Arkiv

» juni 2020 (2)
» maj 2020 (1)
» april 2020 (1)
» mars 2020 (3)
» november 2019 (1)
» oktober 2019 (1)
» augusti 2019 (1)
» juli 2019 (1)
» juni 2019 (2)
» maj 2019 (4)
» april 2019 (2)
» mars 2019 (2)
» februari 2019 (4)
» januari 2019 (3)
» december 2018 (2)
» november 2018 (2)
» oktober 2018 (4)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (4)
» mars 2018 (4)
» februari 2018 (3)
» januari 2018 (4)
» december 2017 (4)
» november 2017 (4)
» oktober 2017 (5)
» juni 2017 (2)
» maj 2017 (3)
» april 2017 (3)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (4)
» december 2016 (3)
» november 2016 (3)
» oktober 2016 (4)
» juni 2016 (1)
» maj 2016 (5)
» april 2016 (3)
» mars 2016 (4)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (4)
» december 2015 (4)
» november 2015 (4)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (1)
» juni 2015 (1)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (3)
» mars 2015 (5)
» februari 2015 (3)
» januari 2015 (4)
» december 2014 (4)
» november 2014 (4)
» oktober 2014 (4)
» augusti 2014 (1)
» juli 2014 (1)
» juni 2014 (6)
» maj 2014 (3)
» april 2014 (5)
» mars 2014 (4)
» februari 2014 (3)
» januari 2014 (4)
» december 2013 (3)
» november 2013 (5)
» oktober 2013 (3)
» augusti 2013 (2)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (5)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (4)
» februari 2013 (4)
» januari 2013 (5)
» december 2012 (3)
» november 2012 (4)
» oktober 2012 (5)
» augusti 2012 (5)
» juli 2012 (5)

visar: arkiv för augusti 2012

onsdag 29 augusti

Minnen och tankar om kamratskap och kamratanda

Spalt nr 10

  • IFK_Motala_Knut.jpg
    *
    Jag fick på Facebook en bild på ett fotbollslag av Anneli Forss Tykosson i Motala. Laget som fanns på bilden representerade Motala AIF den dagen bilden togs. Jag finns med på kortet som är taget i Medevi i Motala kommun en midsommar för länge sedan. Vi var elva fotbollsspelare som hade mött Degerfors IF:s f.d. stjärnor i en trevlig uppvisningsmatch
    *
    Sett ur Medevi IF:s dåtida förhållanden kom det mycket folk till matchen. Säkert över två tusen. Så många bodde det inte i Medevi på den tiden. Det gör det väl inte nu heller förresten. Varje midsommar ordnades fester i Medevi brunn. Hela samhället var fyllt av folk. Frälsningsarmén hade populära möten i den fria naturen med sånger och predikningar. Klockan nio på kvällen gick de, som var gäster på Medevi brunn, Grötlunken. Alla, som ville, fick gå ett varv i Brunnsområdet efter trumma och blåsmusikgrupp. Gästerna på Brunnen skulle ”gå ner gröten” innan de gick till sängs.
    *
    Så var tanken från början när Medevi brunn var en plats där sjuka blev friska av att dricka Medevi brunns vatten. Det fanns andra orter i vårt land som också erbjöd hälsa genom att dricka vatten. Givetvis var inget vatten lika hälsosamt som vattnet i Medevi brunn.
    *
    Det var festligt när sommarvarma kvällar flödade sitt ljus och vinden smekte de stora trädens kronor i Medevibrunnsparken. De, som marscherade i leden i brunnsparken, kunde känna den sköna kvällsbrisen i sina ansikten. Jag tror också att de kände den samhörighets stämning som utvecklades på ”Grötlunkkvällarna i Medevi”.
    *
    När folk gick Grötlunken i Medevi kändes en viss samhörighet och kanske kamratskap. I vårt MAIF lag som spelade den där Midsommardagen kände vi också samhörighet. Vi skulle hjälpa varandra och utnyttja varandra för att göra mål. Och vinna. Det lag som inte gör mål vinner inte. Vi ville vinna.
    *
    Samhörighet, kamratskap kamratanda talas mycket om. Samhörighet kan vi nå när vi samarbetar för något vi vill nå tillsammans
    *
    Kamratskap är större än samhörighet. I kamratskapet kämpar vi för något vi gör tillsammans. Vi ställer upp för alla som ingår i laget eller gruppen.
    Vi ska kritisera varandra om vi inte följer kamratskapets lagar. Kritiken skall framföras kärleksfullt, bestämt och med respekt. Ett gott kamratskap ger människor goda möjligheter att utvecklas.
    *
    Vad är kamratanda?
    Det är en vind som smeker alla som ingår i ett lags eller grupps kamratskap. Det är vind, som ger oss trygghet och mod att göra saker vi inte skulle göra om vi inte omfattades av kamratandan. Vi som varit med i olika lagsporter vet vad kamrat- och laganda är – och inte är.
    *
    Vi, som varit med i sammanhang där egoismen försökt blåsa bort kamratandans varma vindar, vet skillnaden på kamrat- och laganda och egoism.
    Finns kamratandan i ett lag finns också lagandan.
    Finns lagandan kan laget nå fina framgångar, många glädjestunder och stor trivsel.
    *
    Jag ser på lagbilden från Medevi. Vi var ett hopplockat lag men jag minns att vi kände gemenskap med varandra och samhörighet. Ett varmt kamratskap hade vi inte hunnit utveckla i laget. Det görs inte på en dag i Medevi. Men det var härliga kamrater jag spelade tillsammans med midsommardagen i Medevi för länge sedan.
    *
    Hur är det med samhörigheten, kamratskapet och kamratandan i dagens samhälle?
  • *
  • Ni som är framgångsrika i Mobergsgruppen i Teaterverkstan vet vad jag skriver om. Om en teater skall bli bra måste alla delar komma på rätt plats. Även sammanhållningen och kamratskapet måste fungera.
  • *
  • Med hälsning Knut K
  • PS

Grattis till era välförtjänta applåder och framgångar.DS

 

Kommentarer: 1 Permalänk

torsdag 23 augusti

Vad har Seneca och Euripides från Antiken att...

Spalt nr 9

 

Vad har Seneca och Euripides från Antiken att säga till oss i vår tid?

*

Åter på Myrstuguberget. Tidig onsdagsmorgon med den småkrusiga Albysjön i blickpunkten. Halvmolnigt i skyn. Jag fick en bok i går från förlaget Fri tanke. Boken heter; ”Kort om döden” och är skriven av Lennart Lundmark. Jag har läst 36 sidor i den och tycker att den är mycket intressant. Lundmark börjar berätta om människors liv och död. Berättelsen börjar långt före vår tideräknings början (fvt= före vår tideräkning). Han börjar med tänkarna Lucretius och Epikuros. De verkade sista hundratalet fvt. Författaren skriver om Stoikerna och deras uppfattning om religionen långt för vår tideräkning. Det är spännande att läsa hur de på den tiden såg på livet, döden och religionen.

*

 Livet från födseln till döden och vad som händer efter döden har intresserat människor genom årtusenden som gått. Och gör så även i dag. Mysteriet gäller inte döden. Dö ska vi alla. Mysteriet gäller vad som händer när vi inte finns längre. Poeten Seneca från Rom citeras i boken. Han har sagt;

”Vi måste använda hela livet för att lära oss att dö.” Han menar att det är först när vi känner döden nalkas som vi tänker till om våra liv. Seneca skriver om detta;

”Är det inte lite sent påtänkt att börja leva först då livet nalkas sitt slut.”

*

När jag läser orden av Seneca tänker jag på att jag ibland läser i Aftonbladet om kända människor som gått igenom en svår olycka eller haft en nästan dödlig sjukdom. De drabbade har sagt att när de nu klarat sig undan döden skall de leva ett annat liv än de gjort och ta vara på det goda livet kan ge. Någon sa:

 ”Jag skall leva varje dag som om den vore den sista.”

*

Seneca har också sagt:

”Det är inte sista droppen som tömmer vattenkärlet utan allt det som runnit bort tidigare.

Det är inte den sista timmen som ensam åstadkommer vår död. Den fullbordar den.”

*

Dramatikern Euripides skrev i dramat ”Trojanskorna” från år 415 fvt om vad han anser om tiden efter vår död:

”Jag säger dig att det är detsamma att vara död som att inte vara född.”

*

År har gått sedan Seneca och Euripides levde. Har vi människor blivit klokare genom åren?

*

Det har vi förstås. I mycket. Vi har utvecklat det tekniska samhället till områden Seneca inte skulle tro oss om att ha gjort ifall vi mötte honom och berättade om våra datorer och bilar och rymdfärder. Vi har byggt atombomber. Givetvis bara för att ha till självförsvar. USA dödade med atombomber flera hundra tusen människor i Japan 1948.  I Självförsvar förstås. USA:s ledare var väl rädda för att barnen och kvinnorna i de två städerna som förstördes skulle anfalla USA.

*

I dag har vi 2012 år efter vår tideräknings början. Hur ser det ut i världen?  Har vi inte blivit oklokare också?

*

Jag läste i går att sunnymuslimer och shiiter, också muslimer, drabbat samman i Libanon dit de flytt från sitt hemland Syrien. De bodde i olika flyktingläger.  Båda lägren åkallade och bad om stöd från sin Gud. Det kan inte vara lätt för deras Gud att ta ställning mellan dem. Ena lägret höll på Syriens president. Det andra lägret vill få bort presidenten och Syriens ledning från Syrien. Det syriska folket i flyktingförläggningarna stred för att döda varandra. I granlandet Libanon.

*

Nyligen mördades strejkande gruvarbetare i Sydafrika. Av polis.

Avskyvärt är mitt ord för dessa mord.

*

Irans diktatoriska muslimska regim vill stänga universitet och högskolor för kvinnor.

Varför?

Kvinnorna läser in högre betyg än männen. Inte får det vara så i mullornas land att kvinnor blir bättre än män.

*

Kampen för jämställdhet mellan könen i världen har stannat av. Även i Sverige förs den kampen krampaktigt.

Varför.

Vi har två sorters människor i vår värld;

Kvinnor och män.

Båda sorterna skall ha samma rättigheter, friheter och skyldigheter.

Det har varken islam eller några andra religioner rätt att ändra på.

Ändå har miljarder kvinnor i vår värld inte den rätt de har rätt att ha. Varför denna rädsla för ädel kamp för kvinnors jämställdhet?

*

Vi människor vi tänds och vi släcks. Däremellan har vi våra liv att leva.

Det är skillnad på att leva och att inte vara född.

Det är skillnad på att leva och att vara död.

Det är också skillnad på våra sätt att leva.

Det är skillnad på människa och människa.

*

Det gör livet så härligt unikt. Vi är många på vår jord men vi är alla olika. När vi i födseln får våra lampor tända skall vi utnyttja våra ljus till att göra livspromenaden så bra den kan bli. Det är när vi lever vi skall leva och ta var på den ynnest naturen gett oss. När vi dött vet vi inte vad som händer mer än att vi återgår med våra kroppar till naturen.

*

Det är inte sista droppen som tömmer vattenkärlet, sa Seneca.

Låt oss njuta av varje droppe av liv som serveras oss.

*

Det hade Seneca och Epikuros att säga oss. Tycker Knut K

*

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentarer: 0 Permalänk

torsdag 16 augusti

Vi bildade Folkteatern i Sverige

Spalt nr 8

  • Lördagsmorgon med sol över dimma. Jag ser normalt Albysjön från vårt fönster på vår bostadsrätt på Myrstuguberget. I dag ser jag inte sjön. Jag vet att den finns ”därinunder” det gråvita dimlocket. Denna lördag som just nu håller på att veckla ut sig måste solen skina. Vi ska i eftermiddag gå på teatern Tartuffe på utomhusscenen på Hågelby Folkpark i Botkyrka kommun. Jag kanske berättar om Tartuffe i morgon.
    *
    Jag gillar teater extra- extra mycket när den berör folket. Teatern skall ge oss upplevelser vi kan skratta åt, fundera över och kanske ta till oss. Under några år jobbade jag mycket med teater. Jag fick vara med om att bilda Folkteatern i Sverige. På ett möte i LO:s kulturkommitté på Norra Bantorget i Stockholm mötte jag Lennart Hjulström, Gunilla Nyroos, Kent Andersson och Roland Jansson. De hade utvecklat Folkteatern i Göteborg och ville nu prova att skapa teater som berör folket även på andra platser i vårt land. Kent Andersson, skulle skriva, Lennart regissera. Roland spela sin egen enmansuppsättning som heter ”Knappkorgen”. De övriga skulle medverka som skådespelare. Min uppgift var att leda arbetet med att administrativt bilda den nya teatern. Om vi fick pengar att starta den var min uppgift också att lägga ut föreställningarna på turné i vårt vackra avlånga land.
    *
    Många sa:
    – Det går inte. Riksteatern finns redan. Vad vill ni som inte de redan kan göra?
    – Vi ska publikarbeta annorlunda än de gör. Vi ska ha ett innehåll i föreställningarna som är folkligt men ändå meningsfullt. Folk i LO-leden vill inte bara se teater om de rikaste i samhället. De vill inte se teater med bara jämmer och elände. De vill inte se plakatteater som med pekpinnar berättar för dem hur de skall tänka och leva. De vill själva ta ställning till det som finns att ta ställning till i samhället.
    *
    Min tanke med Folkteatern var att Människor som ser en föreställning skall roas. Människor skall uppleva det som händer på scenen och efter detta fundera över vad som är rätt och fel. Det predikade jag på mina turnéer i tal som jag höll på många platser i vårt vackra land. Jag var då kulturchef på Folkets Hus Riksorganisation och hade stora möjligheter att i mitt jobb lägga in Folkteatern i Sveriges arbetsuppgifter.
    *
    Vi visste att vi hade arrangörer ute i landet och lokaler att spela i. I vårt land fanns då 725 Folkets Hus och massor av Folkparker. Vad kunde vara bättre för dem än Folkteatern som hade duktiga och kända skådespelare. Det gällde att få ansvariga tända på det vi i Folkteatern i Sverige var tända på: Bra teater.
    *
    Vi lyckades med det vi föresatte oss men det var inte lätt. Vi hade problem att lösa först. Var skulle vi få 8 miljoner kronor ifrån? Vi räknade med att vi behövde så mycket för att kunna starta och hålla teatern i gång i tre år. Vi skulle bara köra i te år.
    Varför bara tre år?
    Vi var så tokiga att vi ville tro att vi med vårt exempel skulle visa att teater är till för alla. Inte bara för en liten klick i samhället. Vi visste genom undersökningar att bara fyra procent av LO:s medlemmar går på teater varje år. Vi hade en stor grupp att få publik ur.
    *
    Hur fick vi de 8 miljonerna?
    Jo.
    En morgon när jag satt hemma och åt frukost hörde och såg jag på TV att Folksam förlorat 250 miljoner på optioner. Folksams ekonomichef sa;
    – Det låter mycket men är försumbart i Folksams stora ekonomiska omsättning,
    – Hoppsan, tänkte jag. Då är 8 miljoner som bidrag till Folkteatern I Sverige nästan osynligt.
    *
    När jag kom till jobbet talade jag med Bertil Stockhaus, FHR:s VD, om att ringa Folksams chef och erbjuda dem att få bli Folkteatern i Sveriges sponsor med 4 miljoner första året, 4 miljoner andra och tredje åren. Bertil ringde. Dagen efter var vi på lunch på Folksam. En vecka efter första lunchen åt vi lunch på Folksam igen. När vi gick därifrån hade vi 8 miljoner symboliskt på fickan. Lennart Hjulström, Gunilla Nyroos och Roland Jansson var med å på luncherna. Kändisar imponerar alltid på högt uppsatta personer.
    *
    Vi körde tre år och lyckades med det vi föresatte oss. Roland Jansson spelade sin egen teater ”Knappkorg” över 500 gånger. Hjulström satte upp flera stora föreställningar bl a Jan Fridegårds berättelse ”Porten Kallas trång” med Christer Henriksson i huvudrollen. Det var Christers första uppdrag i den fria teatern. Numera spelar han polischef i Ystad på bio och i TV. Han syns i alla möjliga sammanhang. Men. Det var Hjulström som gav honom första riktigt stora rollen.
    Folkteatern spelade över tusen föreställningar . En del av dem på platser som inte haft teater på många år.
    *
    Kent_Andersson.pngKent Andersson blev för mig en verklig kamrat och medmänniska. Han är borta
  • nu. Med glädje minns jag honom och tiden med Folkteatern i Sverige./Knut K

 

Kommentarer: 1 Permalänk

torsdag 9 augusti

Vad vill jag göra med nya Folkets Hus i Motala

Spalt nr 7

En dag säger jag till Sven-Erik att jag vill sitta hemma och planera hur jag vill ha verksamheten i Folkets Hus. Hemma har vår familj i bottenvåningen en Gillestuga på nästan 50 kvm. I det rummet finns ett stort runt bord av ek som förr fanns i Motalaortens Sparbanks ordföranderum. När det vackra huset banken fanns i skulle rivas för att ge plats åt ett fult schabrak såldes inredningen i bankens lokaler på auktion. Banken byggde sig ett eget hus i hörnet av Repslagaregatan och Bispmotalagatan. Det huset är godkänt ur skönhetsperspektiv. Men inte det huset som sedermera blev Domus.

IMG_3174.JPG
Jag var på auktionen för att köpa några skrivbord till Socialkontoret. När bordet med tolv klädda ekstolar skulle säljas fick roparen inte några bud. Han började fråga på femtusen kronor och sänkte sig undan för undan. Till slut frågade han:
-Vad kan jag få för bordet och stolarna.

 

 

 

Foto: Stadsparken i samband med Vätternrundan 2012

 

Jag hade blivit intresserad av bordet medan jag stod och lyssnade.
-Fem hundra kronor, bjöd jag.
-Nu är du väl inte riktigt klok. Fem hundra kronor för ett stort runt bord i ek och tolv stolar. Bättre kan du, svarade auktionsutroparen.
-Du bad om ett bud. Du har fått ett, sa jag.


Budgivningen kom i gång. Jag hängde på och fick bordet och stolarna för niohundra kronor. Fantastiskt. Hemma fick jag skruva isär bordet för att få in det genom dörrhålen. Mycket möda och besvär men det var det värt. Runt detta bord har vi under flera år haft studiecirklar i politik, utbildning av övervakare, föräldrautbildning och psykologi med postanställda. Allt i ABFs regi med mig som cirkelledare. Här i Gillestugan runt bordet har vi grannfester där vi äter och dricker gott samt sjunger visor och sånger till grannen Ragges gitarrspel. Vilken fantastisk lyckträff att jag fick ropa in bordet den där dagen på Motalaortens sparbanks auktion. Bordet har medverkat till att sprida mycken glädje och gett medmänniskor möjlighet att debattera samhällsordningen och få viktiga kunskaper.


Nu i dag tar jag ner blädderblocket som jag har på en ställning i Gillestugan och lägger på det fina runda bordet. Jag låter mina tankar fara omkring.
-Vad börjar jag med?
Jo givetvis att rita ett stort hus mitt på blocket. Jag lägger huset med ena gaveln åt väster. Den andra åt öster. Ingången till huset är åt söder. Taket åt norr.
-Till Huset vill jag ha folket i och omkring Motala.


Framför ingången skriver jag med stora bokstäver;
ALLMÄNHETEN och under detta; Den blivande PUBLIKEN
-Vem ska få folket att komma till huset och bli deltagare och/ eller publik?
*
Som svar skriver jag vid den östra gaveln:
Olika företag, organisationer och föreningar som vill ha folk till möten, utbildningar, studiecirklar, konferenser och kurser. Exempel: ABF, TBV, fackliga och politiska organisationer. Motala kommun, Landstinget, ideella föreningar t ex idrottsföreningar, handikapp- och andra intresseföreningar, företag som Luxor, Electrolux m fl.
*
-Vem kan tänkas ordna publika evenemang och delta i olika kulturverksamheter?


Jag skriver utanför västra gaveln om den lokala kulturen:
Studieförbunden, Blåsorkestern, Orkesterföreningen, Storbandet, Vätterkören, Sofiakören, Motala Manskör, Poliskören, ABFs Teaterverkstad, ABFs Musikskola, Karl Gösta Lundgren med sina orkesteruppsättningar i samarbete med lokala kulturutövare som Daga Lamberth, Violet Tjäder m fl.
Lokala konstnärer och konsthantverkare är givetvis aktuella. Även författare och berättare i Motala ska få ha huset som forum.


Dessa kulturskapare kan också bli arrangörer i samarbete med Folkets Hus och få folk att komma till Huset.
*
Folkets Hus ska vara den plats i Motala där allmänheten blir publik och får uppleva den yrkesmässiga kulturen. Vilka kulturskapare ska jag söka som kan ge publiken fina upplevelser?


Jag skriver åt norr - över taket på huset:
Teater med Riksteatern, Länsteatern i Östergötland och fria teatergrupper. Konserter med Rikskonserter, Länsmusiken och orkestrar som Visby Storband, Symfoniorkestrar, jazzgrupper och andra konstellationer. Folkmusikgrupper och solister, Även solister i andra genrer.
I Utställningshallen ska vi ha professionella konstnärer och Konstfrämjandet med utställningar. Även ABF och Folkets Hus riksorganisation har utställningar att erbjuda. I Utställningshallen ska också Motalas konstnärer få visa sina alster och möta publiken.


*
Vid ett samtal jag haft med Kurt Svensson, som är föreståndare för Motala Folkpark, fick jag veta att Kurt och Parken arrangerar danser och även konserter och andra föreställningar utöver det att de hyr ut sina lokaler till föreningar och organisationer till möten, kurser och konferenser.
-Vi måste sköta arrangemangen själva. Annars blir det inga danser, hade Kurt sagt.


Detsamma tänker jag nu. Vi kan inte sitta och vänta på att folk ska hyra våra lokaler. Vi måste i Folkets Hus bli arrangörer för kulturen. Gärna i samarbete med andra men med Folkets Hus som huvudarrangör. Ägare till Folkets Hus är Arbetarnas Byggnadsförening men arrangemangen får inte bara erbjudas en viss grupp i samhället. Alla motalabor kommer att få betala skatt till Folkets Hus verksamhet. Då måste också alla ha möjlighet att komma till Folkets Hus. I Motala finns massor av folk som aldrig varit på en konsert eller teater. Dessa måste prioriteras. Folkets Hus skall bli debutanternas Hus och kulturarbetarnas Hemmaplan. På samma sätt som idrottsklubbarna MAIF, IFK, Boren, Starka Viljor, Lemunda och Zeros har sina hemmaplaner ska sångare, musiker, dansare, teaterfolk, berättare och konstnärer ha Folkets Hus som sin hemmaplan.

*
Jag börjar se konturer i verksamheten. Allt kan inte komma på en gång. Jag måste ta ett steg i taget. Var ska jag börja? Vad saknas?


1.Tetarförening
Per Ström gav mig telefonnumret till Kerstin Gidlöf på Riksteatern. Hon berättade att Folkets Hus inte kan få Riksteaterns föreställningar om vi inte startar en Teaterförening. Medlemmar i Teaterföreningen skall organisations- och föreningslivet på orten vara. Rune sa när jag berättade detta:
-Ska det va nödvändigt. Vi ska själva arrangera teater i Folkets Hus. Det är en av våra viktigaste uppgifter.
-Det är rätt men om vi ska få Riksteaterns föreställning måste vi ha en teaterförening, svarade Per Ström.


Jag fick uppdraget att bilda en Teaterförening. Det har jag börjat med i mina tankar. I nästa vecka ska jag bjuda in folk till ett första möte.


2. Skrivarförening
Eftersom jag själv skriver dikter, berättelser och revynummer vill jag ha kontakt med likasinnade. Jag vet att de finns. Elisabeth Asklund skriver dikter. Det vet jag. Hon har haft dikter i Motala Tidning. Jag vill bilda en skrivarförening. Den ska jag inbjuda till i höst.

 

3. Konstnärsförening
Jag vet att det finns många konstnärer i Motala. Dem vill ja ha kontakt med för att få hjälp att fylla Utställningshallen. Konstnärerna i Motala ska jag föreslå att bilda en förening. Jag ska bjuda in dem omedelbart.


4. Starta en revyförening
Revy ska vi ha i Folkets Hus. Vi ska ha premiär redan till kommande nyår. Vi får börja i Folkets Hus regi och sedan bilda en förening, när vi kommit i gång. Jörgen Flordin är redan med i tankarna.


5. Jazzklubb
En jazzklubb vill jag ha som kan hjälpa till att ordna jazzkonserter. Medlemmarna kan mötas och "spisa jazz" i någon lokal i Folkets Hus.
Den klubben får jag jobba med till hösten.


*
6. Barn
FN proklamerade 1979 som Det internationella barnaåret. Motala Tidnings chefredaktör Sven Slotter har tagit initiativ och bjudit in en grupp som skall verka för att barnaåret uppmärksammas i Motala. Jag har varit med på några sammanträden på Tidningen. Först som representant för Socialkontoret. När jag blev anställd i Folkets Hus blev min närvaro ännu viktigare. Vi bestämde nämligen att i början av november ha Barndagar i Folkets Hus med öppet hus, utställningar skapade av barn, teaterföreställningar, som antingen är producerade i Motala eller inköpta professionella föreställningar. Föreningar skall också ha möjlighet att presentera det de sysslar med och på så vis värva medlemmar.
Barn på daghem och familjedaghem, i skolor och föreningar jobbar redan med det de ska ta med till Folkets Hus i höst. Motala Tidning har lovat att stå för annonserna gratis.
-Dessa barndagar i Folkets Hus ska jag fortsätta med i början av november varje år med samma upplägg. Barnen i Motala ska skapa det de vill skapa och visa för folket som kommer till Folkets Hus vad motalabarn kan. Kulturen skall utvecklas där barnen finns och visas i Folkets Hus.
*
7. Ungdomar
När det gäller ungdomar har jag för dagen inte något färdigt förslag men vi ska starta jazzdans i den sal som är avsedd för dans. Där finns speglar på väggarna. Golvet är speciellt gjort för dans. I den salen hoppas jag att revybaletten skall öva upp sig så de kan delta i framtida revyer. En revy utan balett är inte någon bra revy. Dansledaren Britt Abrahamsson har dansgrupper på gång i Motala. De dansarna hoppas jag ska flytta in i Folkets Hus Balettsal och under Britts kunniga ledning också bli en bra revydansgrupp.
I rummet intill Balettsalen finns ett rum avsett för dramaövningar. Här hoppas jag att de duktiga teaterledarna Kerstin Lundberg, Kenneth Algstrand och teatermodern i Motala Ann-May Söderström, skall få ungdomar att öva sig i agerandets konst och också utveckla lokal amatörteater som kan framföras i Folkets Hus.
Visst finns det möjligheter för ungdomar i Folkets Hus men vi måste också få med ungdomens musik och unga musikutövare.
*


Efter tänkegenomgången går jag ner till Råssnäsbadet och sätter mig intill hopptornet. Vättervattnet gnistrar i solen. Små vågor drar in mot land. Maj månads grönska, blomning och sol gör mig glad. För första gången sedan jag blev anställd i Folkets Hus känner jag att jag vet vad jag vill. Min hjärna har malt och malt om hur det ska bli. Nu har den malt på och fyllt de första tankesäckarna men många tankar återstår och många säckar finns att fylla.
Solen skiner varmt på mig. Jag somnar.
Det är skönt för tänkare att få sova.

Kommentarer: 0 Permalänk

torsdag 2 augusti

All vår början är svår

Spalt nr 6

Första mars 1979 började jag mitt nya arbete. Nya Folkets Hus var inte färdigt. Jag hade inget tjänsterum att verka i där. Sven Erik Karlsson, redan anställd av Arbetarnas Byggnadsförening u p a är kassör i föreningen och fastighetsskötare. Han var förr murare. Nu allt i allo i Föreningen u p a. Gamla Folkets Hus vid Motala Verkstad och har ett kontorsrum. Där vistas vi ibland. Men det ärevördiga huset är dåligt underhållet och nedslitet. Det känns hemskt att byta mitt fina tjänsterum till detta tråkiga utrymme.
-Vi får snart rum i nya huset, tröstar Sven-Erik.


Sven-Erik och jag får vara med på byggmötena mellan ordföranden Rune Leijonmarck,Direktionsordf_R_Leijonmarck-75_0007.jpg vice ordförande Per Ström och representanter för byggnadsfirman DIÖS från Uppsala som vunnit tävlingen med andra byggföretag om att bygga
huset på tomterna Sjögatan 5 och 7 i Motala. DIÖS är totalentreprenör. Det
innebär att allt ska gå genom DIÖS.
Jag får möjlighet att på ritningar se hur huset kommer att bli. Dominerar gör den stora teater- och konsertlokalen på mittplanet och biblioteket i bottenvåningen. På byggmöten diskuteras också med företag som ska leverera inredningarna.

-Stolarna i Teatern ska va röda, bestämmer Rune Leijonmarck på ett byggmöte.
Ingen opponerar sig. Färgtonen i övrigt är mest blå i den lokalen.

 Teatersalongen.jpg

Den sal som är byggd för kommunfullmäktiges möten vållar många diskussioner. KFs ordförande Thore Pettersson är med på ett möte när inredningen diskuteras.
-Vi ska inte har några skräpstolar utan riktiga skinnstolar. De ska va sköna att sitta i, ha hög kvalitet och va hållbara, bestämmer han.
-Du får korta av fullmäktigemötena, skojar Per Ström, så kan vi ta billigare stolar.
-Vi ska ha fasta bord. Inte bord som sladdrar omkring, säger Thore också.


Firman som säljer inredningen får åka hem från det mötet utan att ha gjort affärer men dess representanter kommer snart tillbaka med fasta ställningar där en skiva kan dras upp och användas att skriva på. Konstruktionen är, som det mesta av inredningen i huset, i bok. Mycket vackert träslag enligt min mening. Konstruktionen blir godkänd. En anställd på företaget har "uppfunnit" den. Äkta skinnstolar presenteras också. De blir godkända. Även av Thore Pettersson.
Per Ström med sin ingenjörsutbildning var ständigt ifrågasättande och gjorde mycken nytta för att kvaliteten skulle bli den bästa. Rune Leijonmarck visste vad han ville och var stenhård i sina förhandlingar. Inget fick bli fel. Byggfirmans representanter hade stor respekt för både Rune och Per.
Jag märkte att mina påpekanden inte togs upp med särskilt stor respekt. I varje fall inte av Rune och Per. Jag hade kommit in (för) sent. Om jag sett ritningarna tidigare hade inte kafeét fått den utformning det fick. I varje fall inte om jag fått min vilja fram. Kafélokalen där gästerna ska sitta är underdimensionerad och har ingen scen där vi kan låta den lokala kulturen framträda. När jag påpekar detta säger Rune:
-Det är ett kafé. Inte någon konsertlokal. Konserter och teater får du ha i den stora lokalen.
Jag säger inget men har andra planer än så för Motalas framtida kultur.


Byggmötena ger mig en känsla av att jag inte skall lägga mig i det Rune och Per beslutar om. På socialkontoret var jag chef för en avdelning och tog beslut varje dag. Här har jag inte ens en röst vid omröstningar. Jag finns inte. Det är svårt.
När jag åker hem efter byggmötet den kvällen jag påpekat kaféets olämpliga utformning tänker jag:
- Hur ska det gå i framtiden. Jag vet att det jag vill göra - det gör jag. Kommer jag att få arbeta fritt? Om jag ska gå i ledband av Rune och Per i Folkets Hus - då fortsätter inte jag. Jag är ingen hund --i koppel.

Bilder: Rune Leijonmarck och teatersalongen i Folkets Hus

/Knut Karlsson

Kommentarer: 1 Permalänk

 
stäng