"Momo eller Kampen Om Tiden"

efter  Mickael Endes bok

Regi Åsa Zetterström

Premiär söndag den 16 mars 1997 i

Gamla Folkets Hus

Föreställningen spelades i ytterligare fyra föreställningar

 

Skådespelare bl.a. Claes Hälsing, Emma Svensson, Linda Karlsson, Louise Stein, Kristin Axelsson, Marcus Fredriksson och Karolina Andersson

 

Se upp för tidstjuvarna. Det rådet får de som tänkt se pjäsen Momo eller Kampen Om Tiden. På söndagskvällen var det premiär för ABF:s Teaterverkstad i Gamla Folkets Hus. En föreställning som lockade till eftertanke om hur vi lever våra liv.

"MOMO eller Kampen Om Tiden" är en mycket stämningsfull pjäs efter Mickael Endes bok med samma namn.

Historien utspelar sig i en obestämd stad, bland människor med olika drömmar och mål. I en effektfull början kommer en liten flicka vid namn MOMO(spelas av Emma Svensson 15 år) till staden. Hon kommer till synes från tomma intet och sätter genast sina spår hos folket. Hon har nämligen känslan för att lyssna på människor. Det dröjer inte länge innan hon blir vän med gatsoparen Beppo, sagoberättaren Gigi och krögaren Nino och hans familj.

Grå tjuvar

I staden finns också några mystiska varelser som kallar sig De grå. De är tidstjuvar som lever på stulen tid. Den tar de från människor som ger dem möjligheten att stjäla deras tid. All tid som människorna försöker spara genom att stressa och inte använder till något bra, blir därför tidstjuvarnas näring.

DE Grå är rädda för Momo eftersom hon är ett barn. De har insett att det är svårare att få ett barn att spara tid. Barn stressar inte utan lever sina liv helt oberoende av klockan. Momo är dessutom den enda som kan rädda tiden.

Tidstjuvarna bestämmer sig att ta henne till fånga. Momo får dock oväntad hjälp av sköldpaddan Kassiopeja som leder henne till Mäster Tid. Av honom får hon sedan uppdragen; Finn tidstjuvarnas näste och förgör dem. Finn den förlorade tiden och befria den.

Rolig och spännande.


Pjäsen är annorlunda, stundtals spännande och ibland även smårolig. Något som underlättar för budskapet att nå fram. Det är inte själva tiden som är viktig, utan det är vad man gör med den som räknas. Man får sig en tankeställare om varför man inte ska stressa. Pjäsen hamnar också väldigt rätt i tiden med tanke på den tidsfixerade värld vi just nu lever i.

/Karin Lovang



 
stäng