Arkiv

» juni 2020 (2)
» maj 2020 (1)
» april 2020 (1)
» mars 2020 (3)
» november 2019 (1)
» oktober 2019 (1)
» augusti 2019 (1)
» juli 2019 (1)
» juni 2019 (2)
» maj 2019 (4)
» april 2019 (2)
» mars 2019 (2)
» februari 2019 (4)
» januari 2019 (3)
» december 2018 (2)
» november 2018 (2)
» oktober 2018 (4)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (4)
» mars 2018 (4)
» februari 2018 (3)
» januari 2018 (4)
» december 2017 (4)
» november 2017 (4)
» oktober 2017 (5)
» juni 2017 (2)
» maj 2017 (3)
» april 2017 (3)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (4)
» december 2016 (3)
» november 2016 (3)
» oktober 2016 (4)
» juni 2016 (1)
» maj 2016 (5)
» april 2016 (3)
» mars 2016 (4)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (4)
» december 2015 (4)
» november 2015 (4)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (1)
» juni 2015 (1)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (3)
» mars 2015 (5)
» februari 2015 (3)
» januari 2015 (4)
» december 2014 (4)
» november 2014 (4)
» oktober 2014 (4)
» augusti 2014 (1)
» juli 2014 (1)
» juni 2014 (6)
» maj 2014 (3)
» april 2014 (5)
» mars 2014 (4)
» februari 2014 (3)
» januari 2014 (4)
» december 2013 (3)
» november 2013 (5)
» oktober 2013 (3)
» augusti 2013 (2)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (5)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (4)
» februari 2013 (4)
» januari 2013 (5)
» december 2012 (3)
» november 2012 (4)
» oktober 2012 (5)
» augusti 2012 (5)
» juli 2012 (5)

visar: alla inlägg

torsdag 5 juli

Jag går ut i vår natur

Spalt nr 1

Jag har skrivit det tal jag ska hålla i dag i Almedalen.

– Får du hålla tal i Almedalen? Frågar någon

– Det vet jag inte. Men om jag får hålla mitt tal blir det så här:

*

”Kära läsare och lyssnare.”

Jag går ut i vår natur. Går på sviktande ängar. I solens sken. Ser blommornas svajande stjälkar och gräsets klorofyll. Känner sommarens alla dofter. Och hör:

Fåglarna sjunga och kvittra. Tänker på livet. Tänker på ungdomen. Tänker:

– Ungdomen hör livet och framtiden till.

*

Unga människor är livets vår. De kan vara:

Kalla och bistra. Varma och mjuka.

De unga människorna kan vara livets vackraste blommor.

De kan också vara som tistlar i en slåtteräng.

*

Jag åker till Sergels torg i Stockholm.

Hör unga röster skalla:

”Vi vill ha jobb. Vi vill ha jobb. Vi vill ha. Vi vill.”

*

Unga flinka fingrar. Friska kvicka ben. Unga rörliga hjärnor. Lämnas utanför.

Lämnas utanför.

*

– Har ni erfarenhet av arbete? Har ni praktik ?

Varför har ni inte godkända gymnasiebetyg?

Varför kom ni inte in på gymnasiet?

Varför är vissa av er lata.

Vill ingenting. Kan ingenting. Gör ingenting.

…så skrockar äldre halsar när de möter de unga.

*

Livet innanför samhällets väggar har många taggar. Vassa stenar lägger försåt på din väg.

Men..

När du är innanför kan inte den kalla vinden förstöra. Förfrysa eller köpa din själ.

När du är innanför kan du leva och leva väl.

*

Jag ser på utanförlivet på Sergels torg.

Där vinglar drogade hjärnor

Där spyr en ölfylld buk.

Där stelnar ett ögas pupill.

För dig som finns därute i samhällsmörkret lyser ingen sol. Inga stjärnor leder dig på den utslagnes utanförväg.

Där härskar knarkkungarnas män.

De säljer och köper och tjänar. Med sitt knark trycker de ner dig i dyn. Trycker ner. Trycker ner … Dig. I dyn.

*

En man sätter sig intill mig på trappan till Sergels torg. Han säger:

– Kapitalet som formar min horisont kräver mer än jag kan. Jag har inte fått lära mig det jag måste kunna för att få jobb. Jag är en bricka i livets spel. En marker som kastas bort. Jag säljer mina händer. Min hjärna och min håg. Jag säljer en bit av mig själv .

Varje dag.

Jag är ändå utanför. Otrygghetens svarta mylla drar mig ner. Gratisutdelat knark rycker mig upp.

Trycker mig ner.

Lyfter mig upp

Trycker mig ner

Nu, som du ser, är jag ner.

*

Min nyvunna bekantskap säger:

– Min bäste vän dog i en överdos i går.

I morgon är det kanske min tur.

Kanske blir jag den åttonde som dör av överdos i Stockholm i år. Förra året dog bara en.

*

Jag reser från Sergels torg till naturen i framtidens land.

Jag ser en blommande äng mot skogsbrynet.

Mjukt vajar gräset. Varmt lyser solen.

Varje blomma får sin näring.

Jag hör unga människor sjunga sången om framtidens vår

Jag hör unga människor sjunga sången om de unga.

Jag vill tro på de unga.

Jag vill hoppas att de unga hjärnorna får nya tankesätt.

De har sett samhället som det är i dag. Jag hoppas de vill förändra en del av det de sett.

*

Där i framtidslandet vill jag att

”Jag är jag. Du är du. Vi är vi.

Jag behöver dig. Du behöver mig. Vi behöver varandra.

Ingen tillåts stå utanför.

Alla är envar. Alla är sin egen. Ändå kan alla vara tillsammans.”

*

– Drömmar, säger någon

– Javisst är det drömmar, svarar jag, men i mitt tal i Almedalen kan jag väl få drömma. /Knut K

Kommentarer: 0 Permalänk

Visar 1 av 272 inlägg    nästa» sista»
 
stäng