Arkiv

» maj 2019 (3)
» april 2019 (2)
» mars 2019 (2)
» februari 2019 (4)
» januari 2019 (3)
» december 2018 (2)
» november 2018 (2)
» oktober 2018 (4)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (4)
» mars 2018 (4)
» februari 2018 (3)
» januari 2018 (4)
» december 2017 (4)
» november 2017 (4)
» oktober 2017 (5)
» juni 2017 (2)
» maj 2017 (3)
» april 2017 (3)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (4)
» december 2016 (3)
» november 2016 (3)
» oktober 2016 (4)
» juni 2016 (1)
» maj 2016 (5)
» april 2016 (3)
» mars 2016 (4)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (4)
» december 2015 (4)
» november 2015 (4)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (1)
» juni 2015 (1)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (3)
» mars 2015 (5)
» februari 2015 (3)
» januari 2015 (4)
» december 2014 (4)
» november 2014 (4)
» oktober 2014 (4)
» augusti 2014 (1)
» juli 2014 (1)
» juni 2014 (6)
» maj 2014 (3)
» april 2014 (5)
» mars 2014 (4)
» februari 2014 (3)
» januari 2014 (4)
» december 2013 (3)
» november 2013 (5)
» oktober 2013 (3)
» augusti 2013 (2)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (5)
» april 2013 (4)
» mars 2013 (4)
» februari 2013 (4)
» januari 2013 (5)
» december 2012 (3)
» november 2012 (4)
» oktober 2012 (5)
» augusti 2012 (5)
» juli 2012 (5)

visar: alla inlägg

onsdag 15 maj

Ett tal i Facebook

Spalt nr 254

Jag vill skriva ett tal i min Facebook. Ett tal som alla som vill kan läsa. Jag skall inte planera det i förväg utan skriva ”som andan faller på”.

*

Andan faller så här;

– Jag såg på C More i TV i går när mitt favoritlag i Fotboll, AIK, vann över spelmässigt duktiga Djurgården med 2-0. Medan jag såg matchen rullade minnen fram i min hjärna. Jag mindes mitt ”första hemmalag” Frödinge-Brantestads SK där jag som femtonåring fick debutera i A-laget i en match mot Halsebo.

*

I andra halvlek fick min lagkamrat Sven i Mantebo benet avsparkat. Jag såg Svens högra smalben ligga i gräset i vinkel. Jag blev yr i mitt unga huvud.  Kamrater fick binda om Svens ben och bära honom till Josef Josefsons Frödingetaxi för färd till Vimmerby sjukstuga. Efter olyckan blev spelet i matchen mycket odramatiskt. Ingen ville ta några risker.

*

När jag kom hem berättade jag om olyckan för min mor. Hon sa:

– Jag har ju sagt till dig att sluta med fotbollsspelet. Du har i dag fått se hur det kan gå. Du kan bli invalid om du blir skadad.

– Jag skall bli allsvensk fotbollsspelare, var mitt bestämda svar till min mor.

*

Jag blev skadad många gånger medan jag tog den långa fotbollsspelvägen till debuten i Allsvenskan i Motala AIF. Jag fick hjärnskakning flera gånger, menisken trasig i båda knäna, benbrott och armbrott. Jag har ändå aldrig ångrat mitt fritids livsval som fotbollsspelare. Så här skrev jag ner tankar om min ungdoms fotboll:

*

Fotbollen min. Varje år ny. Min far köpte den på marknaden i Vimmerby. Jag pumpade den med cykelpump och snörde den med nål. Hårnålen var min mors. Jag tog den i en ask i ett spegelskåp.

När bollen var pumpad studsade jag den.

*

Har du hört bollar studsa

Inte

Det är musik. De vackraste musik som finns.

Duns. Duns. Duns sjunger bollen. Bollmusiken hörs ”långan” väg.

*

När jag hörde bollar studsa spelade en konstnär på mina känsligaste strängar.

Benen dansade fram. Glädje flög genom kroppen.

Längtan bröt ut. Det var liv på gång. Det var Lir på gång.

Bollstudsandet hördes vackert som en sång.

*

 

Jag är lika glad åt att se fotboll i dag som när jag var ung Men mina ben hänger numera inte med i aktivt spel på fotbollsplanerna. Jag är invalid i dag.

Men som väl är kan jag se fotboll på TV och med hjälp av rullstol hitta ut i parken och njuta av livet.

 

*

Jag ville skriva ett tal i Facebook. Ett tal som alla som vill kan läsa. Jag skulle inte planera det i förväg utan skriva ”som andan föll på”.

 

”Och så här föll andan på i mitt tal idag”

Grattis AIK och tack Djurgården för en fin match. Jag hörde den härliga sången i studsarna på planen.

Med hälsningar/ Knut K

 

 

 

Kommentarer: 0 Permalänk

torsdag 9 maj

En natt hos polisen

Spalt nr 253

Jag skall berätta om en annorlunda natt på Prästgatan 6 i Motala. Jag hade börjat min tjänst 23:00. Bertil Karlsson och Hasse Månsson började samma tid som jag. Bertil och Hasse hade bilpatrull. Jag hade vakttjänstgöring inne på polisstationen. Allt var lugnt. Vi hade en man intagen i en av arresterna. Han hade blivit inlagd för fylleri under kvällen. Jag läste i polisens minnesbok att mannen hade uppträtt illa och hotfullt mot poliskollegorna.

– Jag ska stryp

a de djävlarna som tog mig i kväll hade han sagt. Det stod också så i Minnesboken.

I minnesboken hade vår kvällschef Förste polisassistenten Ragnar Svensson innan han gått hem skrivit att vi inte skulle släppa ut den omhändertagne utan att vara minst två vid frigivningen.

*

När Hasse och Bertil kom in på polisstationen efter en första avsyning bestämde vi oss för att låta mannen gå fri. Jag gick till hans cell och frågade hur han mådde. Jag fick ett tjurigt svar.

– Du är fortfarande full eftersom du hotar mig. Du får stanna tills du nyktrat till, svarar jag och låtsas gå.

– Jag blir galen. Jag kan inte sitta inlåst längre Jag vill berätta för dig om mitt liv, får jag till svar

*

Jag tar fram hans tillhörigheter och öppnar celldörren för honom. Hasse och Bertil följer det som sker. Jag tar med mannen till det rum där jag skall förhöra honom.

– Berätta nu för mig varför du som ser bra och trevlig ut uppträder som en idiot? Det var inte polisen som fyllde dig med brännvin i går. Det har du själv gjort. Berätta nu om ditt liv och erkänn att du var full i går kväll. Bertil och Hasse kommer till utredningsrummet. Bertil säger:

– Jag har sett dig och din hustru och två barn. Du heter Erik. Din hustru Ingegerd. Varför sviker du dem?

-Jag älskar mina barn och hustru säger Erik och börjar gråta.

Erik slutar gråta efter en stund. Han berättar om sitt liv. Vi får veta att han har en svår sjukdom som oroar honom och att han i går blivit bjuden så mycket brännvin att han blivit full. Att han varit dum mot poliserna bad han om ursäkt för.

Vi satt en bra stund och lyssnade på Erik om hans kärlek till barnen och hustrun. När det blev dags för Bertil och Hasse att ta ”ett varv” på stan säger Bertil.

– Om du efter detta möte tänker på din familj och inte hotar poliser skall vi köra dig hem. Kockan är mycket. Du behöver komma hem till dina barn och hustru.

*

Erik tackar mig för att jag lyssnat på honom. Han följer sedan Bertil och Hasse till polisbilen. Jag tar fram en bok och läser i den  olåsta polisstationen medan tiden går mot mitt pass slut 07:00

Med hälsning/Knut K

PS .

I  dag står inga dörrar till polisstationerna olåsta. I Tumba såg jag i går att ett stort staket satts upp runt polishuset. Vad har hänt i vårt land. Vi har gått från olåsta dörrar till mäktiga staket runt polisstationerna. DS

 

 

 

 

 

Kommentarer: 0 Permalänk

fredag 3 maj

Elden och våren.

Spalt nr 252

Våren tog elden med sig och drog till skogs. Där har den brunnit på många platser. Bland annat i Hästveda i Skåne och Tjällmo i Motala. Räddningstjänstens duktiga folk har kämpat natt och dag för att hålla säkringslinjerna så elden inte sprider sig och skapar ännu svårare brandförhållanden. Det fick jag höra om vid pressinformationerna från SVT 2 på förmiddagen i dag,

*

Vårens senare tid har varit varm och torr. Det torra gräset och andra förtorkade växter har lidit av torkan och är riskfaktorer i eldfaran.

*

Hus har också brunnit ner i Hästvedabranden och gjort medmänniskorna som äger husen förtvivlade. Andra där- och närboende har fått söka säkerhet på samhällsanvisade platser. Där hoppas de drabbade att eldfaran skall kunna bekämpas och därmed minska skadan och kostnaderna för vårens olyckliga bränder som har rasat på flera platser i södra Sverige.

*

Frågor kommer från många, även mig. Vi undrar vem och vad som gjort att den torra våren tänt ett antal bränder. Framförallt har eld utbrutit på varma torra orters skogar. Det vet vi men

VEM TÄNDE ELDARNA?  

Svaren väntar vi på.

Men inte kan det väl ha varit medmänniskor som varit så galna att de tänt på och vållat skadorna i naturen, på husen och väckt förtvivlan hos människorna.

*

Som avslutning vill jag skriva:

-Vi har skickliga anställda på Räddningstjänsterna Vi ska tacka dem för bra jobb. Vi ska också glädas åt och tacka alla frivilliga som hjälpt till vid bränderna som skett och sker på olika platser i vårt vackra skogrika land.

*

Som avslutning vill jag mana oss alla

STÄNG IN ELDEN. SLÄPP INTE UT DEN PÅ TORRA PLATSER UTAN HEL SÄKRING AV LÅGORNA.

*
Med hälsning från den brandfarliga våren april 2019  Knut K

Kommentarer: 0 Permalänk

«första «tidigare Visar 253–255 av 255 inlägg   
 
stäng