så mycket personal som behövs för att vården skall vara trygg och säker. Maskar i sår kan förekomma utan att vården är dålig vård.”

 *

 Varför skriver jag detta i dag på årets sista dag? I dag skall önska varandra Gott Nytt År och vara glada.

 Jag skriver detta för jag skulle vilja önska alla äldre i vårt land ett Gott Nytt År inom äldreomsorgen där de kunde känna sig trygga och ha personal som ser till dem - och hjälper dem.

 Jag kan önska alla Ett Gott Nytt År men jag kan inte garantera att alla äldre får ett Gott Nytt År inom äldreomsorgen.

 *

 Anna Bäsén skriver i en spalt i Expressen:

 ”Vi måste säga stopp nu. Det är dags för politikerna att ta sitt ansvar.”

 Jag håller med Anna.

 *

 Detta är skrivet på 2012 års sista morgon. Den vackra snön gråter sig bort i små bäckar. Himlen är övermulet grå./ Knut

Kommentarer: 2 Permalänk

 
stäng