|
![]() är en oberoende ideell amatörteaterförening för alla åldrar i Motala. Föreningen startade sin verksamhet 1966.
|
Arkiv» juni 2020
(2)
» maj 2020
(1)
» april 2020
(1)
» mars 2020
(3)
» november 2019
(1)
» oktober 2019
(1)
» september 2019
(3)
» augusti 2019
(1)
» juli 2019
(1)
» juni 2019
(2)
» maj 2019
(4)
» april 2019
(2)
» mars 2019
(2)
» februari 2019
(4)
» januari 2019
(3)
» december 2018
(2)
» november 2018
(2)
» oktober 2018
(4)
» september 2018
(1)
» juni 2018
(1)
» maj 2018
(1)
» april 2018
(4)
» mars 2018
(4)
» februari 2018
(3)
» januari 2018
(4)
» december 2017
(4)
» november 2017
(4)
» oktober 2017
(5)
» september 2017
(4)
» juni 2017
(2)
» maj 2017
(3)
» april 2017
(3)
» mars 2017
(3)
» februari 2017
(3)
» januari 2017
(4)
» december 2016
(3)
» november 2016
(3)
» oktober 2016
(4)
» september 2016
(3)
» juni 2016
(1)
» maj 2016
(5)
» april 2016
(3)
» mars 2016
(4)
» februari 2016
(4)
» januari 2016
(4)
» december 2015
(4)
» november 2015
(4)
» oktober 2015
(4)
» september 2015
(4)
» augusti 2015
(1)
» juni 2015
(1)
» maj 2015
(4)
» april 2015
(3)
» mars 2015
(5)
» februari 2015
(3)
» januari 2015
(4)
» december 2014
(4)
» november 2014
(4)
» oktober 2014
(4)
» september 2014
(4)
» augusti 2014
(1)
» juli 2014
(1)
» juni 2014
(6)
» maj 2014
(3)
» april 2014
(5)
» mars 2014
(4)
» februari 2014
(3)
» januari 2014
(4)
» december 2013
(3)
» november 2013
(5)
» oktober 2013
(3)
» september 2013
(4)
» augusti 2013
(2)
» juni 2013
(1)
» maj 2013
(5)
» april 2013
(4)
» mars 2013
(4)
» februari 2013
(4)
» januari 2013
(5)
» december 2012
(3)
» november 2012
(4)
» oktober 2012
(5)
» september 2012
(4)
» augusti 2012
(5)
» juli 2012
(5)
|
|
visar: arkiv för november 2012 |
|
onsdag 28 november Jag sätter mig i gräset och minnsSpalt nr 23Jag lämnade spaden i jorden och gick härifrån. Tid har gått. År lagts till år. Spaden står där den står. Jag står återigen där spaden finns Jag tror jag sätter mig i gräset och minns. * Jag minns Allan och Göran. De var mina lekkamrater i Frödinge by. Vi lekte tillsammans . Jämt. En dag lekte vi på Klinte Kulle som är ett av bergen som inramar Frödingebyn. Lundskullen och Eriks Kulle är de två andra berg som inramar byn. Göran och jag lekte på toppen av berget. Vi byggde vår värld * Mina föräldrar hade en gård. Därför byggde jag lagård, stall och boningshus, Jag byggde husen av pinnar. På taket lade jag mossa. Jag plockade kottar som jag satte ben på. De fick bli kor. De vackraste kottarna fick bli hästar. Jag tyckte bättre om hästar än om kor. Min far Ludvig var hästhandlare. Hästarna kom till oss. Blev kvar en tid och försvann. Korna gav oss mjölk och var vår ständiga inkomstkälla. * Görans far Josef hade en bilstation ”Josef Josefssons bilstation. Telefonnummer Frödinge 8” stod det i telefonkatalogen. * ”Fina arbetshästar inkomna Ludvig Karlsson Frödinge telefonnummer 11” skrev min far i annonserna i Vimmerby Tidning. Kanske fick min far hjälp med annonsen av sin bror Ingmar Karlsson som var chefredaktör på den stolta Vimmerbytidningen. * Göran byggde boningshus och garage. Han byggde husen av sten och lade pinnar som tak. På taken lade han lav. Laven var grå. Mina mosstak var gröna. * Göran tog en sten. Den fick bli droskbilen. Han hittade en litet större avlång sten. Den blev den stora lastbilen. * Vi byggde vägar att köra bilarna och hästarna på. Vi byggde länder som Norge, Danmark och Finland. Vi byggde också Tyskland och England. – Tyskland är helvetet. Tyskarna skjuter ihjäl människor i kriget, sa vi till varandra. Vi placerade en mycket ful stubbrot i Tyskland. Den stubbroten föreställde Hitler. Detta jag berättar om hände under andra världskriget. * Nedanför berget låg den lilla byn med den vackra kyrkan och den vackra Kyrkskolan mitt i. De var de viktigaste byggnaderna. I övrigt dominerade de många ladugårdarna. Frödinge var då en ”bonnby”. * När allt var byggt lekte vi. Med sin mun formade Göran motorljuden när han körde sina bilar. -BRRRRRRR, lät det. Saliven spröt när han tog i ordentligt i uppförsbackarna . Göran körde timmer med sin lastbil och låtsades skjutsa människor i sin droska. Jag körde med mina hästar in hö till skullen. Jag låtsades så råg och havre på åkrarna med såmaskinen. * När vi lekt ganska länge hittade vår kamrat Allan oss. Han satte sig på en sten och ”såg på” medan vi lekte. Vi började ”göra oss till” för honom. Han var ett år äldre än jag var och två år äldre än Göran. * Plötsligt hände något. Jag skulle köra ut från ett av de gärden vi ritat upp. Samtidigt kom Göran körande med lastbilen på samma väg som jag skulle köra ut på. Jag stannade inte. Göran stannade inte. Vi krockade. – Nu körde du ihjäl mina parhästar, sa jag. – Du får inte köra ut på vägen när jag kommer med min stora lastbil. Bilar ska köra först. Du får skylla dig själv, sa Göran * Så var bråket igång. Under tvisten råkade jag stöta till hans garage. Det föll ihop. I gengäld trampade Göran sönder min lagård. Efter bara någon mintut var allt vi byggt raserat. Allan deltog inte. Han satt där på en sten och såg på. * Jag kastade Görans lastbil utför berget. Han blev så arg att han började gråta. Han slängde in mina hästar i skogen. Och gick. Hem. Jag stod där på Klinte Kulle med Görans droska i handen. Jag hade tänkt slänga den samma väg som lastbilen. Jag bara släppte stenen som var en Droska rakt ner i marken. Jag stod länge och tittade efter Göran. * – Vi går till Eriks Kulle och ”sparker boll”. Göran kommer snart ut igen, sa Allan. * Allan och jag hämtade min boll. När vi skulle gå förbi Görans hus på väg till den lilla fotbollsplanen på Eriks Kulle brände tårarna bakom mina ögonlock. De brände för att Göran och jag blivit osams. Det hände inte ofta. Hitler ville jag vara osams med. Han var en djävul. Men inte med Göran. Han var min kamrat. Jag stannade och vi fick se att Göran stod innanför porten till hans hem. – Kom Göran vi ska till Eriks Kulle ”å spake boll”, sa Allan. Göran följde med oss och så var den dagen och freden räddade. I den lilla världen i Frödinge by. * Tid har gått. År lagts till år. Göran är borta. Livet har tagit ett språng. Ett långt språng. Ett mycket långt språng. -Hitler är borta men inte krigen i världen, tänkte jag när jag skrev detta./Knut K -
onsdag 21 november • I Leklandet VärldenSpalt nr 22
onsdag 14 november En annorlunda Fars DagSpalt nr 21
onsdag 7 november Till landet Fantasia går min färd idag.Spalt nr 20Kvick som tanken är jag på plats. Ingen tar emot mig. Om jag inte räknar med fåglarna, blommorna och den rena luften jag andas. Blommorna och fåglarna räknar jag med förstås Den rena luften njuter jag av. Var ligger landet Fantasia? Svaret är; – I högra hjärnhalvan. I vindlingen som går ut mot det öra som sitter till höger på mitt huvud - om vi ser utifrån min synvinkel. * Landet Fantasia finns inte till att börja med. Jag får bygga upp det händelse för händelse. Dem och det jag möter måste jag hitta på. Det som ska hända måste jag göra så att det händer. Annars händer ingenting. Så tror jag att det är. Vi ska undersöka detta mera senare i detta påhittade kåseri. * Finns det fler länder Fantasia? Ja. Varje människa har sitt Fantasialand. Många bygger aldrig upp det. Andra vet inte om att de har ett Fantasialand. Somliga, som vet om att de har ett Fantasia, bryr sig inte om att söka och bruka det. De låter det bara förtvina. Till ingen nytta. Det är synd. Tycker jag. * – Hur gör du Knut? Hur ska jag göra för att hitta mitt Fantasialand, hör jag några människokamrater fråga mig i dag? Jag svarar; – Sätt er i sköna stolar och låt tankarna skena i väg. Släpp tankarna fria. På riktigt. Eller Sätt er vid era datorer och låt fingrarna löpa över tangenterna. Öppna alla gränser ni har i hjärnan och låt de glada fingrarna dansa framför datorn. * Ni måste ge er den tid det tar att hitta in i era hjärnor. Ni kan finna Fantasialändernas rätta platser i de högra hjärnhalvorna. * När ni hittat era platser låter ni skapandetankarna fara i väg. Ni ska inte tänka på det som varit. Om ni gör det trampar ni in i ert Historialand. Inte ert Fantasia. * När ni hittat rätt i hjärnorna ska ni märka att någon ger er tankar. Ni behöver inte befalla fram dem. * Var kommer tankarna ifrån? När föds tankarna i hjärnan? Föds de innan vi är medvetna om dem? Det finns vetenskapare som tror det. Jag har inga svar. Det jag vet är att det är i mitt huvud det som händer, händer. Jag vill göra anspråk på att det som händer i min fantasi är mitt. Tänk efter. Vad tror ni om tankarna i våra huvuden? * Jag hör från Susanne i Mönsterås i Kalmar län. Hon berättar att hon hittat sitt Fantasia. Susanna upplever sig färdas i rymden i en farkost som inte flyger fram. Den flyttar sig från plats till plats. * – Finns inget hat? Finns det inga enväldiga makthavare här? frågar Susanne en varelse som heter Solvana. Solvana är kvinnlig. Både manliga och kvinnliga varelser finns på den planet Susanne nu befinner sig. – Maktgalenskapen, hatet och egoismen och den egensinniga egenkärleken är rötter i den onda världen. Den onda världen finns inte här, får Susanne till svar – Föds barn hos er? Om de finns. Hur utvecklas de? – Vi föder barn här och stöder dem genom uppväxten. – Vad menas med det? – Barnen ges möjligheter att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar. De ska inte bli kopior av sitt samhälle Inte heller av sina föräldrar. Vi vill att barnen skall bli det de är ämnade för. – Hur då? – Genom arv från tidigare generationer och bra miljö blir de nya annorlunda varelser med nya möjligheter. – Hur mår barnen och de unga i ert samhälle? Frågar Susanne – Bra – Varför? – De har lust att lära sig om våra liv och vår planet. De känner glädje i att utvecklas som hela varelser. De ges den tid de behöver i den utvecklingen. Det är glädjen och lusten som för dem framåt. Inga piskor behövs. – Har du mer att berätta Solvana, säger Susanne, – Ja, jag vill berätta att våra varelser lär sig och utvecklas hela sin livstid. De kan ta pauser från arbetslivet och vidareutbilda sig. Arbetslivet deltar alla i. Var och en efter egen förmåga, skicklighet och ämnesintresse. Alla kan inte kunna allt. Men alla kan något – Livslångt lärande alltså. Kan du beskriva detta? – Genom utbildningen i barn- och ungdomen skapas kunskapens grunder hos varje varelse. Genom åren byggs kunskaper på kunskaper så att kunskaperna med tiden blir visdom. Äldre varelser är genom sin visdom också mycket viktiga varelser på vår planet. * – Något mer? Frågar Susanne. –Vi har skickliga forskare. Vi har också många duktiga entreprenörer som tillsammans med de yrkeskunniga utvecklar allt som är värt att utveckla. Varje varelse är fri att komma med idéer och förslag till förändringar. Vi anser att det är viktigt att varje varelses skapandeförmåga tas tillvara. Miljön skall dofta utveckling, glädje och lust och kännas trygg att leva i. * Där försvann Susanne från min Fantasiakontakt. * ”Så sitter jag åter på handlarns trapp och gråter så övergivet” har Nils Ferlin skrivit i en fin dikt. Jag gråter inte. Jag är inte övergiven. Jag har bara lämnat landet Fantasia för i dag. Jag längtar redan till nästa resa och önskar att någon som läst denna saga hittar sitt Fantasialand och kan känna hur trevligt och spännande det är att resa sin egen hjärna. * Tänk fram goda tankar manar jag denna nya levnadsdag./Knut K
|