Arkiv

» juni 2020 (2)
» maj 2020 (1)
» april 2020 (1)
» mars 2020 (3)
» november 2019 (1)
» oktober 2019 (1)
» augusti 2019 (1)
» juli 2019 (1)
» juni 2019 (2)
» maj 2019 (4)
» april 2019 (2)
» mars 2019 (2)
» februari 2019 (4)
» januari 2019 (3)
» december 2018 (2)
» november 2018 (2)
» oktober 2018 (4)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (4)
» mars 2018 (4)
» februari 2018 (3)
» januari 2018 (4)
» december 2017 (4)
» november 2017 (4)
» oktober 2017 (5)
» juni 2017 (2)
» maj 2017 (3)
» april 2017 (3)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (4)
» december 2016 (3)
» november 2016 (3)
» oktober 2016 (4)
» juni 2016 (1)
» maj 2016 (5)
» april 2016 (3)
» mars 2016 (4)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (4)
» december 2015 (4)
» november 2015 (4)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (1)
» juni 2015 (1)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (3)
» mars 2015 (5)
» februari 2015 (3)
» januari 2015 (4)
» december 2014 (4)
» november 2014 (4)
» oktober 2014 (4)
» augusti 2014 (1)
» juli 2014 (1)
» juni 2014 (6)
» maj 2014 (3)
» april 2014 (5)
» mars 2014 (4)
» februari 2014 (3)
» januari 2014 (4)
» december 2013 (3)
» november 2013 (5)
» oktober 2013 (3)
» augusti 2013 (2)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (5)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (4)
» februari 2013 (4)
» januari 2013 (5)
» december 2012 (3)
» november 2012 (4)
» oktober 2012 (5)
» augusti 2012 (5)
» juli 2012 (5)

visar: arkiv för juli 2012

torsdag 26 juli

Dagarna går

Spalt nr 5

Teatersalongen.gifDagarna går. Folkets hus växer fram alltmer. Mitt huvud ställs in på mina nya uppgifter som chef för det nya huset med massor av möjligheter till olika kulturverksamheter. En eftermiddag några dagar efter att jag fått definitivt besked om att jag får jobbet går jag förbi Stadshotellet. På en stege högt upp står Jörgen Flordin. Jorgen_Flordin_o_Ake_L.jpgJörgen åker runt på möten i trakten och roar folk. När han inte jobbar på Statt, förstås. Eller tvärtom. För länge sedan uppträdde han med kamrater i en akrobatgrupp som kallade sig Fyra Flordins. De fyra var, utöver Jörgen, Lars-Åke Berg, Barbro Berg och Britt Abrahamsson.


Jörgen och jag har flera gånger talat om att försöka starta en revy i Motala men det har inte funnits någon lämplig lokal. När jag står under stegen ropar jag till Jörgen:
-Nu kan vi starta revy. Jag ska bli chef för Folkets Hus.
-Vad ska du bli sa du?
-Chef för Folkets Hus.


Jörgen klättrar nerför stegen och vi för ett långt samtal om de nya möjligheterna. Vi diskuterar vem vi ska ta med i starten.
-Det får inte bli för många. Då går det inte att skriva, säger Jörgen. Men "Togga" Ivarsson ska vi ha med. Han spelar gitarr, sjunger och är duktig att hitta på.
-Är inte Togga sjuk?
-Jo han har problem med njurarna. Han väntar på att få en ny njure på Sahlgrenska i Göteborg. Jag tror han är hemma och vill va med.
-Till nyår ska vi ha premiär, svarar jag.
-Det tummar vi på, föreslår Jörgen


Vi skils. Jörgen klättrar uppför stegen igen. Jag går vidare. När jag kommer tillbaka till Socialkontoret träffar jag Anders Svensson. Anders fick efter fil kand-examen i Linköpings Högskola komma till socialkontoret i Motala och praktisera med statligt stöd. Han har jobbat ihop med mig så nära att han kan nästan allt det jag gör. Eftersom jag fått tjänstledighet för att prova det nya jobbet kan inte min tjänst annonseras ut. Men det är inget problem Anders kan vikariera som socialkamrer. Vi går igenom mina arbetsuppgifter och Anders får fråga om det han vill veta. Under min tid har vi lagt om vissa rutiner. Institutionernas chefer har fått ansvar för alla inköp och korttidsanställningar. Tidigare fick de fråga socialchefen om lov för vissa inköp. Nu får de planera sin verksamhet och i budgeten ta upp större materialanskaffning t ex höj och sänkbara badkar på Ålderdomshemmen. Detta har minskat arbetet för oss på kontoret samtidigt som det ökat inflytandet för dem som har bästa kunskaperna i hur institutionerna skall skötas och drivas. En demokratisk reform som borde varit naturlig långt tidigare. Den, som har bästa kunskapen, skall ha bestämmanderätten över driften. Kommunfullmäktige skall besluta om inriktningen av verksamheten så den blir likvärdig på alla institutioner. Sociala Centralnämnden skall tillse att den sociala verksamheten drivs i enlighet med vad kommunfullmäktige beslutat. I den sociala verksamheten finns också lagar stiftade av riksdagen. Där har kommunen att följa de lagar som instiftats för hela landet. Socialhjälpslagen är en sådan.


Allt detta och mycket därtill talar Anders och jag om. När Anders gått blir jag sittande i min stol och tittar ut över Motalavikens mynning. Viken är frusen nu. Den ligger vit och glittrar i vintersolskenet. Jag blir villrådig. Vad är det jag gjort? Ska jag lämna detta fina jobb och trevliga arbetsrum och bra arbetskamrater? Det jag ska börja med har jag ingen aning om. Jag vet bara att jag får ansvar för verksamheten i ett stort hus. Ett hus som det varit mycket stridigheter om politiskt. Röda Borgen har huset kallats av borgliga politiker i staden. Det är socialdemokraterna, med visst stöd av vpk, som drivit igenom beslutet att bygga Folkets Hus som skall ägas av Arbetarnas Byggnadsförning u p a. Kommunen har gått i borgen för husets kostnader. Ett avtal skall upprättas om driften mellan Arbetarnas Byggnadsförening och Motala kommun. Om det inte redan är gjort. En vän sa till mig i går:
-Att du törs ge dig på detta. Hur du än gör kommer du att ha folk som är ute efter att kritisera det du gör för att de inte tycker om att huset byggs.


Dörren öppnas till mitt rum. Eva Larsson och Lotta Forsberg kommer in och sätter sig. Tjejerna är jättefina arbetskamrater. De har hand om personalfrågorna på min avdelning. Vi är mer än 1 340 anställa inom nämndens förvaltning. Det är en del att hålla reda på med MBL-förhandlingar, utbildning, LAS-lagar, lediga platser och tillsättning av tjänster samt demokratifrågor.
-Vi vill inte att du slutar hos oss, säger Eva.
Jag kan inget säga till svar.
-Vi tycker att vi har det bra nu. Äntligen fungerar demokratin, skjuter Lotta in.
-Anders kommer att sköta detta bra, svarar jag.
-Vi tycker om Anders men vi vill ha dig, säger Eva.


Jag får kramar av dem när de går och känner tårar brinna bakom mina ögonlock.
Jag går för dagen. Tårarna sitter på lur i mina ögon hela vägen hem.
-Livet består av val. Vi blir det vi väljer. Vad blir det av mig när jag valt bort detta fina jobb inom socialförvaltningen, tänker jag när jag svänger in på Patrullgatan där vårt hem ligger.

/Knut Karlsson

 

Bild:

Fr.vänster Åke Lindberg och Jörgen Flordin inför Good Old Days i Gamla Folkets Hus

Kommentarer: 0 Permalänk

lördag 21 juli

Kan du tänka dig att bli chef för Folkets Hus?

Spalt nr 4

Folkets_Hus_0007.jpg1979 i januari. Vinterkväll. Jag är på väg till Motalas vackra Folkpark. Jag ska på SAPs Representantskapsmöte. När jag parkerat min bil ser jag ut över vinterlandskapet. Det tempererade utomhusbadet liknar mera ett kylskåp än ett bad. Varamostranden är isig. När jag var polis i stan patrullerade jag till fots och med bil vackra sommarkvällar i Varamobaden. Jag hade den sköna sommarskjortan på mig till uniformen. Från midjan hängde battongen och slängde. Jag använde den aldrig. Varamovägen var full av folk. Många unga var fulla på grund av att de "intagit för stora mängder alkohol". Andra helt nyktra. På Bergs och Lingårdens golfbanor stod folk i kö och väntade på att få spela. Zätaparken var fylld av tältande. När vi poliser fick paus Varamokvällarna drack vi kaffe på Moulins kafé vid Vätterstranden. Jean Moulin var poliskollegan Hasse Månssons och min bordtennispartner på vintrarna.
*
-Står du och drömmer? Hör jag en röst säga. Det är Bosse Höckerts röst jag hör. Han är också på väg till mötet i Parken. Vi gör sällskap in och hälsar på föreståndaren Kurt Svensson innan vi går upp till den vackra Festsalen.
Riksdagsman Torsten A Karlsson håller i ordförandeklubban. Ombudsmannen Lasse Wallin föredrar de olika ärendena. Vi är drygt två hundra på mötet. Kommunalrådet Per Ström berättar om kommunala frågor. Rune Leijonmarck talar med sin starka röst om nya Folkets Hus:
-Vi räknar med att ha invigning i juni i år, säger han. Huset kostar 42 miljoner kronor att bygga. 7 miljoner av dessa får vi i statsbidrag. Vi får ett fint hus med möjligheter till teater, konserter, mötesverkamhet, konferenser och kurser. Våra egna organisationer kan hyra expeditionslokaler hos oss. Kommunfullmäktige skall sammanträda i huset. För det ändamålet finns en speciell sal.


Efter Runes föredragning blir det en kort frågestund. Några från Boberg, Borensberg och Tjällmo undrar om Folkets Hus blir så dyrt att driva att det tar pengar från annan verksamhet i kommunen. Thore Pettersson svarar:
-Folkets Hus kommer att bli en tillgång för kommunen. Inte en belastning.
*
Vi tar kaffepaus. Kommunalrådet Per Ström säger till mig:
-Jag vill tala några ord med dej.
Jag blir rädd. Jag är socialkamrer och har ansvar för den sociala sidans ekonomi. Vi är i bokslutstider. Det är alltid oroligt innan vi vet som budgeten går ihop. Per säger;
-Kan du tänka dej att bli chef för Folkets Hus?


Jag hajar till. Varje kväll och morgon åker jag, på min cykel, förbi Folkets Husbygget på väg till eller ifrån Socialkontoret på Platensgatan. Aldrig har det föresvävat mig att bli chef i Folkets Hus.
-Varför just jag? Frågar jag.
-Jag vet att du är känd i stan, är kulturellt intresserad och jobbar som socialkamrer med ekonomi. Det är perfekt.
-Men jag har ett mycket bra jobb i dag.
-Jag vet men du ska få mer betalt i Folkets Hus än du har som socialkamrer.
-När ska du ha svar?
-Vi har torsdag idag. Det räcker om du svarar på måndag.
Per skyndar i väg. Sammanträdet ska börja igen.
*
När jag kommit hem till Patrullgatan 5 tar jag med mig vår hund Lady ut på kvällspromenad. Vi går ner till Råssnäsbadet. Månen öser vackert sitt gula sken över viken. Snön lyser upp. Det är nästan dagsljus fast kvällen börjar bli sen. Ute på isen har Korpen låtit ploga upp en rundbana där vi motionärer kan åka skridskor. Jag går in på tomten till Röda Korsstugan. Den stugan har MSS renoverat för att ha till sin verksamhet. Jag minns den sommaren Bertil Thorén och jag lade ner all vår lediga tid för att få huset trevligt och snyggt. Många skulle hjälpa till men med tiden var det Bertil och jag som jobbade mest. Jag går upp på den långa balkongen på det numera röda huset och låter tankarna fara. 1968 gjorde jag ett stort språng. Jag slutade vid polisen och blev kommunalassistent i Bobergs kommun med säte i Fornåsa. Nu har det nästan gått elva år sedan dess. Är jag färdig för ett nytt språng ut i det okända?
När jag slutade vid polisen var det för att jag ville jobba mer direkt med medmänniskors positiva utveckling. Det blev så. Men socialarbetarens jobb går också i mycket ut på att lyssna på människors problem och försöka hitta lösningar på problemen. Stundtals badar socialarbetaren i andras svårigheter.
*
Vad innebär Folkets Hus för positivt för mej? Frågar jag mig själv. Och svarar:
-Om jag kan medverka till att Folkets Hus blir ett hus, där folk trivs och är glada, då tar jag ett steg från problem till glädje. Det vore spännande. Plötsligt känner jag att just det skulle jag vilja göra. Jag ska tala med min familj, med Olle Wahlfedt socialchefen, som jag har mycket bra samarbete med och ordföranden Sture Larsson i Sociala Centralnämnden. Jag går hem i månskenet. Lady sticker i väg före mig och svänger i full fart in på Patrullgatan.
-På tre dagar ska jag bestämma hur min framtid ska se ut. Det var tufft, Per Ström, tänker jag när jag passerar grannarna Lasses och Sonjas hus.

/Knut Karlsson

 

Kommentarer: 0 Permalänk

söndag 15 juli

Kan naturen vara min vän?

 

Spalt nr 3

* Kan naturen vara min vän?

* Jag vaknar tidigt. Luften är sval och frisk. Sommarmolnen speglar sig i Albysjön. Blommorna vänder sig mot solen. Svalorna glider högt i skyn. De fyller sina näbbar. Några änder rör sig sakta på vattnets spegelyta. Vem sa att naturen inte är vacker. Vem sa att livet inte är värt att leva.

* Vi har söndagsmorgon den första juli 2012. Jag har fått förtroende att vakna och leva ännu en morgon. Det förtroendet vill jag inte svika. Jag vill uppfylla det fullt ut. Jag vill inte leva det bara för mig själv. Jag vill leva det tillsammans med dem jag lever med i livet. Jag vill genom våra texter leva livet även med er vänner på Facebook.

* Att vara medmänniska är att leva med människor. Inte mot. Lever vi mot människor blir vi motmänniskor. Finns det motmänniskor? Känner du någon? Finns det medmänniskor? Känner du någon? Visst känner vi både medmänniskor och motmänniskor.

* Naturen är vår vän. Jag såg, där vi bor, den tidigaste soluppgången vi haft i år. Jag lekte den morgonen med orden och en saga och skrev ner mina fantasitankar så här:

* Jag såg solen gå ”opp” över Bergets topp Och Masmo skog. Det såg ut som om hela världen log När jag ensam vaken på vårt Myrstuguberg njöt av himlens vackraste färg.

* God morgon, sa jag till mig själv. God morgon, svarade en dvärg. Det var Glader. Han hade nyss hamrat färdigt sitt guld och var på väg hem till säj.

Butter gick butter och blängde på mäj. Toker glädjeskutt tog. Blyger rodnade och Kloker log. Prosit nös En av dvärgarna hade gått före hem. Han frös. Vet du vem ?

* God morgon, sa Snövit med en grimas. Hon vaknar just på sin bädd av glas. Den förgiftade äppelbiten har äntligen fallit ur hennes hals. En prinslik friare bjuder upp henne i dans.

* God morgon fröken morgon, säger jag igen. God morgon, svarar ekot. God morgon. God morgon. God morgon Vackert ekar orden från Mälarens land. De kan höras ända bort till Flottsbro strand.

* Soluppgången är min vän, tänker jag och funderar på om jag ska gå och lägga mig igen.

* Jag gick inte och lade mig igen den morgonen jag nu berättat om. Jag ska inte heller gå och lägga mig på morgonen den första juli. Jag vill njuta av att jag finns.

* God njutning av livet önskar jag alla medmänniskor./Knut K

Kommentarer: 1 Permalänk

onsdag 11 juli

Jag möter fyra clowner i clownriket.

Spalt nr 2

* Jag möter fyra clowner i clownriket.

*Jag besöker ibland ett av mina fantasiländer, Clownriket. Jag är vän med fyra av dem som bor där. En kallas Svarta damen. Hon är klädd helt i svart. Rör sig som en artist och primadonna skall röra sig. Smidigt och musikaliskt. Hon deltar hela tiden i samtalen genom sitt kroppsspråk. Hon talar sällan. Mycket sällan. Nästan aldrig. Aldrig.

* Nummer två är Oskar. Han är lugn och vill ha allt som det är. Förändring tillhör inte hans tankevärld. Han är klädd i typisk clowndräkt i olika färger.

* Nummer tre är Simon. Han är mycket aktiv. Han vill förändra det mesta. Simon handlar först. Tänker sedan. Han är klädd helt i grönt och har vitt ansikte.

* Nummer fyra är Lisa. Allt hon gör värderar hon efter möjligheterna i framtiden. Hon har alltid glada, mjuka, livsglädjebejakande kläder på sig. I dag när jag möter henne har hon svarta långbyxor, blå skor och en vit blommönstrad sommarblus. Sina kläder syr hon själv.

* När jag möter de fyra står Svarta damen elegant på kanten till en fontän. Vattnet porlar och ger en lätt vattenmusikalisk stämning. Hon böjer huvudet som hälsning till mig. Oskar står på trottoaren framför fontänen. Han hälsar med böjd arm och uppsträckt högerhand.

* Simon har klättrat upp i fontänen, som är en stor katt som sprutar vatten. Katten är konstnärligt gjord. Helsvart. Vita tassar. Gröna ögon. Simon står på kattens rygg och håller i svansen. Simon gör en baklängesvolt som hälsning till mig.

* Lisa ger mig en kyss på kinden. Går sedan till katten och smeker den på huvudet. Lisa har klarblå ögon. Jag ser Lisas blåmönstrade, vita blus, blonda hår och blå ögon och kattens svarta päls och gröna ögon. * På torget runt fontänen övar clowner sig i sin konst. En riktig clown är clown rakt igenom. En clown tar livet på allvar genom att leka med det. Leken är allvar.

* – Vad innebär det att vara clown? Undrar jag. – Vi representerar glädje i livet, säger Simon och går på händerna på fontänkattens rygg från svans till huvud och tillbaka igen. Svarta damen går ner i spagat och rör händerna rytmiskt runt huvudet. Med det menar hon att clownerna representerar elegansen. Oskar tar några steg låtsas

snava på en sten och slår en kullerbytta framåt och en bakåt. Uppvisningen slutar med att han ligger på rygg med händerna över huvudet. Han visar clownernas klumpighet.

* – Ni människorna har slutat skratta naturligt. När folk skall skratta måste de lockas att skratta av speciella artister i TV, säger Lisa. – Tycker ni inte själva att det ser löjligt ut när människor sitter tysta i fåtöljer och soffor och stirrar rakt in i en TV-ruta? Är det att leva? frågar Simon.

* Svarta damen sätter sig med benen i kors och stirrar rakt fram. De tre övriga försöker säga något till henne men hon ser dem inte. Hon bara blänger rakt in i den tänkta TV-rutan. – Ser du Knut, säger Lisa. Svarta damen visar att hon inte vill bli störd. Hon vill bara bli road och underhållen. Hon bryr sig inte om oss andra och om vad som finns i livet. Såndana där håller ni människor på att bli. Allihopa. – Ni skapar inget själva. Ni köper allt. Snart kan ingen ens sy i en knapp, brodera en duk eller stoppa ett par strumpor, säger Simon. – Nu är ni för hårda, påpekar Oskar. Det finns fortfarande folk som kan sy, sticka, virka och knyppla, måla och delta i skapande dramatik, sjunga och dansa. – Det kan hända men knypplar, stickar, virkar och syr gör bara de äldre generationerna. När de gått bort vet ingen vad en knyppeldyna skall användas till, svarar Lisa.

* Den svarta damen sätter sig på fontänkanten och låtsas knyppla genom att flytta om pinnarna till knypplingen. – Ni människor måste vara rädda om era skapande själar och utveckla dem. Hockey och fotboll finns överallt i Sverige. I varje kommun borde det också finnas amatörteater och revyer för den skapande delen av befolkningen.Att skapa ger kroppen livstillfredsställelse och livsglädje, säger Simon.

* Svarta damen faller som den döende svanen ned på gatstenarna vid fontänen. Lisa pekar på henne och säger: – Svarta damen vill visa att den skapande människan ni bär inom er håller på att dö.

* När Svarta damen därefter gör sig som förstenad förklarar Simon: – Svarta damen tror att framtidens människor kommer att bli hårda i sina sinnen - som om de vore förstenade. * – Där fick jag visst något att tänka på, tänker jag när jag lämnar Clownernas rike./Knut K

Kommentarer: 0 Permalänk

torsdag 5 juli

Jag går ut i vår natur

Spalt nr 1

Jag har skrivit det tal jag ska hålla i dag i Almedalen.

– Får du hålla tal i Almedalen? Frågar någon

– Det vet jag inte. Men om jag får hålla mitt tal blir det så här:

*

”Kära läsare och lyssnare.”

Jag går ut i vår natur. Går på sviktande ängar. I solens sken. Ser blommornas svajande stjälkar och gräsets klorofyll. Känner sommarens alla dofter. Och hör:

Fåglarna sjunga och kvittra. Tänker på livet. Tänker på ungdomen. Tänker:

– Ungdomen hör livet och framtiden till.

*

Unga människor är livets vår. De kan vara:

Kalla och bistra. Varma och mjuka.

De unga människorna kan vara livets vackraste blommor.

De kan också vara som tistlar i en slåtteräng.

*

Jag åker till Sergels torg i Stockholm.

Hör unga röster skalla:

”Vi vill ha jobb. Vi vill ha jobb. Vi vill ha. Vi vill.”

*

Unga flinka fingrar. Friska kvicka ben. Unga rörliga hjärnor. Lämnas utanför.

Lämnas utanför.

*

– Har ni erfarenhet av arbete? Har ni praktik ?

Varför har ni inte godkända gymnasiebetyg?

Varför kom ni inte in på gymnasiet?

Varför är vissa av er lata.

Vill ingenting. Kan ingenting. Gör ingenting.

…så skrockar äldre halsar när de möter de unga.

*

Livet innanför samhällets väggar har många taggar. Vassa stenar lägger försåt på din väg.

Men..

När du är innanför kan inte den kalla vinden förstöra. Förfrysa eller köpa din själ.

När du är innanför kan du leva och leva väl.

*

Jag ser på utanförlivet på Sergels torg.

Där vinglar drogade hjärnor

Där spyr en ölfylld buk.

Där stelnar ett ögas pupill.

För dig som finns därute i samhällsmörkret lyser ingen sol. Inga stjärnor leder dig på den utslagnes utanförväg.

Där härskar knarkkungarnas män.

De säljer och köper och tjänar. Med sitt knark trycker de ner dig i dyn. Trycker ner. Trycker ner … Dig. I dyn.

*

En man sätter sig intill mig på trappan till Sergels torg. Han säger:

– Kapitalet som formar min horisont kräver mer än jag kan. Jag har inte fått lära mig det jag måste kunna för att få jobb. Jag är en bricka i livets spel. En marker som kastas bort. Jag säljer mina händer. Min hjärna och min håg. Jag säljer en bit av mig själv .

Varje dag.

Jag är ändå utanför. Otrygghetens svarta mylla drar mig ner. Gratisutdelat knark rycker mig upp.

Trycker mig ner.

Lyfter mig upp

Trycker mig ner

Nu, som du ser, är jag ner.

*

Min nyvunna bekantskap säger:

– Min bäste vän dog i en överdos i går.

I morgon är det kanske min tur.

Kanske blir jag den åttonde som dör av överdos i Stockholm i år. Förra året dog bara en.

*

Jag reser från Sergels torg till naturen i framtidens land.

Jag ser en blommande äng mot skogsbrynet.

Mjukt vajar gräset. Varmt lyser solen.

Varje blomma får sin näring.

Jag hör unga människor sjunga sången om framtidens vår

Jag hör unga människor sjunga sången om de unga.

Jag vill tro på de unga.

Jag vill hoppas att de unga hjärnorna får nya tankesätt.

De har sett samhället som det är i dag. Jag hoppas de vill förändra en del av det de sett.

*

Där i framtidslandet vill jag att

”Jag är jag. Du är du. Vi är vi.

Jag behöver dig. Du behöver mig. Vi behöver varandra.

Ingen tillåts stå utanför.

Alla är envar. Alla är sin egen. Ändå kan alla vara tillsammans.”

*

– Drömmar, säger någon

– Javisst är det drömmar, svarar jag, men i mitt tal i Almedalen kan jag väl få drömma. /Knut K

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng