|
![]() är en oberoende ideell amatörteaterförening för alla åldrar i Motala. Föreningen startade sin verksamhet 1966.
|
Arkiv» juni 2020
(2)
» maj 2020
(1)
» april 2020
(1)
» mars 2020
(3)
» november 2019
(1)
» oktober 2019
(1)
» september 2019
(3)
» augusti 2019
(1)
» juli 2019
(1)
» juni 2019
(2)
» maj 2019
(4)
» april 2019
(2)
» mars 2019
(2)
» februari 2019
(4)
» januari 2019
(3)
» december 2018
(2)
» november 2018
(2)
» oktober 2018
(4)
» september 2018
(1)
» juni 2018
(1)
» maj 2018
(1)
» april 2018
(4)
» mars 2018
(4)
» februari 2018
(3)
» januari 2018
(4)
» december 2017
(4)
» november 2017
(4)
» oktober 2017
(5)
» september 2017
(4)
» juni 2017
(2)
» maj 2017
(3)
» april 2017
(3)
» mars 2017
(3)
» februari 2017
(3)
» januari 2017
(4)
» december 2016
(3)
» november 2016
(3)
» oktober 2016
(4)
» september 2016
(3)
» juni 2016
(1)
» maj 2016
(5)
» april 2016
(3)
» mars 2016
(4)
» februari 2016
(4)
» januari 2016
(4)
» december 2015
(4)
» november 2015
(4)
» oktober 2015
(4)
» september 2015
(4)
» augusti 2015
(1)
» juni 2015
(1)
» maj 2015
(4)
» april 2015
(3)
» mars 2015
(5)
» februari 2015
(3)
» januari 2015
(4)
» december 2014
(4)
» november 2014
(4)
» oktober 2014
(4)
» september 2014
(4)
» augusti 2014
(1)
» juli 2014
(1)
» juni 2014
(6)
» maj 2014
(3)
» april 2014
(5)
» mars 2014
(4)
» februari 2014
(3)
» januari 2014
(4)
» december 2013
(3)
» november 2013
(5)
» oktober 2013
(3)
» september 2013
(4)
» augusti 2013
(2)
» juni 2013
(1)
» maj 2013
(5)
» april 2013
(4)
» mars 2013
(4)
» februari 2013
(4)
» januari 2013
(5)
» december 2012
(3)
» november 2012
(4)
» oktober 2012
(5)
» september 2012
(4)
» augusti 2012
(5)
» juli 2012
(5)
|
|
visar: arkiv för december 2012 |
|
tisdag 18 december Spalt nr 26Jag har förstått att verkligheten har många sidor
*
onsdag 12 december Ett sommarminne från min polistjänstSpalt nr 25I dag den 11 december 2012 ligger snön vit och väntar på solen. På vår lilla uteplats står Ruben Ren i sin lilla snödal och lyser vackert. Ruben håller huvudet högt och stolt. Jag blir glad när jag ser Ruben Ren. Renen är född av plast. Plast skall han för alltid vara. I varje fall så länge den lyser vackert och ger glädje åt oss som ser den. * Mitt i adventsvintern kopplar min hjärna in Motala en Pingstaftonkväll för mycket länge sedan. Jag står klädd i polisens uniform vid den gamla Folkparken i Duvedal. Ungdomar och äldre kommer till entrén, löser biljet och går in i den lummiga gamla fina parken De flesta kommer för att dansa. För att möta en tjej. Eller kille. Många dricker kaffe med gott bröd till. De har satt sig under träden i uteserveringen. De fullt utslagna björklöven lyser vackert grönt för kaffegästerna.
Kanske spelar de sedan på chokladhjulet som går runt, runt och för ett tickande ljud innan det stannar. Någon vinner. Kanske högsta vinsten faller ut. Med glad min tas vinsten emot och hjulet rullar vidare för nästa vinnare. Eller förlorare. Förlorarna är flera än vinnarna. Det är det som ger vinst till Folkparksföreningen. * Någon skjuter med luftgevär. Den vackra pälstofspilen stoppas in i pipan. Bakifrån. Vapnet laddas. Trycket ökar på avtryckaren. Skott kramas av. En nia. Bra skjutet. Ny pil på väg. * Många kastar pil. Somliga tävlar mot varandra i utslagsturneringar. Den som har sämst resultat åker ut. Bäst går vidare till ärbar vinst. Vinst är något att skryta med under kvällen. * Chokladhjulet, pilskjutningen och pilkastningen ger spänning en stund. De som tar upp inträde, sköter chokladhjulet, pilskjutningen, pilkastningen och kaffeserveringen jobbar gratis. Det gör de för dem som vill ha trevligt en stund i den anrika parken. De gör det också för att Folkparken skall leva vidare. * Många tar sig en sup bakom gamla dansbanan. De står under björkarnas hängen med sina flaskor. Jag vet inte varför de dricker. Inte är det väl för att det är gott det där byxfickevarma rena brännvinet som rinner från flaskorna, genom flaskhalsarna, människohalsarna, vidare ner i människomagarna och ut i människoblodet där alkoholen dansar rumba med de röda och vita blodkropparna. * Jag ser några pojkar som vinglar på stegen. När de ser mig i polisuniform rätar de upp sig. Deras hälsning kommer snabbt och glatt: – Hej Knutte . I morron vinner ni va? Å du gör två. * Fotbollen är stor och viktig i Motala. De som nyss vinglat i sitt fyllespel känner mig. Jag känner dem och vet att de går på fotbollsmatcher där jag spelar. Kan jag slänga ut dem från Parken. Nej I varje fall inte så länge de sköter sig som de gjort hittills i kväll * Litet senare kan jag se några unga påsnusenglada och underfötternarunda dansa i Parkens rotunda. Innan dessa unga gick hemifrån hade de kanske förmanats av sina föräldrar om livet och spriten. Kanske hade föräldrarna sagt: – Du ska inte dricka starka drycker. Det är inte bra. * Detsamma hade troligen föräldrarnas föräldrar sagt till dem som nu gav samma varning till sina barn. Det sociala dryckesarvet går vidare och spriten rinner genom mångas strupar. Inte allas dock. Det finns folk som är nykterister i Motala. Det finns också nykterister på andra platser än Motala. * Jag tänker Pingstaftonkväll när sista dansen spelas: – Snart kommer jag inte att stå och vakta i Motalas Folkpark i Duvedal. Jag hoppas att framtidens poliser ska tycka lika bra om ungdomen som jag gör och att ungdomen kan se polisen i uniform som en vän. Inte som fiende. * Nu är jag tillbaka i tiden den 11 december 2012. Snön lyser. Det gör också Ruben Ren i sin lilla snödal. Kvällen jag berättade om var en sådan där sommarkväll när luften är ljum och samtidigt sval. En sådan kväll var jag polis i den gamla fina kulturbäraren Folkparken I Duvedal I ”min” stad Motala I vårt land; Sverige * Jag älskar mycket av det som varit mitt liv. Jag älskar sommarens underbara dagar och kvällar. Jag älskar vårt vackra vinterland. Jag älskar att jag fick födas till den här världen en gång för länge sedan. Jag var polis i elva år. Det var spännande. Och. Lärorikt * Trevlig fortsättning på Advent/Knut K
. onsdag 5 december • Den Lilla bäcken mot älven rinnerSpalt nr 24
|